Civilkurage/civilt motstånd/civil olydnad

[Anne]

Hejsan, satt här på morgonkvisten och funderade över denna tråds rubrik. Det hade varit intressant om någon ville ge sin syn på dessa tre begrepp - vad som skiljer dem åt och vad som förenar dem. Kan samtliga av dessa tre begrepp samflorera eller inte eller delvis? Vad avgör det? Ge gärna exempel!

[David H]

Ok, ett försök..

Spontant tänker jag mest det är skillnad i värdeladdning mellan orden
civilkurage - positivt laddat
civil olydnad - negativt laddat
civilt motstånd - mer neutralt

Men sen, civil olydnad tänker jag på något sätt bryter mot lagar/regler, vilket inte behöver gälla för civilkurage tänker jag. Civilkurage, kan väl t ex va att ingripa när någon blir mobbad eller misshandlad, men detta innebär ju ingen civil olydnad. Civil olydnad, då tänker jag mig nån form av samhällsprotest som bryter mot någon lag. I vissa fall skulle det ju kunna kallas civil olydnad, civilt motstånd, civilkurage samtidigt, beroende på vilket perspektiv man väljer att se det från. Säg personer som typ fängslar sig fast nånstans för att hindra trafik som kommer för att hugga ner nån urskog eller nåt, det skulle man väl kunna kalla både civil olydnad och civilkurage.

Jag kan inte erinra mig om att jag använt något av dessa begrepp i diskussion på länge.
Just ordet "civil" betonar att det i något sätt förhåller sig till motsatsen till det civila, tjänstemän, typ poliser.

[Anne]

Aha, tack! Men civilt motstånd uppfattar du alltså som mer neutralt? Ok? Jag tänkte mig att det handlade mer om en typ subkultur med flera överensstämmande inom det aktuella värdeladdade området. Ungefär att jag som tonåring inte ens hade en tanke på att bli våldtagen. När jag blev lite äldre kände jag obehag om jag noterade att en man gick bakom mig på ett öde område. För liksom att det finns ensamma dårar med klen moral har jag ju förstått. Men nu. Ja, nu då känner jag utökat obehag om det är ett litet gäng killar som går bakom mig en sen kväll. Och nej, gruppvåldtäkter har jag aldrig förstått och jag tror inte att jag vill bli mer förstående inför det heller.

Men det är ju den andra sidan av det också. Som filmen Schindlers list - har du sett den? Där tycker jag att alla dessa tre begrepp samflorerar på ett positivt sätt så vitt min fattningsförmåga sträcker sig.

[David H]

Aha, tack! Men civilt motstånd uppfattar du alltså som mer neutralt? Ok? Jag tänkte mig att det handlade mer om en typ subkultur med flera överensstämmande inom det aktuella värdeladdade området. Ungefär att jag som tonåring inte ens hade en tanke på att bli våldtagen. När jag blev lite äldre kände jag obehag om jag noterade att en man gick bakom mig på ett öde område. För liksom att det finns ensamma dårar med klen moral har jag ju förstått. Men nu. Ja, nu då känner jag utökat obehag om det är ett litet gäng killar som går bakom mig en sen kväll. Och nej, gruppvåldtäkter har jag aldrig förstått och jag tror inte att jag vill bli mer förstående inför det heller.

Men det är ju den andra sidan av det också. Som filmen Schindlers list - har du sett den? Där tycker jag att alla dessa tre begrepp samflorerar på ett positivt sätt så vitt min fattningsförmåga sträcker sig.

Ja, det är spontant vad jag tänker. Kan inte direkt erinra mig om jag hört begreppet "civilt motstånd" användas, men min spontana tanke är att det låter liksom neutralt. Har inte kollat upp någon officiell definition av dessa begrepp.
Har inte sett Schindlers list, vad jag kan erinra mig.
Det du syftar på är nog själva handlingen. Typ en handling som utförs som du ser som positiv, och som kan sägas vara ett exempel på civilkurage/civilt motstånd/civil olydnad. Du riktar uppmärksamhet på olika handlingar, medan jag mer funderade på begreppen i sig.

[Pilatus]

Hejsan, satt här på morgonkvisten och funderade över denna tråds rubrik. Det hade varit intressant om någon ville ge sin syn på dessa tre begrepp - vad som skiljer dem åt och vad som förenar dem. Kan samtliga av dessa tre begrepp samflorera eller inte eller delvis? Vad avgör det? Ge gärna exempel!

civilkurage - mod att uttala sig om en impopulär sanning, att säga ifrån då någon beter sig dumt, att stå för sin åsikt

civilt motstånd - att inte köpa varor från ockuperade områden, eller från oetiska företag, att vägra vapentjänst

civil olydnad - vägra att följa vissa myndighetsbeslut, Mahatma Gandhi icke våld, att leva efter sin övertygelse även då det bryter mot lagen, men att vara beredd att ta konsekvenserna av sitt handlande

[förstår mig själv]

Om man följer sitt förnuft/etik så "dödar man inte","sätter inte någon i fängelse" "tar inte något barn från sin förälder" "skadar inte", behandlar andra som man önskar bli behandlad. Osv. Låt de som inte har samma etik göra det de förstår är rätt men gör det inte själv.
Vad andra gör är rätt för dem. Att straffa är ingen förklaring åt den som "gör fel", dock kan man beskriva varför man själv inte vill. Då kan den andre förändras till det bättre.

[Anne]

Låt de som inte har samma etik göra det de förstår är rätt men gör det inte själv.
Vad andra gör är rätt för dem. Att straffa är ingen förklaring åt den som "gör fel", dock kan man beskriva varför man själv inte vill. Då kan den andre förändras till det bättre.

Hur resonerar du nu? Jag kan absolut finna mig i att vända andra kinden till, men det finns gränser och konflikter. Om vi tar det exemplet då med våldtäkt (egentligen tänkte jag mig det när jag skrev ur ett större perspektiv) men låt säga att en man vill våldta mig och med din devis "vad andra gör är rätt för dem" - vad kallas den moralen/medmänskligheten? Ibland, med all respekt, doktorn - själv är jag ju sjukdomsförklarad så får du gärna ge lite REALISTISKA tips till, i en REALISTISK våldtäktssituation hur man ska beskriva "varför man själv inte vill" med mer än fysiskt motstånd och verbala uttryck som "nej, sluta! jag vill inte!". Låt säga att någon hoppar på dig och tar dina armar i ett fast grepp och den här personen är fysiskt starkare än du. Tror du att det i den situationen finns ett läge att prata sakligt? Vad jag har förstått av din logi(stic)k är också att du anser att människan följer, vad du kallar naturlagar, vilka då i ditt tycke är oundvikliga. Vill=rätt - eller har jag missat vad du vill föra fram? Om vi vill olika då, doktorn?

[förstår mig själv]

Det enda du kan använda för att inte olycka kan uppstå(tex våldtäkt) är förnuftet. Lagar förklarar inte varför det sker dvs inte orsaken. I takt med att förnuftet utvecklas kommer man mer och mer förstå att man orsakar sitt eget öde själv. Att det inte har med slumpen att göra.
Vi kan säga att du blir en upplevelse/reaktion i den Andres hjärna som innebär att det onda du pratar om inte kan ske. Innan man blir en sådan orsak kan det ske. "Oturen" drabbar alltså inte den förnuftige som lärt sig att vi växelverkar med vårmiljö.
Detta svar är lite kort förvisso men principen framgår.

[förstår mig själv]

Det jag menar är alltså att jag har en "kristen etik" och denna har jag förstått med förnuftet och därmed vill jag följa den. Det är inte så brottsligt att leva som kristen i svergie skönt nog. Vi är tex neutrala så man behöver inte bryta mot "du ska inte döda" osv. I bland uppstår dock ett tvång att bryta mot den kristna etiken (som man alltså förstått gäller sig själv) det är olyckligt. Det beror på tex vilket yrke man har.
Jag säger inte att det är rätt för alla därimot menar jag att de som "tror" på denna etik och alltså inte förstått själv varför ofta bryter mot denna etik. Tanken är att den gäller sig själv och inget man kan påtvinga andra.

[Anne]

Jag befarar att jag har dragit iväg nu.

De senaste månaderna har jag t ex direkt dragit på mig dojjorna när jag hört hur rutor krossats, gått fram till ett gäng bestående av fyra ca 22-24-åriga muskulösa killar på kvällen som jag av en "slump" råkade få syn på när de skräpade till oresonligt, igår vid halv tre på natten skränade ett ungdomsgäng som tusan utanför - jodå, visst gick jag ut och snackade med dem, men jag röt ju inte "Nu får ni ju för fan hålla käften! Folk försöker sova här!"
Det är inte konstruktivt.
Bättre är "Halloj, vet inte om ni har tänkt på det, men alltså det är rätt sent nu och min brorsa kan inte sova om ni låter så här mycket" Motreplik "Äh, men vadå! Kan vi inte få ha lite skoj eller?! Vi har varit på festivalen och..." Svar "Absolut! Så det var kul på festivalen?" Motreplik "Ja, det var sååå blablabla" Svar "Men så bra! Det är klart jag vill att ni kan ha kul, skulle ni kanske kunna tänka er att kila ner till parken eller nåt så att vi som behöver sova kan få göra det? Det är ju en winwin-situation? Jag blir förbannat tjurig om jag inte får sova och det är väl inte så kul för någon."
Alldeles nyss sa jag till en yngre kvinna med ett par kompisar och ett par amstaffhundar. Hon ruskade i trädet och manade "åh, titta pinne!" Efter en stund fullkomligt hängde hunden med käften i grenen, ruskandes. "Hörru, det där är inte så bra det där..."

Socialt ansvar kallar jag det.

[Anne]

Jag är bjuden på en kräftskiva. Hos en sverigedemokrat. Jag sympatiserar inte med sverigedemokraterna. Jag äter inte kräftor, håller fullkomligt med Linné om att inte äta insekter. Men visst överväger jag att gå dit. Inte för att förstöra stämningen, men förhoppningsvis tillföra en annan klang i bjällran. May the force be with me

[Anders]

Det enda du kan använda för att inte olycka kan uppstå(tex våldtäkt) är förnuftet. Lagar förklarar inte varför det sker dvs inte orsaken. I takt med att förnuftet utvecklas kommer man mer och mer förstå att man orsakar sitt eget öde själv. Att det inte har med slumpen att göra.
Vi kan säga att du blir en upplevelse/reaktion i den Andres hjärna som innebär att det onda du pratar om inte kan ske. Innan man blir en sådan orsak kan det ske. "Oturen" drabbar alltså inte den förnuftige som lärt sig att vi växelverkar med vårmiljö.
Detta svar är lite kort förvisso men principen framgår.

De positiva sakerna styr man själv. De negativa, stora, sakerna tar hand om sig själva. Ok, om man nu inte vill hamna i en "Fail Compilation" eller liknande. Positiva, stora saker händer inte spontant.