Jag var stundtals lite mer klarsynt förut. Det känns inte som om vi tillsammans vågar tänka, vi står still, det känns förvirrat.
Vi kan inte "fatta oss själva" - vi kan bara "fatta Gud". . .
Att "fatta sig själv"; ÄR Pluto -detta är sex/regenerering; vilken i naturens råform direkt FÖRINTAR sig själv/polariserar (att få en "blick av djävueln"/hades källare) -balansen är ständigt förenande dualistisk.
I råhet/truth -finns det inget mellanting, någon "balans" -mellan "ondska" och "godhet" -och detta försöker vi ständigt BEFRIA oss ifrån. Vi kan inte leva utan oss sjävla -men förnekar det. Exorcism: det är att inte kunna 'polarisera' -eftersom man erkänner sanningen -och GER UPP. Man har ett utbyte av sexuell energi med en "demon" (en egen rädsla!) När detta sker med religiösa verklighetsuppfattingar "drar det ut på tiden", eftersom man förnedrar sig för Gud, och förstår inte besegrandet/rädlsan/bedrägeriet, som det handlar om.
LÄS: Vi kan inte "bevisa vår oskuld" om vi inte samtidigt erkänner MASSAN: fullbordar kontraktet. Annars blir vi brutalt samtidigt "av med vår oskuld".
Tycker ni att det är konstigt att fanatiska muslimer eller spioner DÖR SOM FLUGOR!?
Det som händer när vi älskar är att vi imiterar en innebörd från världsalltet och får ett MINNE av energin, det är regenerering och ger en känsla av frihet. Du är kanske inlåst på ett fängelse och för att komma dit du "hör hemma" gråter du sista natten (kärlek) och är helt REN när du är påväg därifrån -det är alltså en BILD av en konstellations tillstånd.
Man "uttalar" ritual-betydelsen (kärleksmyten) och tar ner energin -ny-uråldrig emotionell information från BIG BANG (total kärlek). Man bör tänka på att livet kringgår storartade meningssammanhang i komplexa samband/tider. Planetkonstellationer skapar överensstämmelser med mönster (i hjärnan - kosmos).
Människan kan känna en "kick" av t.ex. ett våldsmord. Innebörden plockar ner minnet (man blir "häftad") -vilket innehåller LÖFTET man ger "makten". (Mördaren blir fälld; och återupphåller myten).
Det är därför människor som är hängivna gamla esoteriska system upplever trygghet i den regelbunda kontakten/mötet med det okända, genom ritualen.
Precis varje ögonblick av egen-övervakad intention skapar ritualföljder och upprepningar.
Karma:
Det man tycker synd om är: FÖRLORADE DELAR av SIG SJÄLV. Vilket man får tillbaka, genom lidande - själsdöd - transcendental förståelse. Ja. "Undra varför" eller hur?
Undra varför människorna gråter över Jesus på korset eller hur?
Det är något som är fel. Strindberg sa att det var synd om människorna.
Varför tror ni barnen i Afrika svälter? Svar: för att ni tycker synd om dem! Prova själva det VERKLIGA rollspelet -och avsluta med den slutgiltiga bedömningen. Ni ser INTE varandra som jämlikar, ett öppet system där ärligheten är idealet. Ni jagar er själva.
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..
