En fråga om sorg och saknad.

[Christian Syk]

[PopJimmy]

Jag har skrivit en dikt till dig:


--- Ett liv är bara en av universums många vanor ---

Det finns bara en sak du kan göra i livet.
Det är att acceptera allt som händer.

När du inte accepterar allt som händer så kommer du alltid att leva i dina gamla problem och dina gamla vanor.

Allting som föds måste dö.
Att dö är bara att komma tillbaka till ursprunget.
Att vara rädd för döden är samma sak som att vara rädd för att släppa gamla invanda vanor.
Livet ÄR bara en vana.
Människans kropp och tanke tycker att det är bekvämt med vanor.
Att inte förändras är att vara död.
Att inte förändra dina vanor är att vara död.

Det är när du försöker motstå sanningen med en vana som lidandet skapas.
Du måste acceptera sanningen - hela tiden.

Det är helt enkelt dags att bryta upp en gammal vana.
Det är bara när du gör av dig med gamla vanor som du kan lära dig något nytt.

Accepera allt - och möt det nya livet!

[hovnarr]

Jag var under sju års tid minigrisen Hjördis stolta husse. Hon hade medfödda defekter och fick hjärnhinneinflammation när hon var två år - veterinären menade att det var ett under att hon klarade sig så länge.

Hjördis dog för drygt ett år sen, men vanan som PopJimmy skriver om kan fortfarande dyka upp. Det kan vara en kort tanke följt av ett "ja just det ja".

Hjördis själv fick ett värdigt slut och jag ser avlivningen som den sista omtänksamma handling som min familj gjorde för henne. Själv upptäckte jag att det ansvar som kommer med ett djur var mig befriat och jag kunde göra många andra saker som jag tidigare behövt avstå ifrån. Livet blev bra igen, även om det inte blev samma. Jag har inte skaffat ett nytt husdjur och tänker nog vänta med det ett tag till.

PJ: Fin dikt.

§