Synd om

[Joahn]

Om man tycker synd om sig själv, så är det synd om en.
Om man inte tycker synd om sig själv, så är det inte synd om en.
Kan det stämma?

Om en människa som verkar genomlida helvetet på jorden inte tycker synd om sig själv, inte klagar eller liknande, är det då synd om den personen?

Och det motsatta: Om någon till synes har det jättebra men ändå bryter ihop för minsta lilla, kan man då säga "Sluta, du har det bra, det är inte synd om dig" till den personen?

När "borde" vi tycka synd om andra? Inte om de inte tycker synd om sig själva iaf.

[Kalle]

Känslor är ju något som står utanför det rationella och det som vi har kontroll över. Man öppnade dörren av rationella skäl, man bankade på dörren av känslomässiga skäl.

Medlidande är ju också en känsla, varefter jag inte tror man kan lägga upp någon speciell strategi för när känslan ska komma fram och inte.

Annat är det inte om detta "synd" ska leda till handling. Anser man att en människa har det svårt kan man ju hjälpa den, oavsett om människan anser sig behöva det eller inte.

/Kalle

[Deuce Deceptor]

Anar en variant på "den lycklige slaven..."

Skall man hjälpa människor som inte anser sig behöva hjälp, skall man upplysa människor i slaveri om att de är slavar...trots att de är lyckliga?

Go kväll/DD

[Joahn]

Medlidande är ju också en känsla, varefter jag inte tror man kan lägga upp någon speciell strategi för när känslan ska komma fram och inte.

Jag tror att det kan fungera gällande vissa känslor, iaf gör det det för mig. Jag ser till exempel hat som en i de flesta fall irrationell känsla. Att lägga skulden på någon för något, hata den, och känna att man har rätt att hata den. Det har jag nästan slutat med, eftersom att vad som helst kan tyckas vara skuld till vad som helst. Nåja, tänkte inte gå in djupare på det nu.

Anser man att en människa har det svårt kan man ju hjälpa den, oavsett om människan anser sig behöva det eller inte.

Givetvis. Men kanske inte tycka synd om den/se den som ett offer.

Anar en variant på "den lycklige slaven..."

Skall man hjälpa människor som inte anser sig behöva hjälp, skall man upplysa människor i slaveri om att de är slavar...trots att de är lyckliga?

Jadu, inte vet jag. När du skriver det som slavar så blir jag mer tveksam. Jag anar att det skulle vara mer utvecklande för slaven att bli "väckt". Å andra sidan är det ju alltid dumt att skapa behov.

[hovnarr]

Anar en variant på "den lycklige slaven..."

Skall man hjälpa människor som inte anser sig behöva hjälp, skall man upplysa människor i slaveri om att de är slavar...trots att de är lyckliga?

Jadu, inte vet jag. När du skriver det som slavar så blir jag mer tveksam. Jag anar att det skulle vara mer utvecklande för slaven att bli "väckt". Å andra sidan är det ju alltid dumt att skapa behov.

Ur mitt perspektiv är de först och främst slavar, ur deras först och främst lyckliga... Ska man upplysa dem om att ur ett objektivt perspektiv så är de lika lite lyckliga som de är slavar? Kanske tänker de då ändå, att det viktigaste perspektivet för dem själva är deras eget.

Ska man alls delge andra sin mening om den inte är vänlig? "Vilken ful klänning du har idag, Inger!" Kanske inte om man har folks lycka och välbefinnade som mål. Om Ingers kläder däremot orsakar obehag och tär på andra människor lycka kanske det är motiverat. Men än jag då - jag som får lida för Ingers klänning i tysthet. Hur ska vi värdera Ingers lidande av min kommentar mot mitt lidande av hennes klänning? Nä, det blir absurt alltsammans. Vi kan lika gärna be att jag inte skall bry mig så mycket om klänningen som vi kan be att Inger inte skall bry sig så mycket om mina kommentarer.

Vill vi minska lidande tycks rekommendationen alltså vara: Bry dig inte så mycket. Men då kanske vi också går miste om något annat? Själv är jag inte så säker på det, utan tycker tvärt om att det går ganska bra att främst bry sig om det positiva och vara jublande glad ibland utan att för den skull behöva vara förtvivlad emellanåt.

§

[Katana]

Att tycka synd om är att beklaga ngn.s liv eller situation. Om denna form
av medlidande inte överensstämmer med individens egna uppfattning blir
det till personangrepp, till kränkning.
Man kan väl även beklaga och bekräfta personens lidande på olika vis.
Det kanske kräver lite inlevelseförmåga för att uppfatta personen som
situationen för att veta hur mycket och på vilket vis man skall visa sin
beklagan. Kanske.

[FIG]

Om en människa som verkar genomlida helvetet på jorden inte tycker synd om sig själv, inte klagar eller liknande, är det då synd om den personen?

Jo orsaken till han/hon inte tycker synd om sig är att han/hon inte har något pactiv på det, kan bara en sida, och inte vet den andra,
men du som käner till båda sidorna kan avgöra det, och det är synd om någon.

[Katana]

En människa kan nog veta av sitt lidande i helvetet men ändå stå ut med det.
En sådan människa är det inte synd om, men det är synd att människan
befinner sig i det helvetet. Det är skillnad på att beklaga människan eller
att beklaga hans livs situation.

[Algotezza]

Om man tycker synd om sig själv, så är det synd om en.
Om man inte tycker synd om sig själv, så är det inte synd om en.
Kan det stämma?

Om en människa som verkar genomlida helvetet på jorden inte tycker synd om sig själv, inte klagar eller liknande, är det då synd om den personen?

Och det motsatta: Om någon till synes har det jättebra men ändå bryter ihop för minsta lilla, kan man då säga "Sluta, du har det bra, det är inte synd om dig" till den personen?

När "borde" vi tycka synd om andra? Inte om de inte tycker synd om sig själva iaf.

Ett infall: "Tycka synd om" - grunden för "arvsynden"... Vi "tycker synd" om våra medmänniskor, vi gör dem "syndiga" med vårt tyckande...

Hur förhåller sig smärta till lidande? Är de samma sak?

Handlar det om lidande när man inte lider av sin smärta, när man vant sig vid den och den är den del av "vardagstryggheten"? Eller när man t.o.m. masochistiskt, njuter av den...?

Vad är medlidande på distans värt för den lidande om det aldrig konkretiseras i den lidandes tillvaro? Medlidande som en pose: se sig känslig jag är! När det egna medlidandet blir djupare och viktigare  än det lidande den utgår från...

A

[Katana]

Det var en klok gumma på radio som sade:
"Sluta tyck synd om (ngn.), tyck om denne istället, det har denne mycket mer nytta ut av"

[Rafael]

"Vem som helst kan hysa medkänsla med en vän i hans lidande, men det fordras en verkligt fin natur för att sympatisera med en vän som har framgång."

[Katana]

Då förstår man ju varför man väljer att tycka synd om ngn. haha.

[Algotezza]

"Vem som helst kan hysa medkänsla med en vän i hans lidande, men det fordras en verkligt fin natur för att sympatisera med en vän som har framgång."

Ännu svårare är det väl att känna sympati för en ovän med framgång - men det är ju ganska självklart.

Analogt talesätt (kanske):

Det är svårare att stå ut med en dålig vinnare än en dålig förlorare.

A

[Katana]

Ännu svårare är det väl att känna sympati för en ovän med framgång - men det är ju ganska självklart.

Detta är jag inte så dålig på faktsikt !  :D

[Algotezza]

Ännu svårare är det väl att känna sympati för en ovän med framgång - men det är ju ganska självklart.

Detta är jag inte så dålig på faktsikt !  :D

Bra - då har du ett stort hjärta!



A