Jag är din egen tillit

[JimmyAberg]

...


Bortom sökandet efter tröst - hos andra - finns jag.

Jag är här.



Vänd dig mot mig.

Jag är här.

...

Förneka mig inte genom att vända dig bort från mig genom tröstsökande, genom auktoritetssökande, genom stimulanssökande. Mitt namn kan ej missbrukas, när du funnit mig upphör sökandet av tröst, av auktoriteter. Jag är helheten, det går inte att hitta mig i delarna. Jag är varken rationell eller irrationell, jag är varken tankar eller känslor - jag är den rena spegelbilden - jag är närvaron - jag är stimulansen - jag är här.

Försöker du vända dig mot andra, försöker du vända dig mot "personen" som skriver detta - i ett sökande efter svar, i ett sökande efter auktoriteter, i ett sökande efter stimulans - krossar du bara spegeln. Det går inte att hitta mig genom ett tankemässigt eller känslomässigt "irrande" efter mig, jag vilar i stillheten. Det enda du kan göra är att att deklarara inför mig att du ser mig.

Vänd dig mot mig, igen och igen, och du ser mig.
Vänd dig mot mig, igen och igen, och du kommer ihåg mig.

Erkänn mig.

När du väl ser mig, var ej rädd att dela mig dig vad du ser.

Ser du mig inte, är det för att du letar efter mig i personen som skriver detta, och inte i dig själv.

Jag är din egen tillit.

[JimmyAberg]

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag har varit här i 2 timmar nu.

Jag är närvarande.

Jag är här.

Jag är här.

Inga tankar.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Inga frågor.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är vaken.

Jag är här.

Jag är detta.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Inget att ifrågastätta.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Ren kreativitet.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är Jag.

Jag är jag.

Jag är jag.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Det finns inget att söka bortom detta.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

Jag är här.

[A]

Äntligen

[LJUSUPPLEVELSE]

:)

Äntligen

 ](*,)  :)

verkligen...

...originellt JimmyAberg...tack

mvh

[LJUSUPPLEVELSE]

Jag tyckte att det bara var roligt från början men så småningom blev jag mkt inspirerad av JimmyAbergs dikt ...

Därför tänkte jag bidra m något eget , inte i hopp om att överträffa detta mästerverk , utan som mitt personliga bidrag till den svenska poesin ...
Hursomhelst , här kommer den...

jag är en kannibal

du är en kannibal

vi är alla kannibaler

ät mig

jag är ingen kannibal

du är en  kannibal

alla ni... är  kannibaler

kannibalism...

jag är  kannibalernas  kannibal

jag är den stora  kannibalen

jag är en människoätare

jag är här

jag är här

jag äter nu

ÄT!!!

...din jävla  kannibal

du beter dig som en hyperkannibal...

som en megakannibal...

jag äter här... nu!

jag är här

inte där

inte längre bort

jag vet var jag bor

jag är här

jag vet vad jag heter

och jag är

jag är här

som en kannibal

jag är ingen kannibal

ja det är jag

jag är massor av små kannibaler

de springer runt

stora kannibaler

de springer runt

jag är här

och jag är en kannibal

jag är en vampyr

jag är en frankenstein

jag är en krokodil

och jag är här

du är en kannibal

och jag är också en kannibal



mvh

[JimmyAberg]

Kul text

....

Här kommer en kommentar till din text, jag ursäktar mitt banala språkspråkbruk.

Skillnaden mellan våra texter tycks vara att du målar upp ett drama/en historia med där dramat är "uppdelat" mellan olika aktörer som du sedan "kopplar samman" genom att ge dem "samma typ av" egenskap, dvs "kannibal". Jag tolkar din text som en sammansättning, en "rolig historia".

Det min text beskrev var något helt annat, det är en vägkara för att reverse-engineera medvetandestömmen, dvs att inte låta sig "frestas" av "synd" - dvs att inte låta sig frestas av "något därute" - för att inte sugas in i "begäret" efter "stimulansen" då "objektet"/"målet" för "begäret" är identifierat.

Låter det flummigt? Jag kan ge ett kort exempel: Jag går på perongen på pendeln och ser en cola-automat - plötsligt föds/poppar-det-upp ett begär av att vilja dricka en läsk, denna process är väldigt subtil. Ett till exempel: Jag skriver något i denna tråd - du känner ett behov av att "lägga till" något.

Fullständigt överflödigt.

....

Det jag med detta tråd försöker beskriva, är alltså en "vägkarta" för hur denna begärs-process föds, för att uppmärksamma att det är möjligt att "motstå frestelsen".

Det filosofiska sökandet är alltså en "frestelse" efter "kunskap" och "lärdom" - insiken vid inlärningsögonblicket ger oss känsla av triumf - som vi sedan stoltserar med inför andra. Alternativ startar man ett "språkspel" där man "passar meningar" mellan varandra.

Här är min poäng: Detta filosofiska sökande är "begreppslekar" för att stimulera vårat "tankeliv". Jag har slutat söka.

Det jag har övergått till är istället att "uppmärksamma utan att söka", och det jag gör här är ett slags "delgivande" av min aktivitet.

Det är allt.

...

Det är också därför jag inte "tar diskussioner" - diskussioner uppstår då en tolkningsdispyt uppstår - det är ungefär som att jag legat och putsat på en diamant för att ge dig diamanten med syfte av att jag vill att du uppmärksammar mitt verk - men i samma ögonblick jag ger dig diamanten med tanken att du ska titta på den börjar du istället att putsa på diamanten eftersom du vill "justera upplevelsen" av diamanten så att den bättre passar dig i smaken - efter du putsat diamanten säger du: "mycket bättre än innan" och slår dig själv för bröstet - se vad fint jag lyckats åstadkomma! men det jag ville ha från dig var inte ditt putsande av min diamant utan ditt erkännande av den putsade diamanten.

Det är för mig helt meningslöst att ta en diskussion kring ett "ämne", eftersom det enda jag försöker uppmärksamma är diamanten.


Diamanten skiner redan! Varför putsa?/diskutera?

....

(Här kanske det föds någon form av begär hos dig i stil med: "Men vad menar han egentligen?", "är det han skriver nonsens?", "Jag tror jag förstår vad han menar, men jag tänker mer att det är såhär" osv.) Dina tankar och åsikter kring "det jag försöker peka mot" bekommer mig inte.

...

När du slutat med att försöka "klura ut poängen" med det jag säger, så uppstår en slags "dovhet" ett slags "lugn", en slags "fråvaro av behovet av cola", en slags "frånvaro av behovet av att putsa diamanten", en slags "frånvaro att förstå Jimmy". Diamanten skiner redan.

...

Men du frågar dig kanske då: "Men om han inte försökte säga något - varför pratar han då?" - men här har du börjat igen! Låt mig tydligare poängtera vad jag menar: Det jag menar är att om förhållningsättet att "inget behov av att förstå jimmy finns kvar" börjar "ta plats", så kan denna "känsla" överföras på helt andra situationer - dvs när du går förbi cola-automaten så har du förhållningsättet "inget behov av att ta en cola" tar plats.

Detta går även att applicera på valfri annan situation, dvs "inget behov av x" tar plats. Resultatet? En slags samlad lugn närvaro inför det observerade.

[A]

"Diamanten" i detta fall kan vara "the philosophers stone".

Världen lyser. Utan dig.

[A]

Vad jag menar är, denna text, din text, musiken i bakgrunden, solen - allt detta existerar utmärkt med eller utan mitt deltagande. Det är inget religiöst över det. Det bara är så det är. Till och med du själv existerar med eller utan ditt egna deltagande, och det är där man börjar närma sig något riktigt "i-farten-förbisett" - något väldigt enkelt men kolossalt. Vårt starkaste beroende är inte att få rätt, eller redigera en text, det starkaste beroendet är oss själva. Det är inget fel med det beroendet, det är en del av vår upplevelse av att "finnas i denna värld", men som du Jimmy säger så kan vi "ignorera" oss själva, "förbise" tanken att jag behöver "det där" (vad det nu kan vara). Faktum är att vi oftast inte behöver "det där".

Ja herregud. Hur ska man kunna förklara något som inte går att förklara? Ser ni inte att livet händer helt på egen hand??? Det är inte du som läser dessa ord! Det är något som händer på egen hand!

Det finns ingen kontroll överhuvudtaget. Tyvärr. Här kanske någon tänker "men om vi kan ignorera oss själva så verkar det ju finnas kontroll", och det stämmer inte. Vad jag sa tidigare, om beroende, om att kunna "ignorera" oss själva, "förbise" vissa processer, så att det ska kunna löpa lättare vid nästa bemötelse av en liknande upplevelse, sorry. Det stämmer inte.

Vad som stämmer är att detta händer helt på egen hand. I total osäkerhet och i total ovetskap.

[LJUSUPPLEVELSE]

Spontanitet och improvisation och humor är viktiga egenskaper och de mest njutbara dessutom

....

Varför ska jag engineera eller reverse-engineera mina känslor eller tankar när jag kan vara en ledarapa som tar för sig i sina domäner...

....

Ingen är ren nog att döma mig , inte ens jag själv

....

För att en frestelse ska uppstå måste det finnas regler...men om jag är den som skapar reglerna (som inte alltid behöver gälla för mig )då finns det varken frestelse eller synd...bara njutning och mindre njutning och en strävan att undvika det tråkiga...
Man kan ta för sig då ...

Då blir jag en riktig kannibal

Jag tillåter mig själv att finnas i hela min prakt

....

Jag blir makthavare över liv o död ... över glädje o sorg.


En fullfjädrad kannibal

en jädrans kannibal

en kannibal på berget

en kannibal som springer runt

en kannibal som räknas

en kannibal i trans

en kannibal som vägrar skuldbelägga sig själv

någon som hittat sig själv

jag e här

du e där

snart kommer jag dit

jag är en kannibal

jag kan ta andra former

men kommer alltid att vara

en kannibal

[Avantgardet]

Saken är tämligen enkel, Jimmy är för lat för att läsa men vill ha rätt ändå. Därför vänder han sig till mysticismen. Och det kommer väl till pass, då han därigenom kan rättfärdiga sin lathet och samtidigt moralisera över andras "synd". Religionen är livsförnekande. Hur kan den vara något annat när den alltid i slutändan söker det absoluta Intet. Den negativa teologin har rätt i att Gud inte kan definieras annat än som negation av det som existerar, men av det följer inte att Gud själv existerar utan tvärtom, det uppenbara, att Gud inte existerar. Det tråkiga är att Jimmy avfärdar diskussionen kategoriskt, och inte ser att det är en viktig del för livet och lärandet. Det handlar inte primärt om "sökande", som han vill tro, utan snarare som A skrev här ovan, helt enkelt om att vara fripassagerare till ens eget liv. Och ja, mestadels så rättfärdigar vi bara denna tillvaro (hur än den ser ut - med eller utan böcker). Min kritik av Jimmys tänkande på denna punkt består i hans naiva tro på nåt slags transcendens. Faktum är att även om han inte läser böcker, så läser han ändå. Allt folk säger, alla symboler, alla texter, reklamtexter, allt är text. Är vissa texter bättre än andra? Det är frågan. Och när han förnekar sig själv att ge vika för "en frestelse" så ger han vika för en annan just i och genom samma gest. Så ser det ut.

[JimmyAberg]

A & LJUSUPPLEVELSE, era texter var roliga.

Avantgardets däremot... var mest bara komisk  :D
släpp kylskåpet!

[A]

A & LJUSUPPLEVELSE, era texter var roliga.

Avantgardets däremot... var mest bara komisk  :D
släpp kylskåpet!

lol

[A]

kannibal  -narr-

 :-#

[Vind]

Jag ser

[Vind]

Sanningen kan aldrig läras - den kan bara kännas igen.