Sagor och dess inverkan

[Skogsälvan]

I många generationer har det nu lästs/berättats sagor för barn. Många av dessa har tydliga moraliska undertoner; fabler som pojken som ropade att det kom en varg. Sagorna har haft en högst bildande funktion i hur vi ska bete oss.

Hur hade jag varit utan Astrid Lindgren? Ja, jag tror då inte att jag hade varit jag.

Visserligen svämmas vi över med info, men det är i barndomen vi lättast tar till oss det. Sagor i sitt trollskimmer inbjuder ofta till lekar i samma anda. Nu tänker jag i stil med waldorfpedagogiken. De har tagit tillvara på utlärandet/inlärningen på ett komprimerat sätt. Tanke, vilja, uttryck. Det är ju inte så svårt att läsa om Adam och Eva och sedan får barnen ge uttryck för det i exempelvis en teckning och därmed har historien bekräftats hårdare i deras sinne. Waldorf är visserligen en extrem pedagogik, men för att tydliggöra. Jag upprepar mig. Jag hade inte varit jag utan Astrid Lindgren.

Det verkar ju "oskyldigt" att skriva sagor, men det kan fostra en nation, Dessutom tror jag att många med lite avvikande tankar väljer att skriva en "saga" istället för en doktorsavhandling. Tänk Narnia och symbolik tex.

Några tankar?

[Algotezza]

Jag har alltid levt med sagor, spunnit vardagssagor kring mitt liv. Inte inåtvända men utåtvända. Ögonöppnande (för mig) insiktssagor...

Just nu spinner jag sagan om den tidlösa (och i den meningen eviga) ensamheten. Att vi är så unikt ensamma att vi inte ens kan skapa en fungerande gemenskap kring det faktum att vi är ensamma i djupet av vår själ... och ande...

Det är sanningssagan om Mig (och Dig - som också är Jag men en annan): Vår kosmiska ensamhet är ett tidlöst fakltum alla skenbara gemenskaper till trots. Dessa skummar bara ytan.

Vår ensamhet gör oss gudomliga, i rännstenen och på tronen, i vår maktlöshet och vår maktlystnad, i vår kunskap och okunnighet, i vårt hat och vår kärlek,  som hackkyckling och mobbare, som offer och förövare, som..., som...

MVH

Algotezza

[Skogsälvan]

Aoooch... Har också tänkt tanken, men jag hoppas att du (vi) har fel.

[Algotezza]

Aoooch... Har också tänkt tanken, men jag hoppas att du (vi) har fel.

Yttre materiella former har vi gemensamt... men därav följer inte att vi upplever likadant... innerst inne finns en unik tidlös immateriell ensamhet = det egna perspektivet på livet, den egna "placeringen" i tid och rum (i varje ögonblick)... som ingen annan har, som man inte delar helt med någon annan...

MVH

Algotezza

[Ling]

All skönlitteratur är ju sagor i en eller annan form, så jag tillhör de som älskar sagor, har alltid gjort. Astrid Lindgrens "Mio min Mio", är en av mina absoluta barnfavoriter. Även fantasygenren har jag plöjt under några år, och det är väl sagor om något. Att läsa sådant ger mig en härlig känsla av frihet i fantasin, även om den är påhittad av någon annan. Dessutom ritar jag ju gärna fantasydjur. Numera läser jag vad som faller i smaken, allt möjligt.

[Melime]

Jag läste inte så många sagor när jag var liten, jag gjorde egna. Jag använder fortfarande min fantasi (lite för) mycket. Men den saga som påverkat mig mest är "Skönheten och Odjuret", disneyfilmen alltså. Den fick mig att vilja bli en smart, stark och vacker kvinna. Det vill jag fortfarande vara och jag tror nog att jag, åtminstone delvis, är det.

[Tony The Pony]

sagor är bara sagor i den stora sagan.. när den stora sagan tar slut finns det inga sagor alls (ego epi).. sagligt

[Tony The Pony]

Jag saknar min människouggla.. ska sluta med abilify.. måste tillbaka till den stora sagan i den stora sagan

[Skogsälvan]

Tony... de levde lyckliga i alla sina dar. Så slutar sagan för det mesta, en del hinder uppstår på vägen, men inget direkt helvete. Du verkar ju må bra nu. Ge då inte upp abilifyn. Rätt som det är, när man minst anar det blir det ändå bättre. Ja, jag tror faktiskt det. Och ibland blir det som med musikanterna som skulle till Bremen som fann sin plats på vägen dit.

[Skogsälvan]

Det är synd och skam att föräldrar följer med sina barn allra pliktskyldigast på bio och gäspar sig igenom en barnfilm, då de i egenskap av att vara vuxna kan ta till sig symboliken på ett annat sätt än ett barn. Kolla bara en stund på cartoon network, skämten förstår inte barn. De har ju inget koncept om Nixon och watergate och en del ord som används.

Jag har tänkt på Snövit idag. Förmodar att ni har storyn i ert medvetande. Som jag ser det är dvärgarna våra känslor som är nödvändiga för att bevara Snövit, hon hade ju tagit en smakbit av det förgiftade äpplet, ni minns och somnade, vaknade först när prinsen såg henne och hon hostade ut äppelbiten/giftet. Det är ju en riktigt bra saga. Som jag tolkar det kan Snövit vara vår inre skönhet och Gud prinsen, eller Kahli kan vara prinsen och Shiva på sin dödsbädd kan vara Snövit, det kan också tolkas som kärleken förlöser skönheten. Hur tolkar du budskapet i Snövit?

[Jörgen]

Kan du tolka den här sagan?
- kom på den själv för en vecka sedan,
några dagar efter det att jag putsat kängorna med björnfett
- försökte marknadsföra den bland polarna,
men de tyckte inte den var nån vidare...

Se, där alla barnen går med sina välputsade vinterkängor,
förrutom Björn, ty det var honom barnen hade gjort björnfett av.

[Skogsälvan]

Det är förstås ett uttryck för det kapitalistiska samhället;) "Alla barnen-grejerna" är intressanta Och min favvo (farbror frej) som jag nu gör en egen variant av.

Hej alla barn, nu blir det barnprogram
titta här nu vad skogis tar fram
en liten hink och nu ska ni höra
vad man med en liten hink kan göra,
sätt den på huvvut
och
Prutteli dutteli tuuut
Så har du fått dig en gömselstrut!

[Jörgen]

Den historien uttrycker nog en djup ångest
ur ett manodepressivt perpektiv, finner jag.

Blev du nedstämd nu?

[Skogsälvan]

 :lol:

[Marksa]

Hur tolkar du budskapet i Snövit?

Hejhå hejhåå till gruvan skall vi gåå.

Alltså som "småväxt" fattig man måste man förlita sig på frukterna av sitt arbete.

Medans däremot skönheten har en fasttrack till framgång...