Konkretisering av.....

[Åkes granne]

Exakt såhär känner jag:

Genom att göra mystiken psykologisk kan varaktighetens närvaro i ting/minnesbegrepp återupplevas i renhet genom en "regridering" till balans. Man sökte formernas RÖTTER i sig själv, som det man faktiskt känner .. personligen för mig är detta betydelsen av "människokärleken" (i kravet av döden).

Upplevelsen/känslo-rummet, av det faktiska (skeenden/förlopp i struktur, TOG MAN till sig själv, som begreppet av vad man känner) OCH det subjektiva (att känna just "det")...

Vem är man?

Hoppas någon förstår vad jag menar, exakt med "ting", osv..?


Usch. Jag har så mycket "kontroll" i mig/över mig, att jag censurerar all andlighet, deletar det jag "egentligen ska säga" och "säger vad jag skulle säga". Men ändå -det är DET här jag menar. Men ändå!

Nu lär jag mig något! Ser det precis. Hmm. Hur ska jag uttrycka det.

Detta är EXAKT: "människokärleken" är Vattumannen (min Sol på Imum Coeli = rötterna!) STYR/navigerar, Medium Colei, mittimot eftersom den står i Lejonet (Solen) -MC är "var är man påväg"; i relation till IC som är subjektivtet.

Människokärleken som för mig ÄR eller uttrycker Saturnus konjunktion med Neptunus; i tredje huset, influerat av femte huset. Det är det jag nedan citerar lite längre... dvs. VERKLIGHETEN (Sat) och den ANDLIGA SUBSTANSEN (Nep) av, femte huset styrt av Nep = meningen ... är alltså en slags "genuin" urstruktur inför betydelsen av... Alltså vad som "menas med" att känna och tycka "det här" (ovan!)

Hmm. Det jag känner är alltså snarare VISIONEN och uträkningens pre-kreativitet för min kärnnaturs SUBSTANS, som jag "tagit personligt" och sett som en "dysfunktion" (som ÄR känslorna; det urundersökt faktiska + subjektiva; SOM.. -dess "tema" är dysfunktioner och ett ständigt filosofiskt "klättrande", av..)

Det är inte VAD jag känner utan VARFÖR, samtidigt som det "kommer där ifrån", som jag nedan beskriver. Jag söker GENOM det här, dess egna helt NYA FORM. Som liksom är beroende av sig själv..

http://img516.imageshack.us/img516/4201/111my9.jpg

Vad kan det vara, "sig själv".. = ja, exakt!

Samma uttryck/betydelse återkommer, citerar nu här ett helt, men kort, inlägg:

dold passion och smak för "tonårskulturen", fast i ett IDEAL jag aldrig någonsinsin upplevelt en förnimmelse av i mitt eget liv. Det är kombinationen av "DEM", det existensiella djupet jag ser i dem, tillsammans med världens gemensamma "dedikationer" ...vi vill alla ÖVERLEVA.. Konstnärlig produktion handlar om det här. Jag har en känsla/smak för hur denna kulturs känslor avbildas i bruset av koder, "färg och form".. var det "kommer ifrån"..

Det är alltså kärleken. Alla förenas i en "romantisk bild" (ett ideal), syntesen mellan barnet/föräldern, i kreativitetens "äktenskap"..

Det är något fel på vår kultur. Jag har en vag intutiv känsla för hur religionen kan uppstå, men jag vet inte. Vi måste "bevisa" vår incenstuösa marknad från djupet. Andlighet handlar numera aldrig om isolering. Fan, fattar ni inte det? Människan KRÄVER verkligheten och den otrixade sanna bilden, ingen kan stötas ut..

Jag har aldrig "tänkt på det här", jag bara ser bilden nu när jag skriver ner hur jag känner.


Jag vet vad det här handlar om. Och jag vet hur det känns, religion är mitt största intresse jag aldrig fått tillfredställa just därför jag är en manifesterad omanifestation, skapat en misslyckad kreativitet, då jag inte insett djupet/kärnan, evolutionen, utan varit väldigt obalanserad i det praktiska, som det enda, men obalansen är istället en användning/intelligens, då man förstår och interagerar med mänskligheten.


Jag tror man blir rädd att ingen kan "ge en kunskapen", då man inte är djupgående ärlig.

Förstår ni att ALLTING "är"/betyder något? Eller visas, osv...

"sig själv" är kärleken.. tänkte skriva "centrumet för kreativiteten" eller så, men det är inte hela bilden...


Vad mer? Religion -kulturen; "avsaknanden" jag känner om jag sitter i tunnelbana och inte ser informationens liv omkring mig...

Religion/kultur är Jupiter/9e huset (Skytten); Oxen är "tillfredställa" ..ett behov (Månen är behov)...

= "sig själv", igen..

"Kommer ifrån" ; är Imum Colei -Medium Coeli är "går till". Men som jag sa.. det är samma sak för mig (innan jag kan SÄGA eller bevisa något, dvs!!!!!!!!! ..därför är modellen lite "dysfunktionell" just nu, då den är beroende av min individs psykologi....)

Men... (vad? vem? var?)

För jag vill vara FRI. Var? I VERKLIGHETENS (Saturnus) - CENTRUM (5e husets; Neptunus = anden/transcendens)

(Frihet är Vattumannen och Jupiter.)

Försöker beskriva detta i tråden "Interwiev..." i religion/andlighet-underforumet..

Har nämnt det typ för ett halvår sen, mer.. Mina (men detta är något som gäller er också..) ..VÅRA tankar, våra MINNEN från den sanna verklighet (därför "romantik") som faktiskt på riktigt var...

Det som jag lite opersonligt beskrivit (då låter det pubertalt eller verklighetsfrämmande visionärt) i tråden "Vägen till andlighet" i 3e och 4e inlägget, och nu senast i JimmyAbergs tråd "Söker värdiga avslut"..


Behöver, söker mig.. helt FRIGJORD från det initialt/uppväxtmässigt familjemässiga äktenskapet med verklighetens STRUKTURER/kontraktets roller som olika tillvaroorgan i livet...

Strukturen för mig var ju -i SANNING, min egen personliga SUBJEKTIVA bild/känsla.... Som jag överst i detta inlägg exakt beskriver! Strukturer är något väldigt "estetiskt" för mig.. men det är det ju också "av".. och genom en andledning..

..ett uttryckande av ETT ENDA "budskap"... Vad är ett budskap? Hmm..

Alltså: FÖRE modern + faderns gestaltningen av "mig" (hjärnan); och EFTER (död): med rummet/formen av: självprojektionen (vem är vem? -av jag och mina föräldrar..)

Mina föräldrar = Solen och Månen = blir då:

Mänskligheten, kulturen, sanningen....

Jag har alltså alltid inre bilder S-O-M "min egen pappa" och "min egen mamma", och andra "roller" som SÄRSKILDA MÄNNISKOR

Jag förknippar ("ser igenom") känslolivet med fysiska tillstånd, hunger/mättnad, osv.

Jag = osynlig Pluto; ser igenom (Pluto, dvs) = S J Ä L E N

= intimitet!


Inte konstigt att jag fått problem!  :)  Det finns ju inget att JÄMFÖRA MED (i nuet ....samtidigt som min vänstra hjärnhalva är ett med strukturerna OCH kaoset; dess förbindelse som "historian" -alltså ett sammansmält FÖRE/då och EFTER/sen; som är samma sak: dvs. DÅ [kronologi/kroniskt] är efter [resultat], och SEN [redemption] är före[genomskinlighet/prenatalt i "nutid"]....)

Detta är min KÄRNAS SUBSTANS; min VattumanSol på IC ("familjen"/människor) och min Måne i Oxen (eget/personligt) -min verkligsbild är transparent; men upprätthållandes av KREATIVA REFLEKTIONER (Sol i Vattumannen på IC)  som allt tjänar, meningen.... Strukturen är MINNEN från kronologin; som man inte kunnat skilja FRÅN SIG SJÄLV, de har gått rakt in i en -i FÖRBINDELSEN TILL DEN S.A.S "SANNINGEN"...

Det jag menar med "religion" är alltså ingen "aktivitet" eller så, utan en betydelse av hela självet.. det är "belöningen".. "resultatet"..

Månen i konj med Jupiter.. alltså en KÄNSLOMÄSSIG GRUND. Det jag uttrycker som "filosofiskt" här; är en ickeinförlivad NÄRVARO/moder av vad jag BEHÖVER (Månen) "känna" eller "kännas som"...




Ser ni K-A-O-S-E-T ....för vad det är? Du kan ju tänka på om du gör det eller inte!

Mitt aggressiva fusions-jag ("bordeline", osv. är destruktiv i allt som har med andra människor att göra i omedvetenhet).. "BLIR" alltså min kärn-natur (Sol och Måne); markerat i den ordningen, i svart..

Imum Coeli är SJÄLVBILDEN. Och mitt eget VI (dvs. jag själv), relations/fusions-jaget navigering*, centreras förstås i hjärtat: att DRA IN reflektion/spegling inför "kärleken"/den andra MÄNNISKAN (människorna), ett förberedande för FLYKT/transmutation. Hm, ja, Vattumannen. Känslor.

*Den klyvda/polariserade relationen mellan det starka jagets MASKULINA (Pluto i Skorpionen) och KVINNLIGA (Mars i Oxen) energipolariter; ur-strömmar genom vår kollektiv myt. Jag vill inte GE av mig själv till HENNE (min kropp) som tvingar mig och låser sig/vägrar, då jag "inte vet".

Den inre monolog (DIALOG) jag processerar fram flytande i mina ådor; relaterar i nuet till en FRAMTIDSBILD av sanningen/sammanhanget; involverande kulturella bilder/svar, socialt. Detta "nu" har "redan hänt" och MÅSTE "komma fram" i skeenden/identitetsrörelsen. Men inte genom "handlande", utan då jag TAR IN min RELATION helt i sig själv, genom att bryta upp "hemmet"; kreativt.

Kanaliserar allt (mig själv) i en OBJEKTIV ANALYS; min VENUS i VATTUMANNEN (som dessutom är i tredje huset, liksom Sat/Nep) -bilden av kärleken som inte riktigt ser sin identitfikation/ömsesidighet (varande) med urgrunden/attacken:

---> "förflyttar" sig intelligent (fragmentariskt!) genom kulturella, kollektiva BILDER; som genom "dialogens icke avslutade.." MÅSTE UT, dvs.

B---L---I



Någon helt annan stans.

(Jag inser att jag kanske går lite för långt, i visionen i det sista här, så jag redigerade lite, förstår att man behöver en syntes mellan friheten från "det kronologiska fängelset", den oetiska människoutvecklings-modell som det är, och VAD denna kunskap, sökandet efter frigörelsen, faktiskt betyder för människan själv. Och det tror jag är en slags jordslig mystik spunnet ur en djup förmåga för acceptans av "så som det är".. Man vet något bakomliggande, något annat mer personligt också, själva innehållet för innehållet, i det hem som aldrig var.

Det man VILL TA MED SIG in i framtiden; "hem" i hemmet; av/som det som var -en själv, "ett liv" måste ha "ett liv", men "vem" är mest dramatisk? Formerna kan skilja sig åt; initialt vara tvärtom).

Alltså. Jag ser hela tiden "spegelskärvorna" av HELA SVARET; som min egen meningen är, eller som meningen är att jag ska informera mig om, som.

Uttrycker hela tiden den genomräknande visionen med livet genom trådarna här på forumet. Vet inte om andra/ni förstår att jag hela tiden pratar om en enda helhet, eller att jag faktiskt vet om att jag gör det också. Tycker att allting "försvinner ut i rymden", att alla betydelser inte uppmärksammas som en enda sak att säga..

Men samtidigt, meningen.. är det här, flykten... "det här".. den kanske uppmärksammar sig själv!!!

Det här t.ex. är Vattumannen/Uranus:

"Felet" med allting är "förvirringen" i att inte känna till konfrontationen av: det personliga ANSVARET. Frigjörelse handlar alltid om att erkänna det här!

Saturnus/Neptunus (N är "kärleken"/andemeningen, och S är som "bär" och "är" det "egentligen" i ett "ansvar". Rent "mekaniskt" i känslan/formen är det samma saker, av vad det är och betyder..)

Smärtan jag har i kroppen rent fysiskt, är en överjävlig ansamling av mänsklighetens felaktiga former; den gamla modellens ryggrad. Jag kan inte uppleva något av mina emotionella begrepp -som t.ex. "intelligens", men jag kan holistiskt FÖRNIMMA hur en sån här "inre karaktär" upplevs.

Anledningen är att jag inte vill begränsa mig -att utgöras av profilerade FORMER baserade på kronologiska inre datum "mystificerade" -tänk vilken hemsk obalansering av vårt MÄNNISKOVÄRDE det är; som om "vissa" var mer värda än andra!!! Det spelar ingen roll om det handlar om evolutionära bänkrader som blandas upp förr eller senare, det är inte sant, det är omänskligt -varför "tycker" jag det annars ens?!

"Status" =strukturen, alltså jordelivets "fängelse"/bevarande av formen  

Usch!

I tonåren började jag vilja befria mig ifrån "verkligheten", .."se illusionen" -och "offrandet" skapade dessa "problem":

Förut, brukade jag tänka hur jag skulle uppnå en inre förfining, men detta skäms jag nu lite för, jag ville skapa en inre "skönhet", en balans och struktur.. förnimmelsemässigt kunde jag "minnas" nya former/helheter, men det här är ingenting jag eftersträvar längre.. det har ingen "själ"..


Pratade jag inte om STRUKTURER; dvs. att "minnas barndommen i det förskroppsligade språket", att "ta ner en ny värld, som en ny KARAKTÄR -i säkerhet!" -hur detta var snobbism!

Och -jag HAR skrivit om hur jag LEVDE i ett FREUDIANSKT tolkningsföreträde av mig själv förut; subjektivt i ett "intellektuellt lidande".

Detta var bara en FÖR-FAS; av hur jag skulle UPPNÅ något; jag ägde (fast inte) detta mig själv i mina händer; offrandes inför min status; min psykologi.. Detta SPRÅK är jag nu FULLT enkel och närvarande med; jag "kom ur" det, med den osynliga läraren inom mig: min upplösning -förstår du?

Mitt intellekt i sig -är en urstruktur i arbetande rörelser; "ville uppnå sig själv" och falla ner på jorden, vilket skedde vid min uppenbarelse; jag ISOLERADE Gud i mig själv ålderdomligt: "satans-modellen"; åt helvete vad svårt det var.

OM du nu läst in dig, på dessa Freuds "sinne", ja då borde du ju förstå det här genom din EGNA IDENTIFIKATION av "helvetets allvar" -och denna förkrymlighet av det mänskligas behovsvärld, vi intellektuellt "fört in ickeliv genom" -alltså SAMMA JÄVLA SUBSTANS ALLISAMMANS, är en falskhet.

Det är därför vi tycker vi är så "olika", alla människor.

Vi tänjer könsskillnadernas dynamik bortom dess begrepp för att "känna rätt" ---> LÄS!

Hmm.. vad skulle jag säga... jag upplever alltså lite av min rå-förmåga till "dupering" -skulle vi kunna säga, men det är omöjligt förutom i ORDETS bemärkelse.

Jag är alltså DÖMD i ordets "protokoll"! HERRE JÄVLA GUD.

-

Min "andliga brådska" började som ett HAT över VERKLIGHETEN ("verklighetens substans"); alltså över den mänskliga snobbismen; sanning/struktur. Att inte LÄNGRE VILJA och därför inte kunna "MÖTA" typ naturromantiken; TINGENS minne...

Det jag skrivit de senaste typ veckan har varit väldigt "summerande" av sanningar bakom våra livsvisioner... Blir orolig över att ni tror jag "kreativt" flummar i ORD eller något. Jag är hyperkonservativ rent urintellektuellt och beskriver en större helhet jag själv inte fötts i..

HUR ska jag uttrycka mig tydligare? Jag är "jättetrevlig" på det planet, eftersom det är vad det egentligen betyder; intellektuell tydlighet. Nu, det här, exakt det här, är också en slags osynlighetens försök att VERKLIGEN få er att förstå det jag just här säger... jag är faktiskt väldigt TYDLIG. Det handlar istället om "fördommar"; den VERKLIGHET som jag beskrivligen visionärt .....förbereder, skulle man väl kunna kalla det.

Mitt problem verkar bara kunna lösas i dess ultimata "konfrontation"; dvs. att vara helt helt uppriktig med ens KAOS ..inte "som" något som "är något"... utan beskrivligen BETYDA "det själv", s.a.s.. Först då kan jag PÅ NÅGOT sätt autentiskt förklara det här; och inte bara för att "det uttrycks själv".. utan för att meningen med att jag "uttrycker det här" -ja, uppmärksammar sig själv....


Förut, för 2 år, var jag mindre förvirrad på vissa sätt -jag visste eller trodde att det jag kände var något specifikt/unikt FÖR MIG, men sen löstes detta upp mer rent i självbilden av vad allting betyder.. Men det kanske är så att... vi känner samma saker, men att begreppens betydelser skiljer sig helt åt...


Därför har jag inte riktigt markerat vad mitt liv består av. Men det här är mitt drama, mina "upplevelser"... -en halv sanning. Att jag säger detta, publicerar mig själv -"varför", är mer mitt drama, eller ska vara.

[Åkes granne]

"Centreras i hjärtat":

Händelser som involverar panik över att bli svårt skadad verkar kristalliera blockeringar intellektuellt, bundet till självbilden, där något verkar vara viktigt, och hjärtat med allting så det är kanske inte så konstigt.

Jag förstår mitt eget "karma" på ett djupare detaljerat plan. Har nästan en slags facination för ansvarsmässiga svårigheter, det är min djupaste identifikation som jag defensivt pga "värderingar" vill hålla fast vid då det är (andligt) "romantiskt". Jag vill bli synkronicerad med många människor på riktigt. Jag har använt mitt tänkande så länge att inre komplexa ideal betyder mer än extas...  skulle kunna leva genom 50 liv såhär utan frigörelse bara jag bevarar den här känsligheten, det är något "unikt" och det finns ingen mening med något annars..

Jag hatar mig själv så, eftersom jag alltid kännt allting.


(Hörde precis "-vi har orden i en sång, i våra hjärtat.." från musik här)

Förstod ju det här, men jag tänkte inte på att jag SJÄLV SKAPAR..

Vissa grejer som händer i omgivningen, vissa "mönster" som kedjas, i fil med mina egna upplevelser.. det är helt sjukt. Människor jag "fattat" något i, har precis efteråt (typ en dag senare) befäst en ny kärleksrelation, eller utryckt något relationsmässigt. Detta har gällt väldigt många människor.. jag har som "föräldern" i mig.. vilken jag lindat in i en tvångsneuros. Förbindelsen med kollektiva romantiska bilder/myter-på-jorden, vilket man i STRUKTUR "leker" med.. som sin kreativitet. Ungefär som en voyueurisk poet som hämtar "kunskap" från ett café nere på hörnet, totalt alienerad.. och sedan inser att hans dikter handlar om HANS egen destruktiva livsrörelse/livsrelation..

Eftersom det inte är mig själv jag älskar blir jag "tungsint och förvirrad".

Jag har en underliggande tvångsmässighet i att INVADERA "mig själv" (avbild) -i FÖRTID, rör ihop detta till en tät/svulsig egoprojektion, vilken jag försöker PROSTITUERA (Merkurius styr 8e huset) för att extrahera någonslags "rå/kall mening"


Jag ÄR alltså "resultatet" (ser sanningen, men vet inte vad/vem/vilka det gäller) och identifierar mig med det jag "lägger mig i" (som är mina begrepp, typ)... Min FORM är KASS, "utanför"/bortstött.

Så... för att jag ska uppleva SANNINGEN, min värld/moder/kultur, min kärlek, då måste RESULTATET vara detta, det ÄR detta -det är substansen av alla mina egna filosofier jag berättar om här, självständigt. Mitt dominanta maskulina tänkande i form av roll-begrepp, filosofierad gestaltning är "resultatet" som måste tjänas i form av en inre cylinder. Mitt inre genuina barn kan vara hur mycket barn som helst, men det är VUXET i sin form. Det är mer vuxet än allt annat..

Då jag känner mig själv, kommer närmare jaget, har redan ett resulat "uttalats" som ÄR detta, jag är alltså extremt beroende av andra människor/världen.

"-NÄR kan jag få förklara det jag VET.." är mitt livs livstörst.. (fel vinklar, men alla är vi samma)

"Råkade" alltså uttrycka mig så...

Mina känslor -sanningen ("jag vill förstå dig")

Jag kommer aldrig kunna "förstå mig själv", eftersom man inte kan MÖTA en konstruktions intention, det är det levande i sig.

På något sätt måste jag fullt BLI den människa som ÄR och uttrycker det HÄR, en första dimension. UTTRYCKAREN/the author -den som KÄNNER ALLT det här. Min djupaste passion är en "förståelse", hm.. själva begreppens LIV. Jag måste leva fullt ut, men inte på beskotnad av att inte förstå allt fullt ut och ta ansvar för det. Men det här är bortom, det är så nära att det inte syns.

Jag måste ta tag i, lyssna till någon slags mystiskens kallelse...

Det är därför jag haft en homosexuell upplevelse, men detta har upplevts som "det hetrosexuella, rena/perfekta". Det här var när jag genom hjärnans verklighetsbild TOG IN/NER mitt "himmelska jag" jag stukturerat upp i "gränsöverskridande bilder", och "mjukades upp" -genom den ursprungliga tanken/idéen, ödmjukheten inför hur det verkligen är. Min egen trasslighet är så enorm, "andligt svältfödd" med alla fullständiga behov, och har därför skapat en "återkallning" i behovet av MIG SJÄLV, som genom SAMVETET "återinkarnerar" min INRE VÄRLD. Känslorna bakom ljuset, anledningen till den man verkligen är, "den resta världen från förr"... det djupt feminina jag "endast använder", att jag faktiskt är kvinna/människa -blockeringen sker i att jag är för "klinisk". Jag SÖKER i SIG INTE bekräftelsen. Jag vill "skapa något".

Hittade inte det jag skrev, rörande detta.. vad som detta är ett uttryck för...


Den BILD man tar ner/in i sin SJÄLV-REFLEKTION "för sig själv", det intima inre hemmet... är ett RESULTAT i förtid, av det KONTRAKT med det som centrumet symboliserar/menar; som måste STRUKTURERAS UPP....

Kommer ifrån <<--->> går till; absorberat i omvänd ordning.. rent A U T O-matiskt....

Jag tror inte eller vet att jag inte är homosexuell (är bisexuell men snarare mer hetrosexuell); detta var alltså en "positiv"/sanningens kors-slutning...


Men det jag skulle säga, med refektion på det första i detta inlägg: jag SKA alltså "SKADA" mig själv..

Jag kan inte "gå ner i mig själv" och känna/förstå att mina tankar/känslor är mig själv, i trygghet... jag har en för djup maskulinitet i vägen, som mitt känsloliv villigt tjänar.. eftersom allt är så "upprört"...


Blir lite mer effektiv nu. Det här HANDLAR EGENTLIGEN INTE OM MIG, avsikligt..... så att säga. Inte alls.

Vet inte vad jag håller på med annars, heller.. Blir "tvingad hit" av underkastelsen inför BEHOV (av något), intentionen som äger mitt tvång över känslo-tankarna; projektioneras ER..

[Andreas]

Skönt att ha dig här. Välkommen att skriva av dig, jag önskar att du hindras i självskadningen och lyckas känna av lite god vilja från din omgivning istället. Gonatt vännen.

[Åkes granne]

Jag menar inte riktigt så, utan en konfrontering av självskademönster.. om man kan kalla det så...

[Åkes granne]

Upplevelsen/känslo-rummet, av det faktiska (skeenden/förlopp i struktur, TOG MAN till sig själv, som begreppet av vad man känner)

OCH det subjektiva (att känna just "det")...

Vem är man?

Jag vet om det här. Citatet jag inledde 2a inlägget med, visar alltså på min enorma destruktion.

Det jag känner är egentligen inte Vattumannen + Oxen; utan ..Saturnus och Neptunus fusion. Men vad ÄR dess fusion; då Saturnus är verkligheten/historian - och Neptunus är transcendens/alturism... ?

Det är för djupt, därför skadar jag mig själv känslomässigt. Egentligen är jag en Fisk, alltså i hjärtat, som helt ÄR det ovan.. det är verkligheten, som inte är införlivad/internaliserad SÅ SOM DEN VERKLIGEN ÄR (min Vattumans och Jupiters sanning om människan ....som, ja vadå?)

Och neptunus styr femte huset (självet, kreativiteten).. helt overkligt.. men mina Pluto-Venus-Mars;behov är ju extrema och har skapat denna alienation... just för BUDSKAPETS skull (Ascendenten; styrs av Pluto...)


Begreppen: tredje huset är den vänstra hjärnhalvan; Saturnus är i sig mentala programmeringar/definieringar (då kan ni också veta vad Saturnus/Stenbockens "natur" är).. och Neptunus är prenatal "unselfish love"..

---> SOM människan (Vattumannen) i livet, den inre totala sanningens historia rent "evolutionärt"/osynligt erfarenhetsmässigt ("det vi visste vad det var men inte kände" ..."formernas råform i sig själv.. ..då vi visste att det var det vi kände")

Det blir helt meningslöst att jag drar in detta i mig själv KÄNNANDE; det finns inget där pga. dess substans verklighet/energi (Saturnus + Neptunus, se ovan)

Jag har ett underliggande behov av detta, genom MÅNEN i Oxen (konst!) i konjunktion med Jupiter (Sanningen) -det är väldigt långt mer "solidt" och "viktigt" än den "konst" jag rent fysiskt uttrycker här... Men har bara kännt detta få gånger, eller fått "glimtar" nu..

Det är alltså mitt FILTER i perceptionen... "minnet" av "det här" (tiden finns inte!)

Jär väldigt "långsam" och tilltalas av högre evolutionära bilder med mitt skönhetssinne, för att assimilera och förstå rytmen.

Eftersom jag bär på så mycket dött material har jag inte integrerat anden så pass mycket att minnet är speciellt raffinerat. Sen är min koncentration och strukturseende inte som det var, men det är en reflektion på mitt evolutionära steg, jag måste helt ut gå genom förlåtelsen/känslan -sjunka in i jorden och det nonverbala. Ingenting av det jag har sagt/tänkt har ens vidrört sanningen!

Men -I ALLA FALL, trots det här.. som mer är en inbilling.. så är begrepp i sig själva "djupa för mig" eftersom min Måne SER den FAKTISKA PERSONLIGA (även om det är impersonellt, osv) BETYDELSEN av det... innan eller även om jag inte "lever friheten/extasen".... Utan mina UNDERLIGGANDE EMOTIONER (Månen) Ä-R ("utan att veta om det") en medvetenhet/känsla av det som Sat-Nep här och nu i livet (och ja, tanken, filosofin..) är/känner... emotionell verklighet; i ORD (tredje huset) av flödet omkring mig...

Så vad tolkar jag med? Är detta (mitt tillstånd, min verklighet) det naturliga resultatet av allting.. lär mig något..

Det är minnet av en trasig relation (livsrelationen/det egna beteendemönstret ritualistiskt spårande tidigare liv-betingelser), som jag facinerats av ..att gå djupare in i (att bli svårt skadad, osv)..

Mina begrepp är alltså MITT LIV; och skapar därför ständiga "händelser" (RELIGION) genom mina upphöjda KÄNSLOR (för/av dialogen/relationen som mitt JAG ä-r; det som i fusionen "uppstår"), bundet till kronologi-verklighet-historia; ..EGEN/självisk nutidshistoria -5e huset som Nep styr.. ("kärlek" -är därför alltid smärtsamt medveten om att jag inte är en "alturist", etc.. jag skapar själv -GENOM vad Saturnus i sin råa, kalla MENING rent: konkret, sanningsmässigt är....) Tror det är därför jag EXPONERAR (5e huset) mig hela tiden... för att man ska SE det här..

Men samtidigt är det inte jag som skapar allting själv.... det är högre och bortom.. innan.. osv..


Begreppet är SATURNUS; alltså s a n n i n g e n;

så som det är.... det faktiska sanna oförändrande-förändrade resulatatet (av...?)


-min fria vilja [SOLEN!] ...som redan visionärt drömt allt: FÖRUTSÄGELSE.. Det här som sagt bara en KREATIV REFLEKTION: jag måste börja förflytta analysen till andras svärer; det är samma verklighet/substans; men döljer mer mening...

[Åkes granne]

Kreativ REFLEKTION -kreativ!:

Jag bara speglar det jag tror att ni tror, för "vad annars är sanningen.."

..detta får mig att inse att jag har gjort "SVAREN" helt beroende till vad ANDRA säger ("tyranni"), en extrem maktkamp som gör att jag hela tiden känner mig "obalanserad". Jag försöker HÄVDA (Mars) mig genom andra (i sjunde huset) -förklätt i mina projektioner.

Felet är: Jag har tagit DIN RELATERING personligt, det är därför jag "inte har någon identitet"..

("jag försöker komma på vad du tror": och spegla det -felaktig självreflektion) Trauma: "jag har inga känslor" - "men jag förstår"

Eftersom jag "inte har några känslor"; är jag "inte värd någonting" -och intellektualiserar ----> förstår vem?


JAG TROR ATT DET ÄR JAG SOM känner/tänker OM mig själv. Vad har jag trängt mig in i?

Jag tror man missförstod vad jag menade, eller vissa gjorde det. DIN RELATERING (av min "felbild") är så nära att det är mitt eget självrelaterande (projicering) -som är så "känslig" i sin formlöshet/mentala "återknytning"; min egna rotat emotionella information..

Jag "kan inte" ha fel, alltså. "Gud" har inte "mer rätt" än mig.. vilket skapat neursens vansinne..

Jag har orsakat mig ett problem som mig själv, rent kreativt. "Problemet" är att ni inte ser/bekräftar mina FEL. Jag "uppmärksammar" er själva men ni vill inte "svara". Vår relation är desillusionerad, och jag får ta på mig ER skuld -vilket blir vårt gemensamma karmafält, eftersom ni omedvetet identifierar er med mig. Jag vet inte själv VAD felet/felen är, det uppstår i interaktionens historiska rymd, och består av "er", jag måste relalisera min mänskliga roll som/genom

INGA sådana här termer, är sanna eller verkliga, oavsett om det gäller mig, eller någon annan.

Förstår ni inte att det ni begrepp-ligt klassar in andra i, speglas i er självbilds "isolering"?
Speciellt sådana här saker som rör ålder, symptom, diagnos är förkastliga er själva.

Jag är livrädd för att släppa autismen, eftersom jag inte litar på att det finns något annat. Intimitetskravet är transparent i sin oförutsägbara natur. Jag är rädd för vad som kommer kunna hända, är en ankmamma åt hela mänsklighetens framtid -från båda håll [isolering kontra känsla], missar: mig själv.

....eftersom jag INTE är något av det HÄR.. min "mänskliga roll"... formens värld....

Jag måste alltså som jag i inläggen ovan beskriver; ta med mig "varför?" -personligheten bakom behovet som en SJÄLVBILD som har ingenting med att göra vad ANDRA FÖRVÄNTAR SIG (ingen "profet"-grej", etc)...

Vet exakt hur detta är i det ursprungliga SVARET. Det är därför jag ger så oberäkneliga vibbar, jag är inte ute efter det ser ut som jag är ute efter.. En metafor, för att jag ska kunna känna in enerierna, ungefär såhär:

Jag (metafor alltså) sitter i ett klassrum; och mina ÅSIKTER (Jupiter-Måne) är för starka/dominanta inför killarna/"männen".. som då DRAR SIG TILLBAKA (med detta "jag" är jag själv -min egen Sol på Imun Colei/Nadir) -för att förvirring skapas, vem är "smartast?", bundet till traditionella kulturella normer..

Denna MASKULINA "rymd"/KUPOL, kan fyllas/lysas upp på nytt (då den dragit sig tillbaka) -genom att gå till/sluta i SVARET genom exakt den feminiteten (genom hela självets uppbyggnad; begrepp på jorden med människor, osv) som är MIG SJÄLV; alltså FEMINITET... så nära jag kommit det här är den "homosexuella upplevelse" jag hade, rent romantiskt sammansmält alltså.. som alltså är extremt hetrosexuell, eller helt (genom bl.a SATURNUS -(tänk); men naturligt omvandlat genom Neptunus!) Men skulle jag "uttala sanningen" såhär; och SVIKA/LÄMNA den andra halvan av mänskligheten; dvs. den MANLIGA sidan (representerade av killar/män -som är mitt hjärta)? Nej -för detta är ju var jag KOMMER IFRÅN (då jag TITTADE på min egen feminitet) -det är KÄLLANS DUALISM; formulan rent på jorden...

Jag förstår inte riktigt. Jag har som en slags övermedveten/nollställd animus/anima, både och -eftersom jag faktiskt SER (speglar) "animan" i MÄNNEN... och exakt denna ÄR min egen "animus" som i ett kinderägg.. min INRE MAN (som är extrem stark/utmejslad) är en KVINNA*; som är helt MIG SJÄLV; men hans UPPMÄRKSAMHET är jag helt beroende av.. jag tänker då att det är HAN som är SOM JAG (substanslöst, totalt oromantiskt rent verkligt, men kreativt eftersom jag snöat inne på VERKLIGHETEN...) alltså jag gör det för personligt/krånligt...

* = inte JAG, utan det han känner som det "hon är".. Är en total spegling alltså.. har gjort mig beroende av detta..



Vem är jag då, jag förstår inte? Om någon förstår.. ser det men ändå inte..

Solen (maskulinitet) i 4e husets kusp/IC (kvinnan och specifikt DET INRE) -självbild/reflektion..

Det här är inget märkligt, detta förstår jag helt eftersom det verkligen är jag.. eller min självbild.. som det är ett stort fel på.. haha.. men som samtidigt ser något jätteviktigt..


EGENTLIGEN, rent uppriktigt, så vet jag ingen skillnad mellan det manliga och kvinnliga som ROLLER (vilken verklighet, som inte överensstämmer, jag är olycklig över, det är roten till min obalans.. men representeras inte bara av mig, utan just "rollerna".. tidigare liv-normalitet); det är just rollernas förklädnad som skapat en personlig förljugenhet jag slavar efter.... men det funkar inte att leka med könsroller genom transgrejer, jag analyserar ut bakrunden....

Det är ett behov av harmonisk struktur helt enkelt.. kan inte "ta itu" med något annat (DET denna "obalans" kreativt insett) innan.. det här transmuterar fram en "väg"..



Min oresonliga envishet har alltid varit att jag vill uppleva mig själv som allt det andra är... det har någon slags mening för mig.. vidare..

Jag försöker alltså "attrahera till mig" ett ERKÄNNANDE av den MÄNSKLIGA NATUREN...

Jag tycker inget av detta är "konstigt" eller jätteunikt, sammanhanget och modellen är ganska extremt komplicerad bara..

[Åkes granne]

Det konstiga är att jag ..snarare.. DEFINIERAR (Saturnus!) ..än tänker/känner, för detta ligger före..

att killar/mannen är mitt hjärta.. att jag bara (romantiskt) kan älska honom...

Samtidigt har jag i hela mitt liv (eller tonår) OGILLAT denna låga utveckling.. att jag inte kunnat älska tjejer.. har sett dem som DETTA "mig själv" -avvisande MIG; som den första; dvs. mannen -som jag försvarar först..

Bibliskt fortlevt tvång..


Handlar om detta:

..men hans UPPMÄRKSAMHET är jag helt beroende av.. jag tänker då att det är HAN som är SOM JAG (substanslöst, totalt oromantiskt rent verkligt, men kreativt eftersom jag snöat inne på VERKLIGHETEN...)

Min rädsla för att BLI AVVISAD av honom (Solen/Saturnus) är sanningen bakom mitt eget LJUS (stolthet/upp-lysnade)... jag vet inte vad jag är utan den "min uppmärksamhet från alla de honom" som är MITT EGET dominanta ljus... Blir på något sätt DESILLUSIONERAD av att "vara något annat"; jag måste VARA SAMMA (genom IC..) -är alltså potentiellt/latent homosexuell i den RÅA hetrosexuella formen..

Jag har alltså gått en omväg för att komma åt något.. men det är inte riktigt så.. det är ju löjligt, det är ju bara könsroller.... "bryr mig" (IC) för mycket om "mannen".. (detta kallar saialways för min "ömkan")

Det är väldigt kreativt och personligt.... relationen till en kille jämförelsemässigt med till en tjej, då SANNINGEN måste fram som till SVARET, i form av strukturens sanna "saga" s a s. (JA, varför! För att man inte förväntar sig det!!!).. Med den manliga avbilden.. man kan "vara KREATIV" (eller en tanke/dröm om..) -det är alltså "för mycket" EN SJÄLV i den första fasen...


Har också haft jätteproblem med att relatera till Gud, då detta har varit maskulint i mina tidiga bilder, normer...


Jag MISSTOG alltså m ä n n i s k a n -det ANDROGYNA... som något som bara tillhör det maskulina.... eftersom jag är för GENOMSKINLIG (Neptunus i relation till Saturnus; i dess "bild" utan något annat); ser var det kommer ifrån... pappa, osv..

MODERN och FADERN (självet!) är alltså det enda jag behöver "ta med mig" eller... s a s "bevara"... i mitt nya/potentiellt relaliserade själv... förstås..

Kan inte vara BUNDEN på NÅGOT PLAN, till det som "pappa", osv reprensenterar/reprensenterade.....

Tror att detta även har att göra med... det dök helt spontant upp i huvudet, men så inser jag också att det är betydelsen för andra huset i relation till åttonde.. att bete sig på ett sätt som andra säger är det rätta/värdemässigt mer "sant"... (omedvetet alltså)

Det som föräldrarna "manipulerat" oss att tro att vi är genom att vi "gör" eller "inte gör"..

Det som denna svulstiga grund representerar är.. allt fysiskt symbolikt.. fan, för mycket.. allting..  jag måste alltså "adoptera" mig från den tidigare kroppen/kulturellt (medvetande, osv) .."biologiska" fältet...


När det gäller "passion" s a s.. har INGET med könsroller att göra... Sol/Måne, är inte samma sak som med Venus/Mars/Pluto-energin, som inte handlar om roller utan om kärlek.. det är totalitiskt och ser inte ens "sånt här"..  men KONFRONTERAR rent personligt det.. som den estetiska bilden inte kan se... har verkligen inga klassiska kollektiva ideal, minnen att luta mig tillbaka på.. av en ritual.. är "omänsklig" och tillhör inget, eftersom jag VET att min känslofusion är SANN (mänsklig osv).. men jag behöver alltså en "ritual" för att skapa den, men det ÄR också vad den känslan (fusionen) MENAR.... men det är väldigt kollekivt bundet.. BEHÖVER alltså ROLLER (kollektivt/ritual) men är för "personlig.. egensinnig.." med BUDSKAPET ..RÄDD för att fångas in och tappa en inre frihet.. rollerna är kontraktet.. så vad menar jag då med "ritual"..?

(..det var inte avsikligt att härma någon språkligt där..)

[Morningstar]

----

[Morningstar]

----

[Morningstar]

---

[Morningstar]

---

[Åkes granne]

Templet - där vi kan hitta genmutationer, könsförvirringar, okontrollerad muskelsmärta, etc ---> till den andliga drömmen vars leverne övergår Förståndet; i en tillblivande passionerad/lidelsefull själslig trängtan.

Det är förstås väldig obalanserat att fortsätta prata med dig...

Men, sailaways -vad tar du för hänsyn till EVOLUTIONEN egentligen? Du försöker på något slags "expansivt" sätt gå baklängels, för att "rena" dig själv, det ser förjävligt ut.


Mina beteenden -på den nivån vi pratar om, har skapats pga en icke ömsesidighet med samhällets egen aukoritetskultur, det OETISKA. Jag tycker många saker här är "fula".. att inte erkänna symmetri tillsammans med asymmteri ("framtid").. etc.

Med den "hetrosexuella kroppen" syftar jag på en moralisk harmoni med samhällets "intelligens", alltså en avsikt om det naturliga "dömmandeutsagan"/auktoritetsverkligheten.. Vattumannen som styrs av både Uranus och Saturnus som du vet, är behvoet att frigöras från sk. "glaumor" -romantiska/estetiskt idealistiska bilder i kollektivets undermedvetande.. Min Venus (balans, relation) är ju i detta tecken, och styrs av 12e huset (det undermedvetna) -i 3e huset (den vakna kognitiviteten) ..tillsammans med Pluto som du vet.. Är väldigt känslig.. men saknar samtidigt fält för att förklara det (skapa sk. "ritual" på ett sätt som går utanför mig).


Tredje husets energetism (Merkurius/Tvillingarna) är en "hemafrodit" -men egentligen är det fel eftersom det inte innehåller några polariteter, utan är ingetdera...

Jag vet hela tiden att jag är precis det du/dem är, och inget annat.. Relaterande till män och kvinnor. Det är både min snobbism -och deras snobbism, framtiden/dåtiden..


De mentala programmeringarna (minnen från verklighetens kulturella NORMER, den inre dommen i kollektivet) som definierar allting inför relatering, osv.. bygger på en sanning iform av en gammal ritual, något halvdant, outvecklat.. Jag "störs" av mina egna kognitiva filter i relation till mänskligheten och personliga relationer.... jag misslyckas eftersom jag är väldigt beroende av omgivning/kultur när det gäller balansen, dem ÄR ju ena delen av min relation.. "det levande virket", min väg mot SVARET..

Och eftersom hela min natur kanaliseras i tredje huset (Satrunus/Neptunus ..Venus och Merkurius..) så kräver det en väldigt egen etiskt kompromisslös ny utsaga om definieringen... Jag vill erkänna det naturliga i balans till verkligheten, jag reagerar extremt på "roller".. och känner "felet" i min beroendemodell så starkt på olika sätt gentemot både tjejer/killar att det hindrar relationen..

Samtidigt har jag kommit längre än en hel del andra..

Tror samtidigt att många människor pga deras behov av "uppmärksamhet" dras till den "vulgära kulturen" som bekräftar något "speciellt" i dem om de har en mer rotad gruppkänsla. Syftar på det som främst avbildar vår sexuella utveckling.


Jag störs som sagt väldigt mycket av min brist på gränser, min "ofärdighet" i frihetsprocessen. Blir "arg/provocerad" av t.ex. "läraren" eller "äldre grupper" (fadersbilder) när de definierar balans/harmonisk utveckling som det hetronormativa när de riktar det konsultativt till MIG PERSONLIGEN.. Detta kände jag när jag var väldigt mycket "hetrosexuell" i "formerna".. innan jag hade orsak att känna egen oro... Någon slags vilja att göra tvärtom, men jag vet samtidigt att jag inte heller reprensenterar någon "andra sidans bild".. utan har varit "här" från början.. Men rent SJÄLSLIGT.. som vi kan kalla "sexuellt" eller kreativt.. har jag alltid varit väldigt alienerad/utanför systemet, och rent etiskt upbådat en slags omdaning/kris..

Angående balans, så finns det även en aspekt som handlar om DÖD. Jag t.ex. upplever nyansskillander som svart/vita, men samtidigt är jag beroende av nyansskillanderna. Med antingen eller, behöver man en ny "plattform".. det här är transformation/att "bli Gud".. och erkänna ALLTING.....

[Åkes granne]

Hur "löser" man förstockning. Movement. Kulturell/geografisk sådan. Vilket SKAPAR interpersonell omdaning och förnyelse. Jordsligt andeutbyte.

Shit. Man kan verkligen lita på honom eller hur?

Du är helt förljugen.......... "slappna av"..

[Morningstar]

----

[Morningstar]

----