Ghost Dance, om Derrida

[Pho-ku]

Ett par funderingar efter att ha sätt klipp från filmen Ghost Dance. Derrida's tankar om spöken, minnen och det som varit.

...Tanken(spöket) blir till liv, blir när- och nuvarande,  ett med den rinnande tiden, och i samma stund blott ett minne.

Ni som sett och gjort tolkningar. Detta är min tolkning, undra om den är "korrekt"?

[Avantgardet]

Fast nja, eller jag vet inte varför du för in tiden i centrum för din tolkning av just spökena. Spöken är med oss hela tiden skulle jag säga. Han elaborerar ju på detta tema i "Marx spöken" en hel del, och annorstädes. Den mest intressanta formen av fenomenet är när ett spöke lever helt i det undermedvetna, och aldrig ens behöver uppmärksammas. Hur det kan vandra från den enes undermedvetna till den andres utan att bli avslöjat. Med andra ord kan ett visst spöke uttrycka sig genom mitt undermedvetna, och som är gammalt som gatan (spöket alltså), och överlevt i generationer på detta sätt, eller ännu längre, kanske lika länge som skriften. Kafkas spöke - om vi tolkar det som att Kafka var hemsökt av ett spöke snarare än att Kafka själv antagit formen av ett spöke - är ju kanske det som också hemsökte Derrida när han var i Prag.

Hur de skulle överföras är dock en annan femma. Men Freud hävdar ju i "Det omedvetna" faktiskt följande:

Det är ett mycket anmärkningsvärt faktum att en människas Omv kan reagera på en annans Omv med förbigående av Mv. Förhållandet förtjänar en mer ingående undersökning, särskilt med avseende på om man kan utesluta existensen av förmedveten aktivitet, men är i sak obestridligt.

Gick och tänkte på detta för kanske en vecka sen när jag var hem hos en kompis (som jag känt sen jag var två år gammal) och han på nervsjukemanér gick och skramlade med nycklarna (vi skulle vidare och han var stressad), och tanken slår mig: "Det är ju för fan farmor! Han är hemsökt av min farmor!"