Existentiell ångest

[Rafael]

Jag har precis börjat den långa vägen upp ur den ångestgrop jag delvis själv grävt.
Min existentiella ångest tog vid då jag, en satsande ung gitarrist, drabbades av underarmsproblem. Dessa har nu suttit kvar i ett år, vilket sakta gav mig en djup depression med allt vad det innebär. Jag började (mer än tidigare) ifrågasätta livets vilkor osv. Undra hur saker hade varit om det hade "varit annorlunda". Kort och gott, jag fick ett hårt slag i nacken av ödet samtidigt som jag skulle vakna upp och inse att jag kanske inte är universums centrum (att den bild jag hade av mig, troligtvis inte var den bild andra hade).
Till slut kom jag till den punkt då jag kände mig fången i min egen kropp, och enda utvägen tycktes vara självmord. Jag ställde mig då ett ultimatum, att : "antingen så hänger du dig mer åt detta tillstånd, och då är livet inte värt att leva, eller så rycker du upp dig!" Och det har faktiskt hjälpt.
I vilket fall, kriser har jag haft flera, och detta var inte den första. Varje gång jag har haft en kris har jag känt att det bär med sig något nytt, det inom psykologi myntade begreppet kris och utveckling har fått en ny innebörd varje gång. Men jag tror att om krisen blir alltför stor, kan ett regressivt stadium inträffa, d.v.s. man får en så hård smäll att man inte klarar av den. Istället för att kika ned i "mimers brunn" och sen ta sig upp så fastnar man i den. Och om man tittar för länge blir man blind (oj detta lät ju inte alls pretantiöst). Nu känner jag att livet ter sig väldigt annorlunda efter min senaste kris. Jag är väl lite allmänt ljusgrå, och det KÄNNS inte som att något egentligen spelar så stor roll. Detta har medfört både positiva och negativa saker, men jag har framför allt fått lära mig att uppskatta det jag har, istället för att (omedvetet) göra mig till en martyr.

Vad tror ni, möter vi alla någon gång i livet den punkt då vi "inser" livets vilkor, och (förhoppningsvis) tvingas att acceptera dem?
Är denna gråhet jag nu upplever bara ett temporärt stadium, eller kan en existentiell kris påverka individen så pass mycket att livet ter sig helt annorlunda efter den? Någon som har liknande erfarenheter

Jag har i alla fall mina drömmar, och det är mycket =)

"Show me a heart unfettered by foolish dreams
And I'll show you a happy man.
But only in their dreams can man be truly free
'Twas always thus and always thus will be"

[M]

Här finns en (i mitt tycke) intressant approach till den existentiella ångesten, samt tips på en hel del litteratur för den intresserade:

http://www.existens.nu/

[Pettan]

När jag för ett halvår sedan mådde sämre än vad någonsin tidigare gjort visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag hade sagt upp mig från ett välbetalt jobb eftersom jag vantrivdes, gått igenom en skilsmässa och blivit nekad antagning på en utbildning som jag hade kämpat i tre år för att komma in på, ingen mening fanns över huvudtaget och jag frågade mig varför alla dessa uppslitande förändringar drabbade mig? En kväll när jag tyckte att det fick vara nog råkade jag snubbla över David Ickes föreläsning Freedom or Fascism, vet ej om jag får posta länken men sök efter den på Google Video. Jag såg den och mitt liv är sig inte likt sedan dess, på ett positivt sätt. Jag kan även tipsa om Eckhart Tolles böcker om Nuets kraft och vårt inre syfte, mkt intressant...

Nedanstående länk är till en föreläsning av Gregg Braden som heter Awakening to Zero point, mkt bra och den borde definitivt ses av alla som känner motstånd i livet, det finns en högre mening som påverkar oss, ta för er med ett öppet sinne...
http://video.google.com/videoplay?docid ... 3261697998

[Avantgardet]

Det är aldrig för sent att ge upp. Kanske är Ickes föreläsningar en bättre strategi.

[Lican]

Testa att läsa "mans search for meaning" den beskriver hur logoterapin går till och skrevs av Viktor E Frenkl. Logo terapin är speciellt utformad för att behandla existensiell ångest och inne bär att man i varje given situation kan finna en mening med livet. Väldigt bra bok. Han har skrivit mer litteratur kring detta men det återstår att läsas för min del. Slutsatserna han har dragit kommer från hans tid i koncentrationslägret auswitch där han utvecklade sina teorier. Den finns som ljudbok på "piratebay" och är väldigt behaglig att lyssna på.
Må bäst!

[Fication]

Testa att läsa "mans search for meaning" den beskriver hur logoterapin går till och skrevs av Viktor E Frenkl. Logo terapin är speciellt utformad för att behandla existensiell ångest och inne bär att man i varje given situation kan finna en mening med livet. Väldigt bra bok. Han har skrivit mer litteratur kring detta men det återstår att läsas för min del. Slutsatserna han har dragit kommer från hans tid i koncentrationslägret auswitch där han utvecklade sina teorier. Den finns som ljudbok på "piratebay" och är väldigt behaglig att lyssna på.
Må bäst!

Ursäkta om jag besserwissrar; Frankl heter han, det blir lättare att söka. Men instämmer i tipset.

[Lican]

Testa att läsa "mans search for meaning" den beskriver hur logoterapin går till och skrevs av Viktor E Frenkl. Logo terapin är speciellt utformad för att behandla existensiell ångest och inne bär att man i varje given situation kan finna en mening med livet. Väldigt bra bok. Han har skrivit mer litteratur kring detta men det återstår att läsas för min del. Slutsatserna han har dragit kommer från hans tid i koncentrationslägret auswitch där han utvecklade sina teorier. Den finns som ljudbok på "piratebay" och är väldigt behaglig att lyssna på.
Må bäst!

Ursäkta om jag besserwissrar; Frankl heter han, det blir lättare att söka. Men instämmer i tipset.

Ojdå, tack för rättningen. Det vore synd om man inte kunde hitta boken.

[Lican]

Testa att läsa "mans search for meaning" den beskriver hur logoterapin går till och skrevs av Viktor E Frenkl. Logo terapin är speciellt utformad för att behandla existensiell ångest och inne bär att man i varje given situation kan finna en mening med livet. Väldigt bra bok. Han har skrivit mer litteratur kring detta men det återstår att läsas för min del. Slutsatserna han har dragit kommer från hans tid i koncentrationslägret auswitch där han utvecklade sina teorier. Den finns som ljudbok på "piratebay" och är väldigt behaglig att lyssna på.
Må bäst!

Ursäkta om jag besserwissrar; Frankl heter han, det blir lättare att söka. Men instämmer i tipset.

Ojdå, tack för rättningen. Det vore synd om man inte kunde hitta boken.

[Lican]

Testa att läsa "mans search for meaning" den beskriver hur logoterapin går till och skrevs av Viktor E Frenkl. Logo terapin är speciellt utformad för att behandla existensiell ångest och inne bär att man i varje given situation kan finna en mening med livet. Väldigt bra bok. Han har skrivit mer litteratur kring detta men det återstår att läsas för min del. Slutsatserna han har dragit kommer från hans tid i koncentrationslägret auswitch där han utvecklade sina teorier. Den finns som ljudbok på "piratebay" och är väldigt behaglig att lyssna på.
Må bäst!

Ursäkta om jag besserwissrar; Frankl heter han, det blir lättare att söka. Men instämmer i tipset.

Ojdå, tack för rättningen. Det vore synd om man inte kunde hitta boken.

[seekeroftruth]

Jag vet inte om jag förstått din definiton av extensiell ångest riktigt, men om det innebär att man på något sätt mår olustigt över att inte veta varför man finns till så har jag haft den känslan många gånger.

Att tillfredställa de basala behoven såsom att äta känns ofta patetiskt för mig... iafall om personerna som ser till att tillfredställa dem inte är medvetna om det patetiska med det. Jag lever för något uttöver bara de basala behoven, och på så sätt får allting ett högre värde. När jag lever för något uttöver mig själv får även de patetiska handlingarna ett värde så länge jag ägnar dem åt det högsta värdet.  

Varför vi finns till? Svaret som gör mig nöjd för tillfället är att vi bara ÄR, likt Universum bara ÄR. Nuet är det enda som existerar.

Sedan att leva ut sina viljor utan att överträda sitt samvete... kan vara svårt.

För mig är sanningen viktig, utan den hade jag inte haft någon mening med mitt liv. Ofta har det varit så att jag ansett livet patetiskt, men så är det inte längre. Livet är... likt Universum är... och jag är Universum.

Vad är det högsta värdet? Att vara självisk, och ju mer jag är det desto lyckligare blir jag.

En så länge fungerar detta bra för mig.

Det är också viktigt att inte vara alltför allvarlig... kiss och bajs humör är bra.

en 3åring och hennes mamma:

Shitpig: Jag vet ett finare ord för rumpa.
Jag: Jaså?
S: Vill du veta?
J: Ja det är klart.
S: Anal!

[Ruachs Ande:ning]

Djupandning är för meditation i Ruachs Ande:ning vad uppvärmning är för fysisk träning.
Djupandningen sköljer över ditt inre likt en våg och masserar såväl dina organ och ditt sinne.
Ett lugn och en harmoni uppnås genom regelbundet praktiserande. Låsta tankebanor släpper
lättare.

Meditation är verktyget för att välja vad ditt sinne skall fokusera på eller filosofera över.
Genom enkla koncentrationsövningar stillar du ditt sinne. Sedan kan du aktivt välja vad du vill tänka på,
fokusera på eller filosofera över.

Många upplever att både djupandning och meditation hjälper mot ångest, stillar ångest och tar bort
ångest. I västerlandet är djupandning en förhållandevis ny företeelse. Ruachs Ande:ning har
gått steget längre och sammanför dem istället för särskiljer dem.

Läs mer, ta kontakt samt anmälan till kursen sker via hemsidan:

http://www.ruachs.se

[Skogsälvan]

Andas man i fyrkant då? För det vet jag funkar, eller är det lite mer förebyggande in och ut?

[Ruachs Ande:ning]

Hej!

Nej man andas inte riktigt i fyrkant även fast vissa likheter finns i meditationen. Grunden i djupandning går ut på att även bukandas, alltså få ner andetagen så långt ner i kroppen som möjligt. Genom intervaller och enkla koncentrationsövningar uppnås den kraftfulla effekten. Läs mer på hemsidan, det här sättet att djupandas och meditera är vad som fått mig må bra i många år.

[dk]

Tar upp en gammal tråd då jag finner den intressant och får mig att fundera på en sak.

Jag tror att människor som varit nära döden MOT sin vilja, dvs haft cancer, blivit våldtagen etc, inte längre har existensiell ångest. HAr man varit nära döden mot sin vilja inser man hur härligt livet faktiskt är och man börjar njuta av de små sakerna mycket mer. Man omfamnar livet på ett annat sätt. Man kan fortfarande ha existensiella frågor, men man får inte ångest av dem för man är tacksam för att man trots allt fortfarande lever.

Som våldtagen och efter att ha genomlidigt flera år av post traumatisk stress känner jag mig tacksam för att jag lever. Jag vet inte varför jag finns här, har ingen aning om det finns ett liv efter döden, om resten är världen bara är en projektion av mina egna tankar etc, men det gör inget (även om tankarna kommer ibland). Det är intressant att vara med om den här resan, oavsett syfte. Just nu är jag frisk och har det bra, förr eller senare får jag, kanske, reda på syftet och får jag inte det, ja, det är inget jag ändå kan göra nånting åt, så varför må dåligt över det? Det kan ju i bästa fall faktisk vara något bra, så varför slänga bort det på oro?

Jag insåg det på en strand i Santa Monica, Los Angeles (de är enorma för de som inte varit där). Det var på hösten och stranden var tom, vattnet grått och vågorna mellanstora. Jag rullade upp byxbenen och vadade barfota fram och tillbaka i vattenkanten, full med ångest och känsla av att jag inte skulle klara det (det var när min ptsd var som värst). Nån pelikan seglade förbi, sanden grävde sig in mellan mina tår, havet brusade, mina byxben blev blöta och vattnet stänkte med vinden upp i mitt ansikte. Jag insåg att jag måste kämpa för det här, jag måste hålla mig kvar. Den här världen är värdfull. Såhär i efterhand får det mig att tänka på den där filmen med Nicholas Cage när han är en äängel som blir kär i en levande kvinna och väljer att bli en människa och sen dör hon. Trots sorgen så  njuter han ändå på slutet av att vara människa framför de andra änglarna, för även om de fortfarande har evigt liv så kan de inte njuta av elementen i naturen, men det kan han.

Jag tänker ofta att imorgon kan jag dö, eller att mina nära och kära kan dö imorgon. Den tanken får mig att fånga kärleken och livet i nuet och njuta av alt extra mycket. Vi kan alla dö när som helst, men just nu lever vi.

De som lider av existensiell ångest kanske inte ska gå och skaffa sig en livshotande sjukdom, men på något sätt kanske det kan vara bra att se döden i vitögat.