Till du som bryr dig!

[Lucky_Devil]

Lätt att plåga det som redan är förtryckt. Den enklaste njutningen är att se andra lida, istället för att känna smärta själv, du sliper för en dag ta upp kniven, dra snitt efter snitt i dina armar och ben.

Jag tittar ut igenom mitt vardagsrumsfönster, har svårt att se detaljerna, det är mörkt, lika mörkt som det alltid har varit, som att en tjock skugga vilar över fönsterkarmen och väntar på att jag skall försöka se ljuset. Mörkret har omlindat mig. Har en känsla av att slutet är nära, världsordningen kollapsar runt omkring mig och fördärvas mer och mer intensivt för varje försök jag tar av att försöka se ljuset utanför mitt vardagsrumsfönster. Lyckas ändå alltid hitta en ny detalj, men fortfarande lika svart som innan. Som att allt blir svartare desto mer jag ser.

Den iskalla vinden smeker sig i mellan mina fingrar, infekterar mitt redan nerkylda blod och jag känner hur kylan långsamt smyger sig upp längst min arm i mina blodådror under mitt tunna lager av ytlighet. Vibrationen av vinden mot mina fingrar lugnar sig, jag känner istället ett brus i hela min kropp, som att jag kan ta på ljudet av vinden. Jag känner smärtan i hela min kropp av bruset. Allt blir så tydligt och självklart, som att jag förstår varför du lider utan att ens själv behöva få tanken av att ta beslutet av att fortsätta leva eller inte.

Min förståelse av ditt lidande och din smärta kompenserar ditt behov av att tänka på döden, jag befinner mig redan i helvetet precis som du, som att djävulen är min bästa vän. Varför skall jag ha döden att förfara om jag redan är död. Jag har fått en andra chans, fast en evig sådan. Döden kan aldrig bli dödad. Jag är odödlig, oändlig.

Skuggan utanför mitt vardagsrumsfönster blir tunnare, känner värme av dina tårar som långsamt rör sig runt i oregelbundna mönster in i skuggan och långsamt skapar färgrikt organiserat kaos av kärlek. Kärleken vinner makten och döden förblir död. Du blir min själ och jag din avbild. Allt vi lovat varandra förblir det vi alltid sett som evigt. Det vi kallar unik förklarar din existens och insikten i dig själv av att förstå att allt du så länge letat efter, den eviga sanningen faktiskt bara är du själv. Du är ett, fler än två. Din kärlek till världsordningen är allt du strävar efter, som att allt vilar på dina axlar. Skuggan är för länge sedan försvunnen och bortglömd in i oändligheten. Du är unik. Min förebild.

[Angelina]

Mycket vackert.