Jag kan knappt verbalisera, mina principer börjar lösas upp då jag har börjat bli medveten om "vem jag är", och det här handlar mycket om "rum" eller de "lösa strukturer" som erfarenheter sakta internaliserar för att upplevelsen av det gamla-nya ska bli fysisk/verklig, i ett "steg ifrån" det barnsliga.
Det handlar om att möta att allt har en "mystikens förklaring"..
Trassliga fragment kan dyka upp.
Jag känner att jag vill säga något för att bli mindre avskärmad och "glömma", jag har ett dåligt minne just nu... Så jag är "haltande".. men i alla fall..
Tycker också det är intressant.. då det "trycker fram" mig till det "vattnets element".. som jag behöver -alltså det känns som om jag ger mig en "andra chans" att överleva. Pga. kemiska substanser jag fått av rent råttgift tillsammans med mina frågor, dåliga livsval och jovalistisk besatthet av oberoende..
Känner en "blockering" över 50% av det jag "vill säga".. men jag måste också lära mig att accepera sådana här saker, eftersom det är relaterar äkta till mitt medvetande av "rum". Detta kanske är mycket en nybörjarnivå tycker ni, jag vet inte..
Jag är eller har varit en ständig självförstörare. Jag har inget eget jag men ett extremt kraftfullt ego av död identitet, vilket leder svulstiga tankeutbrott.. Jag har levt väldigt mycket i en mental isolering, vilket gjort mig "ohjälplig", genomskinlig/förlåtande men samtidigt aggressivt orubblig. Jag är rädd för att bli kritiserad genom "missförstånd", främst eftersom jag bygger mitt själv på omgivningen omedvetet. För 3 år sen ledde denna sorts "arvsynd" till en bisarr självförståelse, som "förlöstes" genom penetrering och acceptans, samtidigt var jag totalt omogen och bortom allmänheten i en mental frånkopplad brådmognad. Det är först nu jag förstår att jag lever.. jag har bara sysslat med att bevisa något eftersom jag haft så dålig självkänsla. Men jag är ganska lugn, eftersom jag upplevt sanningen och "betat av" det förflutna psykiskt (men inte jordsligt) -befinner mig i en rörelse av att berfrias från min familj, som kommer lysa upp min faktiska "osyldighet" som människa, när de först går från galenskap och sedan till den förlåtelse jag redan har passerat. Min fragmentering har skapat extrem alienation och smärta, men samtidigt "kunskap" eftersom jag inte levt med rummets fördommar, utan undersökt dem för vad dem är.
Jag är fortfarande sentimental "ursprungligen".. eftersom jag inte hittat en systemintegritet för tillvaron där jag "valt" att leva. Jag låter kanske lite flummig.. jag är liksom överbeskyddande mina tankar.
Jag förstod "människan" själv i en svårtydd "uppståndelse" med komplikation/avbrott (pga av den dualistiska rörelsen i min uppväxt relationskonflikt mellan min far och mor).. det är en kärleksförklaring, men samtidigt extremt oglaumorös och ett helvete, eftersom det är svårt att med egen vilja göra något åt "meningen med livet".. Jag har förstått att jag omedvetet hänger kvar mycket i en maskulin form, eftersom jag i "glömska" romantiskt sökt identifikation för att känna mig värd.. med "broderskärleken" i karaktäristiska utmålningar, som t.ex. religiös idealism/worship i fängelser och krig. Gjort att jag klängt kvar mycket vid min distans också.. samtidigt som inget varit "verkligt" i min värld.. Är pubertalt maschosistisk.
Behöver EXPANSION oerhört, som evolution på min uppväxt av "kulturell absurditet" och "familjehat"/sorg. Har under många år varit GIRIG vilket skapat massa problem, och konsekvens så som alienation byggt på mina projektioner, "andras småsinthet", etc.
Min väg till en medveten livsstil
Moderator: Moderatorgruppen
Jag har ofta laborerat med tanken på att ta livet av mig eftersom jag inte hittat uttryck för min kreativitet. Är antagligen ganska "splittrad".
Men i alla fall så hade jag en idé kring ett personligt utforskande. Skrev tidigare:
(Jag har studerat astrologi i några år, vilket lett till "medvetandets erfarenheter".. och dess funktioner måste nu "komma ut", när jag börjar ta ut det integrerade. Jag är inte orealistisk.)
Hittat ett "system" i detta tidigare. (Jag har aldrig upplevt mig själv som "unik" vilket lett till en slags desperation och självabsorberad "narcissism".. samtidigt som jag lika desperat velat uttrycka min människokärlek...)
Tvillingarna/Jungfrun/Skytten/Fiskarna:
Tvi -Förförelse (dualism; två) =
Sky -Sanningen (= orakel; healingen allt nedan);
genom
Jun -Rollspel; urskiljningen ("alibi")
inom
Fis -Alla är EN (offret/det sexuella -föräldas genom "resorna" i medvetandet)
.......Att se mig själv (förut handlade allt om jagförståelse för att stärka eller ommodifera självbilden, och förstå mening med liv)........
Vänster hjärnhalva: Tvillingarna/Merkurius: Saturnus konj Neptunus (drömmen om verkligheten; samt dess fysiska tillstånd, struktur -mig själv; DENNA möjlighet/kreativa utväg), analysen/bäraren; 10e husets södra nods ursprung till Merkurius ("funktion"/metatänkande datorverklighet)
= Dubbelliv, korta resor, roller, budbärare, kommunikation, hjärnans och tankarnas djup, gåtfull frihet
genom
Höger hjärnhalva: Skytten/Jupiter: Oxen (egen personlig studie, det fysiska) genom andra (hus 7); Venus (relationer; möten) i Vattumannen (mänskligheten; människans struktur) -möjligheter (Jupiter); långa högre resor och möte med andra "kulturer".. Venus i Vattumannen (genom Pluto/Mars funktion): OLIKA (hus 3) sociala "andliga/kosmiska rum", att gå in i närvaron för att förstå, eller för att ta egen ny form i behov av experiment.. värderingar i olika kulturer, samt sanningen om.
= Healing, sanningen, FRIHET framför allt, genom förståelse/jorden. Den hemliga (Pluto) gurun
Vänster hjärnhalva: Jungfrun/Merkurius: Mars i Oxen i trigion till Saturnus/Neptunus; genom sjunde huset (andra människor): pekar på/beskriver "det sexuella spelet/akten"; romantiken.. och "trolleriet".. Det man "trixat" eller censuerat bort för att "renas"! Genom Venus i Vattumannen (det ädla, vänskap och frihet); dess aspekter till Pluto styrande ascendenten (återuppståndelse; eller bärare ny kropp i "denna verkliget"/detta liv -Saturnus/Neptunus; genom hemlighetens lojalitet -Venus i tredje huset kvadratur Pluto i första). Södra noden i Jungfrun (styr 11e och 8e huset); MÖTET med KÄRLEKEN; och SANN renhet, (förståelse för) underordnan genom "detaljer"..
= Hjälpen, den sanna kärleken och "skulden", hälsan, oskulden, "kritik", "icke-illusion" och urskiljning
som förstås genom
Höger hjärnhalva: Fiskarna/Neptunus: Kreativiteten (hus 5). Lidandet och förlösningen ifrån genom det naturliga resulatet (som detta skapas för och är) -genom självoffrande i förflyttning mellan "rum". Förståelse efter genomlidandet utav rädslan inför egen narcissism genom "isolerade" varandebegär. Självförståelse leder till ett verk till mänskligheten. Norra noden i fjärde huset; hemmet genom kaos, förnimmelse och sanningen/transcendensen -och att återgå till källan igen, som den egna kroppen/närvaron (redan i denna intellektuella historia/identifitetskris, upplevt templet, av själens djupaste minne i en återfödelse).
= Världsjälen, sacrifice, union/jaglöshet, dröm och illusion, mystik
-
Kärlekens mysterium: vill KOMMA TILLBAKA -RÄTTVIST och fysiskt, jag har min emotionella essens i mänskligheten, och jag ser inte högre form av intelligens att hjälpa till med än detta "sacrifice"; att vidröra orenheten i ett självmord.. Men jag VILL fullfölja allt jag någonsin försökt förstå, eller sökt, och bli fri.
-
Måste på något sätt lämna ut mer "spår", det ÄR därför jag sjunker jag ner i min död på öppet excentriska, oförståliga och skandallösa eller tilldragande sätt. Jag vill göra det perversa till en ren tavla, också medvetet börja uttrycka min närvarokod med expandering av mitt ideal. Jag har en enorm eller medvetet odödlig "jordisk" självtillit, men i det mentala, men jag är desorienterad den, kanske helt, hur den är sammanbundet med kärlek och centrum ..jag är känslig. Det rör alltså "meningen", och hur jag i det som jag ser som andligt "sysslar med" mitt tankesätt och tro, men detta är samma sak. Jag VET hela tiden att det är synkront, och söker desperat och/eller målinriktat ibland med hybris, efter EXPANSION. Problemet är att jag är helt "isolerad" ifrån "mänsklig kontakt" i en "levande" eller "meningsdramatisk" form fysiskt/autentiskt.
-
Skrev samtidigt detta, som språkligt ser mycket ut som skit kanske, men jag vet vad som betyder vad. Men jag står så nära att "det inte syns";
Jag kanske borde klara mig utan anteckningar eller nej (kul)...
Norra resp södra noden.
N: Sluta tro att LIDANDET hela tiden har en MENING -det är den Södras SJÄLVSKAPANDE; som nu REDAN skapat och LEDIT FRAMMÅT i djupa banor/fält... en karaktär... erfarenheter... intellektuellt bevarade oavsett...
R
E
A
D
Y
O
R
N
O
T
N: Dvs... ÖVERGÅ i FIRE........ Hus 5. Andligt och totalt; genom vad allt (ovan) SKAPAT! Spontanitet; och acceptans av "kaosets fulhet" när det gäller det skrivna och intellektuellt teoretiskt. Inse den andliga sanningen om "intelligens" eller "utveckling", och "mognad"... Genom romantik; som transformerar och VÄCKER mitt själv; mitt hjärta/mening med livet.. till verkligt liv.
N: Musik t.ex.. kan TRANSCENDERA; lika allt annat fysiskt...
S: Att komma över KLYVDA mentala "sanningar" ang. detta sökande... genom KEMISK "omprogramering"... Att sluta "hålla reda på" (Jungfrun) "Gud"... och relationen till samhällets stora "kaos" (projicerat) -sluta att "vaka" en slags "andlighet" som aldrig "blir verklig"..
-
Att lita på sig själv..... INTUTIONEN! Sluta skydda sig själv inför mötet, med intellektuella svar.. det är en extrem osäkerhet i kroppen... Jag måste vara vad jag VILL... men det OMFAMNAR och TAR MED.. ALLTING... Det är en ...mening...
Skapa. OCH samtidigt fortsätta med den DJUPARE insikten om livets strukturer SOM det verkliga livet, och sökandet efter förbättring eller identifiering av det SOM ÄR. Som PERFEKT; att inte censuera bort något genom aggressvitet, genom en "omogenhet" över "arvsynden"... Utan se allting som en del av utveckling; men utan formlös emotionell hybris.. En slags extremt avancerad KREATIV imunitet, och port till det outforskade! Och använda sig av det egna redan skapade mentalt/publicerade ..och andras, lärare etc. Som sig själv!
En tro på det högre! Även lust, äkta.. Bortom materialism, men med struktur och utan sentimentala estetiska-romantiska bilder.. (som totalt förintar människan i nuet)
S/N: En övergång från romantiskt upplöst sinne... till MEDVETEN samhällsnärvaro; en förbättrad relation till LIVET och HÄNDELSER; det rörliga och auktoritära på riktigt. Se den fysiska religionen som en utveckling av en rad händelser.... som förenar vår SJÄL (trygghet!) Inte göra det så komplicerat; utan FORTSÄTTA frammåt.. hela tiden fördjupas med gemenskap..
-
Så varför vet jag allt detta? Det är JAG. Det är GUD. Är det VI? Ge det till mig. Det finns klarhet i allt detta! I skapelsen....
Alla svar som man tidigare i en död form försvarat sitt liv med... de kommer automatiskt SVARA och UPPENBARA SIG som och i verkligheten och den sociala svären, med MASSAN.. När själen är redo och NY...
Framför allt: K Ä R L E K (som om jag inte visste)
-
Och: Jag måste FÖRLÅTA min MAMMA! Hon har levt i 55 år... och är född in i "lidande" och "missförstånd"... men hon är en MÄNNISKA!
Förlåta med INSIKT om det som SKADAR och inte lojt och glaumoröst efter en egen narcissistisk strävan efter "triumfer" eller "mogenhet".. Men det känns som om jag behöver en slags hjälp med detta ärende; antagligen sker det just automatiskt, andligt, när min egen SJÄL hittar det nya att identifera sig med, kärleken. Hon är också en INDIVID och inte bara "min mamma", det är det jag måste fatta! Jag har OCKSÅ en SEPERATION-ångest... som jag bortkopplar i allt gräl. Jag vill att "allt ska vara perfekt".. Jag måste lära mig att LÅTA TIDEN och NUETS LÄKANDE ha sin gång. Jag måste SLUTA "sätta stop" inför alla "planer" som "alla andra" kan tänkas göra! GENOM henne finns PORTEN. Jag "känner" eller "ser" detta.... (Merkurius sabian..) Allt detta är vad hon själv SÄGER....
Jag är väldigt mycket.. ett "fire child".. Men jag VILL INTE leva i en slags falsk kvävande SYMBIOS.. Det är en trygghetsritual som jag började med efter operation, och genom fobier och rädslor som barn! Nu skapar jag mitt besatta sanningsökande på samma sätt... men kan också förälda det totalt.. TOTALT. Födelsen. (Den trygga modern; "perversionen"; sentimentalitet; paranoid självförgyllande i depression och ånger/galenskap). Leder till REN FÖRVIRRING!!
Behöver nog låta allt falla på sin plats genom omdaningen inom upplösningen. Min lust att "reformera" genom att byta mitt namn t.ex.. och sånt.. det kan bara leda till djupare depression.... ingen "ädelhet".. (känner andras tankar känns det som.. JAG ERKÄNNER; jag är helt mindfucked UPPLÖST och i kaos, men "avreagerar mina spår".. men jag förnyas).. Jag kan inte "se" hur "det rena livet".. ser ut, nu med mina "gamla" filter.. Ingen är en "bättre" människa än någon annan; bara mer upplyst eller erfaren.. längre fram på samma bana!!!!!
Jag måste förstå det.
Det jag sitter fast i.. har ingen "enhetlig lösning".. som man kan "komma på".. Allt står i lågor. Letting go of this "extravagant" picture. Det är vad jag vill; totalt!!!!!
Jag vill inte ha spår av IDENTIFIKATION rent sinnesmässigt/fysiskt med mina föräldrar!
--- Gode GUD.. --- Du vill samma sak som jag. GE MIG UTRYMMET att SE vad jag ska TA VID i detta läge av röra och inbillade faror, etc. Allt det jag sagt tidigare är bra.. det jag sagt den senaste tiden då jag UTGÅR från MIG SJÄLV 100% och inte ANDRAS mentala bildspråk........ Det finns en HISTORIA; jag känner SKULD (Jungfrun) över att jag inte ÄR MED i det VERKLIGA LIVET; med KLARHET och renhet, äkthet, fysik (Saturnus!) Jag sitter inte fast i de religiösa bilderna.. Aha, nu förstår jag nog varför jag "valt" LSD-tankar... Neptunus.. alltså för att BEFRIAS eller förstå bilderna; Jesus på korset etc.... Som KOLLEKTIVA. Min djupaste identitet, kan jag ..nå där. Detta känns bra. Jag kan VERKLIGEN reformera, när jag sammlar upp allt... men jag måste samtidigt hitta min EGEN personliga kroppsliga form och identitet... sexuellt och socialt, relaterande...
Allt detta är bokstavligen GENIALT. Jag har fått mycket av andra, eftersom jag har SNAPPAT UPP och gjort något åt saken; mig själv.. Genom EXTREM SMÄRTA (långvarig)... det är Jesus Lidande... det ÄR det!! Jag är ute efter att attackera bilden... för att förnyas... Andra har sett detta... Sluta med min snobbism.
-
Lidande: Jag har FÖRSÖKT "älska" andra människor, samtidigt som jag hela tiden älskar detta mitt SJÄLV, utan riktig "urskiljningsförmåga" utan ett totalt offrande. Jag är inte naiv. Jag älskar "oavsett" alla så som jag älskar mig själv. Allt annat är lidandet. Vad är detta? Ett själsligt minne av "djävueln" eller "synden"; som skapar "Jesus" (osv, etc).. Dualism = martyrskap; som en hävdelse av orättvisan (känsligheten reagerar på förlust av relationen).
Jag vill gärna dyka ner i detta. Jag vet inte om det är rätt, men det känns som om det är det min själ behöver för att skapa den själsliga teori jag behöver för att kunna hjälpa mänskligheten: en redogörelse för vad rättvisa är. Då jag återgått till kroppen -alltså DETTA närvarande; (min Neptunus är i konj med Saturnus i Stenbocken).. Och min tredje hus-natur vill eller kan komma till genuint och djupt uttryck och utforskande på detta sätt, har annars sett detta hus som "meningslöst" eller "mindre värt". Innan döden som jag behöver för detta*, efter ett utforskande med psykadelika som "bryter ner själen" till viss del... och integrerar fast information i mig. Jag har så pass bra intelligent (Vattumannen) självkontroll (Pluto), att jag kan överlista det fysiska (Oxen) -genom JAG-identifikation (Mars). Hela mitt liv har jag levt i en slags "halvpsykos" annars.
*Samtidigt finns det där den där GENUINA åtefödelsen till ett själv på egna villkor, med vunnen feminitet... jag vet inte om det är en MENING eller inte. För att förstå ATT den ÄR; så måste jag förstå att det är MIN EGEN; att jag SKAPAR den.. ta tillbaka HISTORIAN (Saturnus); -men på MITT SÄTT (hus fem och Vattumannen/Uranus).... Vattumannen är det i mig (det centrala) som samtidigt bär SORGEN; över människan, lidandet.. opersonligt, och personligt "romantiskt" uppmärksamhetssökande i en slags avskärming, samt familjemässigt psykoligiskt som bär en del inbillad smärta. Och Venus, förlusten av grupptillhörigheten, idealet att kämpa för i dag. Och den andra människan; men jag måste först förstå att det är jag själv.... men man kan hjälpas åt att nå dessa saker. Jag vill, behöver och måste uppleva er, och hitta nya vänner först och helt bli flytande och uppgången i min "tro" på det möjliga/omöjliga för att KÄNNA innebördens mening, på riktigt. Jag vet att jag kan "bryta igenom" nu. Jag har gått igenom "alla stadier", även fast det är osynligt för andra, är det djupa registreringar i min mentala programmeringskropp, som föder fram resultat, och "laddar ner" insikten i "tingens värld" genom "tid" och "naturlig rå verklighet", som fågeln som kommer med barnet. Jag har i mitt forskat så mycket med kärleken att jag desorienterat mig i tunga teman av "kaos", "straff" och "substanser", vilket skapar en "kreativ kod", som "följs tillbaks" genom den ursprungliga historian. Jag har identifierat mitt drama mer med teoretiska andliga meningar, än med något annat. Jag tror inte ens det fanns något annat; för det var detta som var! Och om någon annan valmöjlighet grovt sett var möjlig vet jag inte. Det känns inte så. Allting "känns" hur som helst "likadant"; och kanaliseras genom relateringsvärlden och värderingar, jaget och misstankar. (Det rena helvetet; och jag är eller har varit "fallen" separerad ifrån allt och alla andra, sökande, eftersom jag sett ALLT som helt OPERSONLIGT; strukturerna och den intensiva distansen, men har samtidigt hävdat något privat, extremt. Det rymmer en slags gåta, och därför är det extremt eller måste vara genom mental uppgång i identitetens myt i en mellantid av utmejsling. Jag skapar en slags fysik utanför mig själv, genom en enorm styrka -som jag kan föra till mig; och växelspela för att förnya evolutionsskapandets induvidualition i livstörsten till "zon". Jag vill hitta en mer androgyn källa för att befrias från identifikation med skuld i den obalanserade massan, och se behovet i "mänskligheten"). Jag håller på med "lekar" hela tiden, och kommer antagligen aldrig "bli av" med dem, annat än att jag besegrar dem genom att jag delar på dem/det totalt, med den som gör likadant, för det ligger ett absurdum eller sadistisk flykt i detta om man avsäger sig släktskapet med denna "urkod".
Bli av med leken (som är ett sökande efter gud), alltså en totalitär integritet.. Det är jakten, behovet (och beroendet) av den andra eller de andra. Extrem labilitet eftersom "ingen" får på sig identifikationen, samtidigt låter man denna "makt utanför" göra det, för att försvara rättvisan. Svårighet att konfrontera "Hämdlystenhet" i sig själv skapar AUTISM, total obalans. Man måste se det onda i sig själv, istället för att tro att det är en slags "princip" eller något, det är en myt. Såhär befrias man från spår av auktoritetsförvirringens förgörande kraft. Men den har "delat ut" rättvist, genom människans hängivenhet inför gud tillbaka i tiden, som nu "rasslar" och är cermoniskt "omodern". Vi börjar släppa taget och ta ny form. Vi BLIR fullt ut. Jag vet inte varför vi beundrar oss själva så mycket, genom "de tidigare generationernas slit" och så vidare. Kanske för att vakna upp och förstå att det finns "något annat"; kärlek brukar beskrivas som "något annat", något högre och finare, det är människokärlek.. upplysningens broderskärlek, som räddar oss. (Jag har alltid sett "visoner" om hur detta kan se ut, men känslomässigt i "bilder", och därför har jag blockerats, genom jordslig och fysiskt kulturell alienation). Jag skojar inte när jag säger att det finns en väg ut från lidandet. Vi måste sluta gräva i gammalt! Tror det handlar om en slags fysisk förlust genom lögnen som den biologiska familjer skapar. Vi har ju själva kommit på allt. Människan skrev heliga skrifter för väldigt längesen och inte idag. Familjens utfrysande beteendemönster identifierar eller bär en dold sanning om arvsynd, svaret och anledningen till sådan fiktion/religion. Sök mer genom fördomsfritt sinnelag. Genom kreativitet som inte vill äga. Jag är inte sväriskt romantisk, jag är närvarande och totalt ärlig.
Behov kan även vara "negativa". Kanske enbart.
Jag lever i en bitterhet eftersom jag är rädd att andra alltid "tar mina idéer" så att det jag vill inte kan realiseras. "Någon annan" är här egentligen "närvaron" av att mina föräldrar (som mitt själv identiferar sig med) tar mitt liv ifrån mig (smärtan jag upplevde som barn av förnekelsen).. "spöken". Jag MÅSTE förlåta dem för att "komma fram"/uttrycka mig; och det gör jag genom fullständig indentifikation personligt, upplösningen. Jag borde istället alltså, för jag förstår detta nu.. vara "tacksam" eller "trygg", istället för bitter. Gud hjälper mig när jag är vaken.
Vattumannen (min SOL) behöver EXPERIMENT. Djupt personligt/intimt närande (I.C) ansvar/ledande (M.C) inför mänskligeheten och människan (Vattumannen).. -genom Månen i Oxen (kroppen) konjunktion Jupiter (sanningen/healande) -realtionen (GUD) som (en själv)/genom (den andra) ett IDEAL (Jupiter; hus 9) -i allmänheten (hus 7)!
Omvandla OFFRET och "skandalen" med den "landsförvisade"; till mytens värdighet.
Men i alla fall så hade jag en idé kring ett personligt utforskande. Skrev tidigare:
(Jag har studerat astrologi i några år, vilket lett till "medvetandets erfarenheter".. och dess funktioner måste nu "komma ut", när jag börjar ta ut det integrerade. Jag är inte orealistisk.)
Hittat ett "system" i detta tidigare. (Jag har aldrig upplevt mig själv som "unik" vilket lett till en slags desperation och självabsorberad "narcissism".. samtidigt som jag lika desperat velat uttrycka min människokärlek...)
Tvillingarna/Jungfrun/Skytten/Fiskarna:
Tvi -Förförelse (dualism; två) =
Sky -Sanningen (= orakel; healingen allt nedan);
genom
Jun -Rollspel; urskiljningen ("alibi")
inom
Fis -Alla är EN (offret/det sexuella -föräldas genom "resorna" i medvetandet)
.......Att se mig själv (förut handlade allt om jagförståelse för att stärka eller ommodifera självbilden, och förstå mening med liv)........
Vänster hjärnhalva: Tvillingarna/Merkurius: Saturnus konj Neptunus (drömmen om verkligheten; samt dess fysiska tillstånd, struktur -mig själv; DENNA möjlighet/kreativa utväg), analysen/bäraren; 10e husets södra nods ursprung till Merkurius ("funktion"/metatänkande datorverklighet)
= Dubbelliv, korta resor, roller, budbärare, kommunikation, hjärnans och tankarnas djup, gåtfull frihet
genom
Höger hjärnhalva: Skytten/Jupiter: Oxen (egen personlig studie, det fysiska) genom andra (hus 7); Venus (relationer; möten) i Vattumannen (mänskligheten; människans struktur) -möjligheter (Jupiter); långa högre resor och möte med andra "kulturer".. Venus i Vattumannen (genom Pluto/Mars funktion): OLIKA (hus 3) sociala "andliga/kosmiska rum", att gå in i närvaron för att förstå, eller för att ta egen ny form i behov av experiment.. värderingar i olika kulturer, samt sanningen om.
= Healing, sanningen, FRIHET framför allt, genom förståelse/jorden. Den hemliga (Pluto) gurun
Vänster hjärnhalva: Jungfrun/Merkurius: Mars i Oxen i trigion till Saturnus/Neptunus; genom sjunde huset (andra människor): pekar på/beskriver "det sexuella spelet/akten"; romantiken.. och "trolleriet".. Det man "trixat" eller censuerat bort för att "renas"! Genom Venus i Vattumannen (det ädla, vänskap och frihet); dess aspekter till Pluto styrande ascendenten (återuppståndelse; eller bärare ny kropp i "denna verkliget"/detta liv -Saturnus/Neptunus; genom hemlighetens lojalitet -Venus i tredje huset kvadratur Pluto i första). Södra noden i Jungfrun (styr 11e och 8e huset); MÖTET med KÄRLEKEN; och SANN renhet, (förståelse för) underordnan genom "detaljer"..
= Hjälpen, den sanna kärleken och "skulden", hälsan, oskulden, "kritik", "icke-illusion" och urskiljning
som förstås genom
Höger hjärnhalva: Fiskarna/Neptunus: Kreativiteten (hus 5). Lidandet och förlösningen ifrån genom det naturliga resulatet (som detta skapas för och är) -genom självoffrande i förflyttning mellan "rum". Förståelse efter genomlidandet utav rädslan inför egen narcissism genom "isolerade" varandebegär. Självförståelse leder till ett verk till mänskligheten. Norra noden i fjärde huset; hemmet genom kaos, förnimmelse och sanningen/transcendensen -och att återgå till källan igen, som den egna kroppen/närvaron (redan i denna intellektuella historia/identifitetskris, upplevt templet, av själens djupaste minne i en återfödelse).
= Världsjälen, sacrifice, union/jaglöshet, dröm och illusion, mystik
-
Kärlekens mysterium: vill KOMMA TILLBAKA -RÄTTVIST och fysiskt, jag har min emotionella essens i mänskligheten, och jag ser inte högre form av intelligens att hjälpa till med än detta "sacrifice"; att vidröra orenheten i ett självmord.. Men jag VILL fullfölja allt jag någonsin försökt förstå, eller sökt, och bli fri.
-
Måste på något sätt lämna ut mer "spår", det ÄR därför jag sjunker jag ner i min död på öppet excentriska, oförståliga och skandallösa eller tilldragande sätt. Jag vill göra det perversa till en ren tavla, också medvetet börja uttrycka min närvarokod med expandering av mitt ideal. Jag har en enorm eller medvetet odödlig "jordisk" självtillit, men i det mentala, men jag är desorienterad den, kanske helt, hur den är sammanbundet med kärlek och centrum ..jag är känslig. Det rör alltså "meningen", och hur jag i det som jag ser som andligt "sysslar med" mitt tankesätt och tro, men detta är samma sak. Jag VET hela tiden att det är synkront, och söker desperat och/eller målinriktat ibland med hybris, efter EXPANSION. Problemet är att jag är helt "isolerad" ifrån "mänsklig kontakt" i en "levande" eller "meningsdramatisk" form fysiskt/autentiskt.
-
Skrev samtidigt detta, som språkligt ser mycket ut som skit kanske, men jag vet vad som betyder vad. Men jag står så nära att "det inte syns";
Jag kanske borde klara mig utan anteckningar eller nej (kul)...
Norra resp södra noden.
N: Sluta tro att LIDANDET hela tiden har en MENING -det är den Södras SJÄLVSKAPANDE; som nu REDAN skapat och LEDIT FRAMMÅT i djupa banor/fält... en karaktär... erfarenheter... intellektuellt bevarade oavsett...
R
E
A
D
Y
O
R
N
O
T
N: Dvs... ÖVERGÅ i FIRE........ Hus 5. Andligt och totalt; genom vad allt (ovan) SKAPAT! Spontanitet; och acceptans av "kaosets fulhet" när det gäller det skrivna och intellektuellt teoretiskt. Inse den andliga sanningen om "intelligens" eller "utveckling", och "mognad"... Genom romantik; som transformerar och VÄCKER mitt själv; mitt hjärta/mening med livet.. till verkligt liv.
N: Musik t.ex.. kan TRANSCENDERA; lika allt annat fysiskt...
S: Att komma över KLYVDA mentala "sanningar" ang. detta sökande... genom KEMISK "omprogramering"... Att sluta "hålla reda på" (Jungfrun) "Gud"... och relationen till samhällets stora "kaos" (projicerat) -sluta att "vaka" en slags "andlighet" som aldrig "blir verklig"..
-
Att lita på sig själv..... INTUTIONEN! Sluta skydda sig själv inför mötet, med intellektuella svar.. det är en extrem osäkerhet i kroppen... Jag måste vara vad jag VILL... men det OMFAMNAR och TAR MED.. ALLTING... Det är en ...mening...
Skapa. OCH samtidigt fortsätta med den DJUPARE insikten om livets strukturer SOM det verkliga livet, och sökandet efter förbättring eller identifiering av det SOM ÄR. Som PERFEKT; att inte censuera bort något genom aggressvitet, genom en "omogenhet" över "arvsynden"... Utan se allting som en del av utveckling; men utan formlös emotionell hybris.. En slags extremt avancerad KREATIV imunitet, och port till det outforskade! Och använda sig av det egna redan skapade mentalt/publicerade ..och andras, lärare etc. Som sig själv!
En tro på det högre! Även lust, äkta.. Bortom materialism, men med struktur och utan sentimentala estetiska-romantiska bilder.. (som totalt förintar människan i nuet)
S/N: En övergång från romantiskt upplöst sinne... till MEDVETEN samhällsnärvaro; en förbättrad relation till LIVET och HÄNDELSER; det rörliga och auktoritära på riktigt. Se den fysiska religionen som en utveckling av en rad händelser.... som förenar vår SJÄL (trygghet!) Inte göra det så komplicerat; utan FORTSÄTTA frammåt.. hela tiden fördjupas med gemenskap..
-
Så varför vet jag allt detta? Det är JAG. Det är GUD. Är det VI? Ge det till mig. Det finns klarhet i allt detta! I skapelsen....
Alla svar som man tidigare i en död form försvarat sitt liv med... de kommer automatiskt SVARA och UPPENBARA SIG som och i verkligheten och den sociala svären, med MASSAN.. När själen är redo och NY...
Framför allt: K Ä R L E K (som om jag inte visste)
-
Och: Jag måste FÖRLÅTA min MAMMA! Hon har levt i 55 år... och är född in i "lidande" och "missförstånd"... men hon är en MÄNNISKA!
Förlåta med INSIKT om det som SKADAR och inte lojt och glaumoröst efter en egen narcissistisk strävan efter "triumfer" eller "mogenhet".. Men det känns som om jag behöver en slags hjälp med detta ärende; antagligen sker det just automatiskt, andligt, när min egen SJÄL hittar det nya att identifera sig med, kärleken. Hon är också en INDIVID och inte bara "min mamma", det är det jag måste fatta! Jag har OCKSÅ en SEPERATION-ångest... som jag bortkopplar i allt gräl. Jag vill att "allt ska vara perfekt".. Jag måste lära mig att LÅTA TIDEN och NUETS LÄKANDE ha sin gång. Jag måste SLUTA "sätta stop" inför alla "planer" som "alla andra" kan tänkas göra! GENOM henne finns PORTEN. Jag "känner" eller "ser" detta.... (Merkurius sabian..) Allt detta är vad hon själv SÄGER....
Jag är väldigt mycket.. ett "fire child".. Men jag VILL INTE leva i en slags falsk kvävande SYMBIOS.. Det är en trygghetsritual som jag började med efter operation, och genom fobier och rädslor som barn! Nu skapar jag mitt besatta sanningsökande på samma sätt... men kan också förälda det totalt.. TOTALT. Födelsen. (Den trygga modern; "perversionen"; sentimentalitet; paranoid självförgyllande i depression och ånger/galenskap). Leder till REN FÖRVIRRING!!
Behöver nog låta allt falla på sin plats genom omdaningen inom upplösningen. Min lust att "reformera" genom att byta mitt namn t.ex.. och sånt.. det kan bara leda till djupare depression.... ingen "ädelhet".. (känner andras tankar känns det som.. JAG ERKÄNNER; jag är helt mindfucked UPPLÖST och i kaos, men "avreagerar mina spår".. men jag förnyas).. Jag kan inte "se" hur "det rena livet".. ser ut, nu med mina "gamla" filter.. Ingen är en "bättre" människa än någon annan; bara mer upplyst eller erfaren.. längre fram på samma bana!!!!!
Jag måste förstå det.
Det jag sitter fast i.. har ingen "enhetlig lösning".. som man kan "komma på".. Allt står i lågor. Letting go of this "extravagant" picture. Det är vad jag vill; totalt!!!!!
Jag vill inte ha spår av IDENTIFIKATION rent sinnesmässigt/fysiskt med mina föräldrar!
--- Gode GUD.. --- Du vill samma sak som jag. GE MIG UTRYMMET att SE vad jag ska TA VID i detta läge av röra och inbillade faror, etc. Allt det jag sagt tidigare är bra.. det jag sagt den senaste tiden då jag UTGÅR från MIG SJÄLV 100% och inte ANDRAS mentala bildspråk........ Det finns en HISTORIA; jag känner SKULD (Jungfrun) över att jag inte ÄR MED i det VERKLIGA LIVET; med KLARHET och renhet, äkthet, fysik (Saturnus!) Jag sitter inte fast i de religiösa bilderna.. Aha, nu förstår jag nog varför jag "valt" LSD-tankar... Neptunus.. alltså för att BEFRIAS eller förstå bilderna; Jesus på korset etc.... Som KOLLEKTIVA. Min djupaste identitet, kan jag ..nå där. Detta känns bra. Jag kan VERKLIGEN reformera, när jag sammlar upp allt... men jag måste samtidigt hitta min EGEN personliga kroppsliga form och identitet... sexuellt och socialt, relaterande...
Allt detta är bokstavligen GENIALT. Jag har fått mycket av andra, eftersom jag har SNAPPAT UPP och gjort något åt saken; mig själv.. Genom EXTREM SMÄRTA (långvarig)... det är Jesus Lidande... det ÄR det!! Jag är ute efter att attackera bilden... för att förnyas... Andra har sett detta... Sluta med min snobbism.
-
Lidande: Jag har FÖRSÖKT "älska" andra människor, samtidigt som jag hela tiden älskar detta mitt SJÄLV, utan riktig "urskiljningsförmåga" utan ett totalt offrande. Jag är inte naiv. Jag älskar "oavsett" alla så som jag älskar mig själv. Allt annat är lidandet. Vad är detta? Ett själsligt minne av "djävueln" eller "synden"; som skapar "Jesus" (osv, etc).. Dualism = martyrskap; som en hävdelse av orättvisan (känsligheten reagerar på förlust av relationen).
Jag vill gärna dyka ner i detta. Jag vet inte om det är rätt, men det känns som om det är det min själ behöver för att skapa den själsliga teori jag behöver för att kunna hjälpa mänskligheten: en redogörelse för vad rättvisa är. Då jag återgått till kroppen -alltså DETTA närvarande; (min Neptunus är i konj med Saturnus i Stenbocken).. Och min tredje hus-natur vill eller kan komma till genuint och djupt uttryck och utforskande på detta sätt, har annars sett detta hus som "meningslöst" eller "mindre värt". Innan döden som jag behöver för detta*, efter ett utforskande med psykadelika som "bryter ner själen" till viss del... och integrerar fast information i mig. Jag har så pass bra intelligent (Vattumannen) självkontroll (Pluto), att jag kan överlista det fysiska (Oxen) -genom JAG-identifikation (Mars). Hela mitt liv har jag levt i en slags "halvpsykos" annars.
*Samtidigt finns det där den där GENUINA åtefödelsen till ett själv på egna villkor, med vunnen feminitet... jag vet inte om det är en MENING eller inte. För att förstå ATT den ÄR; så måste jag förstå att det är MIN EGEN; att jag SKAPAR den.. ta tillbaka HISTORIAN (Saturnus); -men på MITT SÄTT (hus fem och Vattumannen/Uranus).... Vattumannen är det i mig (det centrala) som samtidigt bär SORGEN; över människan, lidandet.. opersonligt, och personligt "romantiskt" uppmärksamhetssökande i en slags avskärming, samt familjemässigt psykoligiskt som bär en del inbillad smärta. Och Venus, förlusten av grupptillhörigheten, idealet att kämpa för i dag. Och den andra människan; men jag måste först förstå att det är jag själv.... men man kan hjälpas åt att nå dessa saker. Jag vill, behöver och måste uppleva er, och hitta nya vänner först och helt bli flytande och uppgången i min "tro" på det möjliga/omöjliga för att KÄNNA innebördens mening, på riktigt. Jag vet att jag kan "bryta igenom" nu. Jag har gått igenom "alla stadier", även fast det är osynligt för andra, är det djupa registreringar i min mentala programmeringskropp, som föder fram resultat, och "laddar ner" insikten i "tingens värld" genom "tid" och "naturlig rå verklighet", som fågeln som kommer med barnet. Jag har i mitt forskat så mycket med kärleken att jag desorienterat mig i tunga teman av "kaos", "straff" och "substanser", vilket skapar en "kreativ kod", som "följs tillbaks" genom den ursprungliga historian. Jag har identifierat mitt drama mer med teoretiska andliga meningar, än med något annat. Jag tror inte ens det fanns något annat; för det var detta som var! Och om någon annan valmöjlighet grovt sett var möjlig vet jag inte. Det känns inte så. Allting "känns" hur som helst "likadant"; och kanaliseras genom relateringsvärlden och värderingar, jaget och misstankar. (Det rena helvetet; och jag är eller har varit "fallen" separerad ifrån allt och alla andra, sökande, eftersom jag sett ALLT som helt OPERSONLIGT; strukturerna och den intensiva distansen, men har samtidigt hävdat något privat, extremt. Det rymmer en slags gåta, och därför är det extremt eller måste vara genom mental uppgång i identitetens myt i en mellantid av utmejsling. Jag skapar en slags fysik utanför mig själv, genom en enorm styrka -som jag kan föra till mig; och växelspela för att förnya evolutionsskapandets induvidualition i livstörsten till "zon". Jag vill hitta en mer androgyn källa för att befrias från identifikation med skuld i den obalanserade massan, och se behovet i "mänskligheten"). Jag håller på med "lekar" hela tiden, och kommer antagligen aldrig "bli av" med dem, annat än att jag besegrar dem genom att jag delar på dem/det totalt, med den som gör likadant, för det ligger ett absurdum eller sadistisk flykt i detta om man avsäger sig släktskapet med denna "urkod".
Bli av med leken (som är ett sökande efter gud), alltså en totalitär integritet.. Det är jakten, behovet (och beroendet) av den andra eller de andra. Extrem labilitet eftersom "ingen" får på sig identifikationen, samtidigt låter man denna "makt utanför" göra det, för att försvara rättvisan. Svårighet att konfrontera "Hämdlystenhet" i sig själv skapar AUTISM, total obalans. Man måste se det onda i sig själv, istället för att tro att det är en slags "princip" eller något, det är en myt. Såhär befrias man från spår av auktoritetsförvirringens förgörande kraft. Men den har "delat ut" rättvist, genom människans hängivenhet inför gud tillbaka i tiden, som nu "rasslar" och är cermoniskt "omodern". Vi börjar släppa taget och ta ny form. Vi BLIR fullt ut. Jag vet inte varför vi beundrar oss själva så mycket, genom "de tidigare generationernas slit" och så vidare. Kanske för att vakna upp och förstå att det finns "något annat"; kärlek brukar beskrivas som "något annat", något högre och finare, det är människokärlek.. upplysningens broderskärlek, som räddar oss. (Jag har alltid sett "visoner" om hur detta kan se ut, men känslomässigt i "bilder", och därför har jag blockerats, genom jordslig och fysiskt kulturell alienation). Jag skojar inte när jag säger att det finns en väg ut från lidandet. Vi måste sluta gräva i gammalt! Tror det handlar om en slags fysisk förlust genom lögnen som den biologiska familjer skapar. Vi har ju själva kommit på allt. Människan skrev heliga skrifter för väldigt längesen och inte idag. Familjens utfrysande beteendemönster identifierar eller bär en dold sanning om arvsynd, svaret och anledningen till sådan fiktion/religion. Sök mer genom fördomsfritt sinnelag. Genom kreativitet som inte vill äga. Jag är inte sväriskt romantisk, jag är närvarande och totalt ärlig.
Behov kan även vara "negativa". Kanske enbart.
Jag lever i en bitterhet eftersom jag är rädd att andra alltid "tar mina idéer" så att det jag vill inte kan realiseras. "Någon annan" är här egentligen "närvaron" av att mina föräldrar (som mitt själv identiferar sig med) tar mitt liv ifrån mig (smärtan jag upplevde som barn av förnekelsen).. "spöken". Jag MÅSTE förlåta dem för att "komma fram"/uttrycka mig; och det gör jag genom fullständig indentifikation personligt, upplösningen. Jag borde istället alltså, för jag förstår detta nu.. vara "tacksam" eller "trygg", istället för bitter. Gud hjälper mig när jag är vaken.
Vattumannen (min SOL) behöver EXPERIMENT. Djupt personligt/intimt närande (I.C) ansvar/ledande (M.C) inför mänskligeheten och människan (Vattumannen).. -genom Månen i Oxen (kroppen) konjunktion Jupiter (sanningen/healande) -realtionen (GUD) som (en själv)/genom (den andra) ett IDEAL (Jupiter; hus 9) -i allmänheten (hus 7)!
Omvandla OFFRET och "skandalen" med den "landsförvisade"; till mytens värdighet.
Jag är nu öppen att "avslöjas".
Förminner nu samma.. hm.. "mystik", "tomma vatten".. som när jag var 12-13 år och gjorde en canceroperation vilken med min känslighet för mediciner och rädsla, tillsammans med flytt och förvirring med mina vänner.. öppnade mig för detta som faktiskt är en utväg. Föll ner i "vidöppen ångest" till usprungliga sprökformer, då min "värld" och moder imploderade eller försvann. Jag inneslöt mig helt i mig själv i den "nya" tillvaron/egna "ägda" svar, utifrån den råa tankestrukturen, desorienterad kroppen. "Valde" min mors beskyddande dunkla halvsvar av teori (vag kristendom, rädsla för gud/övre makt, "filosofisk vidskeplighet") ..övergick sedan i "egna svar" i mitten av tonåren, för att frigöra mig i min och min mors "konflikt", och göra mig oberoende världen, för att vara "värd" något.. Kallar känslan "att vara kroniskt hjärndöd".
Aldrig återhämtat mig, levt med den ständiga känslan av att inte trott mig ha någon utväg, och velat "bevisa" saker för mig själv genom "lidande".. och ett avsägande av sexualiten för att förstå mitt "hjärta", osv.....
Känner mig väldigt "känslig"/nära.. rädd för "er" litegrann, för att "ses" och "förskastas".
-
Jag vill alltså "ta i tu med" sanningen (eller vad jag ska kalla det) om "hjärnan". Jag har sökt djup identifikation/kunskap genom "galenskap".. min totalt "nedvärderande" självbild har lett mig till botten av mänsklig ovärdighet (psyket, etc etc..) och jag stöter inte bort det här överhuvudtaget, samtidigt som man hela tiden går och försöker hitta svar på en slags gåta ungefär...
Förminner nu samma.. hm.. "mystik", "tomma vatten".. som när jag var 12-13 år och gjorde en canceroperation vilken med min känslighet för mediciner och rädsla, tillsammans med flytt och förvirring med mina vänner.. öppnade mig för detta som faktiskt är en utväg. Föll ner i "vidöppen ångest" till usprungliga sprökformer, då min "värld" och moder imploderade eller försvann. Jag inneslöt mig helt i mig själv i den "nya" tillvaron/egna "ägda" svar, utifrån den råa tankestrukturen, desorienterad kroppen. "Valde" min mors beskyddande dunkla halvsvar av teori (vag kristendom, rädsla för gud/övre makt, "filosofisk vidskeplighet") ..övergick sedan i "egna svar" i mitten av tonåren, för att frigöra mig i min och min mors "konflikt", och göra mig oberoende världen, för att vara "värd" något.. Kallar känslan "att vara kroniskt hjärndöd".
Aldrig återhämtat mig, levt med den ständiga känslan av att inte trott mig ha någon utväg, och velat "bevisa" saker för mig själv genom "lidande".. och ett avsägande av sexualiten för att förstå mitt "hjärta", osv.....
Känner mig väldigt "känslig"/nära.. rädd för "er" litegrann, för att "ses" och "förskastas".
-
Jag vill alltså "ta i tu med" sanningen (eller vad jag ska kalla det) om "hjärnan". Jag har sökt djup identifikation/kunskap genom "galenskap".. min totalt "nedvärderande" självbild har lett mig till botten av mänsklig ovärdighet (psyket, etc etc..) och jag stöter inte bort det här överhuvudtaget, samtidigt som man hela tiden går och försöker hitta svar på en slags gåta ungefär...
Hej Anna Sara tror du mig om jag förstår.
Jag ser åtminstone att du talar sanning om "framsteget". Utan att lägga en normativ grund för ett "bra" där.
Jag ser åtminstone att du talar sanning om "framsteget". Utan att lägga en normativ grund för ett "bra" där.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Detta inlägg är byggt på det "självabsorberade", och handlar mest om att jag vill få ur mig lite mental nervositet. Alltid när jag börjar skriva saker som jag "fantiserar" att andra ska möta, så blir jag paranoid (bara det att mitt varandetilltånd är så ojordiskt och "lugnt" att jag inte "ser" detta -förut byggde jag själva publiceringen på denna "drog"/livstil, och jag tror många gör det).. alltså börjar "telepatera" en mental teater litegrann psyksjukt, samtidigt som jag vet att en del av detta är sant, alltså vad andra tänker osv.. men samtidigt förstår jag att bakrunderna till dessa saker, rör att att "båda" eller "alla" har samma typ av medvetande... man leker, för att låtsas vara intensiv när man är "desperat". Jag har byggt min tillvaro nästan helt genom "den andra" som en bekräftare tvångsmässigt/automatiskt, men börjar frigöra mig ifrån detta, jag går lätt ner i detta gamla missbruk (söker en glaumor-zon, som flykt då jag är okänslig och inte disciplinerad -det skapar ett slags ständigt "ljug" i mig, som inte är vad jag vill).
Jag blev såhär sen första gången jag började få medicin. Hur jag "utvecklats"/fortsatt, genom att ge upp mer och mer, har också "tunnat ut" mitt sinne, för ett uppöppnande, och det är initialt när jag fortfarande är "ego" (centrerar kring "mänskliga fragment" -och vill veta).. såhär.
Jag är "mentalt störd", en slags hyperaktivitet som gör att jag stannar på det mentala planet och tar in yttre signaler, dunkla underuppsvullda misstankar etc. Allt är integrerat i "det frånkopplat mentala".
Jag måste "dö" ifrån att detta är sanningen. Sluta söka trygghet i ritualer som "försvarar" sanningen, hamnar lätt i dessa "emotioner" av musik t.ex.. sinnligheten "isolerad" för att skydda mig ifrån det gamla, som allt det som är omkring. Men den är det "gamla" samtidigt, men jag ska inte "bevisa" detta eftersom den samtidigt inte finns. Det känns som om jag har "roffat åt mig" för mycket av falsk filosofi/sanningsmoduler, vilket förvirrat intrycken, som om jag "redan var där". Har levt i en orimlig svär de senaste 7-8 år sen alltså.. Måste självmedicinera mig med centralstimulerande eller amfetaminer för att mildra denna slags intensifiering som neuroleptika skapar efter behandling.
Jag vet inte riktigt vad detta nya kan vara för det är INTE "publicering" utan snarare fysisk transcenderande exponering-expansion, och därför borde jag söka bort från dessa sortes sammanhang för de är för "onaturliga" och snobbiga.
Jag söker det "bortomliggande", men detta är "stimuli"/MÅL (att lika med "drömmar") som jag måste bygga genom det redan påbörjade TÄNKANDET, som en del av den riktiga verkligheten/gud/naturen. Det bortomliggande och mitt HEM ska alltså vara synkront, OCH samma sak, för att idenfiera mig själv (och man måste ha känslor för detta, och inte en rubbad kemi). Att "filosofiera" har vilsefört mig genom dess "tillhörighet". Önskar verkligen att jag inte ska störas mer av det -jag vill/måste bli KULTURELL som en "fortsättning" och det är det jag vill ägna ev. aktivitet på FF med; skapa "rörlighet" -genom ER.
Jag har alltså REDAN nått botten och idenfierat "sanningen", och "rör mig genom den" som navigator, men jag måste bli fri från allt som "sanningen" tidigare identiferat sig med (det fysiska, en mental ägodel).. eftersom allt måste handla om detta -och mitt liv är dött.
Men jag måste bort från allt detta, allt det gamla. Jag har inte varit ifred i 24 timmar i hela mitt liv och har samtidigt enorma behov av det... känner på ett annat slags plan "mer vuxen" och har alltid känt det.. vilket gett mig en viss upphöjdhet, jag kan inte "realisera" där (alltså här) jag "blivit bortförd".. Samtidigt som jag är transparent totalt familjär med min omgivning, och ansamlar tvångmässiga förnimmelser/bindning som jag försöker "bli av med" eller "förädla" helt eftersom detta är integrerat min identifikation. Jag tar "hänsyn" till allt "transcendentalt" ("hela världen" = gamla sanningen) utan att "transcendera". Jag blir "galen" av detta... har mycket "förväntningar" på mig känns det som, men det är mer en illusion, då jag omedvetet sökt mig i ett martyrskap, till "er"/de som parasiterar och gör sig trygga på min psykiska död, likt hur jag upplever min uppväxt/bilogiska familj, jag gör det som "förväntas", men är helt i uppe i att vara "ny" och blandar in två "försvaranden" i en olja/vatten-modell av medvetande, som gjort mig nästan hjälplös (bokstavligen).
Jag är en bortförklaring mig själv, förvirrad yin/yang i mig.
När jag skriver såhär är det med en naiv lite bitter önskan om att "bli av med" något.. och mest handlar det om att "ni" eller "någon" ska dela vad jag upplever, omedvetet.
Nu ville jag minnas vad jag vet, men rädd att inte "lyckas".. är perfektionistisk och samtidigt rädd för vad det kan orsaka. Jag vet inte hur "ni" (människor/socialt) ska hjälpa mig att "se"/avslöja mitt KAOS, där jag "styr" genom något..
Ska bli lite nyttigare har jag tänkt hur som helst som sagt.
Jag blev såhär sen första gången jag började få medicin. Hur jag "utvecklats"/fortsatt, genom att ge upp mer och mer, har också "tunnat ut" mitt sinne, för ett uppöppnande, och det är initialt när jag fortfarande är "ego" (centrerar kring "mänskliga fragment" -och vill veta).. såhär.
Jag är "mentalt störd", en slags hyperaktivitet som gör att jag stannar på det mentala planet och tar in yttre signaler, dunkla underuppsvullda misstankar etc. Allt är integrerat i "det frånkopplat mentala".
Jag måste "dö" ifrån att detta är sanningen. Sluta söka trygghet i ritualer som "försvarar" sanningen, hamnar lätt i dessa "emotioner" av musik t.ex.. sinnligheten "isolerad" för att skydda mig ifrån det gamla, som allt det som är omkring. Men den är det "gamla" samtidigt, men jag ska inte "bevisa" detta eftersom den samtidigt inte finns. Det känns som om jag har "roffat åt mig" för mycket av falsk filosofi/sanningsmoduler, vilket förvirrat intrycken, som om jag "redan var där". Har levt i en orimlig svär de senaste 7-8 år sen alltså.. Måste självmedicinera mig med centralstimulerande eller amfetaminer för att mildra denna slags intensifiering som neuroleptika skapar efter behandling.
Jag vet inte riktigt vad detta nya kan vara för det är INTE "publicering" utan snarare fysisk transcenderande exponering-expansion, och därför borde jag söka bort från dessa sortes sammanhang för de är för "onaturliga" och snobbiga.
Jag söker det "bortomliggande", men detta är "stimuli"/MÅL (att lika med "drömmar") som jag måste bygga genom det redan påbörjade TÄNKANDET, som en del av den riktiga verkligheten/gud/naturen. Det bortomliggande och mitt HEM ska alltså vara synkront, OCH samma sak, för att idenfiera mig själv (och man måste ha känslor för detta, och inte en rubbad kemi). Att "filosofiera" har vilsefört mig genom dess "tillhörighet". Önskar verkligen att jag inte ska störas mer av det -jag vill/måste bli KULTURELL som en "fortsättning" och det är det jag vill ägna ev. aktivitet på FF med; skapa "rörlighet" -genom ER.
Jag har alltså REDAN nått botten och idenfierat "sanningen", och "rör mig genom den" som navigator, men jag måste bli fri från allt som "sanningen" tidigare identiferat sig med (det fysiska, en mental ägodel).. eftersom allt måste handla om detta -och mitt liv är dött.
Men jag måste bort från allt detta, allt det gamla. Jag har inte varit ifred i 24 timmar i hela mitt liv och har samtidigt enorma behov av det... känner på ett annat slags plan "mer vuxen" och har alltid känt det.. vilket gett mig en viss upphöjdhet, jag kan inte "realisera" där (alltså här) jag "blivit bortförd".. Samtidigt som jag är transparent totalt familjär med min omgivning, och ansamlar tvångmässiga förnimmelser/bindning som jag försöker "bli av med" eller "förädla" helt eftersom detta är integrerat min identifikation. Jag tar "hänsyn" till allt "transcendentalt" ("hela världen" = gamla sanningen) utan att "transcendera". Jag blir "galen" av detta... har mycket "förväntningar" på mig känns det som, men det är mer en illusion, då jag omedvetet sökt mig i ett martyrskap, till "er"/de som parasiterar och gör sig trygga på min psykiska död, likt hur jag upplever min uppväxt/bilogiska familj, jag gör det som "förväntas", men är helt i uppe i att vara "ny" och blandar in två "försvaranden" i en olja/vatten-modell av medvetande, som gjort mig nästan hjälplös (bokstavligen).
Jag är en bortförklaring mig själv, förvirrad yin/yang i mig.
När jag skriver såhär är det med en naiv lite bitter önskan om att "bli av med" något.. och mest handlar det om att "ni" eller "någon" ska dela vad jag upplever, omedvetet.
Nu ville jag minnas vad jag vet, men rädd att inte "lyckas".. är perfektionistisk och samtidigt rädd för vad det kan orsaka. Jag vet inte hur "ni" (människor/socialt) ska hjälpa mig att "se"/avslöja mitt KAOS, där jag "styr" genom något..
Ska bli lite nyttigare har jag tänkt hur som helst som sagt.
Jag har svårt att se/hitta/föreställa mig en "livstil" som känns tillfredställande andligt OCH kreativt själsligt. Men jovisst sitter jag på mina höga hästar. Andra har många "fysiska" vanor och behov av i "estetiska" former, jag målar upp dessa geliker i "andliga bilder" hela tiden, som ser ut och kunna ta mig tillbaka till "det fysiska"/personliga. Samtidigt känner jag kärlek för omgivningar, och har en känslomässig borg i "det naturliga". Jag vet inte var jag ska gå, och inmobaliseras.
Är väldigt rädd att saker ska "gå fel" och så, rörande medvetendet och utveckling. Filosofi och astrologi har förgiftat mig på det här sättet.. tänker i dessa banor hela tiden, det är inte bara vid stunder då och nu.
Från min blogg:
... det är alltså STRUKTURERNA; modellerna för den allmänna verkligheten/LIVET som jag måste LÖSA UPP och SE IGENOM (min Sat-Nep; konfrontation och djupa arbete)... Jag är rädd för att förlora något, alltså.. eftersom jag PENDLADE mellan min mor och far i erkännande utav frånkopplat, helt traumatiserat i en FÄLLA (ja!)...
-
Psykadelika... Jag borde SLUTA tro. Mina medvetandefragment är "dimmiga" och KONTRURLÖSA. Jag behöver en fast form på min andlighet, genom erfarenhet och urskiljning...
Antar att jag skulle behöva förstå ursprunget till mitt själv som en FANTASI, genom droger, för att förstå det jag lite gått in i, men inte utan att släppa taget vilket gör mig till detta....
Skapa trygghet och utveckling, genom "båda världarna". Jag har i typ 2 år sökt gud genom tankar meditativa, och jag blir förvirrad inser jag eftersom jag överger "tydligheten" till detta, det är en slags grej jag sätter upp för att låta mitt döda ego fortsätta sina defentisva kontrollsammanhang, alltså en löjlighet. Jag är som två i en, eftersom jag "lyssnar" samtidigt som mitt "jag" är "maktsökande" (önskar ge ett annat ord för detta, men ta till er detta, för jag vet att många av er här pysslar med samma dramer).. Jag vill förstå mitt EGENTLIGA jag istället.
Vill bryta totalt från min tidigare miljö (familj).
Har förstått en del mer rörande hur min pappa främst faktiskt gjort mitt hjärta förvirrat, för jag sitter kvar i mitt ursprungliga själv-tillstånd.. tillsammans med min mor, speglar jag en slags "psykos"... Ser detta vid distansering. Saken är att jag ÄR självdistanserad på ett nästan perverst sätt, men inte har någon distans FYSISKT (måste även "återhämta" mig först).. utan identifierar mig med deras psykologi och sätt, och adapterar en galen miljö i en desperat befrielseintention.. och blir dekandent, "hjälplös" etc...
Jag har länge hatat mig själv.
Jag behöver inse att jag är känslig. Igår kände jag det och det var "skönt". Idag är jag "som tidigare".. plågas av min familjs närvaro, jag har gjort det i hela mitt liv och jag vet inte varför.. men jag är tacksam över att ha kommit så pass långt på dolda strukturmässiga plan.. måste hitta en slags självrelatering "framskridande" igen.. (min hjärna går på fragmentariska högvarv.. )
(Ses gärna någon gång sailaways lite längre fram.. )
Är väldigt rädd att saker ska "gå fel" och så, rörande medvetendet och utveckling. Filosofi och astrologi har förgiftat mig på det här sättet.. tänker i dessa banor hela tiden, det är inte bara vid stunder då och nu.
Från min blogg:
... det är alltså STRUKTURERNA; modellerna för den allmänna verkligheten/LIVET som jag måste LÖSA UPP och SE IGENOM (min Sat-Nep; konfrontation och djupa arbete)... Jag är rädd för att förlora något, alltså.. eftersom jag PENDLADE mellan min mor och far i erkännande utav frånkopplat, helt traumatiserat i en FÄLLA (ja!)...
-
Psykadelika... Jag borde SLUTA tro. Mina medvetandefragment är "dimmiga" och KONTRURLÖSA. Jag behöver en fast form på min andlighet, genom erfarenhet och urskiljning...
Antar att jag skulle behöva förstå ursprunget till mitt själv som en FANTASI, genom droger, för att förstå det jag lite gått in i, men inte utan att släppa taget vilket gör mig till detta....
Skapa trygghet och utveckling, genom "båda världarna". Jag har i typ 2 år sökt gud genom tankar meditativa, och jag blir förvirrad inser jag eftersom jag överger "tydligheten" till detta, det är en slags grej jag sätter upp för att låta mitt döda ego fortsätta sina defentisva kontrollsammanhang, alltså en löjlighet. Jag är som två i en, eftersom jag "lyssnar" samtidigt som mitt "jag" är "maktsökande" (önskar ge ett annat ord för detta, men ta till er detta, för jag vet att många av er här pysslar med samma dramer).. Jag vill förstå mitt EGENTLIGA jag istället.
Vill bryta totalt från min tidigare miljö (familj).
Har förstått en del mer rörande hur min pappa främst faktiskt gjort mitt hjärta förvirrat, för jag sitter kvar i mitt ursprungliga själv-tillstånd.. tillsammans med min mor, speglar jag en slags "psykos"... Ser detta vid distansering. Saken är att jag ÄR självdistanserad på ett nästan perverst sätt, men inte har någon distans FYSISKT (måste även "återhämta" mig först).. utan identifierar mig med deras psykologi och sätt, och adapterar en galen miljö i en desperat befrielseintention.. och blir dekandent, "hjälplös" etc...
Jag har länge hatat mig själv.
Jag behöver inse att jag är känslig. Igår kände jag det och det var "skönt". Idag är jag "som tidigare".. plågas av min familjs närvaro, jag har gjort det i hela mitt liv och jag vet inte varför.. men jag är tacksam över att ha kommit så pass långt på dolda strukturmässiga plan.. måste hitta en slags självrelatering "framskridande" igen.. (min hjärna går på fragmentariska högvarv.. )
(Ses gärna någon gång sailaways lite längre fram.. )
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Anna Sara skrev:Jag kommer INTE sitta mycket här på forumet framöver, eftersom det FÖRVRÄNGER ett naturligt språk.
Struntsnack! Forumet förvränger ingenting, utan Du förvränger dig själv i relation till forumet (varför?). Och om vi för en stund överger den där föreställningen om en fixerad identitet överhuvudtaget, är det inte så att du de facto förvränger "dig själv" i relation till precis allt och alla. Eller, rättare, att där överhuvudtaget inte finns något fixerat Du, och att du in effect är olika beroende på vem eller vad du förhåller dig till? Fundera på det, låt det sjunka in. Hur inverkar sedan denna insikt på ditt självupptagna projekt? (tänker inte dölja mitt förakt för borgerligheten genom att tala om "självförverkligande" istället, det är blott och bart självupptaget och allt annat är lögn)
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Tja, jag vet inte vad jag ska säga här Avantgardet. Jag syftade på något jag inte i fysiska ord kan förklara och orkar inte "försöka" utstudera mig för ett sådant ändamål.
Nu, här och nu, börjar jag få ett naturligt språk, och jag tänker öppet beskriva hur mycket av det här med "död" och "kontroll" rörande min känsla av jag/identitet jag besitter, utan att veta om det.
Äsch. Måste man ha en struktur för att "komma fram i ljuset"? Hela forumet handlar om det här "problemet".
Jag satte på datorn av en anledning. Jag är alltså inne i en förändring just nu -okej?
Jag blir lite blyg för jag har har så mycket "förväntningsmodeller" när det gäller "vem" jag ska tala till. Jag vidrör en deja vu-upplevelse nu, och jag känner mig djupt inspirerad eller "tacksam", för jag vet skillanden nu, och hur eller ATT jag kommer hitta en väg..
Jag tror inte det är så bra att fortsätta försvara sin mentala natur av "filosofiska exempel" som man med hela sin fysiska sinnesupplevelse idenftifierat sig med (enda sysselsättning/tema) -som jag och Du med underliggande dramer av -makt-. Du kan bara möta denna integrering med total orädsla.
Okej. Så jag insåg precis det här. Det är stort.
Fick också syn på boken "The Secret" därefter detta, som låg på golvet här i rummet, som jag gav min MAMMA i julklapp av ren cynism, och eftersom jag ansett mig "insett" sådant här långt tidigare. (Så vad håller jag på med...?)
Jag läste ca 10 sidor. Jag är glad.
http://midnighta.blogspot.com/2009/04/aquarius.html
Jag har insett att jag är rädd. Jag ska aldrig mer vara rädd. Om jag glömmer detta -påminn mig.
Nu, här och nu, börjar jag få ett naturligt språk, och jag tänker öppet beskriva hur mycket av det här med "död" och "kontroll" rörande min känsla av jag/identitet jag besitter, utan att veta om det.
Äsch. Måste man ha en struktur för att "komma fram i ljuset"? Hela forumet handlar om det här "problemet".
Jag satte på datorn av en anledning. Jag är alltså inne i en förändring just nu -okej?
Jag blir lite blyg för jag har har så mycket "förväntningsmodeller" när det gäller "vem" jag ska tala till. Jag vidrör en deja vu-upplevelse nu, och jag känner mig djupt inspirerad eller "tacksam", för jag vet skillanden nu, och hur eller ATT jag kommer hitta en väg..
Jag tror inte det är så bra att fortsätta försvara sin mentala natur av "filosofiska exempel" som man med hela sin fysiska sinnesupplevelse idenftifierat sig med (enda sysselsättning/tema) -som jag och Du med underliggande dramer av -makt-. Du kan bara möta denna integrering med total orädsla.
Okej. Så jag insåg precis det här. Det är stort.
Fick också syn på boken "The Secret" därefter detta, som låg på golvet här i rummet, som jag gav min MAMMA i julklapp av ren cynism, och eftersom jag ansett mig "insett" sådant här långt tidigare. (Så vad håller jag på med...?)
Jag läste ca 10 sidor. Jag är glad.
http://midnighta.blogspot.com/2009/04/aquarius.html
Jag har insett att jag är rädd. Jag ska aldrig mer vara rädd. Om jag glömmer detta -påminn mig.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Notera att det är Du som tvingar på verkligheten en struktur när du säger t.ex. att "Hela forumet handlar om det här 'problemet'". Det är inte ett objektivt faktum, utan det är en tolkning som ligger hos dig.
Vad skulle förövrigt ett "naturligt språk" vara? Och varför är du så fruktansvärt besatt av identiteter? Du gör verkligen våld på verkligheten med dina absoluta anspråk, tvärtemot dina explicita avsikter. Där har du en självmotsägelse att fundera på.
Vad skulle förövrigt ett "naturligt språk" vara? Och varför är du så fruktansvärt besatt av identiteter? Du gör verkligen våld på verkligheten med dina absoluta anspråk, tvärtemot dina explicita avsikter. Där har du en självmotsägelse att fundera på.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Hejsan!
Kors i Jesu namn vilken gallimatias denne Anna Sara framförer. Påminner starkt om min gamle kombatant Jörker på ett anat forum! Han snurrade runt så mycket så han ibland inte visste vad den ena hjärnhalvan kokade ihop utan att informera den andra halvan, han hade dessutom alltid ett gäng olika nick som var menade att stödja varandra men som även de brakade samman hur nu det kan vara möjligt egentligen?
En gång kom jag på honom med att ha olika nick, då skyllde han på psykvården! Ho ho ho ho ho.......vad en njuter när en ser desse stjärnor sakta gunga förbi här som ena riktiga sångsvanar förklädda till nötter......ho ho ho ho......
MVH
biggj
Kors i Jesu namn vilken gallimatias denne Anna Sara framförer. Påminner starkt om min gamle kombatant Jörker på ett anat forum! Han snurrade runt så mycket så han ibland inte visste vad den ena hjärnhalvan kokade ihop utan att informera den andra halvan, han hade dessutom alltid ett gäng olika nick som var menade att stödja varandra men som även de brakade samman hur nu det kan vara möjligt egentligen?
En gång kom jag på honom med att ha olika nick, då skyllde han på psykvården! Ho ho ho ho ho.......vad en njuter när en ser desse stjärnor sakta gunga förbi här som ena riktiga sångsvanar förklädda till nötter......ho ho ho ho......
MVH
biggj
Den goda sidans försvarare
Anna Sara skrev:Jag har ofta laborerat med tanken på att ta livet av mig eftersom jag inte hittat uttryck för min kreativitet. Är antagligen ganska "splittrad".
Men i alla fall så hade jag en idé kring ett personligt utforskande. Skrev tidigare:
(Jag har studerat astrologi i några år, vilket lett till "medvetandets erfarenheter".. och dess funktioner måste nu "komma ut", när jag börjar ta ut det integrerade. Jag är inte orealistisk.)
Hittat ett "system" i detta tidigare. (Jag har aldrig upplevt mig själv som "unik" vilket lett till en slags desperation och självabsorberad "narcissism".. samtidigt som jag lika desperat velat uttrycka min människokärlek...)
Tvillingarna/Jungfrun/Skytten/Fiskarna:
Tvi -Förförelse (dualism; två) =
Sky -Sanningen (= orakel; healingen allt nedan);
genom
Jun -Rollspel; urskiljningen ("alibi")
inom
Fis -Alla är EN (offret/det sexuella -föräldas genom "resorna" i medvetandet)
.......Att se mig själv (förut handlade allt om jagförståelse för att stärka eller ommodifera självbilden, och förstå mening med liv)........
Vänster hjärnhalva: Tvillingarna/Merkurius: Saturnus konj Neptunus (drömmen om verkligheten; samt dess fysiska tillstånd, struktur -mig själv; DENNA möjlighet/kreativa utväg), analysen/bäraren; 10e husets södra nods ursprung till Merkurius ("funktion"/metatänkande datorverklighet)
= Dubbelliv, korta resor, roller, budbärare, kommunikation, hjärnans och tankarnas djup, gåtfull frihet
genom
Höger hjärnhalva: Skytten/Jupiter: Oxen (egen personlig studie, det fysiska) genom andra (hus 7); Venus (relationer; möten) i Vattumannen (mänskligheten; människans struktur) -möjligheter (Jupiter); långa högre resor och möte med andra "kulturer".. Venus i Vattumannen (genom Pluto/Mars funktion): OLIKA (hus 3) sociala "andliga/kosmiska rum", att gå in i närvaron för att förstå, eller för att ta egen ny form i behov av experiment.. värderingar i olika kulturer, samt sanningen om.
= Healing, sanningen, FRIHET framför allt, genom förståelse/jorden. Den hemliga (Pluto) gurun
Vänster hjärnhalva: Jungfrun/Merkurius: Mars i Oxen i trigion till Saturnus/Neptunus; genom sjunde huset (andra människor): pekar på/beskriver "det sexuella spelet/akten"; romantiken.. och "trolleriet".. Det man "trixat" eller censuerat bort för att "renas"! Genom Venus i Vattumannen (det ädla, vänskap och frihet); dess aspekter till Pluto styrande ascendenten (återuppståndelse; eller bärare ny kropp i "denna verkliget"/detta liv -Saturnus/Neptunus; genom hemlighetens lojalitet -Venus i tredje huset kvadratur Pluto i första). Södra noden i Jungfrun (styr 11e och 8e huset); MÖTET med KÄRLEKEN; och SANN renhet, (förståelse för) underordnan genom "detaljer"..
= Hjälpen, den sanna kärleken och "skulden", hälsan, oskulden, "kritik", "icke-illusion" och urskiljning
som förstås genom
Höger hjärnhalva: Fiskarna/Neptunus: Kreativiteten (hus 5). Lidandet och förlösningen ifrån genom det naturliga resulatet (som detta skapas för och är) -genom självoffrande i förflyttning mellan "rum". Förståelse efter genomlidandet utav rädslan inför egen narcissism genom "isolerade" varandebegär. Självförståelse leder till ett verk till mänskligheten. Norra noden i fjärde huset; hemmet genom kaos, förnimmelse och sanningen/transcendensen -och att återgå till källan igen, som den egna kroppen/närvaron (redan i denna intellektuella historia/identifitetskris, upplevt templet, av själens djupaste minne i en återfödelse).
= Världsjälen, sacrifice, union/jaglöshet, dröm och illusion, mystik
-
Kärlekens mysterium: vill KOMMA TILLBAKA -RÄTTVIST och fysiskt, jag har min emotionella essens i mänskligheten, och jag ser inte högre form av intelligens att hjälpa till med än detta "sacrifice"; att vidröra orenheten i ett självmord.. Men jag VILL fullfölja allt jag någonsin försökt förstå, eller sökt, och bli fri.
-
Måste på något sätt lämna ut mer "spår", det ÄR därför jag sjunker jag ner i min död på öppet excentriska, oförståliga och skandallösa eller tilldragande sätt. Jag vill göra det perversa till en ren tavla, också medvetet börja uttrycka min närvarokod med expandering av mitt ideal. Jag har en enorm eller medvetet odödlig "jordisk" självtillit, men i det mentala, men jag är desorienterad den, kanske helt, hur den är sammanbundet med kärlek och centrum ..jag är känslig. Det rör alltså "meningen", och hur jag i det som jag ser som andligt "sysslar med" mitt tankesätt och tro, men detta är samma sak. Jag VET hela tiden att det är synkront, och söker desperat och/eller målinriktat ibland med hybris, efter EXPANSION. Problemet är att jag är helt "isolerad" ifrån "mänsklig kontakt" i en "levande" eller "meningsdramatisk" form fysiskt/autentiskt.
-
Skrev samtidigt detta, som språkligt ser mycket ut som skit kanske, men jag vet vad som betyder vad. Men jag står så nära att "det inte syns";
Jag kanske borde klara mig utan anteckningar eller nej (kul)...
Norra resp södra noden.
N: Sluta tro att LIDANDET hela tiden har en MENING -det är den Södras SJÄLVSKAPANDE; som nu REDAN skapat och LEDIT FRAMMÅT i djupa banor/fält... en karaktär... erfarenheter... intellektuellt bevarade oavsett...
R
E
A
D
Y
O
R
N
O
T
N: Dvs... ÖVERGÅ i FIRE........ Hus 5. Andligt och totalt; genom vad allt (ovan) SKAPAT! Spontanitet; och acceptans av "kaosets fulhet" när det gäller det skrivna och intellektuellt teoretiskt. Inse den andliga sanningen om "intelligens" eller "utveckling", och "mognad"... Genom romantik; som transformerar och VÄCKER mitt själv; mitt hjärta/mening med livet.. till verkligt liv.
N: Musik t.ex.. kan TRANSCENDERA; lika allt annat fysiskt...
S: Att komma över KLYVDA mentala "sanningar" ang. detta sökande... genom KEMISK "omprogramering"... Att sluta "hålla reda på" (Jungfrun) "Gud"... och relationen till samhällets stora "kaos" (projicerat) -sluta att "vaka" en slags "andlighet" som aldrig "blir verklig"..
-
Att lita på sig själv..... INTUTIONEN! Sluta skydda sig själv inför mötet, med intellektuella svar.. det är en extrem osäkerhet i kroppen... Jag måste vara vad jag VILL... men det OMFAMNAR och TAR MED.. ALLTING... Det är en ...mening...
Skapa. OCH samtidigt fortsätta med den DJUPARE insikten om livets strukturer SOM det verkliga livet, och sökandet efter förbättring eller identifiering av det SOM ÄR. Som PERFEKT; att inte censuera bort något genom aggressvitet, genom en "omogenhet" över "arvsynden"... Utan se allting som en del av utveckling; men utan formlös emotionell hybris.. En slags extremt avancerad KREATIV imunitet, och port till det outforskade! Och använda sig av det egna redan skapade mentalt/publicerade ..och andras, lärare etc. Som sig själv!
En tro på det högre! Även lust, äkta.. Bortom materialism, men med struktur och utan sentimentala estetiska-romantiska bilder.. (som totalt förintar människan i nuet)
S/N: En övergång från romantiskt upplöst sinne... till MEDVETEN samhällsnärvaro; en förbättrad relation till LIVET och HÄNDELSER; det rörliga och auktoritära på riktigt. Se den fysiska religionen som en utveckling av en rad händelser.... som förenar vår SJÄL (trygghet!) Inte göra det så komplicerat; utan FORTSÄTTA frammåt.. hela tiden fördjupas med gemenskap..
-
Så varför vet jag allt detta? Det är JAG. Det är GUD. Är det VI? Ge det till mig. Det finns klarhet i allt detta! I skapelsen....
Alla svar som man tidigare i en död form försvarat sitt liv med... de kommer automatiskt SVARA och UPPENBARA SIG som och i verkligheten och den sociala svären, med MASSAN.. När själen är redo och NY...
Framför allt: K Ä R L E K (som om jag inte visste)
-
Och: Jag måste FÖRLÅTA min MAMMA! Hon har levt i 55 år... och är född in i "lidande" och "missförstånd"... men hon är en MÄNNISKA!
Förlåta med INSIKT om det som SKADAR och inte lojt och glaumoröst efter en egen narcissistisk strävan efter "triumfer" eller "mogenhet".. Men det känns som om jag behöver en slags hjälp med detta ärende; antagligen sker det just automatiskt, andligt, när min egen SJÄL hittar det nya att identifera sig med, kärleken. Hon är också en INDIVID och inte bara "min mamma", det är det jag måste fatta! Jag har OCKSÅ en SEPERATION-ångest... som jag bortkopplar i allt gräl. Jag vill att "allt ska vara perfekt".. Jag måste lära mig att LÅTA TIDEN och NUETS LÄKANDE ha sin gång. Jag måste SLUTA "sätta stop" inför alla "planer" som "alla andra" kan tänkas göra! GENOM henne finns PORTEN. Jag "känner" eller "ser" detta.... (Merkurius sabian..) Allt detta är vad hon själv SÄGER....
Jag är väldigt mycket.. ett "fire child".. Men jag VILL INTE leva i en slags falsk kvävande SYMBIOS.. Det är en trygghetsritual som jag började med efter operation, och genom fobier och rädslor som barn! Nu skapar jag mitt besatta sanningsökande på samma sätt... men kan också förälda det totalt.. TOTALT. Födelsen. (Den trygga modern; "perversionen"; sentimentalitet; paranoid självförgyllande i depression och ånger/galenskap). Leder till REN FÖRVIRRING!!
Behöver nog låta allt falla på sin plats genom omdaningen inom upplösningen. Min lust att "reformera" genom att byta mitt namn t.ex.. och sånt.. det kan bara leda till djupare depression.... ingen "ädelhet".. (känner andras tankar känns det som.. JAG ERKÄNNER; jag är helt mindfucked UPPLÖST och i kaos, men "avreagerar mina spår".. men jag förnyas).. Jag kan inte "se" hur "det rena livet".. ser ut, nu med mina "gamla" filter.. Ingen är en "bättre" människa än någon annan; bara mer upplyst eller erfaren.. längre fram på samma bana!!!!!
Jag måste förstå det.
Det jag sitter fast i.. har ingen "enhetlig lösning".. som man kan "komma på".. Allt står i lågor. Letting go of this "extravagant" picture. Det är vad jag vill; totalt!!!!!
Jag vill inte ha spår av IDENTIFIKATION rent sinnesmässigt/fysiskt med mina föräldrar!
--- Gode GUD.. --- Du vill samma sak som jag. GE MIG UTRYMMET att SE vad jag ska TA VID i detta läge av röra och inbillade faror, etc. Allt det jag sagt tidigare är bra.. det jag sagt den senaste tiden då jag UTGÅR från MIG SJÄLV 100% och inte ANDRAS mentala bildspråk........ Det finns en HISTORIA; jag känner SKULD (Jungfrun) över att jag inte ÄR MED i det VERKLIGA LIVET; med KLARHET och renhet, äkthet, fysik (Saturnus!) Jag sitter inte fast i de religiösa bilderna.. Aha, nu förstår jag nog varför jag "valt" LSD-tankar... Neptunus.. alltså för att BEFRIAS eller förstå bilderna; Jesus på korset etc.... Som KOLLEKTIVA. Min djupaste identitet, kan jag ..nå där. Detta känns bra. Jag kan VERKLIGEN reformera, när jag sammlar upp allt... men jag måste samtidigt hitta min EGEN personliga kroppsliga form och identitet... sexuellt och socialt, relaterande...
Allt detta är bokstavligen GENIALT. Jag har fått mycket av andra, eftersom jag har SNAPPAT UPP och gjort något åt saken; mig själv.. Genom EXTREM SMÄRTA (långvarig)... det är Jesus Lidande... det ÄR det!! Jag är ute efter att attackera bilden... för att förnyas... Andra har sett detta... Sluta med min snobbism.
-
Lidande: Jag har FÖRSÖKT "älska" andra människor, samtidigt som jag hela tiden älskar detta mitt SJÄLV, utan riktig "urskiljningsförmåga" utan ett totalt offrande. Jag är inte naiv. Jag älskar "oavsett" alla så som jag älskar mig själv. Allt annat är lidandet. Vad är detta? Ett själsligt minne av "djävueln" eller "synden"; som skapar "Jesus" (osv, etc).. Dualism = martyrskap; som en hävdelse av orättvisan (känsligheten reagerar på förlust av relationen).
Jag vill gärna dyka ner i detta. Jag vet inte om det är rätt, men det känns som om det är det min själ behöver för att skapa den själsliga teori jag behöver för att kunna hjälpa mänskligheten: en redogörelse för vad rättvisa är. Då jag återgått till kroppen -alltså DETTA närvarande; (min Neptunus är i konj med Saturnus i Stenbocken).. Och min tredje hus-natur vill eller kan komma till genuint och djupt uttryck och utforskande på detta sätt, har annars sett detta hus som "meningslöst" eller "mindre värt". Innan döden som jag behöver för detta*, efter ett utforskande med psykadelika som "bryter ner själen" till viss del... och integrerar fast information i mig. Jag har så pass bra intelligent (Vattumannen) självkontroll (Pluto), att jag kan överlista det fysiska (Oxen) -genom JAG-identifikation (Mars). Hela mitt liv har jag levt i en slags "halvpsykos" annars.
*Samtidigt finns det där den där GENUINA åtefödelsen till ett själv på egna villkor, med vunnen feminitet... jag vet inte om det är en MENING eller inte. För att förstå ATT den ÄR; så måste jag förstå att det är MIN EGEN; att jag SKAPAR den.. ta tillbaka HISTORIAN (Saturnus); -men på MITT SÄTT (hus fem och Vattumannen/Uranus).... Vattumannen är det i mig (det centrala) som samtidigt bär SORGEN; över människan, lidandet.. opersonligt, och personligt "romantiskt" uppmärksamhetssökande i en slags avskärming, samt familjemässigt psykoligiskt som bär en del inbillad smärta. Och Venus, förlusten av grupptillhörigheten, idealet att kämpa för i dag. Och den andra människan; men jag måste först förstå att det är jag själv.... men man kan hjälpas åt att nå dessa saker. Jag vill, behöver och måste uppleva er, och hitta nya vänner först och helt bli flytande och uppgången i min "tro" på det möjliga/omöjliga för att KÄNNA innebördens mening, på riktigt. Jag vet att jag kan "bryta igenom" nu. Jag har gått igenom "alla stadier", även fast det är osynligt för andra, är det djupa registreringar i min mentala programmeringskropp, som föder fram resultat, och "laddar ner" insikten i "tingens värld" genom "tid" och "naturlig rå verklighet", som fågeln som kommer med barnet. Jag har i mitt forskat så mycket med kärleken att jag desorienterat mig i tunga teman av "kaos", "straff" och "substanser", vilket skapar en "kreativ kod", som "följs tillbaks" genom den ursprungliga historian. Jag har identifierat mitt drama mer med teoretiska andliga meningar, än med något annat. Jag tror inte ens det fanns något annat; för det var detta som var! Och om någon annan valmöjlighet grovt sett var möjlig vet jag inte. Det känns inte så. Allting "känns" hur som helst "likadant"; och kanaliseras genom relateringsvärlden och värderingar, jaget och misstankar. (Det rena helvetet; och jag är eller har varit "fallen" separerad ifrån allt och alla andra, sökande, eftersom jag sett ALLT som helt OPERSONLIGT; strukturerna och den intensiva distansen, men har samtidigt hävdat något privat, extremt. Det rymmer en slags gåta, och därför är det extremt eller måste vara genom mental uppgång i identitetens myt i en mellantid av utmejsling. Jag skapar en slags fysik utanför mig själv, genom en enorm styrka -som jag kan föra till mig; och växelspela för att förnya evolutionsskapandets induvidualition i livstörsten till "zon". Jag vill hitta en mer androgyn källa för att befrias från identifikation med skuld i den obalanserade massan, och se behovet i "mänskligheten"). Jag håller på med "lekar" hela tiden, och kommer antagligen aldrig "bli av" med dem, annat än att jag besegrar dem genom att jag delar på dem/det totalt, med den som gör likadant, för det ligger ett absurdum eller sadistisk flykt i detta om man avsäger sig släktskapet med denna "urkod".
Bli av med leken (som är ett sökande efter gud), alltså en totalitär integritet.. Det är jakten, behovet (och beroendet) av den andra eller de andra. Extrem labilitet eftersom "ingen" får på sig identifikationen, samtidigt låter man denna "makt utanför" göra det, för att försvara rättvisan. Svårighet att konfrontera "Hämdlystenhet" i sig själv skapar AUTISM, total obalans. Man måste se det onda i sig själv, istället för att tro att det är en slags "princip" eller något, det är en myt. Såhär befrias man från spår av auktoritetsförvirringens förgörande kraft. Men den har "delat ut" rättvist, genom människans hängivenhet inför gud tillbaka i tiden, som nu "rasslar" och är cermoniskt "omodern". Vi börjar släppa taget och ta ny form. Vi BLIR fullt ut. Jag vet inte varför vi beundrar oss själva så mycket, genom "de tidigare generationernas slit" och så vidare. Kanske för att vakna upp och förstå att det finns "något annat"; kärlek brukar beskrivas som "något annat", något högre och finare, det är människokärlek.. upplysningens broderskärlek, som räddar oss. (Jag har alltid sett "visoner" om hur detta kan se ut, men känslomässigt i "bilder", och därför har jag blockerats, genom jordslig och fysiskt kulturell alienation). Jag skojar inte när jag säger att det finns en väg ut från lidandet. Vi måste sluta gräva i gammalt! Tror det handlar om en slags fysisk förlust genom lögnen som den biologiska familjer skapar. Vi har ju själva kommit på allt. Människan skrev heliga skrifter för väldigt längesen och inte idag. Familjens utfrysande beteendemönster identifierar eller bär en dold sanning om arvsynd, svaret och anledningen till sådan fiktion/religion. Sök mer genom fördomsfritt sinnelag. Genom kreativitet som inte vill äga. Jag är inte sväriskt romantisk, jag är närvarande och totalt ärlig.
Behov kan även vara "negativa". Kanske enbart.
Jag lever i en bitterhet eftersom jag är rädd att andra alltid "tar mina idéer" så att det jag vill inte kan realiseras. "Någon annan" är här egentligen "närvaron" av att mina föräldrar (som mitt själv identiferar sig med) tar mitt liv ifrån mig (smärtan jag upplevde som barn av förnekelsen).. "spöken". Jag MÅSTE förlåta dem för att "komma fram"/uttrycka mig; och det gör jag genom fullständig indentifikation personligt, upplösningen. Jag borde istället alltså, för jag förstår detta nu.. vara "tacksam" eller "trygg", istället för bitter. Gud hjälper mig när jag är vaken.
Vattumannen (min SOL) behöver EXPERIMENT. Djupt personligt/intimt närande (I.C) ansvar/ledande (M.C) inför mänskligeheten och människan (Vattumannen).. -genom Månen i Oxen (kroppen) konjunktion Jupiter (sanningen/healande) -realtionen (GUD) som (en själv)/genom (den andra) ett IDEAL (Jupiter; hus 9) -i allmänheten (hus 7)!
Omvandla OFFRET och "skandalen" med den "landsförvisade"; till mytens värdighet.
Ni är ju dem enda man kan prata med. Hur befriar jag mig på riktigt, ifrån denna dualism?
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster