Såhär då... om vi är nöjda med vart vi är i livet just här och nu så finns det väl ingen anledning att ångra tidigare misstag... visst hade man kanske befunnit sig någon annanstan eller varit någon annan... men om man är nöjd varför kan man inte bara vara nöjd med det???
Det som har hänt har hänt.
Varför ödsla energi på att ångra sig?!
Jag ångrar ingenting????
Moderator: Moderatorgruppen
Är de inte det samma fråga igen?
Men visst ska man vara nöjd med vart man är i livet, förutsatt att man har något att vara nöjd över och jag menar inte att man skall gå runt och älta en massa misstag som man gjort. Man behöver bara vara medveten om att man är den man är idag och när man gjorde misstagen var man den människa man var då. Men om man aldrig tänker över sina misstag så kommer man att göra dem igen, och då menar jag att genom att ångra beslut man tidigare tagit kan man faktiskt bli mer nöjd över den person man är idag.
Jag misstänker dock att vad du syftar på är att man inte ska gå runt med ångest över hur man levt, och hänga upp sitt liv på misstag. I det avseendet kan jag hålla med dig, då jag själv har exempel ur min egen umgängeskrets av detta.
Men visst ska man vara nöjd med vart man är i livet, förutsatt att man har något att vara nöjd över och jag menar inte att man skall gå runt och älta en massa misstag som man gjort. Man behöver bara vara medveten om att man är den man är idag och när man gjorde misstagen var man den människa man var då. Men om man aldrig tänker över sina misstag så kommer man att göra dem igen, och då menar jag att genom att ångra beslut man tidigare tagit kan man faktiskt bli mer nöjd över den person man är idag.
Jag misstänker dock att vad du syftar på är att man inte ska gå runt med ångest över hur man levt, och hänga upp sitt liv på misstag. I det avseendet kan jag hålla med dig, då jag själv har exempel ur min egen umgängeskrets av detta.
Varför överhuvudtaget känna sig skyldig till ett mord man begått för 10 år sedan eller i ett tidigare liv? Om man inte på något sätt är kapabel till det längre, så är väl det det enda som räknas?
Jag identifierar mig inte med den jag utvecklades från för 10 år sedan. Jag är inte samma person som då. Det är inte jag. Så ska jag då ångra det? Det kan jag inte, lika lite som jag kan ångra att någon släppte atombomber över Japan för ca 60 år sedan.
Det går att lära sig av sina misstag utan att ångra sig. Det handlar om att se framåt istället för bakåt.
Jag identifierar mig inte med den jag utvecklades från för 10 år sedan. Jag är inte samma person som då. Det är inte jag. Så ska jag då ångra det? Det kan jag inte, lika lite som jag kan ångra att någon släppte atombomber över Japan för ca 60 år sedan.
Det går att lära sig av sina misstag utan att ångra sig. Det handlar om att se framåt istället för bakåt.
Varför överhuvudtaget känna sig skyldig till ett mord man begått för 10 år sedan eller i ett tidigare liv? Om man inte på något sätt är kapabel till det längre, så är väl det det enda som räknas?
Nu tror jag inte på tidigare liv, men oavsett om du begått ett brott nu eller för 10 år sedan är det DU som har det fulla ansvaret för ditt handlande. Om man tänker sig att individen ständigt är satt i rörelse och inte ska känna sig skyldig för ett mord man begick för 10 år sedan är för mig detsamma som att säga att man inte är skyldig. Men om man inte ångrar det man gjorde, är inte det de samma som att säga att man inte utvecklats att man fortfarande är kapabel till det, att man godtager brottet?
Det går att lära sig av sina misstag utan att ångra sig. Det handlar om att se framåt istället för bakåt.
Men när lärdomen gäller ens moral, kanske det inte alltid gäller ren kunskap, utan mer en känsla. När man lär sig av sitt misstag är inte det när man verkligen känner att man agerat fel. Om man ägnar sig åt konsekvensetik kanske det räcker att man såg att konsekvenserna av mordet blev dåliga, och därför ska jag inte göra om det. Men för mig är en moral som verkligen är värd någonting när man verkligen känner ånger för sina handlingar och i fortsättningen lovar sig själv att man inte accepterar ett sådant handlande från sin egen sida eller någon annans.
Aaaaggghhhh. Man trycker på "Förhandsgranska", också loggas man ut. Nu får jag skriva om allt. 
Ceres:
JAG har det fulla ansvaret för mitt handlande, ja. Men jag är inte den jag utvecklats från. Sexåringen som tyckte om att leka i sandlådan och spela fotboll är inte jag. Det finns saker som han gjorde som jag aldrig skulle göra idag, eftersom att jag har ett annat tänkesätt nu, och andra värderingar. Jag kan inte ställas till svars för en illgärning han har gjort, eftersom att jag, om jag var satt i samma situation, inte skulle göra samma sak.
Kanske ligger det något i det, men bara på kort sikt. Faktum är, att om man slår till någon i vredesmod så är det omöjligt att direkt efteråt ändra sig utan att ångra sig. Ångern, den plötsliga "insikten" av att det var fel, viljan att rätta till och få förlåtelse, de funkar inte utan varandra. Men fördenskull måste inte ångern övergå i grämelse, så att man bara vill spola tillbaka tiden och göra om alltihop. Det är nog egentligen det jag vänder mig emot - grämelse.
Och om man fortfarande ångrar sig efter jättelång tid, vad tyder det då på? Att man inte har lärt sig något, att man inte har ställt till rätta vad man gjorde, kanske? Om man däremot inte ångrar sig, så ser jag det som att man redan har "ångrat klart"; man har gått vidare. Det är svårt att ångra något som man vet att man aldrig skulle göra om.
Jag hoppas att jag gav svar på detta ovan. Jag tror jag håller med dig i detta, förutsatt att det är något man gjort nyligen.
Ceres:
Nu tror jag inte på tidigare liv, men oavsett om du begått ett brott nu eller för 10 år sedan är det DU som har det fulla ansvaret för ditt handlande. Om man tänker sig att individen ständigt är satt i rörelse och inte ska känna sig skyldig för ett mord man begick för 10 år sedan är för mig detsamma som att säga att man inte är skyldig.
JAG har det fulla ansvaret för mitt handlande, ja. Men jag är inte den jag utvecklats från. Sexåringen som tyckte om att leka i sandlådan och spela fotboll är inte jag. Det finns saker som han gjorde som jag aldrig skulle göra idag, eftersom att jag har ett annat tänkesätt nu, och andra värderingar. Jag kan inte ställas till svars för en illgärning han har gjort, eftersom att jag, om jag var satt i samma situation, inte skulle göra samma sak.
Men om man inte ångrar det man gjorde, är inte det de samma som att säga att man inte utvecklats att man fortfarande är kapabel till det, att man godtager brottet?
Kanske ligger det något i det, men bara på kort sikt. Faktum är, att om man slår till någon i vredesmod så är det omöjligt att direkt efteråt ändra sig utan att ångra sig. Ångern, den plötsliga "insikten" av att det var fel, viljan att rätta till och få förlåtelse, de funkar inte utan varandra. Men fördenskull måste inte ångern övergå i grämelse, så att man bara vill spola tillbaka tiden och göra om alltihop. Det är nog egentligen det jag vänder mig emot - grämelse.
Och om man fortfarande ångrar sig efter jättelång tid, vad tyder det då på? Att man inte har lärt sig något, att man inte har ställt till rätta vad man gjorde, kanske? Om man däremot inte ångrar sig, så ser jag det som att man redan har "ångrat klart"; man har gått vidare. Det är svårt att ångra något som man vet att man aldrig skulle göra om.
Men när lärdomen gäller ens moral, kanske det inte alltid gäller ren kunskap, utan mer en känsla. När man lär sig av sitt misstag är inte det när man verkligen känner att man agerat fel. Om man ägnar sig åt konsekvensetik kanske det räcker att man såg att konsekvenserna av mordet blev dåliga, och därför ska jag inte göra om det. Men för mig är en moral som verkligen är värd någonting när man verkligen känner ånger för sina handlingar och i fortsättningen lovar sig själv att man inte accepterar ett sådant handlande från sin egen sida eller någon annans.
Jag hoppas att jag gav svar på detta ovan. Jag tror jag håller med dig i detta, förutsatt att det är något man gjort nyligen.
Jag ångrar ungefär 99% av allt jag gör och säger men gör om det, gång på gång gör jag samma "misstag" och ångrar mig efterråt.
Jag har börjat fundera på hur det kan komma sig.
Har kommit fram till 3 alternativ.
1. Jag sätter för höga krav på mig själv, vilket resulterar i att jag bryter mina egna regler.
2. Jag har för "hög moral" för mitt eget bästa.
3. Jag har dåligt minne.
Misstänker en sammandrabbning av dessa spektakulära indicium, vilket är föga tröstande men ändock, en anledning att ångra sig/mig i morgon.
Det tillstånd (som jag tror) alla vi ngn gång befunnit sig/oss i
"skiter väl jag i" eller ännu bättre "okunskap" oförmågan att kunna identifiera ett misstag.
Så underbart så naivt och sååå långt borta.
Och vägen tillbaka är som bortblåst...
Jag har börjat fundera på hur det kan komma sig.
Har kommit fram till 3 alternativ.
1. Jag sätter för höga krav på mig själv, vilket resulterar i att jag bryter mina egna regler.
2. Jag har för "hög moral" för mitt eget bästa.
3. Jag har dåligt minne.
Misstänker en sammandrabbning av dessa spektakulära indicium, vilket är föga tröstande men ändock, en anledning att ångra sig/mig i morgon.
Det tillstånd (som jag tror) alla vi ngn gång befunnit sig/oss i
"skiter väl jag i" eller ännu bättre "okunskap" oförmågan att kunna identifiera ett misstag.
Så underbart så naivt och sååå långt borta.
Och vägen tillbaka är som bortblåst...
Innan ni går: För till från knappen från till till från. Tänk på miljön....
Tatjana skrev:Jag ångrar ungefär 99% av allt jag gör och säger men gör om det, gång på gång gör jag samma "misstag" och ångrar mig efterråt.
Jag har börjat fundera på hur det kan komma sig.
Har kommit fram till 3 alternativ.
1. Jag sätter för höga krav på mig själv, vilket resulterar i att jag bryter mina egna regler.
2. Jag har för "hög moral" för mitt eget bästa.
3. Jag har dåligt minne.
Det finns ett fjärde alternativ. Om man har en vana att göra på ett visst sätt kan det vara svårt att ändra denna vana även om man på ett intellektuellt plan är medveten om att vanan är dålig. Det räcker inte alltid med en viljeakt för att ändra en vana utan man kanske måste träna bort den.
Själv har jag märkt att jag om jag är på dåligt humör eller är trött och därmed har tillfälligtvis försvagad vilja så har jag lättare att återfalla i dåliga vanor som jag egentligen slutat med.
Cicero skrev:Vanans makt är stor.
Camilla skrev:Det räcker inte alltid med en viljeakt för att ändra en vana utan man kanske måste träna bort den.
Jotack det har jag märkt... har en ovana att bita på fingrarna sedan flera år tillbaks. Alltså inte naglarna utan just fingrarna, och nagelbanden. Det blir en massa sår av det och så... men frågan är: Vad menar du med träna bort den? Hur gör man då?
Joahn skrev:Jotack det har jag märkt... har en ovana att bita på fingrarna sedan flera år tillbaks.
Tänka sig, jag har under senare tid börjat bita på mitt vänstra pekfinger. Det har blivit ett märke.
Vad menar du med träna bort den? Hur gör man då?
Jag känner tyvärr inte till någon bra metod för att komma ifrån dåliga vanor. Sedan är det nog olika beroende på vilken sorts vana det gäller. Handlar det om att sluta röka exempelvis så blir det ju svårare p.g.a. nikotinberoendet.
Vänligen
Camilla
Camilla skrev:Själv har jag märkt att jag om jag är på dåligt humör eller är trött och därmed har tillfälligtvis försvagad vilja så har jag lättare att återfalla i dåliga vanor som jag egentligen slutat med.
Ja såhär är det verkligen, som att man tror sig finna tröst i sina dåliga vanor.
Fast sanningen är att de får mig att må ännu mer uselt.
jag har börjat skriva dagbok, för att jag skall kunna gå tillbaka och läsa om hur jag mått när jag bettet mig. Fast det krävs ordning vilket jag inte innehar. Så jag tror att det kommer falera, jag tror att det enda sättet att bli av med dåliga vanor är att byta ut dem mot bra. Eller göra dem till ett komplicerat företag så man drar sig för att utträtta dem av lathet.
Vilket är ett lika bra råd som att säga till en person -ta dig i kragen, tämligen omöjligt.
Kanske de dåliga vanorna är en del av mig och för att bli komplett behöver jag acceptera dem?
(hua hemska tanke.)
Innan ni går: För till från knappen från till till från. Tänk på miljön....
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster