Inte en dag sent

[Bz]

Vilken känsla .... Iår fick jag visst vara lucia för första gången i mitt liv. Det är nu sagt, att jag bär flera trauman. Inte så roligt, men lättsamt att höra. Vilken glädje, att kunna dela smärtan med någon som hör, ser och förstår. Avlastad... lite mer befriad från mental tortyr. Ljuset är nu tänt och jag börjar min stilla vandring...  'hem' ?

[Skogsälvan]

Vill du berätta?

[Bz]

Om trauman jag bär ? Nej.

[Skogsälvan]

Om din vandring hem då?

[Algotezza]

Vilken känsla .... Iår fick jag visst vara lucia för första gången i mitt liv. Det är nu sagt, att jag bär flera trauman. Inte så roligt, men lättsamt att höra. Vilken glädje, att kunna dela smärtan med någon som hör, ser och förstår. Avlastad... lite mer befriad från mental tortyr. Ljuset är nu tänt och jag börjar min stilla vandring...  'hem' ?

Ser du ljuset i slutet av tunneln nu? Men det kanske bara är en spegel eller ett tåg...  :lol:

MVH

Algotezza

[Bz]

Ser du ljuset i slutet av tunneln nu? Men det kanske bara är en spegel eller ett tåg...  :lol:

Ser hela härligheten, men det är en bit att gå än

[Skogsälvan]

Men!  :lol: Driver du med mig som vanligt?

[Bz]

Men!  :lol: Driver du med mig som vanligt?

Skriv mer, jag har tid... har precis börjat att tina frysen.  :?

[Skogsälvan]

Aha, då kan jag berätta om ett av mina mest djuplodade trauman. Från det att jag var nyfödd till det att jag var ca tre år lämnades jag ensam i ett gulligt inrett rum med söta saker placerade på hyllor som jag inte kunde nå. Jag hade bara min gigantiska nallebjörn. Mänsklig kontakt fick jag bara när det var blöjbytar- eller matdags. Behöver jag säga att jag började prata sent? Det kanske inte ens låter som ett problem, men det har varit ett stort problem för mig hela mitt liv.

[Bz]

Minns du saker från spädbarnsstadiet ? Hmm...

[Skogsälvan]

Glimtar minns jag, sedan har jag oroväckande brist på minnen från barnåren som jag rimligtvis borde komma ihåg.

[Bz]

Vill Du berätta om dina trauman, det du minns utöver spädbarnsstadiet ?

[Skogsälvan]

Alla har vi väl en del elände i bagaget. Jag har kommit till en punkt då jag faktiskt är glad att jag har varit med om det jag har varit med om. Det har ökat min empati och min tidvis isolering har ökat min fantasi. Egenskaper jag inte vill vara utan.

[anakoret]

Jag känner inte att jag har några trauman.

Ibland undrar jag om jag bara har lagt locket på.

[Bz]

Ser du ljuset i slutet av tunneln nu? Men det kanske bara är en spegel eller ett tåg...  :lol: MVH Algotezza

Kom på en tanke. Det finns ingen tunnel.
Sover ofta och gärna mycket... vaknade nyligen och kom på att det är inte förens nu jag kan (notera ordet) landa. Sakta men säkert kan jag nu, när jag ser land fälla ut fallskärmen och glida ner. Änsålänge ser jag 'hela härligheten' men det är väl förståss meningen att man inte kommer att göra det sen.