Dekonstruktion av "chatberoende"?

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
fiskpojken
Inlägg: 2
Blev medlem: 19 jan 2004 04:10
Ort: vattnet
Kontakt:

Dekonstruktion av "chatberoende"?

Inläggav fiskpojken » 15 nov 2004 05:11

Det är helt stört med folk som påpekar att internetchat är en osocial syssla. Såg ett program om chatberoende på tv, där det står en professor i psykologi som säger helt öppet att man genom internetchaten "flyr verkligheten, och kan spela andra roller än den han är i vanliga livet" och att för att bli av med det fruktansvärda beroendet så finns det hjälp i form av "kognitiv beteendeterapi" aka hjärntvätt. Så nu vill jag få tillfälle att i brist på bipolär diskussion som TV inte innehar, förgöra det som hela hans argumentation bygger på. It's all but illusions in an illusionary world. Oh, i love it. :)

Låt oss nu analysera detta. "Flyr verkligheten" - jag snarare utökar mitt sätt att kommunicera. Mitt hem är någonting annat än vad samhället anser vara "normalt" och "verklighet". Detta är pappa staten rädda för, den eviga xenofobin - rädslan för det okända. Människans rädsla i en värld de inte känner till någonting om utan sina enkla modelleringar.

Kognitiv beteendeterapi, KBT, är en metod som kan användas i olika syften. Visst, det är en bra metod att bygga förbi beteenden som man inte alls tycker skall finnas där, men det finns en viss psykriati som speglas av statens moral som bestämmer då denna skall tillämpas och åt vilket håll. Det är ett redskap, och det kan användas till olika syften. "Att förändra invanda beteenden" är en form av hjärntvätt.

Hjärntvätten staten påvisar de "onormala" (de som inte är utav känt beteende) är för att de är rädda för förändring i den ordning människor skapat under kalla kriget. Se på kärnfamiljen, idealsamhället, om hur alla skulle hålla ihop. Detta är någonting som fortfarande lever kvar - själva meníngen och innebörden utav detta. Det är sådant som våra föräldrar fört på oss utifrån sin uppväxt och de vill själva oss bara väl, "ta hand om oss som sina barn". Lever inte de som sin kultur, då kan kulturen hotas att förändras mot någonting annat. Denna förändring som kulturen alljämt försöker motstå.

Kalla kriget är slut, vi växte inte upp med information i ryggen att det skulle kunna släppas en atombomb och förinta hela jorden när som helst. Vi sitter och tittar där på "40-talisterna" och försöker få dem att inse att kriget är över, det finns inte bara ett sätt för människan att leva. Det sättet att leva som de lever är en destruktiv kraft som inte tillåter förändring. Den försöker vara en stor klosssom försöker stå emot stormen runt den. Om vi inte ser till att forma oss själva efter sanningen att förändringen är konstant. Istället för att vi är en fast struktur i en föränderlig värld, så blir vi blir dynamiska entiteter i en värld som interaggerar med andra dynamiska entiteter. Ingen fast sanning, förutom den ständiga förändringen.

"Fler roller annat än jag" - men, detta är så människan fungerar i alla situationer. Rollspel hit och dit, beroende på situation. Livets spel mot andra. Dessutom får folk tillfälle att prova roller som är en del av människors inre simulering (R.Dawkins; Selfish Gene) av möjliga outcomes. Den rollen du tar är alltså helt och hållet beroende av situationen, ibland kanske du hamnar i en situation där du tänker "varför gjorde jag det där?" och undra varför du gjorde en sån handling som "du" aldrig skulle göra. Om vi nu utgår från att vi har olika delar i hjärnan som har sina minnen, erfarenheten och viljor så kommer vi fram till att det inte finns något som heter ett individuellt jag. Inte ens utanför datorvärlden. Du är aldrig densamma person du tror du är :p.

Därav är internetchatande en naturlig del i en varelse som till stor del överlever på grund av kommunkationen mellan varandra. Att vara beroende av att vara social, det kanske är helt och hållet en del i våran tillvaro. Det är svårt ens för ett språk att existera om det inte vore för kommunikation mellan människor. Så det är bättre - utifrån min fortfsatta överlevnad - att jag till exempel isolerar mig från allt liv, och stänger av min kontakt till omvärlden; "jag kan inte vara beroende att prata med andra, så därför måste jag hjärntvättas ur detta destruktiva beteende!". Å andra sidan kanske chatoberoende kanske är någonting att sträva mot, och sen se en hel värld i stumhet. Det skulle kanske vara kul att se hur ett sådant samhälle skulle se ut - där ingen samtalar med någon annan. Där det inte finns någonting som "kreativt" tänkande - och sedan se hur denna kulturen överlever. :)

Det är ur min synvinkel enbart ännu en ny metod att kommunicera - se på ökandet i formationsflödandet då boktryckarkonsten uppstod. Det är samma sak som händer nu, från 1995 hade en ny våg av tillvaro börjat smyga sig uppåt mot ytan. Internet, ett annat sätt att leva, den integreras i vår tillvaro och blir tillvaron. Kulturen förändras, omformas, transformeras, mot en framtid skapade av oss själva.

Dont be afraid, it's not going to hurt you.

Data för fan!
"Fråga mig inte vem jag är, och säg inte åt mig att förbli den jag är." - Michel Foucualt

Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 135 och 0 gäster