att bli mor (att ge upp sitt liv)

[Morningstar]

---

[Morningstar]

V---

[Logos]

Fast det vete fan om man ger upp sitt liv. Det ändrar väl mer karaktär.

Jag har två ungar och känner naturligt nog ganska många föräldrar. De flesta knatar på och försöker göra det som de tycker om att göra. Man har bara lite mindre tid att göra det på.

Sen är det rätt kul att hänga med sina barn. De ifrågasätter allt och kan ha kul med precis vad som helst. Deras andlighet består väl i att de är mitt i processen att skapa sig en världsbild i samvaro med oss andra. Där kan lite vad som helst få plats. Men så är det nog för de flesta.

[Skogsälvan]

Håller med Logos.

Jag tycker om att pyssla om andra så det är ingen större omställning. Det är en dans på rosor, med taggar och allt, att få barn. Att forma ett barn till en nickedocka är lätt och bekvämt och ur min synvinkel väldigt fel. Här hemma har vi det rätt högljutt med mycket frihet, ständiga dispyter och argumentationer, men när ena ungen blir vald till skolans kamratstödjare känns det som jag har gjort något rätt i min föräldrarroll. Det kan vara lite jobbigt och underbart att se nyanser av sig själv i sina barn för det är ju oundvikligt. Sen är det ju rätt skoj att de lär mig saker. Minstingen försöker lära mig beatbox nu och jag kan ju bara säga att det inte är mitt stuk och när jag säger det är det med förtjusning  :lol: Den andre hjälper mig öppna jobbiga burkar. What goes around comes around. Mycket bråk och jobbigheter blir det på vägen, men det är det värt.

[scirocco]

ring mig

[Anders]

Snäppet bättre än att bli far verkar det som. Men det varierar säkert.

För mig, som manlig observatör på nära håll, kan meddela att moderskapet innebar att, från att se på bio tre gånger per vecka gick till att bli en gång vart tredje år. Och ett jäkla tjat på sin man om en trea då vår lilltjej hade börjat knalla.