Nej, jag tror inte längre på det. Jag VET att jag inte klarar av att skriva ner mina känslor istället för att prata med någon.. Man behöver öppna sig och prata med någon som kan lyssna! Någon som kan säga till mig vad som är rätt & fel.. Som kan markera mina fel och felvridna tankar! Skriver man bara ner känslorna så fastnar det inte i huvet längre, men man märker inte heller sina egna fel man gör och därför stannar kärnan till det som tynger än kvar. Men man känner det inte! Man behöver se sina egna problem för att det ska kunna bli bättre! Annars kommer tyngden inom sig tillbaka igen, av & till! Jag behöver prata med någon som jag kan öppna mig för. Jag tänker ofta på den dag jag får öppna mig själv. Vem är personen som kan ta sig tid att lyssna på en unge som bara tycker synd om sig själv? Är det någon jag känner eller är det någon där ute jag aldrig sett förut?
För att “lätta sitt hjärta” behöver man ha någon att prata med, annars kommer ens problem bara tynga en lång tid framåt!
Livet är konstigt..
Jag föds.. Hej världen! Vilken värld? Hur vet jag att det finns någon? Jag litar på mitt förnuft som får mig att tro på det jag lärt mig.. Men ska jag verkligen tro på det jag lärt mig? Hur mycket vet jag egentligen?
Hur ska jag veta om allt bara är en lögn?! Jag måste tänka så för att veta vart jag sitter just nu..
Till saken.. När jag var mindre än 12år såg jag mina föräldrar som de människor som visste allt! Vafan då för!? Jag trodde inte min brorsa hade några problem, utan att han var helt problemlös och njöt av livet. Varför trodde jag det? Hade någon sagt det eller? Nej.. Jag trodde att fastän man stängde kylskåpet så lös lampan där inne.. Jag såg ju inte in i kylen när den var stängd! Jag trodde bara på allt jag såg, och det jag inte såg antog jag att det var precis likadant!
Nu när jag är 15 år, så undrar jag.. Hur kommer det sig att jag lärt mig se bakom det jag inte ser?!
Eller rättare sagt.. Det där var tre exempel:
1. Mina föräldrar: Hur kommer det sig att jag inte såg bakom det jag ser NU? Var det för att jag var så korkad och dom verkligen var så smart som jag trodde, men nu när jag ser det så är jag smartare än dom? Skulle inte tro det va.. DÄR är ett av mina problem.. Jag ser inte att jag själv gör fel genom att tro att jag är smartare än dom!
2. Min bror: Hur kommer det sig att jag tror mig veta att han inte är problemlös?
3. Kylskåpet: Hur vet jag nu att kylskåpet släcks när jag stänger det? (här är det väl antagligen så att jag litar på det jag lärt mig.. Men jag fattar inte varför?)
Finns så mycket mer jag vill säga, men jag behöver hjälp av någon som kan hjälpa mig att få fram orden! Jag fattar inte hur världen fungerar.. Jag fattar inte hur jag ska få tankar till ord! Jag känner en massa, men jag kan inte få fram det i meningar! Jag vill ha hjälp till att öppna mig!
Vad är det som får mig att skriva allt detta? Som ni ser så har jag inte fått svar på mina tankar. Förut litade jag på mig själv och de svar jag gav, men jag har insett att det funkar inte så! Jag vet inte vart mina konstiga tankar passar in, men jag älskar erat sätt att tänka!!! Så jävla mkt.. Därför skriver jag på detta forum.. (alltså detta skrev jag till mig själv på datorn först, men tänkte om någon hade något klokt (eller bara nåt) att säga om detta så klistrar ja inte texten här.. )
tankar jag inte vet vart det passar in.... (är ny här)
Moderator: Moderatorgruppen
Re: tankar jag inte vet vart det passar in.... (är ny här)
Hej,
Jag tar mig friheten till några försök till synpunkter:
Vem kan du prata med? Vet inte, det är ganska tunga frågor du har. Min erfarenhet är att det är bra att skriva ner saker så att man kan se på det och försöka strukturera upp det och kanske få lite feed-back på det som du gör nu, så man är tydlig och vet vad man själv menar. Fast det kan nog ha sina begränsningar. Jag vet inte vilka man brukar prata med.
En del frågor får man helt enkelt acceptera att man inte kan få svar på direkt. Tex om det finns någon värld. Det är helt enkelt något man får anta, som ett axiom, för att överhuvud taget komma någonstans.
"Hur kommer det sig att jag lärt mig se bakom det jag inte ser?!"
Mognad. Innan gjorde du det inte, nu kan du genomskåda en del saker. Grattis, du har utvecklats! Innan såg du inte, nu ser du. Det är utveckling. Istället för att säga "Vad korkad jag var innan" borde du väl säga "Vad mycket mer jag förstår nu". Det är bra, även om man får se en del saker man egentligen inte vill se.
Din bror, antingen så har du lärt dig att känna av stämningen, läsa mellan raderna, eller också har du helt enkelt fel. Kan du inte försöka fråga honom?
Kylskåpet, det här låter nästan som kvantmekanik.
Det kan ju också vara så att kylskåpslampan släcks när du stänger dörren, men tänds just när du funderar på om den verkligen är släckt. Om ett träd faller i skogen, hörs det något om ingen lyssnar? Ta reda på det! Rigga en kamera i kylskåpet/skogen, osv. Lär dig om vetenskap, läs böcker, håll dig vaken på lektionerna.
Hur fungerar världen? Ja, det är ju uppenbarligen din uppgift att ta reda på det. Med en avvägning mellan dina egna svar och de svar du får från omvärlden. Du låter lite förvirrad och frustrerad. Kom ihåg att det är lätt att sätta negativa etiketter på saker och ting och ta allt negativt personligt. Försök att inte värdera så mycket. Acceptera mer och värdera mindre.
Ord har begränsningar, när det gäller att uttrycka känslor så finns det ju andra vägar, tex genom konst och musik.
Jag tar mig friheten till några försök till synpunkter:
Vem kan du prata med? Vet inte, det är ganska tunga frågor du har. Min erfarenhet är att det är bra att skriva ner saker så att man kan se på det och försöka strukturera upp det och kanske få lite feed-back på det som du gör nu, så man är tydlig och vet vad man själv menar. Fast det kan nog ha sina begränsningar. Jag vet inte vilka man brukar prata med.
En del frågor får man helt enkelt acceptera att man inte kan få svar på direkt. Tex om det finns någon värld. Det är helt enkelt något man får anta, som ett axiom, för att överhuvud taget komma någonstans.
"Hur kommer det sig att jag lärt mig se bakom det jag inte ser?!"
Mognad. Innan gjorde du det inte, nu kan du genomskåda en del saker. Grattis, du har utvecklats! Innan såg du inte, nu ser du. Det är utveckling. Istället för att säga "Vad korkad jag var innan" borde du väl säga "Vad mycket mer jag förstår nu". Det är bra, även om man får se en del saker man egentligen inte vill se.
Din bror, antingen så har du lärt dig att känna av stämningen, läsa mellan raderna, eller också har du helt enkelt fel. Kan du inte försöka fråga honom?
Kylskåpet, det här låter nästan som kvantmekanik.
Det kan ju också vara så att kylskåpslampan släcks när du stänger dörren, men tänds just när du funderar på om den verkligen är släckt. Om ett träd faller i skogen, hörs det något om ingen lyssnar? Ta reda på det! Rigga en kamera i kylskåpet/skogen, osv. Lär dig om vetenskap, läs böcker, håll dig vaken på lektionerna.
Hur fungerar världen? Ja, det är ju uppenbarligen din uppgift att ta reda på det. Med en avvägning mellan dina egna svar och de svar du får från omvärlden. Du låter lite förvirrad och frustrerad. Kom ihåg att det är lätt att sätta negativa etiketter på saker och ting och ta allt negativt personligt. Försök att inte värdera så mycket. Acceptera mer och värdera mindre.
Ord har begränsningar, när det gäller att uttrycka känslor så finns det ju andra vägar, tex genom konst och musik.
tack tack tack..
ja behöver andras synpunkter.. behöver få kontroll på mina tankar och känslor.. och inse vad som är rätt & fel..
och alldeles nyss, har inte fått ut det på 1½ år, sa ja itll min morsa att jag måste till en skolkurator! måste få prata med ord!!! ja kan skriva ner massa åsikter på papper eller data, men kan inte få ut det i ord till någon person.. för jag är inte van vid att prata! jag har märkt, jag vet itne varför, jag har för fasiken tappat talförmågan! och det är så sant som det kan bli.. jag kan inte förklara någonting(handlar om osäkerhet så att jag börjar förklara onödiga saker, som är helt utom ämnet), jag hittar inte ord, jag stammar ibland.. jag har blivit så jävla osäker! jag är tyst som en mus, men lyssnar med stora elefant öron och kan förstå ...
Jag måste få kontroll över mitt liv! (helt onödigt babbel, jag känner mig ner tryckt i botten just nu och är allmänt olycklig!)
ja behöver andras synpunkter.. behöver få kontroll på mina tankar och känslor.. och inse vad som är rätt & fel..
och alldeles nyss, har inte fått ut det på 1½ år, sa ja itll min morsa att jag måste till en skolkurator! måste få prata med ord!!! ja kan skriva ner massa åsikter på papper eller data, men kan inte få ut det i ord till någon person.. för jag är inte van vid att prata! jag har märkt, jag vet itne varför, jag har för fasiken tappat talförmågan! och det är så sant som det kan bli.. jag kan inte förklara någonting(handlar om osäkerhet så att jag börjar förklara onödiga saker, som är helt utom ämnet), jag hittar inte ord, jag stammar ibland.. jag har blivit så jävla osäker! jag är tyst som en mus, men lyssnar med stora elefant öron och kan förstå ...
Jag måste få kontroll över mitt liv! (helt onödigt babbel, jag känner mig ner tryckt i botten just nu och är allmänt olycklig!)
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster