Syfylis

[holoteist]

Ibland går jag runt på stan och ser allt bra, en park, ett lyckligt barn, ett par välintegrerade invandrare vankandes som vanliga medborgare, solen skiner och jag ska shoppa på avenyn.

Ni vet liknelsen om grottan? Det är den grekiska myten eller metaforen om att vi är fångar bundna i en grotta, och vi ser skuggor på väggen av nåt som rör sig därute. Vi ser inte det som händer 'på riktigt'.

Ibland kan jag tro att jag är en grottmänniska när jag går på stan. Att allting är som det ska vara, som en sån där fransk trendfilm där allting ser bra ut tills doktorn kommer till stan och visar att alla är syfylis-positiva. Att det kan bli så, att allting är rätt på utsidan och quantum foam på insidan.

Kan det vara så att den 'moderna' tanken om det eviga framsteget egentligen bara är struntprat, att allting egentligen bara blir sämre tills en hjälte räddar en. Eller tills man 'själv' blir en hjälte (även fast jag tror att individer egentligen är en social konstruktion). Att vi blir sämre, och sämre, och sämre...

Vem vill äta glaserat bajs? Inte jag.
j
Men vad kan man göra? Den varianten av syfylis som jag misstänker att alla bär på går inte att bota av någon läkare

[SigurdV]

Äsh! Det där är bara kemisk obalans i hjärnan! Ta några djupa andetag och tänk på vad du kan göra för något intressant just nu.
http://www.cognito.se/forum.asp?alt=rea ... _Id=200297
Vad sägs om att resa runt i världen?

[reflex]

Ibland går jag runt på stan och ser allt bra, en park, ett lyckligt barn, ett par välintegrerade invandrare vankandes som vanliga medborgare, solen skiner och jag ska shoppa på avenyn.

Ni vet liknelsen om grottan? Det är den grekiska myten eller metaforen om att vi är fångar bundna i en grotta, och vi ser skuggor på väggen av nåt som rör sig därute. Vi ser inte det som händer 'på riktigt'.

Ibland kan jag tro att jag är en grottmänniska när jag går på stan. Att allting är som det ska vara, som en sån där fransk trendfilm där allting ser bra ut tills doktorn kommer till stan och visar att alla är syfylis-positiva. Att det kan bli så, att allting är rätt på utsidan och quantum foam på insidan.

Kan det vara så att den 'moderna' tanken om det eviga framsteget egentligen bara är struntprat, att allting egentligen bara blir sämre tills en hjälte räddar en. Eller tills man 'själv' blir en hjälte (även fast jag tror att individer egentligen är en social konstruktion). Att vi blir sämre, och sämre, och sämre...

Vem vill äta glaserat bajs? Inte jag.
j
Men vad kan man göra? Den varianten av syfylis som jag misstänker att alla bär på går inte att bota av någon läkare

Så där kan det kännas om man betraktar allt utifrån.
Nästa steg är att upptäcka den totala meningslösheten med vad vi håller på med.
Sen att acceptera meningslösheten men inse att den är endast en aspekt av tillvaron.
att inse att det inte är vår uppgift att ens försöka finna en "yttre mening".
Och att försöka göra vår i grunden meningslösa tillvaro så meningsfull vi bara kan.
att inse att vår egen tillvaro blir meningsfullare om vi kan få andra människor att också uppleva tillvaron som meningsfull.
Spelar det någon roll vad "just jag" gör?
Snart kommer det att finnas 9 miljarder "just jag" på jorden, så därför har det stor betydelse vad "just jag" gör.

[SigurdV]

Känna sig isolerad? Är man isolerad? Var är de andra? Hur mår de? Är de inte lite knäppa?

[scirocco]

Tänk när 9 miljarder människor upphör att vara viktiga.

Då blir vi meningslösa tillsammans.

[Pilatus]

Tänk när 9 miljarder människor upphör att vara viktiga.
Då blir vi meningslösa tillsammans.

Är det i Arthur Schopenhauers skugga ni befinner er? Genom att vi skådar in i oss själva, kan vi bli varse hur subjekt och objekt sammanfaller i det blinda begäret, som aldrig blir tillfredsställt.

If that's all there is, my friends, then let's keep dancing
Let's break out the booze and have a ball

[Algotezza]

Tänk när 9 miljarder människor upphör att vara viktiga.
Då blir vi meningslösa tillsammans.

Är det i Arthur Schopenhauers skugga ni befinner er? Genom att vi skådar in i oss själva, kan vi bli varse hur subjekt och objekt sammanfaller i det blinda begäret, som aldrig blir tillfredsställt.

Därför är livet evigt.

/Algotezza

[Pilatus]

Tänk när 9 miljarder människor upphör att vara viktiga.
Då blir vi meningslösa tillsammans.

Är det i Arthur Schopenhauers skugga ni befinner er? Genom att vi skådar in i oss själva, kan vi bli varse hur subjekt och objekt sammanfaller i det blinda begäret, som aldrig blir tillfredsställt.

Därför är livet evigt.

Det kanske vore värt en egen tråd. Att skriva under en rubrik som "Syfylis" får mig att tänka på John Wilmot, 2nd Earl of Rochester som dog vid 33 års ålder i någon venerisk åkomma, syfylis tror jag.

[scirocco]

Ja, det är lustigt att skriva under rubriken syfylis. Holoteist misstänker att vi alla bär på en variant av sjukdomen.

[Algotezza]

Det kanske vore värt en egen tråd. Att skriva under en rubrik som "Syfylis" får mig att tänka på John Wilmot, 2nd Earl of Rochester som dog vid 33 års ålder i någon venerisk åkomma, syfylis tror jag.

Tänker på Nietzsche. Hans dödsmask...

/Algotezza

[Algotezza]

Ja, det är lustigt att skriva under rubriken syfylis. Holoteist misstänker att vi alla bär på en variant av sjukdomen.

Bokstavligen?

/Algotezza

[Pilatus]

Det kanske vore värt en egen tråd. Att skriva under en rubrik som "Syfylis" får mig att tänka på John Wilmot, 2nd Earl of Rochester som dog vid 33 års ålder i någon venerisk åkomma, syfylis tror jag.

Tänker på Nietzsche. Hans dödsmask...

Eller Charles Baudelaire: Albatrossen (1857)

Ibland, för nöjes skull, matroser pläga fånga
en albatross, som följt med skeppet på dess färd
fram över salta djup. Så samla de sig många
kring denna vilsna gäst ifrån en högre värld.

Knappt ställd på däcket, ser man fågeln tölpigt skrida
med skamsen hållning fram. Förr var den molnets vän.
Som tunga åror drar den, en på varje sida,
de vita vingarna, som släpa efter den.

Den stolta flygarn går och vacklar som en skugga.
Förr djärv och kungligt skön, nu klumpig, ful och tung.
En sjöman sträcker fräckt mot den sin sura snugga,
en annan haltar fram och härmar rymdens kung.

En skald är fågeln lik, som trotsar alla faror,
som svingar sig mot storm, som pilen ej kan nå;
men, kommen ned på jord bland människors skaror,
hans vingar tynga så, att han ej ens kan gå.

[scirocco]

Nej det förstår jag att han inte menar det bokstavligen. Det är annars ganska snyggt att sätta rubriken efter något i de sista meningarna. Jag tänker på någon känd som fick den sjukdomen men jag kommer inte på vem jag tänker på.En musiker eller kompositör är det. Det var ju annars en vanlig sjukdom som många helt oförskyllt drabbades av.
Om man vill så kan man nu spinna vidare på det att det var meningslöst för dem. För dem som inte fick den sjukdomen hände någat annat minst lika meningslöst. För dem som hade ett tomt och innehållslöst liv och uppfattade det som meningslöst i en mer meningslös mening,var det också meningslöst. Men det vill jag inte spinna vidare på. Eller jo. I alla fall är det få människor som har tålamod med att det inte sker något. Att bara sitta,stå eller ligga och vara vaken och iakta rummet som är stilla eller trädgården där man är blir en källa till rastlöshet. Utomhus är mer händelsefullt eftersom det faktiskt händer saker hela tiden där. Men liksom inomhus blir det mesta som händer det som händer inombords i huvet och känslan i ens kropp. Här gäller det att stå emot varje impuls till aktivitet. Varje idé om vad jag kan göra skall kunna passera förbi som den förträffliga idé den är utan att ens bli nedskriven.Nu är jag visst inne på att beskriva vägen till så lite aktivitet som möjligt.Varför vet jag inte än i detta sammanhang. När jag var ung övade jag mig ett tag på denna mycket svåra konst. Jag brukade framhålla att det jag gjorde var något av det allra svåraste man kan företa sig,d.v.s ingenting. Var jag så bra på detta som jag sa? Både ja och nej. När jag inte gjorde någonting så hände det ändå väldigt mycket.

[Pilatus]

Jag tänker på någon känd som fick den sjukdomen men jag kommer inte på vem jag tänker på.En musiker eller kompositör är det.

"Ich fühle mich als den unglücklichsten, elendsten Menschen der Welt“ skrev Franz Schubert till Kupelwieser

[scirocco]

Ja,det var just en klassisk kompositör jag tänkte på. Anledningen till att jag inte kom ihåg var att han inte är så mycket i mitt medvetande. Tydligen inte någon av de jag har lyssnat medvetet på. Tror faktiskt att han tillhör kategorin där jag inte vet vilken musik som tillhör kompositören.
Blanda trådar? Jag läste dikten förut Pilatus som du skrev. Så letade jag efter en av Ferlins men jag hittade den inte idag. Jag hade den på ett papper en gång på mitt kylskåp. Nu är kylskåpet borta! Jag har också boken där den är med men alla mina böcker är i lådor i källaren.På nätet dyker den inte upp omeddelbart då Ferlin kommer upp. Du kan den säkert Pilatus. Det är någon som undrar vad hon skall få i julklapp i år.- Drömmar .
Det är ju ingenting och kan nästan härledas till det som är meningslöst och alls ingen rolig julklapp. Men drömmar kan man leva på och tro.
Ja där låter jag det hela bero och vila. Väntar tryggt på att få läsa den underbara dikten i sin fulla skönhet.