Köper ni de hemlösas tidning?

[Marksa]

En väldigt inntresant och tamkeväckande debatt ni för Avangardet och Makterna och med en himla fart oxå

En fundering som kommer upp flera gånger när du Makterna nämner barnbidraget som en av de störts rötterna till Hemlöshet och all problematk däromkring, är att hur det kan det komma sig att ett bidrag på ca 1000 kronor i månaden kan ha så ödestrigra konskvenser?
Jag menar utgifterna i Sverige för att ett barn ska växa upp även under mycket primitiva former är betydligt högre. Och även om alla pengar skulle gå till föräldarnas missbruk, så lär det inte räcka till mycket. Så att skaffa sig barn utifrån ett inkomst bringande uttgångspunkt verkar väldigt långsökt i de flesta fall.
Sedan måste jag säga ett par ord till den vanliga förortsmorsans förvvar. Inte får hon ungar av medvetet oskyddad sex, inte får hon ungar av våldtakt, Inte får hon ungar av iutifrån en ekonomiskt egoist beräkning. Hon skaffar sig barn av KÄRLEK till livet. Hon gör det som är för henne och alla andra mammor naturlig, hon vill föra livet vidare.
Om jag inte helt har fel kring skapandet av denna reform så handlar det om 2 saker för det första att vi i Sverige inte har rätt balans i våran åldersstruktur och att det inte finns tillräcligt många som kan ta hand om oss när vi blir gamla, Och för det andra så är det en av rättvise reformerna som skall utjämna orättvisor som beror på inkomsskillnader, alltså dit (S)verige, men ur ett annat perpektiv. Inte helt mitt dock.

[Makterna]

En väldigt inntresant och tamkeväckande debatt ni för Avangardet och Makterna och med en himla fart oxå

En fundering som kommer upp flera gånger när du Makterna nämner barnbidraget som en av de störts rötterna till Hemlöshet och all problematk däromkring, är att hur det kan det komma sig att ett bidrag på ca 1000 kronor i månaden kan ha så ödestrigra konskvenser?

Barnanskaffarsubventionerna har ju smusslats undan på många olika poster, föräldraledigt, bostadstillägg, subventionerad barnpassning, skattelättnader för sambos/gifta etc - det stämmer att själva den delen som kallas barnbidrag inte är så stor.

Jag menar utgifterna i Sverige för att ett barn ska växa upp även under mycket primitiva former är betydligt högre. Och även om alla pengar skulle gå till föräldarnas missbruk, så lär det inte räcka till mycket. Så att skaffa sig barn utifrån ett inkomst bringande uttgångspunkt verkar väldigt långsökt i de flesta fall.

Enligt ett reportage i G-P, som citerar en socialchef, förekommer det bl.a. bland somaliska invandrare att man sätter barnanskaffandet i system i syfte att få bidrag som man kan skicka ner till organisationer i hemlandet. Dock var det inte så jag menade. Jag menar att människor själva borde få ta kostnaderna för vad de vill åstadkomma i livet, vare sig det handlar om att resa och se världen, syssla med hästsport, skaffa barn eller något annat. Nu är det inte så, utan att skaffa barn är ekonomiskt överkomligt även för fattiga problemfamiljer, som tycker det verkar lite småmysigt med söta barn så man slipper vara så ensam på dagarna. Så enkelt bör det inte vara att ikläda sig det jätteansvar det innebär att inleda ett nytt liv. Det är inte praktiskt möjligt att kräva nån sorts "körkort" för att bli förälder, men att göra det dyrare, kanske inte nån speciell barnskatt men i första hand att låta föräldrarna bära sina egna kostnader, är ett vettigt första steg.

Sedan måste jag säga ett par ord till den vanliga förortsmorsans förvvar. Inte får hon ungar av medvetet oskyddad sex, inte får hon ungar av våldtakt, Inte får hon ungar av iutifrån en ekonomiskt egoist beräkning. Hon skaffar sig barn av KÄRLEK till livet. Hon gör det som är för henne och alla andra mammor naturlig, hon vill föra livet vidare.

Visst. Jag påstod aldrig att hon var elak. Jag ser till konsekvenser, inte till moral. Jag är utilitarist, inte moralist.

Om jag inte helt har fel kring skapandet av denna reform så handlar det om 2 saker för det första att vi i Sverige inte har rätt balans i våran åldersstruktur och att det inte finns tillräcligt många som kan ta hand om oss när vi blir gamla,

Ska det födas fler barn med argumentet att nån måste jobba i äldrevården? Men när dessa många barn blir gamla då, då blir det ju ännu fler som måste sättas till världen för att kunna arbeta i den nya äldrevården?

Man kan väl lika gärna säga tvärtom - att det behövs färre barn eftersom de äldre inte kan arbeta så mycket med barnomsorgen.

[Marksa]

En väldigt inntresant och tamkeväckande debatt ni för Avangardet och Makterna och med en himla fart oxå

En fundering som kommer upp flera gånger när du Makterna nämner barnbidraget som en av de störts rötterna till Hemlöshet och all problematk däromkring, är att hur det kan det komma sig att ett bidrag på ca 1000 kronor i månaden kan ha så ödestrigra konskvenser?

Barnanskaffarsubventionerna har ju smusslats undan på många olika poster, föräldraledigt, bostadstillägg, subventionerad barnpassning, skattelättnader för sambos/gifta etc - det stämmer att själva den delen som kallas barnbidrag inte är så stor.

Jag menar utgifterna i Sverige för att ett barn ska växa upp även under mycket primitiva former är betydligt högre. Och även om alla pengar skulle gå till föräldarnas missbruk, så lär det inte räcka till mycket. Så att skaffa sig barn utifrån ett inkomst bringande uttgångspunkt verkar väldigt långsökt i de flesta fall.

Enligt ett reportage i G-P, som citerar en socialchef, förekommer det bl.a. bland somaliska invandrare att man sätter barnanskaffandet i system i syfte att få bidrag som man kan skicka ner till organisationer i hemlandet. Dock var det inte så jag menade. Jag menar att människor själva borde få ta kostnaderna för vad de vill åstadkomma i livet, vare sig det handlar om att resa och se världen, syssla med hästsport, skaffa barn eller något annat. Nu är det inte så, utan att skaffa barn är ekonomiskt överkomligt även för fattiga problemfamiljer, som tycker det verkar lite småmysigt med söta barn så man slipper vara så ensam på dagarna. Så enkelt bör det inte vara att ikläda sig det jätteansvar det innebär att inleda ett nytt liv. Det är inte praktiskt möjligt att kräva nån sorts "körkort" för att bli förälder, men att göra det dyrare, kanske inte nån speciell barnskatt men i första hand att låta föräldrarna bära sina egna kostnader, är ett vettigt första steg.

Den Somaliska invandrarar moderna har kanske ännu fattigare familjemedlemmar hemma, så heja henne om hon kan avhjälpa fattigdommen i somalien med sina samlade inkomster.

Vad gäller småmysigheten med att skaffa barn, undrar jag om du själv har erfarenhet av att spädbarn, det ser absolut inte ut så här.

De "barn alstrande subventionerna" täcker inte kostnaderna för att ha barn i Sverige. Din ekvation att man kan skaffa sig barn i vinst syfte går forfarande inte ihop.
Men det kanske är en av dina poänger och den bjuder jag på i så fall. Alltså att skaffa dig inte barn om dina samlade inkomster inklusive bidrag och socialt nätverk inte täcker utgifterna. det är en dålig affär för dig och i förlängningen samhället.
Men det är din beräkning inklusive de uppoffringar du kan göra kring detta som gäller, inte en utilitaristens med begränsad kunskap om din situation egocentriska utalanden.

Det enda jag riktigt kan dela med dig här är åsikten att föräldrarna har ansvaret för sina barn, och inte samhället i första hand.

Sedan måste jag säga ett par ord till den vanliga förortsmorsans förvvar. Inte får hon ungar av medvetet oskyddad sex, inte får hon ungar av våldtakt, Inte får hon ungar av iutifrån en ekonomiskt egoist beräkning. Hon skaffar sig barn av KÄRLEK till livet. Hon gör det som är för henne och alla andra mammor naturlig, hon vill föra livet vidare.

Visst. Jag påstod aldrig att hon var elak. Jag ser till konsekvenser, inte till moral. Jag är utilitarist, inte moralist.

Din utilitaristiska horisont synes mig vara begränsad till lyckan för de få i stället för lyckan för de många. Varför räknas inte lyckan för förortsmorsan? Lyckan för alla de faktiskt flertalet ramgångsrika liv som blir till i förorten? Lyckan för pensionären på hemmet? för de som slåss mot sin fattigdom i Afrika?

Om jag inte helt har fel kring skapandet av denna reform så handlar det om 2 saker för det första att vi i Sverige inte har rätt balans i våran åldersstruktur och att det inte finns tillräcligt många som kan ta hand om oss när vi blir gamla,

Ska det födas fler barn med argumentet att nån måste jobba i äldrevården? Men när dessa många barn blir gamla då, då blir det ju ännu fler som måste sättas till världen för att kunna arbeta i den nya äldrevården?

Jag är lite förgrymmad att du faktiskt tar bort delen som hanlar om rättvisa jag citerar mig själv "Och för det andra så är det en av rättvise reformerna som skall utjämna orättvisor som beror på inkomsskillnader, alltså dit (S)verige, men ur ett annat perpektiv. Inte helt mitt dock." Denna passus är inte värd att kommentera utifrån din utilitaristiska livsyn som saknar moral?

Och som synes så har jag inget behov av att försvara bidragssamhället in absurdum. Men att en av det moderna samhällets alltid levande mål bör vara alla männikors lika värde, detta ur sammhällets perpektiv.

Man kan väl lika gärna säga tvärtom - att det behövs färre barn eftersom de äldre inte kan arbeta så mycket med barnomsorgen.

Kan man? har du någonsin hört talas om läran om demografi?

[J R Auk]

Förhållningssätt till medmänniskor? Isåfall kanske vi pratar om olika saker, jag avsåg inte att anamma något specifikt förhållningssätt, utan att dra logiska slutsatser. Hade mitt syfte varit att verka snäll, ja då hade jag säkert istället förespråkat hippie-humanism och peace & love. Fast nu är jag resultatinriktad. Utilitarist.

Du betecknar det som folk upprörs över med utilitarismen bra också. Jag tycker det är intressant att du far med en sådan idealism, betecknar du dig som det?

Din Utilitarism börjar ju likna tidigare ideologiers idéer om att det finns en riktning, ett mål. Och att offer i dess namn inte bara är ok utan påbjudet.

[J R Auk]

Och återigen: fenomenet "hemlös", den vanlige killen som plötsligt står utan bostad och tvingas börja sälja Faktum, är en socialistisk myt. De "hemlösa" är i själva verket psykiskt sjuka, de flesta som följd av substansmissbruk (oftast narkotika).

= värdelösa?

[Algotezza]

Varfør talar du om att "utrota" ett problem stællet før att løsa det?

Är inte det samma sak? Möjligtvis att det vid en strikt poetiskt tolkning klingar olika att "utrota" ett problem och att "lösa" det, men det var hursomhelst så jag menade.

Det sæger nog en del om din mænniskosyn. Vi skall inte verka før att løsa våra medmænniskors problem, vi skall utrota problemen. Menar du nu  utrota problemn eller de mænniskor som "ær problem"? Det ena kanske inte uteslkuter deta andr? Jag kommer osøkt att tænka på en viss tysk politiker under 30- och 40-talen som hade ordet utrota i sin svokabulær.

Nu tycker jag du är tramsig.

Ær det tramsigt och barnsligt  med associationer? Ær det inte så hjærnan fungerar?

Det är lika barnsligt som att jag skulle tycka att dina åäö har en klang av Christiania-haschrök och anarkistkravaller och säger något om din människosyn.

Om du verkligen får de associationerna, væl bekomme - det stør inte mig. Inte tycker jag det ær barnsligt heller att associera. Det ær ju så vi kan finna de dolda sanningarna. Så keep on!

Jag kan gå med på att jag är dålig på att uttrycka mig eller skriver slarvigt, men om du försöker måla upp mig som nån sorts mini-Hitler bara för att jag har dålig vokabulär, så får du allt styrka det först.

Sjælv ær jag ganska bra på att angripa mine meddiskutanter utifrån språkliga fadæser och tolkar kanske ibkland før mycket i dem.

Jag ser dig inte som en Mini-Hitler utan førestæller mig dig som en vælmenande borgerlig person med siktet instællt på att hjælpa till att løsa samhællsproblemen, teoretiskt och /eller praktiskt  utifrån sinborgerliga mænniskosyn, utilitarism och ideologi men som har tæmligen låga tankar om vænstern och vænsterns politik.

Och det vore kanske dumt att sträva efter att minimera de hemlösa in absurdum, på bekostnad av andra faktorer i samhället som också är viktigt.

Varfør skall man hela tiden spela ut olika grupepr mot varandra før att motivera att man kan strunta i viss a grupper?

Du anklagar mig här för att vara ute i primärt syfte att strunta i vissa grupper, och att jag som en av flera tänkbara metoder använder "spela ut mot varandra" som metod, är det rätt uppfattat? [/quote]

Ja, det var så jag tolkade "på bekostnad av andra grupper".

Vad betyder förresten "spela ut"? Är det inte helt naturligt att statens budget (om vi t.ex. talar politik) handlar om prioriteringar, och jakten på vilken lösning som bäst uppnår statens yttersta mål - att maximera det sammanlagda välbefinnandet.

Ær staten fræmst en utilitaristisk institution med ett utilitaristiskt mål? Kan den ha andra syften?

Vad skulle alternativet vara, att man säger sig värna om alla, och sen när pengarna tar slut, ja då blir det som i Sovjetunionen, att inte ens arbetarklassen får bröd på bordet - fast det gör väl ingenting, för då har politiken åtminstone varit snäll och syndfri.

Visst, statens kaka ær inte oændlig, men man kan spara enligt tårtbitsmetoden eller enligt osthyvelsmetoden, om du førstår vad jag menar. Se till att "alla får sin minimala beskærda del" och inte så att man kapar hela sektorer så att vissa blir helt utan. Nuførtiden ær det kapning medelst privatisering som tycks gælla. Ær det bra?

Det är helt fel att jag skulle ha någon aversion mot "hemlösa", tvärtom, jag förespråkar uttryckligen att alla människors välbefinnande politiskt bör värderas lika högt. Politiskt är jag utilitarisk och är emot alla former av särintressen (t.ex. arbetarrörelsen, feminismen, nationalister etc).

Vems intressen skall då styra och vem skall verkstælla dessa intressen (som då alltså ej kan betecknas som særintressen). Kapitalet ær i så fall också ett særintresse. Eller ær det "objektivt"?

Ta alla barn som sätts till världen i förorterna, får en halvhjärtad uppfostran i barnbidragets namn, och växer upp med en ensam förälder som inte klarar av att ta det stora ansvar som barnuppfostran är. Lös det problemet så räddar du säkert 50 gånger så många liv.

Vilket ær problemet hær, menar du,  och hur skall det "løsas"? Skall vi inføra tvångskastrering igen så att inte "slappa gener" førs vidare?

Tror du verkligen att generna spelar så stor roll för vem som blir missbrukare? Själv tror jag som sagt att det är den sociala uppväxten som är den största boven. (Fast din fråga kanske inte var ställd till mig, utan till den där halmgubbe-hitlern som du hade fantiserat ihop)

Vad ær det enligt dig som gær en person till missbrukare, førutom att man satts till världen i förorterna, fått en halvhjärtad uppfostran i barnbidragets namn, och vuxit upp med en ensam förälder som inte klarar av att ta det stora ansvar som barnuppfostran är? Ær det din førklaring till varfør man blir missbrukare eller hemløs? Vad grundar du den åsikten på?

Sedan skriver du att det är den sociala uppväxten som är den största boven. Vad betyder det? Før lite disciplin och regler på dagis och skola? Før sen betygssættning? Før få poliser på stan? Slappa førældrar? Før mycket gæng? Dåligt sællskap? Før långt socialdemokratiskt styre? Att morgonbønen avskaffats? Att man mer och mer slutar hålla skolavslutningar i kyrkan? Før mycket invandring? Eller før lite av något?

Hur man räddar nån som redan hamnat snett, ja det är ju otroligt svårt. Idag ger ju socialtjänsten upp att försöka bota en knarkare redan när den fyllt 22-24, och det finns antagligen vetenskapligt stöd för denna inställning.

Vad menas med att "bota en knarkare"? Vem/vad ær sjuk/t nær någon børjar knarka? Jag kommer att tænka på nær man under 50-talet førsøkte "bota homofiler" med elchocker... Kanske skall man førsøka bota alla "vænstersjuka" också? Alla med fel politisk åsikt? Frisk ær var och en som liknar mig...

Förtydligande:
För att lämna rum för de som brukar narkotika utan att få några problem av det, stryk "knarkare" ur det jag skrev ovan, och ersätt med "narkoman". För definition av narkomani, se DSM. Jag håller med om att själva brukandet av narkotika teoretiskt sett inte behöver vara ett problem.

Förresten så handlar det inte om vem/vad som är sjukt och som därmed liksom ska få "skulden". Sånt tänk är destruktivt. Ingen ska få nån skuld. Det enda som räknas är att lösa problemet, så att så många som möjligt mår bra. Knarkaren är inte syndig och stygg, och samhället är heller inte syndigt och styggt. Synd existerar inte.

Jag ær væl medveten om vad man vill rædda hemløsa, drogberoende från och att man då vill gøra allt før att rædda vederbørande, egentligen inte från sin hemska miljø och det dåliga sællskapet utan i grunden - från sig sjælv.

Har vi allttid tænkt igenom vad vi vill rædda dem till? Ofta tænker vi: Bara vi kan rædda dem! Men nær væl tvångsåtgærder m.m. satts in och haft verkan, vad har vi då att erbjuda, vi "duktiga samhællsmedborgare" som har både ett heltidsjobb och ett par extraknæck och som aldrig, eller næstan aldrig, jobbar svart?

undrar Algotezza

[J R Auk]

Makterna om du öppnar ögonen så ser du hur mycket pengar som staten pumpar in i välbeställda människor. Är du bara här för att väga över den vågen mer? Det vill säga ge ännu mer till de som är förmånstagare för de stora bidragen staten ger?

Du måste inse att byggandet av infrastruktur och liknande bär upp många i samhället. Standardiseringar och annat bär upp många de med.

Det som är problemet är alltså att vissa inte ingår i denna struktur av samhällsbygge och då kan man fråga sig om de saknar värde för det. Är bygget så självklart värt i sig själv? Behöver det inte subjekten det relaterar till?

Om vi skulle köra på din linje, varför skulle vi kräva lydnad inför lagen då? Varför skulle den fattige, eller hemlöse respektera någon annan människa då (utom de i sin egen situation).

Jag menar tänk dig där står du och ser hur hundratals år av kultur och investeringar i denna står till förfogande för några få, och så kommer de och klappar sig själva på ryggen och menar på att de är de som bär upp kulturen, och inte kulturen som bär upp dem. Då är det väl bara att leva som den parasit man tvingas vara, när förmågan att leva i och av naturen inte är ett arv vi tar del av längre. Då är det väl bara att kasta sin moral och leva som rovdjuret på savannen. Vad är alla betesdjur värda för lejonet annat än som föda? Lejonet är utanför kulturen.

Så vad vi gör är att vi inkluderar folk för att slippa ha dem som ett hot utanför. Och det med rätta vill jag säga.

Barnbidrag är en preventiv åtgärd för att slippa personer som belastar samhället, alltså inte är anpassade till det.

Vill du att vi skall göra samma sak med polis? Föredra dem framför preventiv bekämpning?

Hoppas att fylla fängelserna istället för att slippa fylla dem?

[J R Auk]

Fan Algotezza är du i Danmark? Eller är det ett stilistiskt grepp?

[Algotezza]

Fan Algotezza är du i Danmark? Eller är det ett stilistiskt grepp?

Jeg er i Danmark og hilser på min ældste søn i Odense. For fanden, manden!

Davs,

Algotezza

[J R Auk]

Jag kunde inte bli av med en dansk dryg narrativ röst när jag läste din text så var tvungen att kolla om det var effekten du sökte

[J R Auk]

Kom på att min lejonliknelse nog bara ger makterna vatten på kvarn.

Socialdarwinismens räddare, och värdegivandet av proletäriatet; samvetsförlusten med tillhörande mord.

[Avantgardet]

Vadå, menar du att det är mer attraktivt att vara hemlös på vissa orter (t.ex. storstäder), men att det trots detta finns lika många hemlösa i t.ex. Säffle?

Enligt din logik så torde det vara mer attraktivt att vara hemlös på en ort där soppkök, och försäljning av tidningar, är möjliga för den hemlöse att ta del av. På många orter finns inga sådana möjligheter, och likväl finns det uppskattningsvis lika stor procentandel hemlösa på dessa orter. Dock så måste vi här spekulera, eftersom det många gånger rör sig om mörkertal. Ett exempel jag känner själv är Piteå - där jag personligen kände huvuddelen av de hemlösa, samtidigt som kommunen i sin statistik inte kände en enda (när man väl uppmärksammades på att problematiken faktiskt fanns blev det lite prat i lokaltidningen om det, men föll fort i glömska). Åtgärder man vidtog var bl.a. att inhysa de hemlösa i ett vandrarhem strax utanför stan, som (så fort rösterna tystats) privatiserades, varpå de hemlösa kastades ut.

Ja, för att en "hemlös" syns ju mer än hundra människor som mår lika dåligt men där pengarna gör mer nytta. De så kallat "hemlösa" har blivit en sorts fjäder-i-hatten-fråga för politiker, ungefär som Cuba brukade använda spädbarnsdödlighetsfrågan för att hävda att man var världsbäst på statlig sjukvård. Så oerhört naivt och oansvarigt, och inte minst hänsynslöst mot alla andra som också hade behövt hjälp, där pengar kanske hade gjort större nytta, men som inte syns lika tydligt. Hela "hemlöshets"-frågan, som egentligen inte alls handlar om brist på hem, är en pseudofråga som i själva verket bara är intressant ur opinionspsykologisk synvinkel. Hem finns det massor av, hela Järnbrotts-motet (Västra Frölunda) är t.ex. fullt av soc-lägenheter där man helt öppet kan beställa och köpa knark, sprutor, tabletter, stöldgods, vapen, sprängämnen eller vad man nu behöver för dagen.

Jag blir perplex. Skulle vi inte göra det oattraktivt att må dåligt? Brist på hem har jag inte hävdat att det handlar om, men det handlar dock om brist på hem för en specifik grupp av människor. Själv får jag till exempel inte lägenhet om jag inte som nu pluggar och därigenom, via universitetet, omfattas av en "bostadsgaranti" - detta eftersom jag saknar borgenär (rik förälder), och har skulder, samt att jag har fel umgänge (faktiskt så har jag blivit nekad lägenhet av det skälet). Privata hyresvärdar hyr inte ut till vem som helst, varför det existerar dels fenomenet hemlöshet och dels fenomenet med bostäder som står tomma utan någon egentlig motsättning. Man kan förstås tycka att socialen skulle kunna ställa upp som borgenär, men det gör man inte. Däremot kan soc, precis som du säger, i många fall erbjuda boende i speciella områden (som man absolut inte bör nämna för en arbetsgivare att man bor i), där man samlar alla sådana element som man inte anser hör hemma i samhället (invandrare, narkomaner, psyksjuka), och skapar därigenom just sådan förslumning som du menar dig ogilla.

Nu har du missförstått igen. Jag sa inte att folk söker det sämsta som identitet. Fast nu när du säger det så visst kan det ofta vara så också. Många människor med negativ självbild styrs "automatiskt" (Freud kallade det "detet") till att bli det som är lägst och sämst i sina egna ögon. Problemet löses genom att förslumningen avskaffas, och det bästa steget är att avskaffa alla former av barnbidrag. Att sätta barn till världen är ett stort ansvar och ingen "mänsklig rättighet" som vemsomhelst ska anses ha bara sådär. Detta garanterar såklart inte att inget barn får en dålig uppväxt, men det hade iallafall tagit bort en stor del av de ungdomsgäng som idag styr i alla miljonprogramsområden, och som står inför ett livsstilskriminellt liv där de kommer kosta sig själva och sin omvärld stort lidande och, om man mäter i kronor, många miljoner varje år, oavsett om de är ute och begår brott eller om de sitter på anstalt eller inlåsta på statens förvarings-"behandlings"-hem. Tror du nånsin att ett område som t.ex. Hjällbo skulle kunna rustas upp och bli bra? Socialist-frankrike har likadana miljonprogramsområden fast ännu värre, och där ser vi dagligen vad Sverige har att vänta om några år.

Du använder Freud lite felaktigt. Intellektuella processer, som identifikation, sker snarast i överjaget, emedan detet svarar för rent instinktiva processer. Mer rätt skulle alltså vara att säga, enligt Freud, att dessa människor har ett s.a.s. "underutvecklat" överjag. Jag ser fortfarande inga belägg för att avskaffningen av barnbidraget skulle ha den verkan du hävdar, det finns i själva verket inget i din argumentation som visar på att det skulle vara varesig ett nödvändigt eller tillräckligt villkor för förslumningens upphörande.

Vad som är en "dålig uppväxt" är en annan fråga, som vi kan tvista om om du så skulle vilja - själv skulle jag hävda att du fått den värsta tänkbara. Kriminalitet är i mina ögon ett mindre problem än människor som beter sig som svin dygnet runt. Och här har vi faktiskt en annan anledning till att samhället ser ut som det gör - företagstoppar lockar inte eftersom människorna där har en kultur som i mångas ögon är direkt vedervärdig, och som de på inga villkor vill ta del av, och därför framhärdar i kriminalitet. Om du nu vill tänka långsiktigt så kan du också börja planera vad du skall göra med alla som idag är verksamma inom rätts- och polisväsende i ditt nollvisionssamhälle. Ska du sätta dem på socialbidrag? Det är ingen enkel fråga, det är ett strukturellt problem vi har att göra med. Själv har jag försökt knäcka den nöten men har ännu inget bra svar.

Gå till Vuxenpsykiatriska mottagningen i Sävedalen då, där skrev de ut Stesolid/Valium i 1.5 år till en amfetaminmissbrukare. Läkaren omöjlig att nå på telefontiden. Hon blev såklart beroende av Stesolid. Läkemedelsbolaget indikerar att man inte ska skriva ut Stesolid i mer än ett par veckor, och knappast till någon med missbruksproblematik. Hade läkaren varit privat hade han sannolikt haft ett fungerande beslutsstödssystem, som hade krävt att han skulle fylla i om tidigare missbruksproblem fanns etc, och som hade sagt ifrån om läkaren försökte ordinera en 1.5 år lång Stesolid-behandling. Men det finns såklart inga fungerade IT-system i den statliga vården, för det skulle väl kallas "teknokratiskt" och strida mot socialisternas haschrökande hippie-fantasier där patienten och läkaren ska sitta tillsammans runt en lägereld och spela gitarr och alla ska vara glada och snälla, typ.

Ett undantag som bekräftar regeln. Det du helt missar är att - och detta eftersom att jornalerna följer en på livstid inom den statliga vården - de allra flesta missbrukare inte är dummare än att låta bli att påtala sin missbruksproblematik. När den väl är yppad så är det kört. Vet inte hur en privatläkare skulle kunna ta reda på en sådan problematik. En kontrafaktisk hypotes, inget annat. I själva verket vänder vi missbrukare oss ofta till just privatläkarna, eftersom det brukar vara bra mycket lättare "att smörja dem".

Menar du att hur personen X upplever hur Y låter, är något som är objektivt till sin natur? Själv tycker jag det låter som subjektivitet i ett nötskal. Typ Mark Lewengood kommer in till Doktor Hippie och frågar om han är psykiskt frisk. "Ja du ser så glad ut så det är du säkert!. Sen kommer skinhead-Berra. "Du är verkligen sjuk!" Jaha, vilken sjukdom har jag då?, liksom.

Varken mer subjektivt eller objektivt än alla andra bedömningar som sker - inom och utanför vården. Det är den enda grund vi har att tillgå. Såväl du som jag. Eller menar du att det är annorlunda? Hur mäter man någons ångest?

Nej. Jag är uttrycklig motståndare till "socialpsykologisk bestraffning", till och med när det gäller yxmord. Att man underlättar för önskvärda fenomen har inget med strafftänk att göra, utan det har med konsekvenser att göra. En yxmördare ska inte straffas för att han är så elak, utan för att skapa en situation där det blir så oattraktivt som möjligt att begå yxmord. Då det blir oattraktivt att begå yxmord, minskar yxmorden jämfört med annars, vilket är den bästa praktiskt tänkbara situationen, både humant för de potentiella yxmördarna, samt för deras potentiella offer. (Därmed inte sagt att yxmorden helt upphör - dit kommer vi i praktiken aldrig komma).

Så om du hotar ett barn med stryk, och ger det stryk om det gör denna överträdelse för vilket du hotat den, så har det inget med bestraffning att göra? Dina intentioner påverkar inte den objektiva handlingen, den är densamma oavsett vad avsikten var. Ett yxmord är väl ett yxmord oavsett vad du sökte åstadkomma med det, är det inte så?

Detsamma med "hemlöshets"-problematiken. Som som sagt inte finns, utan som är en sammanbuntning av problematik med psyksjuka, problem med droger, problem med barnuppfostran etc. Att en person som inte reflekterar över att det hade varit mysigt med ett riktigt hem, eftersom han inte tänker alls som vi andra, är kanske inte ett så stort problem i sig. Det stora problemet är att han är psyksjuk. Så det är det som bör lösas istället! Alltså: Lös narkotikaproblematiken. Eller ännu hellre - lös ångestproblematiken, som gör att folk börjar knarka. Och för att lösa den - lös slumproblemet i förorterna. Dvs avskaffa barnbidragen.

Så den hemlöse kan när som helst bara gå och få sig ett hem? Det är alltså vad du säger? Önskar verkligen att det vore så enkelt. Om du vill lösa slumproblemet, varför inte lassa in mer pengar i de områden det gäller?

På samma sätt som de förvarar sina andra tillhörigheter såklart, dvs hos nån kompis, på härbärget, i nån stulen bil, etc.

Vilka tillhörigheter? De hemlösa jag känt har haft hela sitt bohag i en plastkasse, de du umgåtts med kanske har haft det annorlunda?

Hon skaffade sig frivillig LVM för att få vård den gången, eftersom det enligt socialtjänsten i hennes kommun inte existerar någon frivillig vård i Sverige, iallafall inte såvitt de känner till.

Då är det väl bra att jag kunnat upplysa dig om att så inte är fallet? Den frivilliga missbruksvården i Sverige är väl utbyggd. Det man kan klaga på är att hemmen drivs lite hur som helst, allt för att locka kunder (snarare än att syfta till effektiv behandling), och allt enligt kapitalistisk logik, men det är vad vi måste räkna med när den drivs av privata aktörer.

Okej, om du säger det så tror jag dig, men frågan är hur man kommer in där? Är det på samma sätt som med annat statligt, t.ex. bygglov, att man måste känna nån politiker, och/eller att man måste betala ett MC-gäng pengar? There is no such thing as a free lunch.

Hade du tagit dig tid att kolla in länken så hade du funnit all information du behövt. Det krävs inget annat än att kontakta dem, i stort, men om man vill att staten skall betala för "kalaset" så måste man förstås be om hjälp via socialen.

Oavsett hur erfaren en person blir, tror jag inte att en enda persons erfarenheter kan bli tillräckligt representativa för att bilda sig en slutsats om världen. Därför måste man även kunna se till annat än det man upplevt själv med egna öron. Men jag känner en person (obs, detta hade absolut inget med knark att göra) som dödades av en statlig läkares inkompetens, räknas det? Länk: http://www.expressen.se/nyheter/1.84193 ... nat-raddas

Hur många offer ska snällhets-vården ("åh, här på Landstinget är vi minsann inte vinstdrivande!") få skövla, innan det är dags att ersätta den med något som fungerar?

Visst har du rätt i att en enda persons erfarenheter inte räcker för att bilda sig en heltäckande bild av en viss problematik, men det var emellertid inte vad jag syftade till. Vad jag syftade till var att förstahandsupplevelser är bättre att grunda sina slutsatser i än hörsägen (vilket det mesta av din argumentation har byggt på så här långt), man undanröjer alltså många potentiella missförstånd och felaktiga antaganden genom att själv undersöka något. Det skulle också underlätta för mig att föra denna konversation med dig, då jag därigenom skulle slippa rätta till alla felaktigheter och direkta lögner som din argumentation hyser.

[Makterna]

Den Somaliska invandrarar moderna har kanske ännu fattigare familjemedlemmar hemma, så heja henne om hon kan avhjälpa fattigdommen i somalien med sina samlade inkomster.

Visst. Jag vill inte moralisera. Jag säger inte att det är oetiskt att bruka eller missbruka bidrag. Lika lite som det är fel att ta upp en sedel som någon tappat eller i ren dumdristighet slängt på gatan. Jag säger bara att ett samhälle som inte hade bidragssystem som ofta slår helt annorlunda än vad som var avsikten, skulle vara ett sammanlagt lyckligare samhälle.

Vad gäller småmysigheten med att skaffa barn, undrar jag om du själv har erfarenhet av att spädbarn, det ser absolut inte ut så här.

På vilket sätt skulle detta vara relevant för resonemanget?

De "barn alstrande subventionerna" täcker inte kostnaderna för att ha barn i Sverige. Din ekvation att man kan skaffa sig barn i vinst syfte går forfarande inte ihop.

Jag påstår inte att barnanskaffning är en ren vinstaffär. Det är tillräckligt illa att det subventioneras överhuvudtaget. Borde snarare vara straffskatt på att störa sin omgivning med skrikande ungar (detta är dock inget jag seriöst föreslår).
Dock framgick det att somalierna i Göteborg trodde att det var en vinstaffär att skaffa barn - huruvida de har rätt kan jag inte uttala mig om.

Det enda jag riktigt kan dela med dig här är åsikten att föräldrarna har ansvaret för sina barn, och inte samhället i första hand.

Det låter skrämmande. Man kan alltså sätta barn till världen, sedan tycka att "samhället" (vem exakt är detta?) ska uppfostra dem, och sen när de blivit kriminella kan man alltid skylla på "samhället" igen, som var en dålig förälder. Är det så du menar?

Din utilitaristiska horisont synes mig vara begränsad till lyckan för de få i stället för lyckan för de många. Varför räknas inte lyckan för förortsmorsan? Lyckan för alla de faktiskt flertalet ramgångsrika liv som blir till i förorten? Lyckan för pensionären på hemmet? för de som slåss mot sin fattigdom i Afrika?

Har jag sagt att hennes lycka inte också räknas in? Dock ska alla indiders lycka vägas in lika mycket, och inte som i socialismen att ens lycka bara räknas om man är bög, kvinna, mörkhyad, same, handikappad, muslim eller tillhör någon annan grupp som staten har bestämt att de vill värna om. (Tolka nu inte detta omvänt som att jag påstod att det är nåt fel att tillhöra någon av dessa grupper, för det tycker jag såklart inte).

Jag är lite förgrymmad att du faktiskt tar bort delen som hanlar om rättvisa jag citerar mig själv "Och för det andra så är det en av rättvise reformerna som skall utjämna orättvisor som beror på inkomsskillnader, alltså dit (S)verige, men ur ett annat perpektiv. Inte helt mitt dock." Denna passus är inte värd att kommentera utifrån din utilitaristiska livsyn som saknar moral?

Jag förstod inte frågan, men ser inte utjämning som ett självändamål. Folk mår bra om de får det bra, inte för att de får det jämnare. (Om de inte är avundsjuka då förstås, men så småaktigt tänker väl bara packet?)
Min livssyn saknar inte moral, men politik har inget med moral att göra. Moral är nämligen frågan "hur bör jag, individen, leva mitt liv". Politik är frågan "hur bör jag, staten, agera för att maximera mitt syfte, dvs skapa en bra värld åt folket".

Och som synes så har jag inget behov av att försvara bidragssamhället in absurdum. Men att en av det moderna samhällets alltid levande mål bör vara alla männikors lika värde, detta ur sammhällets perpektiv.

Flummet om "människovärde" låter mest som en dikt, som inte är menad att förstå, för jag ser inte vad det är för nån slags värdering som man talar om. Varför vill socialisterna att människorna ska "värderas"? Vi liberaler däremot vill att alla människor ska vara lika inför lagen, och då finns det inget behov för staten att värdera dem och rangordna dem i olika grupper. (Fast här får vi väl diskutera i tråden om det s.k. "människovärdet").

[Marksa]

Den Somaliska invandrarar moderna har kanske ännu fattigare familjemedlemmar hemma, så heja henne om hon kan avhjälpa fattigdommen i somalien med sina samlade inkomster.

Visst. Jag vill inte moralisera. Jag säger inte att det är oetiskt att bruka eller missbruka bidrag. Lika lite som det är fel att ta upp en sedel som någon tappat eller i ren dumdristighet slängt på gatan. Jag säger bara att ett samhälle som inte hade bidragssystem som ofta slår helt annorlunda än vad som var avsikten, skulle vara ett sammanlagt lyckligare samhälle.

Notera bara att jag skrev samlade inkomst inte bidrag, annars är vi väl överens här.

Vad gäller småmysigheten med att skaffa barn, undrar jag om du själv har erfarenhet av att spädbarn, det ser absolut inte ut så här.

På vilket sätt skulle detta vara relevant för resonemanget?

Det var ditt påstående "Nu är det inte så, utan att skaffa barn är ekonomiskt överkomligt även för fattiga problemfamiljer, som tycker det verkar lite småmysigt med söta barn så man slipper vara så ensam på dagarna." Som jag komenterade, du ansåg att det var relevant då. Jag ser det som ett felaktigt påstående varandes 2 barns far själv. I övrigt ingen gemförelse med den fattiga problemfamiljen dock.

De "barn alstrande subventionerna" täcker inte kostnaderna för att ha barn i Sverige. Din ekvation att man kan skaffa sig barn i vinst syfte går forfarande inte ihop.

Jag påstår inte att barnanskaffning är en ren vinstaffär. Det är tillräckligt illa att det subventioneras överhuvudtaget. Borde snarare vara straffskatt på att störa sin omgivning med skrikande ungar (detta är dock inget jag seriöst föreslår).
Dock framgick det att somalierna i Göteborg trodde att det var en vinstaffär att skaffa barn - huruvida de har rätt kan jag inte uttala mig om.

Ja vad skall man dra av lärdom av detta? Kanske att dessa somalierna har en förmåga att få pengarna att räcka till mycket i så fall. Kanske kan dom ge ut en bok i husshållsekonomi till oss vanliga Svenssons

Det enda jag riktigt kan dela med dig här är åsikten att föräldrarna har ansvaret för sina barn, och inte samhället i första hand.

Det låter skrämmande. Man kan alltså sätta barn till världen, sedan tycka att "samhället" (vem exakt är detta?) ska uppfostra dem, och sen när de blivit kriminella kan man alltid skylla på "samhället" igen, som var en dålig förälder. Är det så du menar?

Samhället är vi alla gemensamt, om du trodde något annat.
Vad jag menar är det jag skrev.
Nu lite politiskt korrekt värde konversatism från min sida.
Om man föder barn till världen, och sedan inte ge om verktygen att leva i samhället med oss andra är det i grunden fel. I första hand skall ansvaret ligga hos föräldrarna/föräldern att förse barnen med dessa verktyg. Men om föräldrarna av någon annledning som de inte själva rår över inte klarar av detta skall samhället träda in för barnets bästa.

Din utilitaristiska horisont synes mig vara begränsad till lyckan för de få i stället för lyckan för de många. Varför räknas inte lyckan för förortsmorsan? Lyckan för alla de faktiskt flertalet ramgångsrika liv som blir till i förorten? Lyckan för pensionären på hemmet? för de som slåss mot sin fattigdom i Afrika?

Har jag sagt att hennes lycka inte också räknas in? Dock ska alla indiders lycka vägas in lika mycket, och inte som i socialismen att ens lycka bara räknas om man är bög, kvinna, mörkhyad, same, handikappad, muslim eller tillhör någon annan grupp som staten har bestämt att de vill värna om. (Tolka nu inte detta omvänt som att jag påstod att det är nåt fel att tillhöra någon av dessa grupper, för det tycker jag såklart inte).

Gott jag tror att vi är övens här. Det ser ju faktiskt nästan ut som du inbegriper den hemlösa i lyckomålet.

Jag är lite förgrymmad att du faktiskt tar bort delen som hanlar om rättvisa jag citerar mig själv "Och för det andra så är det en av rättvise reformerna som skall utjämna orättvisor som beror på inkomsskillnader, alltså dit (S)verige, men ur ett annat perpektiv. Inte helt mitt dock." Denna passus är inte värd att kommentera utifrån din utilitaristiska livsyn som saknar moral?

Jag förstod inte frågan, men ser inte utjämning som ett självändamål. Folk mår bra om de får det bra, inte för att de får det jämnare. (Om de inte är avundsjuka då förstås, men så småaktigt tänker väl bara packet?)
Min livssyn saknar inte moral, men politik har inget med moral att göra. Moral är nämligen frågan "hur bör jag, individen, leva mitt liv". Politik är frågan "hur bör jag, staten, agera för att maximera mitt syfte, dvs skapa en bra värld åt folket".

Ja det var väll egentligen ingen fråga enbart till dig utan mer en almänbildande förklaring till varför vi har ett barnbidragssystem i Sverige. Med detta sagt så var jag självlart även nyfiken på din bild av det Svenska samhället. Nu har du gett mig ett svar.
Och inte visar det på någon social libelarism i alla fall.

Och som synes så har jag inget behov av att försvara bidragssamhället in absurdum. Men att en av det moderna samhällets alltid levande mål bör vara alla männikors lika värde, detta ur sammhällets perpektiv.

Flummet om "människovärde" låter mest som en dikt, som inte är menad att förstå, för jag ser inte vad det är för nån slags värdering som man talar om. Varför vill socialisterna att människorna ska "värderas"? Vi liberaler däremot vill att alla människor ska vara lika inför lagen, och då finns det inget behov för staten att värdera dem och rangordna dem i olika grupper. (Fast här får vi väl diskutera i tråden om det s.k. "människovärdet").

Är redan där. har börjat utveckla min syn på detta och om någon är intresserad fördjupar jag den gärna.

[Makterna]

Jag blir perplex. Skulle vi inte göra det oattraktivt att må dåligt?

Nej, min strategi går ut på att göra det oattraktivt, eller rättare sagt att avhålla sig från att göra det mer attraktivt, att sätta sig eller indirekt agera så att man riskerar hamna i en sits, som är dålig.
Det är ingen universallösning, t.ex. skulle inte en straffskatt på benbrott öka lyckan i samhället, och jag säger inte ens att "de hemlösa" sett i ett långsiktigt perspektiv skulle ha det bättre om de inte kunde sälja tidningar, jag vill bara peka på en mekanism som få inte tänker på att den finns, eftersom det tyvärr är mer politiskt korrekt att förespråka saker som låter snälla att förespråka, än att förespråka saker som faktiskt ger positiva effekter.

Själv får jag till exempel inte lägenhet om jag inte som nu pluggar och därigenom, via universitetet, omfattas av en "bostadsgaranti" - detta eftersom jag saknar borgenär (rik förälder), och har skulder, samt att jag har fel umgänge (faktiskt så har jag blivit nekad lägenhet av det skälet).

Flytta till Göteborg då, där kan du få gratis bostad samt soc-bidrag utan att behöva syssla med nåt på dagarna, iallafall om du börjar knarka, och kan tänka dig att bo granne med andra knarkare. Framstå inte som smart bara, då kanske de kräver att du ska söka jobb istället. Utan gå hos läkare och få ut benso och Stesolid och sånt på recept, staten betalar, du kan alltid sälja det på gatan sedan och tjäna extrapengar. Det är ett ganska smart drag sett utifrån hur (s)taten är uppbyggd.

Privata hyresvärdar hyr inte ut till vem som helst, varför det existerar dels fenomenet hemlöshet

Menar du att folk behöver bo på gatan? Det finns väl för böveln andrahandskontrakt! Vemsomhelst kan väl köpa en bostadsrätt och hyra ut till dig och tjäna en slant på kuppen.

och dels fenomenet med bostäder som står tomma utan någon egentlig motsättning. Man kan förstås tycka att socialen skulle kunna ställa upp som borgenär, men det gör man inte.

Olika i olika kommuner. Sverige är ju splittrat i olika kommuner som ligger i fejd med varann. Varje kommun måste återuppfinna hjulet. Helt idiotiskt.

Däremot kan soc, precis som du säger, i många fall erbjuda boende i speciella områden (som man absolut inte bör nämna för en arbetsgivare att man bor i), där man samlar alla sådana element som man inte anser hör hemma i samhället (invandrare, narkomaner, psyksjuka), och skapar därigenom just sådan förslumning som du menar dig ogilla.

Nja, jag menade inte att just det faktumet att problemmänniskor packas in i soc-lägenheterna (i Göteborg finns de t.ex. på Björnbergs Väg, Järnbrotts-motet, Jägaregatan etc). Problemet där är att polisen skiter i den grova brottslighet som begås där, t.ex. i form av narkotikaförsäljning till minderåriga som kommer dit och köper. Istället står de ute på vägarna och skjuter vanligt folk med laserpistoler.

Angående "förslumning" så menade jag att en person som växer upp i ett miljonprogram där typ torget efter stängningsdags "ägs" av ungdomsgängen som styrs av den som är farligast och mest kriminell, den som växer upp i en sån miljö har i praktiken svårt att själv bli annat än kriminell.

Nu har du missförstått igen. Jag sa inte att folk söker det sämsta som identitet. Fast nu när du säger det så visst kan det ofta vara så också. Många människor med negativ självbild styrs "automatiskt" (Freud kallade det "detet") till att bli det som är lägst och sämst i sina egna ögon. Problemet löses genom att förslumningen avskaffas, och det bästa steget är att avskaffa alla former av barnbidrag. Att sätta barn till världen är ett stort ansvar och ingen "mänsklig rättighet" som vemsomhelst ska anses ha bara sådär. Detta garanterar såklart inte att inget barn får en dålig uppväxt, men det hade iallafall tagit bort en stor del av de ungdomsgäng som idag styr i alla miljonprogramsområden, och som står inför ett livsstilskriminellt liv där de kommer kosta sig själva och sin omvärld stort lidande och, om man mäter i kronor, många miljoner varje år, oavsett om de är ute och begår brott eller om de sitter på anstalt eller inlåsta på statens förvarings-"behandlings"-hem. Tror du nånsin att ett område som t.ex. Hjällbo skulle kunna rustas upp och bli bra? Socialist-frankrike har likadana miljonprogramsområden fast ännu värre, och där ser vi dagligen vad Sverige har att vänta om några år.

Du använder Freud lite felaktigt. Intellektuella processer, som identifikation, sker snarast i överjaget, emedan detet svarar för rent instinktiva processer. Mer rätt skulle alltså vara att säga, enligt Freud, att dessa människor har ett s.a.s. "underutvecklat" överjag.

Okej, du verkar veta vad du pratar om, fast bara för att förtydliga: Om det finns t.ex. knark, grupptryck eller andra praktiska drivkrafter som knuffar in ett person till ett visst beteende, är det inte "detet" det kallas då? Om man kämpar för att uppnå ett positivt idéal är det förstås "överjaget" som styr. Men när man blir den man hatar, inte av en slump utan just för att man hatar den, då kan det väl inte vara överjaget? Om man tänker "det här är jag, det är ingen idé att kämpa emot, det är den jag måste vara, på gott eller ont", är det inte detet då?

Vad som är en "dålig uppväxt" är en annan fråga, som vi kan tvista om om du så skulle vilja - själv skulle jag hävda att du fått den värsta tänkbara.

Inte för jag vet vad det är i min barndom som du fått nys om, men det tar jag som en komplimang!

Kriminalitet är i mina ögon ett mindre problem än människor som beter sig som svin dygnet runt.

När jag pratade om kriminalitet så syftade jag egentligen inte på själva fenomenet att man bryter mot en skriven lag. Utan på hela den kriminella livsstilen och de ingredienser som alltid ingår: droger, våld, ångest, förstörda liv. Att man bryter mot lagar har jag ingenting emot, i sak. Tvärtom, i ett land där man inte ens får köra fortare än 110 km/h på motorväg, så måste ju kriminalitet bli en naturlig del i livet.

Och här har vi faktiskt en annan anledning till att samhället ser ut som det gör - företagstoppar lockar inte eftersom människorna där har en kultur som i mångas ögon är direkt vedervärdig, och som de på inga villkor vill ta del av, och därför framhärdar i kriminalitet.

Nu förstår jag inte vad du menar. Det är typ sliskigt att spela golf, därför måste man protestera och göra inbrott i bilar, så att de slutar spela golf, eller hur menar du?

Om du nu vill tänka långsiktigt så kan du också börja planera vad du skall göra med alla som idag är verksamma inom rätts- och polisväsende i ditt nollvisionssamhälle. Ska du sätta dem på socialbidrag?

Men snälla, du menar väl inte att staten bör avstå från att bekämpa kriminaliteten med argumentet att poliserna m.fl. inte ska bli arbetslösa? Det är ju lika krystat som att förespråka yxmassakrar med argumentet att inte kirurgerna ska bli arbetslösa.

Menar du att hur personen X upplever hur Y låter, är något som är objektivt till sin natur? Själv tycker jag det låter som subjektivitet i ett nötskal. Typ Mark Lewengood kommer in till Doktor Hippie och frågar om han är psykiskt frisk. "Ja du ser så glad ut så det är du säkert!. Sen kommer skinhead-Berra. "Du är verkligen sjuk!" Jaha, vilken sjukdom har jag då?, liksom.

Varken mer subjektivt eller objektivt än alla andra bedömningar som sker - inom och utanför vården. Det är den enda grund vi har att tillgå. Såväl du som jag. Eller menar du att det är annorlunda? Hur mäter man någons ångest?

Även saker som inte går att koppla in direkt på typ nån multimeter, går att mäta på olika sätt. Självskattning, exempelvis. Eller ett objektivt försök av läkaren att uppskatta det. Trubbigt kanske, men fördenskull inte omätbart!

Så om du hotar ett barn med stryk, och ger det stryk om det gör denna överträdelse för vilket du hotat den, så har det inget med bestraffning att göra?

"Bestraffning" kallar man väl det först om man lägger in en moralisk värdering i straffet, typ "nu har den jäveln varit så elak att nu förtjänar han den här plågan jag tänker utdela i den moraliska rättvisans namn". Så om man resonerar så så kallas det "straff", annars är det bara påföljd/retaliering eller vad man nu ska kalla det.
Om jag vore förälder skulle jag i första hand försöka uppfostra barnen i samförståndsanda utan vedergällningar/straff. Detta fungerar dock inte i relationen mellan stat och folk, eftersom alla inte har (och heller inte bör ha) någon konformistisk tanke om att man ska vara snäll mot staten.

Dina intentioner påverkar inte den objektiva handlingen, den är densamma oavsett vad avsikten var. Ett yxmord är väl ett yxmord oavsett vad du sökte åstadkomma med det, är det inte så?

Ur vilken aspekt menar du nu? Konsekvensmässigt, för offret? Javisst. Brottspåföljdsmässigt? Nej, då är inte alltid ett yxmord ett yxmord - om yxmordet t.ex. begåtts under allvarlig psykisk störning ska inte brottspåföljd utdelas, iallafall inte baserat på nuvarande kriminalpolitik.

Så den hemlöse kan när som helst bara gå och få sig ett hem? Det är alltså vad du säger?

Ja, soc-lägenheterna i Göteborg är ju ett exempel. Där får till och med aktiva missbrukare bo.

Önskar verkligen att det vore så enkelt. Om du vill lösa slumproblemet, varför inte lassa in mer pengar i de områden det gäller?

Kortsiktigt vore det såklart en lösning. Man har ju försökt det i Rinkeby. Skolorna där har landets bästa lärare etc. Men inga elever som lyssnar på vad de vill lära ut. Tänk om pengarna lagts på intelligenta barn istället, då hade man kunnat få framtida Bill Gates o dyl och sätta Sverige på världskartan.

På samma sätt som de förvarar sina andra tillhörigheter såklart, dvs hos nån kompis, på härbärget, i nån stulen bil, etc.

Vilka tillhörigheter? De hemlösa jag känt har haft hela sitt bohag i en plastkasse, de du umgåtts med kanske har haft det annorlunda?

Om man är både hemlös och egendomslös så bevisar det väl att man inte har speciellt många popcorn i skålen. Jag menar, säg att du plötsligt blir bostadslös, skulle du därmed springa iväg och slänga din dator i sjön och bränna dina kläder? Eller skulle du snarare förvara dina tillhörigheter hos nån kompis tills att du fått tag i en bostad igen?

Hon skaffade sig frivillig LVM för att få vård den gången, eftersom det enligt socialtjänsten i hennes kommun inte existerar någon frivillig vård i Sverige, iallafall inte såvitt de känner till.

Då är det väl bra att jag kunnat upplysa dig om att så inte är fallet?

Ja, jag kan ju hoppas för hennes skull att socialtjänsten hade fel (som vanligt) och att hon därmed suttit av sin tid i Lund helt i onödan på skattebetalarnas bekostnad. Hade man privatiserat socialtjänstens drift hade man kanske undvikit såna klantiga informationsmissar. (Fast nu är det nog mest psykisk vård hon behöver, vård mot ångestproblematik (som i sin tur utlöser drogproblem), och det kanske är svårare att få än rehab?)
Tackar dig annars för länken och ska ta upp det du sa med henne om jag hör av henne.