Livet - tiden

[Algotezza]

Är livet för långt, för kort eller lagom långt?

För mig beror det på dagsformen.

Och tid: när jag ser framåt är den lååång, men ser jag bakåt: ingenting. bara minnen och glömskor.

Är inte nuet en förandligandeprocess där vi tuggar i oss den fysiska världens själsliga och fysiska föda och omvandlar detta till minnen - och glömska?

[Pilatus]

Är livet för långt, för kort eller lagom långt?

Vid varje tillfälle då vi är sjuka och tycker oss alltför nära graven, önskar vi att döden befann sig på större avstånd. Då vi åter är friska är ängsligheten glömd och livet får gärna fortsätta ett tag till. Frågan om livets längd är omöjlig att besvara i de flesta fall. Först när sjukdomar tömt vår ork och vår förmåga att hålla oss snygga sviktar, tycker vi att nu får det fan i mej vara nog. Att komma in i en rent vegetativ fas med sondmatning, fula trycksår och annat elände är ovärdigt.

[Anders]

Livet får inte ta slut, men det får inte vara för evigt heller. Så länge jag vet att mina dagar inte är räknade är det ok. Men livets längd som sådan spelar mig ingen roll.

[Algotezza]

Är livet för långt, för kort eller lagom långt?

Vid varje tillfälle då vi är sjuka och tycker oss alltför nära graven, önskar vi att döden befann sig på större avstånd. Då vi åter är friska är ängsligheten glömd och livet får gärna fortsätta ett tag till. Frågan om livets längd är omöjlig att besvara i de flesta fall. Först när sjukdomar tömt vår ork och vår förmåga att hålla oss snygga sviktar, tycker vi att nu får det fan i mej vara nog. Att komma in i en rent vegetativ fas med sondmatning, fula trycksår och annat elände är ovärdigt.

Man blir mätt av tid och upplevande även om man håller sig frisk. I synnerhet om livet mal på i samma spår år efter år.

[Algotezza]

Livet får inte ta slut, men det får inte vara för evigt heller. Så länge jag vet att mina dagar inte är räknade är det ok. Men livets längd som sådan spelar mig ingen roll.

Om arbete/rörelse hela tiden avlöser varandra, får livet gärna vara evigt. Bara inte så att det liv jag just nu lever aldrig tar slut.

[Pilatus]

Man blir mätt av tid och upplevande även om man håller sig frisk. I synnerhet om livet mal på i samma spår år efter år.

Varför skulle vi bli mätta av tid, till och med Sisyfos kämpade på med sin sten utan att ge upp. Man måste tänka sig Sisyfos lycklig, menade Albert Camus.

Det finns en ofta citerad dikt av Karl Vennberg, Requiem XV

Döden är bara ränseln
som vi lägger av
vid vägens slut
en blygrå skugga
som smälter ner i ljuset

döden är bara plogen
som vänder livets mylla
det hårda rågbrödet
som håller våra tänder rena

döden är bara överlöparen
som visar oss vägen
en desertör
som ger oss lösenordet

döden är bara törnsnåret
kring genomlysta blommor
det mörka smycket
som ger oss tillträde till festen

[Algotezza]

Man blir mätt av tid och upplevande även om man håller sig frisk. I synnerhet om livet mal på i samma spår år efter år.

Varför skulle vi bli mätta av tid, till och med Sisyfos kämpade på med sin sten utan att ge upp. Man måste tänka sig Sisyfos lycklig, menade Albert Camus.

Det är en slutsats jag drar efter samtal med äldre, friska människor att de just kan känna sig mätta på tid, och det vi fyller vår tid med, arbete, upplevande, fritid, tidsfördriv. Är det något märkligt med det? Jag tycker själv det är skönt varje kväll att slippa dagens id och upplevande, bara sjunka in i sömnens famn.

Man kan lika gärna tänka sig att Sisyfos var olycklig om vi bara ser det som ett filosofiskt tankeexperiment.

[Pilatus]

Det är en slutsats jag drar efter samtal med äldre, friska människor att de just kan känna sig mätta på tid, och det vi fyller vår tid med, arbete, upplevande, fritid, tidsfördriv.

Folk är väl olika, som man brukar säga då man menar något annat. I min ungdom var jag sprickfärdig av otålighet. Jag levde säkert efter devisen: ALLT GENAST! Det höll på att bli så några gånger. Nu känner jag mig litet segare och jag skriver på en hemställan om att få leva en gång till, först då skulle jag möjligen hinna med vad jag försummat, men väldigt gärna skulle vilja göra.

[Algotezza]

Det är en slutsats jag drar efter samtal med äldre, friska människor att de just kan känna sig mätta på tid, och det vi fyller vår tid med, arbete, upplevande, fritid, tidsfördriv.

Folk är väl olika, som man brukar säga då man menar något annat. I min ungdom var jag sprickfärdig av otålighet. Jag levde säkert efter devisen: ALLT GENAST! Det höll på att bli så några gånger. Nu känner jag mig litet segare och jag skriver på en hemställan om att få leva en gång till, först då skulle jag möjligen hinna med vad jag försummat, men väldigt gärna skulle vilja göra.

Även om jag så att säga tror på reinkarnationsprincipen, känner jag att jag gjort det jag gjort, inte jag gjort det jag inte gjort, men inte att jag skulle ha behov av fler liv, inkarnationer, för att hinna med allt jag skulle vilja för egen del. Vad jag i stället skulle vilja göra nästa liv, om det blir ett, är att leva mer för andra, mindre egoistiskt, för det känns mer meningsfullt än egna krav och önskningar. Dem jag möter i min vardag id etta liv försöker jag stötta och ge hjälp så gott jag kan, för jag har inte något slags behov av mer spektakulär inriktning av altruism som att bli volontär i ett fjärran, fattigt land, ge upp precis allt för andra. Självförnekelse är ofta en flykt undan sig själv.

Jag hade planer på att bli författare, musiker, konstnär som tonåring men är idag fullt nöjd med att kunna lägga ut texter och annat på nätet för vem som helst att gratis ta del av och känner inget större behov av att slå igenom på det konstnärligt-kulturella området. Kanske lite rönnbärsfilosofi....

[klorofyll]

Oavsett om man är mätt på liv eller behöver ett till är väl lösningen börja lev. Jag försöker att tro på rättvisan. Därför antar jag att tiden jag får är allt jag behöver.

[Pilatus]

Även om jag så att säga tror på reinkarnationsprincipen, känner jag att jag gjort det jag gjort, inte jag gjort det jag inte gjort, men inte att jag skulle ha behov av fler liv, inkarnationer, för att hinna med allt jag skulle vilja för egen del.

Då var det ju att kasta bort dyra pärlor om du inte behöver litet bonustid. Kanske har du varit ovanligt flitig och alltid kunnat pricka av livets göra-lista i god tid.

Vad jag i stället skulle vilja göra nästa liv, om det blir ett, är att leva mer för andra, mindre egoistiskt, för det känns mer meningsfullt än egna krav och önskningar.

Du behöver nog inte vara orolig, du förefaller vara väl förberedd för ett sådant liv.

[Pilatus]

Jag försöker att tro på rättvisan. Därför antar jag att tiden jag får är allt jag behöver.

Hur menar du att de frågorna, tid - rättvisa, är korrelerade?

[klorofyll]

Jag försöker att tro på rättvisan. Därför antar jag att tiden jag får är allt jag behöver.

Hur menar du att de frågorna, tid - rättvisa, är korrelerade?

Kom på en sak. Tänk livet som ett test. På tid. Om det är ett bra test så ger det rättvisa. Om det inte finns något som kan kallas mening och mål. Om testet inte gör rättvisa av verkligheten. Så är det väl snarare testets (livets) fel än deltagarnas.

[Pilatus]

Jag försöker att tro på rättvisan. Därför antar jag att tiden jag får är allt jag behöver.

Hur menar du att de frågorna, tid - rättvisa, är korrelerade?

Tänk livet som ett test. På tid. Om det är ett bra test så ger det rättvisa. Om det inte finns något som kan kallas mening och mål. Om testet inte gör rättvisa av verkligheten. Så är det väl snarare testets (livets) fel än deltagarnas.

Ja viss, vad som är en god rättvisa kan vara intressant att diskutera till avecen. Men var någonstans kan vi finna den, och hur ser den ut? Med tanke på att Dawit Isaac suttit inspärrad i Isaias Afewerkis usla fängelse i 5000 dagar är frågan berättigad. Vet UD, med sin dödstysta diplomati något om den saken? När skrev PEN-klubben ett öppet brev till Isaias Afewerki senast och frågade vad slags rättsväsen presidenten tycks försvara? Eller hur vore det om Stefan Löfven riktade en öppen kritik mot enpartistaten Eritrea för sin försumliga rättsordning? Är det något att hoppas på?

[klorofyll]

Hur menar du att de frågorna, tid - rättvisa, är korrelerade?

Tänk livet som ett test. På tid. Om det är ett bra test så ger det rättvisa. Om det inte finns något som kan kallas mening och mål. Om testet inte gör rättvisa av verkligheten. Så är det väl snarare testets (livets) fel än deltagarnas.

Ja viss, vad som är en god rättvisa kan vara intressant att diskutera till avecen. Men var någonstans kan vi finna den, och hur ser den ut?

Det är en bra fråga, men jag vet lika lite som du, allt står dock inte rätt till, frågan är om det kan ordna sig på något sätt, och frågan är vad vi väljer att tro på, samt om den tron gagnar vårat förhållningssätt. Rättvisa, moral, har ju med känslor och kunskap att göra, hur gör man alla nöjda?

Jag tänker också på att det är individuellt. Jag undrar vad som skulle kunna göra mig nöjd med tillvaron och hur man skulle göra det tillståndet så permanent som möjligt.

Med tanke på att Dawit Isaac suttit inspärrad i Isaias Afewerkis usla fängelse i 5000 dagar är frågan berättigad. Vet UD, med sin dödstysta diplomati något om den saken? När skrev PEN-klubben ett öppet brev till Isaias Afewerki senast och frågade vad slags rättsväsen presidenten tycks försvara? Eller hur vore det om Stefan Löfven riktade en öppen kritik mot enpartistaten Eritrea för sin försumliga rättsordning?

Ja, det finns många olika varianter av möjligheter. Men om du ställde en fråga till Dawit Isaac, "Finns det någon möjlighet att du skulle kunna bli lycklig i framtiden?", så skulle han förmodligen svara ja, visst måste det finnas ett hopp, varför skall då vi, som inte sitter fängslade, ge upp?

Är det något att hoppas på?

Vad är alternativet?