OKej fikusar

[PopJimmy]

Vad du gör avgör du själv. Jag vet inte lösa ditt dilemma du just presenterade. Är det något att ens reflektera över. Du skrev som du skrev och om vad du skrev. Måste man mala allt i kvarnen ?

Nej, jag kasta bara ut en boll för att se om den skulle eller inte skulle studsa.

Jag äventyrar inte med andras mentala hälsa på något vis helst.

Menar du att du drar dig undan? Jag ser det som fegt att dra sig undan. Och med det menar jag inte att man skall vara dumdristig när man ger sin in i striden. Men striden måste tas. Bara för att vi lyckats kravla oss in i en varm och trygg grotta betyder detta inte att vi bör stanna där för resten av vårat liv. Just nu tar jag en liten paus från min "andlighet" och idealism. Jag ser till att vara mer praktiskt, försöka göra mindre men uträtta mer när jag tar mig an det. Jag ligger t.ex. i sängen hela dagen och slappnar av. Känner att jag behöver det.

[Johan Ågren]

PopJimmy,

ja det är tydligt att du gått sönder och i det informationshav du navigerar på så saknas alla konventioner. Påminner mycket om en människa som brukat psykedelier (vilket du visst också gjort), men i ditt fall så har livet brutit upp konventionerna snarare än kemikalier. Ett skrämmande utgångsläge samtidigt som det innebär en frihet. Om du får en längre tid lugn och ro och vila, mat trygghet, kärlek, ETC så kommer din psykologi att bli mer inriktad på att bevara det som ger dig denna tillfredsställelse. Du kommer att utarbeta konventioner som bringar dig ett minimum av ansträngning att uppnå högsta möjliga lycka. Problemet är att det inte alltid blir en ballans mellan minimal ansträngning, och lyckan. Vi tenderar ibland att bli bekväma och inskränkta i konventioner och vi behöver till slut bryta oss loss för att få nytt input till vårt liv. Vi kvävs i vår trygghet, men vi stannar där av rädsla att förlora tryggheten.

Du agerar som ett barn som hittat ett vasst intellekt i kökslådan och viftar villt omkring dig med det. Du byter och testar strategier. Om du skulle hänfalla åt en existentialistisk/nihilistisk filosofi så skulle du tvingas sovra och beräkna dina handlingar på ett väldigt jobbigt sätt. Hur ska du få fördelar i världen? Jag vet att du förkastar all form av irrationell moral. Du slits mellan att hitta en känslomässig ledstjärna i djupet; i själen, eller att förkasta detta och tvingas ut i informationshavet av godtyckliga/fria beslut. Har du bestämt dig? Jag har till slut bestämt mig. Vet inte om jag har tröttats till att slutligen förlita mig på min inre dragningskraft och öppenhet för vad den attraherar i världen. Kanske är det en stunds vila innan jag åter kastar mig ut i kaos, kanske inte. Har en förhoppning om att sträcka mig ut snarare än att kasta mig ut. Är hur som helst inte läge för livsexperiment nu när mitt andra barn är på väg.

Postade det här innan jag såg ditt nya ovan, vilket svarar lite på mina funderingar.

/Johan

[Bz]

Menar du att du drar dig undan? Jag ser det som fegt att dra sig undan. Och med det menar jag inte att man skall vara dumdristig när man ger sin in i striden. Men striden måste tas. Bara för att vi lyckats kravla oss in i en varm och trygg grotta betyder detta inte att vi bör stanna där för resten av vårat liv. Just nu tar jag en liten paus från min "andlighet" och idealism. Jag ser till att vara mer praktiskt, försöka göra mindre men uträtta mer när jag tar mig an det. Jag ligger t.ex. i sängen hela dagen och slappnar av. Känner att jag behöver det.

Menade mer att jag inte kanske säger vad fan som helst faller mig in vad det gäller andras känslor av detta slag som du tog upp i tråden. Är det fegt ? Feg funkar också, inget jag dras för numera.

Striden måste inte tas, ibland ska den inte tas. Det är väl lite olika detdär.

[Loke]

Tack för bra läsning.

Grattis Johan!

God natt.

[Avantgardet]

Jimmy (och Zokrates): hur menar du (ni) att pedagogen skulle kunna fullgöra sin uppgift om vi inte tillät denne att själv vara övertygad om vad han eller hon lär ut? Visst håller jag med om att i denna roll så finns en implicit maktfaktor som är direkt odemokratisk, men utan övertygelsen så är det svårt att övertyga andra. Själv tycker jag humor är ett utmärkt pedagogiskt redskap, och vet inte vem som uppfostrar vem eller vem som menar sig göra detta eller inte menar sig så göra men likväl gör eller hur fan det nu kan va. När alla dragit sina slutsatser så väntar jag likväl på Svaret, det blir - enligt vad jag för tillfället kan kalkylera - inget mindre än en aldrig sinande källa av allt mellan direkta lögner till halvsanningar eller rent nonsens.

På tal om existentialister så har Simone de Beauvoir en fenomenologisk tolkning av förnuftet, och i synnerhet logiken, såsom den framstår för "Kvinnan" (Svensson hemmafru typ på 40-talet, eller nåt sånt, på ett ungefär). Det är mannens esoteriska domäner, Hans hemvist. Fallogocentrismen, you know. Man kan se en parallell till detta som är mycket angelägen för mig personligen. Det är detta med klassresa. För mig som kommer från samhällets bottenskikt så är en bildning olyckligtvis en resa bort från de sociokulturella områden jag kommer ifrån, för andra är det däremot ett närmande (ett sammansvetsande) till den egna gruppen. Det är ett förhållande som är värt att uppmärksamma.

På tal om förebilder (idoler) så säger jag att det är vansinnigt. Någon kan göra en bra prestation men det gör inte denne förtjänt av beröm som går utöver av vad som avgränsas till just prestationen. Vi springer omkring och berättar våra dagböcker för varandra, därför är också ad hominem relevant som jag ser på saken. Vi berättar ibland våra liv genom beskrivningar och ibland metaforiskt - som när vi till exempel diskuterar filosofi, eftersom vad vi på ett plan diskuterar när vi diskuterar dessa frågor är hur vi själva, i våra egna liv, förhåller oss till vissa texter, vissa böcker, och deras upphovsmän; med andra ord så definierar vi på detta sätt oss själva genom andra, alltså som i en metaforisk relation till den egna personen (en sinnesförnimmelse/upplevelse får stå, genom vårt värdemässiga förhållande till denna, såsom en avgränsning av självet, och de "kunskaper" som den inbillar sig äga och ackumulerat i sin person). Ursäkta abstraktionen, kommer inte för tillfället på nåt enklare sätt att uttrycka mig. Man kan härför också se dessa psykoanalyser av varandra (som denna tråd utgör till stor del) som rättfärdigade, åtminstone i en bemärkelse.

Är hur som helst inte läge för livsexperiment nu...

Har förvisso inga ungar, men formuleringen var som huvudet på spiken på min egen inställning. Har man blivit gammal eller bara pensionär? Är det feghet eller ansvarstagande? Den djävligaste jag brottas med just nu är dock: "är det egoistiskt av mig att satsa på mig själv?". Den är tung.

[Zokrates]

Efter att ha läst Algotezzas kommentarer så upplevde jag, att det gick över gränsen, från att kanske haft intentionen att roa, till att bli förnedrande.

Annars älskar jag humor, satir och ironi, men när det mer liknar avancerad mobbing, då ställde jag mig på PopJimmys sida. För det, vill jag minnas att du kallade mig paranoid, på nått skarvat sätt.

Jag kunde valt att stå utanför helt och hållet, men för fan, när någon kastar alla sina konventioner, blottar sig totalt, då vill jag se vart det leder, pervers nyfikenhet, kalla det vad du vill. Genom att håna och förringa så dödas processen som inletts.

Vilket får mig att minnas en incident från förra nyåret, stoppade ett slagsmål, två killar i 25 årsåldern sprang ikapp en tredje, de fällde honom och började försöka sparka honom i huvudet.
Paranoid som jag tydligen är så skrek jag allt jag kunde; - LÄGG AV MED DET DÄR!! Jag var i en lägenhet på tredje våningen, hade inte en chans att stoppa dem fysiskt.

Men se, de vände sig om och blev rädda, backade från killen som tog sig upp och satte sig i säkerhet. Varför ens bry sig, det var inte mitt huvud som skulle blivit söndersparkat?

Jag lägger mig i, när det går för långt. Förresten brottas jag med liknande problem, är det egoistiskt att satsa på sig själv?

[Bz]

Alla ser inte subtila pikar. Det roliga med dom är att ibland är det pikar och ibland inte. Detta är svårt att avgöra för en utomstående och ibland missbedömer även mottagaren sändaren, det är dock en början på en mer avancerad psykning. Därför svarar man inte på otydligheter för allas bästa.

[Algotezza]

Jag orkar inte bemöta alla anklagelser om att befinna mig på mina höga hästar, vilja att ändra på Pop-Jimmy  och hans sätt att vara och skriva,  att jag skulle och sakna empati, vara ute efter att våldta nakna småpojkar och att kränka och förnedra andra. M.m., m.m.

Jag ger upp.

Kanske fegt. Ja. Fegt.

Detta har vuxit till en lavin som jag inte orkar med att bemästra.

Angående öknamn kallas jag här allt från Al till Tezzan etc. Men det bekymrar mig inte. Algotezza är ingen titel. En pseudonym.

Vete fan om jag har lust att skriva mer på detta forum!

Din analys av mitt psyke är lysande, Pop-Jimmy, jag ser mig själv med skam i min nakna självgodhet! Jag är ett svin. Ett äckel.

Detta är inte ironiskt menat.

Du vann, Pop-Jimmy!

Gläd dig åt din seger!

Jag tar time-out från detta forum ett slag. Ägnar mig åt familjeliv. Ja, jag har en familj. Jag slår inte min fru och mina barn. Plågar inte min katt. Våldtar inte nakna småbarn.

Med försök till vänliga hälsningar tecknar jag

Göran Egevad, mitt rätta namn

Skriv till algotezza@hotmail.com om ni har något att säga mig!

[Bz]

Algotezza

Vore det inte enklare att ta till sig en del av kritiken och be om ursäkt ?
Det kanske är för mycket begärt...

[Loke]

Jag ser ingen anledning för någon i den här tråden att ursäkta sig. Tycker att det har varit mycket givande att läsa både Pop-Jimmys och Algotezzas bidrag.

Andas lite grann och inse att ingen varit ute efter att skada i grund och botten. Känsligheter som hade behov att exponeras gjorde det i den här tråden. Mer än så har inte jag uppfattat att det varit.

[Zokrates]

En utveckling sker som jag anade, en utveckling som jag även anar att andra anat och därmed försökt hindra. Ett forum är aldrig större än dess deltagare och mångfald berikar dess innehåll. Ville jag ha medhåll så kunde jag sitta och hålla med mig själv, alltså meningslöst. Mothugg har sitt berättigande, men svinhugg går igen. Som medskyldig i denna utveckling tar jag mitt ansvar och drar mig tillbaka. Således tar även jag timeout på obestämd tid, kanske för gott. Det har varit utvecklande att delta här på FF. Min kaxighet har kuvats och ersatts av återhållsamhet. Gott nytt år på er!

MVH

Zokrates

Saknar 30 silvermynt, shit!

[Bz]

Jag ser ingen anledning för någon i den här tråden att ursäkta sig. Tycker att det har varit mycket givande att läsa både Pop-Jimmys och Algotezzas bidrag. Andas lite grann och inse att ingen varit ute efter att skada i grund och botten. Känsligheter som hade behov att exponeras gjorde det i den här tråden. Mer än så har inte jag uppfattat att det varit.

Inte ursäkta sig som om man hade begått brott, utan mer för att det kan vara den enklare lösningen ibland med mindre skada. Se nu, folk drar istället. Jag vill inte exv att Zokrates ska försvinna till intet pga. andras stolthet som inte för ett endaste gott tecken med sig. Jag är själv jättelugn och håller mig utanför trots att jag på ett vis deltar. Det finns alternativ !

[Skogsälvan]

Uppenbarligen tolkar jag Algotezzas inlägg lite annorlunda än vissa och ser ingen anledning för honom att be om ursäkt. Jag hoppas innerligt att han tänker om och kommer tillbaka eftersom jag får mycket utbyte av att läsa hans inlägg.

[Bz]

Uppenbarligen tolkar jag Algotezzas inlägg lite annorlunda än vissa och ser ingen anledning för honom att be om ursäkt. Jag hoppas innerligt att han tänker om och kommer tillbaka eftersom jag får mycket utbyte av att läsa hans inlägg.

Låt oss säga att PopJimmy har det jävligt prövigt nu och inte samma personliga makt som Algotezzan vore det vist av Algotezzan som uppenbarligen är starkare att kuva sig för sin nästa i detta sammanhang. Är det så j-a svårt liksom ? att fatta detta med sociala spelregler och jämnvikt.

[Skogsälvan]

Uppenbarligen tolkar jag Algotezzas inlägg lite annorlunda än vissa och ser ingen anledning för honom att be om ursäkt. Jag hoppas innerligt att han tänker om och kommer tillbaka eftersom jag får mycket utbyte av att läsa hans inlägg.

Låt oss säga att PopJimmy har det jävligt prövigt nu och inte samma personliga makt som Algotezzan vore det vist av Algotezzan som uppenbarligen är starkare att kuva sig för sin nästa i detta sammanhang. Är det så j-a svårt liksom ? att fatta detta med sociala spelregler och jämnvikt.

Ja, Jimmy verkar ha det jobbigt nu. Får man vräka ur sig vad som helst för det? Visst tycker jag att det är fint om det finns lite tolerans, men någon måtta får det vara. Det sitter en levande människa bakom varje nick; en varelse med känslor.