Jeg har funnet meningen med livet!

[GothQueen]

"Hva er meningen med livet?" - en uendelig diskusjon med millioner av forskjellige synspunkter. Noen mener meningen med livet er å vie sin tid til Gud, Allah, Buddah, Vishnu eller hvilken annen hellig skikkelse man måtte ønske. Noen mener at det ikke er noen mening med livet, "vi er her fordi vi er en del av evolusjonen". Også er det en annen part som aldri klarer å bestemme seg, de som vil "vente og se hvem som har rett". Også har vi de som ikke bryr seg i det hele tatt. Og de som enda lurer.

Jeg har funnet en mening, en mening med mitt liv. Kanskje syns noen personer at det er en dårlig mening, og kanskje noen syns det er en god mening, også har vi den tredjeparten som egentlig ikke bryr seg, og den fjerde: de som alltid venter og ser hva majoriteten mener.

Noen vil at livet skal ha en stor mening, en betydningsfull mening, at vi er her for å forandre verden. Men hvorfor det? Hvorfor må vi alltid føle at vi må utrette noe stort? Det er jo kjent at desto mer mennesker gjør, desto mer ødelegger vi!
- Kill yourself, save the planet?
Nei, tror ikke det.

Men så var det "meningen med livet da". For noen er kanskje meningen med livet å ha mange barn, en fin familie. Noen vil ha mest mulig penger, masse materealistiske bevis på at de har jobbet hardt og har mye mer objekter enn andre mennesker - de vil vise makt. Noen vier hele livet sitt til å tilbe den hellige skikkelsen innenfor sin religion - og tror at det er meningen med livet.
Ekstreme religiøse som pisker seg og piner seg til ære for sin hellige skikkelse - de har misforstått!

Meningen med livet er å leve!

Man skal leve på best mulig måte. Man skal ikke gjøre seg selv vondt, bare fordi man tror det er riktig måte å leve livet på. Men å holde seg selv fornøyd, og gjerne holde de rundt deg fornøyd også, å ta vare på seg selv, sine venner og sin familie i en passende grad.
Man skal ikke ta vare på andre rundt seg så mye at man selv blir missfornøyd, og man skal ikke ta vare på seg selv så mye at venner og familie blir missfornøyde.
- Man skal leve, og man skal leve godt!

[Tony The Pony]

Jaaa - let us live while we are alive, liksom!

[Makterna]

Det finns ingen intricit mening med livet, ty för att det ska finnas en "mening" så måste det finnas någon som har menat den, och vem skulle det vara? Någon Gud?
Därmed inte sagt att livet är värdelöst. Man får såklart själv bestämma vad man vill få ut av sitt liv! Och som jag brukar säga, så är vi människor konstruerade med ett belöningscentra, som gör oss benägna att tycka att vissa saker är kul och sköna, t.ex. god mat, sex, adrenalinkickar, etc. Genom att planera sitt liv smart, med hjälp av sin logik och intelligens, så att antalet sköna upplevelser maximeras på lång sikt, borde man få ett liv i enlighet med vad man är "skapad" för att tycka om. Det verkar vara det minst dåliga som man kan göra av sitt liv.

[Algotezza]

Det finns ingen intricit mening med livet, ty för att det ska finnas en "mening" så måste det finnas någon som har menat den, och vem skulle det vara? Någon Gud?
Därmed inte sagt att livet är värdelöst. Man får såklart själv bestämma vad man vill få ut av sitt liv! Och som jag brukar säga, så är vi människor konstruerade med ett belöningscentra, som gör oss benägna att tycka att vissa saker är kul och sköna, t.ex. god mat, sex, adrenalinkickar, etc. Genom att planera sitt liv smart, med hjälp av sin logik och intelligens, så att antalet sköna upplevelser maximeras på lång sikt, borde man få ett liv i enlighet med vad man är "skapad" för att tycka om. Det verkar vara det minst dåliga som man kan göra av sitt liv.

Man kan väl som master i sitt liv anse att man själv gett det dess mening. Gud behövs väl inte för att livet skall ges en mening?

Livets mening behöver ju inte bara innebära dess betydelse, som att en sats har en viss betydelse, det kan också handla om dess syfte - det man själv valt att ge det.

Livet är bara något som är, som vi befinner oss i. Det innebär ju att göra saker och att uppleva saker. Då kan vi väl kalla det livets mening? Och dess riktning är:  att maximera sitt mångdimensionella behag på sikt, vilket för min del inneburit att acceptera även dess mörkare sidor. Inte fly från dem. Men det innebär inte att jag tycker det är OK att andra lider, även om lidande i en eller annan form är ofrånkomligt för oss som bor på denna jord. Det naturliga är att söka efter det som skänker glädje och lycka i tillvaron - men där skiljer vi oss ofta åt, lycka och glädje för en är det inte alltid för en annan. Sport skänker mig t.ex. ingen glädje men andra gillar det. Jag gillar electronica men det gör inte alla andra. Vissa gillar Svensktoppen. Och så kan man hålla på... peka på likheter och skillnader i vad som skänker en glädje och därmed mening  livet...

MVH

Algotezza

[Morningstar]

----

[GothQueen]

Livet är meningslöst. Det är så underbart/kärleken. Oxå därför det är så dumt och ologiskt av kristna att anta att "man kommer till helvetet" av att begå självmord. ?!

Det er en ting som irriterer meg, og det er personer som nenvner kristendommen som om det skulle være kun en stor religion uten grener og forskjellige trosrettninger.
Katolikkene mener at selvmord er en synd, som sender deg til helvete.
Mens den Luterske kirka (som ikke opererer med verken St. eller Pave eller dødssynder) gir hver enkelt person lov til å bestemme om de mener at selvmord sender deg til helvete eller ikke.
De fleste tenker kun på den Katolistiske trosrettningen når de tenker på kristendommen, men det er en del av kristendommen som har et helt forvridd syn på troen. Jeg mener de er like grusomme som Jehovas vitner!

- Men nå tok jeg turen utenfor temaet litt her

[Makterna]

Det finns ingen intricit mening med livet, ty för att det ska finnas en "mening" så måste det finnas någon som har menat den, och vem skulle det vara? Någon Gud?
Därmed inte sagt att livet är värdelöst. Man får såklart själv bestämma vad man vill få ut av sitt liv! Och som jag brukar säga, så är vi människor konstruerade med ett belöningscentra, som gör oss benägna att tycka att vissa saker är kul och sköna, t.ex. god mat, sex, adrenalinkickar, etc. Genom att planera sitt liv smart, med hjälp av sin logik och intelligens, så att antalet sköna upplevelser maximeras på lång sikt, borde man få ett liv i enlighet med vad man är "skapad" för att tycka om. Det verkar vara det minst dåliga som man kan göra av sitt liv.

Man kan väl som master i sitt liv anse att man själv gett det dess mening. Gud behövs väl inte för att livet skall ges en mening?

Nu diskuterar vi ju semantik, så svaret är att jag håller med dig i grova drag, men inte i detalj.

Livets mening behöver ju inte bara innebära dess betydelse, som att en sats har en viss betydelse, det kan också handla om dess syfte - det man själv valt att ge det.

Precis, med den definitionen kan man ju säga som du föreslår.

Det naturliga är att söka efter det som skänker glädje och lycka i tillvaron - men där skiljer vi oss ofta åt, lycka och glädje för en är det inte alltid för en annan. Sport skänker mig t.ex. ingen glädje men andra gillar det. Jag gillar electronica men det gör inte alla andra. Vissa gillar Svensktoppen. Och så kan man hålla på... peka på likheter och skillnader i vad som skänker en glädje och därmed mening  livet...

Men det är väl kul att folk har olika preferenser? Ska man lyssna på musik kan det förstås vara praktiskt om man har samma smak, fast i andra situationer kan det vara givande att träffa människor som är helt annorlunda än man själv, så att man kan få en inblick i nya "världar" och synsätt. Som tolerant liberal respekterar jag alla åsikter, till och med de som lyssnar på svensktoppsmusik.

[magicadehex]

Livet är meningslöst. Det är så underbart/kärleken. Oxå därför det är så dumt och ologiskt av kristna att anta att "man kommer till helvetet" av att begå självmord. ?!

Meningen med livet är att leva (ja!), ty det är det enda man kan göra... i alla liv... ju... fniss... Party party!

Anden är den som möjliggör kommunikationen, som gör att vi vet att vi Liknar Varandra. Det är också träsket-, att inte likna någon. Istället projicerar vi vår inre motsatsnatur på vår konungsliga komminucerande skepnad och vill plastikoperera för att matcha det vi vill likna. Hemligheten är att vi redan ÄR DEM, av ytterst skör/subtil energi - fulländad fantasi. Vi tror att kärleksfullt fördömande kan existera. För vi tror vi är andras handlingar gjorda emot oss för att vi tolkade oss själva utifrån andras missbehag av deras själv; vi blir deras Smärta. För Kärleken är större än tron och måste penetrera sanningen ständigt, därav smärtan och sjukdomen. Illusionen av intet är alltså det heligaste som finns. Det är oförlåtligt att lösa det mysteriet. Även omöjligt, oavsett utvecklingssteg/evolvering. Primärarterna var illsuioner/på papper/skuggfigurer. Mörker. Blott TALANDE fred (ej verkningsställt). Cirkulära resonemang. Sagor. Vi BEHÖVER den Sanna Meningen så mycket att vi inte ser att vi redan ÄR det vi vill vara eller det vi kan bli (processerade processer). TIDEN är alltså förklaring på det vi ännu inte förstått om oss själva. Detta är tankeläsning- att bli Gud. Någon vi redan ÄR. Processerade fetter är alltså ett ganska bra påfund. Att konservera det man redan vet inuti själva Förändringen. Att älska förändringens möjlighet, av ren upplevelseförmåga. Underbart!

Det är därför jag gråter- för att jag tror mig kunna misslyckas (rädsla) med att vara (mig själv och alla andra; enig åtskildhet)...  Detta är BEHOVET som förtrycktes och samtidigt sades bringa frukt av dess anammande (en lögn alltså).

Instämmer helt och fullt med sailaways. Väl talat!
Livet är meningslöst och det är meningen med meningslösheten.

[Makterna]

Livet är meningslöst och det är meningen med meningslösheten.

Vad är det egentligen för en slags "mening" som ni frågar efter, som ni hävdar att livet är löst (fritt) från? Och hur bevisar man att något är absolut fritt från varje form av sådan "mening"?

[Algotezza]

Det naturliga är att söka efter det som skänker glädje och lycka i tillvaron - men där skiljer vi oss ofta åt, lycka och glädje för en är det inte alltid för en annan. Sport skänker mig t.ex. ingen glädje men andra gillar det. Jag gillar electronica men det gör inte alla andra. Vissa gillar Svensktoppen. Och så kan man hålla på... peka på likheter och skillnader i vad som skänker en glädje och därmed mening  livet...

Men det är väl kul att folk har olika preferenser? Ska man lyssna på musik kan det förstås vara praktiskt om man har samma smak, fast i andra situationer kan det vara givande att träffa människor som är helt annorlunda än man själv, så att man kan få en inblick i nya "världar" och synsätt. Som tolerant liberal respekterar jag alla åsikter, till och med de som lyssnar på svensktoppsmusik.

Ja, att vi har olika preferenser kan vara både fruktbart och inspirerande om vi fortfarande kan mötas och ha ett tankeutbyte. Men när dessa preferenser gör att vi inte kan föra ett vettigt samtal, vet jag inte om jag längre finner detta fruktbart och inspirerande... Kul kanske det ändå kan vara, ur någon aspekt...


Jag respekterar andra människors rätt att hysa de åsikter och preferenser de själva vill/finner lämpligt/ givande/ ändamålsenligt men jag vet inte om jag alltid kan respektera alla åsikter som sådana, oavsett deras innehåll. Skall man det, respektera åsikter och preferenser som helt strider mot ens egna grundvärderingar? Räcker det inte med att respektera andras rätt att hysa dem?

MVH

Algotezza

[Skogsälvan]

En galen kvinnas funderingar

Först skapades ordet. Ljudet. Varenda rörelse är ett ljud. Allt är ljud även om vi inte uppfattar det. Det blir allt svårare i dessa massmediala tider att nå genom detta filter och insupa rubbet och känna hur man förenas med alltet. Det kan liknas vid Edvard Munchs tavla Skriet. En del lyckas med den bedriften och blir munkar som väljer sina ord med omsorg, andra slår ett slag på en trumma då och då för att bevara ljudet. Jag vacklar här vad som är rätt. Men å andra sidan lider jag ju av psykos också så ni får ta mina ord med en nypa salt. Efter mycket grubblande resonerar jag som så att jag fick ordet, ljudet och då är det meningen att jag ska använda det. Jag hoppas att jag gör rätt. Skaparen gjorde mig till en skapare. Jag tror på reinkarnation, men det är mycket möjligt att en del bara upplever livet en gång. Kanske återvänder jag något klokare i nästa liv. Just nu tror jag trots allt att jag ska delta i cirkusen och låta mig roas av den även om jag kanske gör Loke (alltså inte medlemmen Loke här utan han i myten) en tjänst genom att bidra med skönhet. Göra filtret svårare att tränga sig igenom och jag är inte alls säker på om man ska kunna tränga igenom det. Allt man tycker om saknar man om det försvinner så jag tycker att vi ska njuta av solens strålar och vad som helst, även om allt kanske bara är en illusion är det ju fantastiskt. Jag deppade ihop när jag läste psykologi för att jag förstod saker jag inte ville förstå och jag vill inte förstå allt. Min lärare sa något i stil med att Mozart inte blir sämre för att man lär sig noter. Jag tror att vi alla är en, men ändå inte eftersom det sker på parallella plan. Förenas och nå stillhet? Distanseras och skapa liv? Jag tror på pulsen här - ta emot och skjuta bort.  

Nåja, färdigyrat  :wink:

[Makterna]

Jag respekterar andra människors rätt att hysa de åsikter och preferenser de själva vill/finner lämpligt/ givande/ ändamålsenligt men jag vet inte om jag alltid kan respektera alla åsikter som sådana, oavsett deras innehåll. Skall man det, respektera åsikter och preferenser som helt strider mot ens egna grundvärderingar? Räcker det inte med att respektera andras rätt att hysa dem?

Det är väl samma sak?
Att (1) automatiskt dela andras åsikter, det gör väl ingen. Exempel: Även om alla på mötet anser att produkten X bör lanseras Q2, så säger jag min åsikt även om den skiljer sig.
Men att (2) respektera åsikten (eller värderingen/preferensen), att någon hyser den, det bör man göra. Exempelvis så tycker jag homosexuella handlingar är äckliga, men jag respekterar de människor som är homosexuella, och inser att de själva gillar dessa handlingar, och är därför positiv till att de bör utöva dem. Eftersom jag själv inte är inblandad har jag ingen anledning att vara emot dem, för jag är inte moralist. Moralist betyder att man anser att andra bör leva efter de värderingar man själv har, dvs en sorts åsiktsmässig "imperialism", ett krig mot de som har andra värderingar än man själv. Socialismen bygger på moralism - det avsiktliga överkörandet av de som inte har samma värderingar som staten själv.
En tredje sak, som kan tyckas närbesläktad, är att (3) förespråka den juridiska rätten att hysa åsikten. Eller som Rosseu uttryckte det: "Jag håller inte med dig i din åsikt, men försvarar ivrigt din rätt att hysa den".

I (S)verige, den sista kommuniststaten, finns en farlig tendens att inte tolerera avvikande åsikter, eller att ens försvara den juridiska rätten att hysa dem. Man har gjort upp en "Rätt Åsikt" som man kallar för "demokratiska värderingar" och "skolans värdegrund" - avsiktlig värderingspartiskhet alltså, svart på vitt! Justitiekanslern kritiserade i dagarna en skola som förvägrat Nationaldemokraterna att dela ut reklam i skolan, något alla andra partier hade fått rätt till. Hänvisningen var just denna "skolans värdegrund". I andra skolor går det ännu värre till, där underkänns elever i ämnet historia om de säger sig sympatisera med nazisterna. Men var finns den skola som underkänner elever i ekonomi med enda hänvisning till att de sympatiserar med kommunisterna? Eller som underkänner elever i fysik för att de tror på någon gud?

[magicadehex]

Livet är meningslöst och det är meningen med meningslösheten.

Vad är det egentligen för en slags "mening" som ni frågar efter, som ni hävdar att livet är löst (fritt) från? Och hur bevisar man att något är absolut fritt från varje form av sådan "mening"?

Vilken slags mening VILL du att vi ska syfta till?

[Makterna]

Livet är meningslöst och det är meningen med meningslösheten.

Vad är det egentligen för en slags "mening" som ni frågar efter, som ni hävdar att livet är löst (fritt) från? Och hur bevisar man att något är absolut fritt från varje form av sådan "mening"?

Vilken slags mening VILL du att vi ska syfta till?

Är inte det rimligaste, att den som börjar prata om en "mening med livet", själv preciserar vad det är för nån sorts mening? Själv bedömer jag att man borde kunna leva ett givande liv utan att nödvändigtvis ha en "mening". Är det mål/resultat, man menar? Eller är det snarare "snälla, kan ingen tala om för mig vilka regler jag ska följa nu i mitt liv".

[Algotezza]

I (S)verige, den sista kommuniststaten, finns en farlig tendens att inte tolerera avvikande åsikter, eller att ens försvara den juridiska rätten att hysa dem. Man har gjort upp en "Rätt Åsikt" som man kallar för "demokratiska värderingar" och "skolans värdegrund" - avsiktlig värderingspartiskhet alltså, svart på vitt! Justitiekanslern kritiserade i dagarna en skola som förvägrat Nationaldemokraterna att dela ut reklam i skolan, något alla andra partier hade fått rätt till. Hänvisningen var just denna "skolans värdegrund". I andra skolor går det ännu värre till, där underkänns elever i ämnet historia om de säger sig sympatisera med nazisterna. Men var finns den skola som underkänner elever i ekonomi med enda hänvisning till att de sympatiserar med kommunisterna? Eller som underkänner elever i fysik för att de tror på någon gud?

Den svenska socialismen bygger på urspårade marxistiska idéer: jämlikhet har degenererat till likhet - i stället för att alla skall ha lika möjligheter utifrån sina förutsättningar skall alla likriktas genom att alla skall genomgå samma grundläggande utbildning; alla skall kunna kalla sig "högskoleutbildade"; frihet är friheten att tänka och vara som alla andra - även kungen strävar ju åt det hållet; också likriktning genom nästan identisk nyhetsförmedling  alla tydper av media, likriktad tv-underhållning, likriktade "samhällsprogram" i tv, t.o.m. likriktade "fria" reklamfinansierade radio- och tv-kanaler. Enfrågeinriktning när det gäller "aktuella nyheter". Det sker säkert en utveckling i den riktningen på många håll i världen men det är väldigt tydligt i Sverige. Bra eller dåligt? Det är som det är. Jag lever som jag vill ändå... Ett ohållbart system kommer förr eller senare att rasa ihop pga inneboende diskrepanser. Gäller bara att ha tålamod.

MVH

Algotezza