The Authoritarian personality

[Mr Steed]

Jag är rätt ny på det här forumet. Har mest fluktat på vad ni andra har dryftat. En del intressant, en del galet och lite naket.  

Men jag tänkte nu starta en ny tråd med en undring:

Jag har läst lite grand om Adornos "The Authoritarian personality". I den  kritiserar han ju den auktoritära personligheten. Dessa idéer fick ju stort genomslag vilket gjorde honom till en auktoritet inom bl.a. sociologin. Hur går detta ihop? Blev han en icke-auktoritär auktoritär personlighet?
Eller talar han om politisk auktoritet skilld från t.ex. intellektuell auktoritet?
Eller är det bara jag som är fövirrad  :?

[hovnarr]

En tanke är ju att en auktoritär person och en auktoritet inte är samma sak! Oftare är det väl tvärt om, så att den auktoritäre som slår sig allt för ivrigt för bröstet, i själva verket inte är någon auktoritet. Medan den mindre gapige auktoriteten kanske inte syns lika tydligt, men heller inte sticker i ögonen.

Tror,

[anvandarn]

Jag är rätt ny på det här forumet. Har mest fluktat på vad ni andra har dryftat. En del intressant, en del galet och lite naket.  

Men jag tänkte nu starta en ny tråd med en undring:

Jag har läst lite grand om Adornos "The Authoritarian personality". I den  kritiserar han ju den auktoritära personligheten. Dessa idéer fick ju stort genomslag vilket gjorde honom till en auktoritet inom bl.a. sociologin. Hur går detta ihop? Blev han en icke-auktoritär auktoritär personlighet?
Eller talar han om politisk auktoritet skilld från t.ex. intellektuell auktoritet?
Eller är det bara jag som är fövirrad  :?

Jag tycker egentligen inte att det du tar upp verkar särskilt motsägelsefullt eller förvirrande, vilket du verkar få det till Det är bara det att han kritiserar auktoriteten och samtidigt är auktoritär, alltså är han självkritisk...eller nåt. Ungefär som att vara läkare och tala om för patienten att denne skall sluta röka och sedan gå ut och ta några bloss på fikarasten.

Intellektuell auktoritet är väl inte samma sak som tex politisk auktoritet då autoriteten innebär att man lyckas med att uppnå lydnad. Den intellektuella auktoriteten är inte direkt kopplad till något system som får människor att lyda, vilket däremot den politiska auktoriteten är eftersom den är mer direkt kopplad till olika maktinstrument.

[Makterna]

Jag är rätt ny på det här forumet. Har mest fluktat på vad ni andra har dryftat. En del intressant, en del galet och lite naket.  

Men jag tänkte nu starta en ny tråd med en undring:

Jag har läst lite grand om Adornos "The Authoritarian personality". I den  kritiserar han ju den auktoritära personligheten. Dessa idéer fick ju stort genomslag vilket gjorde honom till en auktoritet inom bl.a. sociologin. Hur går detta ihop? Blev han en icke-auktoritär auktoritär personlighet?
Eller talar han om politisk auktoritet skilld från t.ex. intellektuell auktoritet?
Eller är det bara jag som är fövirrad  :?

Jag tycker egentligen inte att det du tar upp verkar särskilt motsägelsefullt eller förvirrande, vilket du verkar få det till Det är bara det att han kritiserar auktoriteten och samtidigt är auktoritär, alltså är han självkritisk...eller nåt. Ungefär som att vara läkare och tala om för patienten att denne skall sluta röka och sedan gå ut och ta några bloss på fikarasten.

Intellektuell auktoritet är väl inte samma sak som tex politisk auktoritet då autoriteten innebär att man lyckas med att uppnå lydnad. Den intellektuella auktoriteten är inte direkt kopplad till något system som får människor att lyda, vilket däremot den politiska auktoriteten är eftersom den är mer direkt kopplad till olika maktinstrument.

Att vara auktoritativ av sig betyder väl något annat. Är man en auktoritativ följare, söker man sig till saker som känns som auktoriteter. Exempelvis ledare med snygg uniform, gapig röst och som verkar långa och stränga. Är man en auktoritativ ledare så använder man auktoritismen som metod att leda, dvs man struntar kanske i att förklara för folk varför de bör lyda, utan de säger saker typ "för att jag säger det" etc.
Begreppet "auktoritet" däremot, har inget med auktoritismen att göra. Man behöver inte fungera auktoritatistiskt för att t.ex. välja att lyssna på en kunnig expert. Då är han "auktoritet", men för att han borde kunna, inte för att han är gapig och stursk.

Jag kommer inte ihåg vad motsatsen kallas, men motsatsen är iallafall när man inte lyssnar på nån för att han uppträder auktoritativt, men man kan välja att lyssna på de som har något vettigt att säga.

Sen finns det de som inte lyssnar på nån, varken på auktoritära eller på experter. De är varkendera, utan har snarare attitydproblem helt enkelt.

[Avantgardet]

Jag är rätt ny på det här forumet. Har mest fluktat på vad ni andra har dryftat. En del intressant, en del galet och lite naket.  

Men jag tänkte nu starta en ny tråd med en undring:

Jag har läst lite grand om Adornos "The Authoritarian personality". I den  kritiserar han ju den auktoritära personligheten. Dessa idéer fick ju stort genomslag vilket gjorde honom till en auktoritet inom bl.a. sociologin. Hur går detta ihop? Blev han en icke-auktoritär auktoritär personlighet?
Eller talar han om politisk auktoritet skilld från t.ex. intellektuell auktoritet?
Eller är det bara jag som är fövirrad  :?

Började fundera när jag såg ditt inlägg, och allvarligt talat vet jag inte hur Adorno skulle bemöta det. Men samtidigt tänker jag att Adornos tänkande är ju i ständig rörelse, det finns inget stillastående i det - det är ju dialektiskt. Det får, rent av, aldrig stanna upp. Därför törs jag åtminstone gissa att han skulle nicka uppmuntrande i din riktning. Återkommer om nån dag - då jag har "Minima Moralia" färskt i minnet.

Dock ska det ju faktiskt erkännas att Adorno är en grym stilist...