Har sovit i över ½ dygn pg av medicinen. Jag kan nu lösas upp eftersom jag accpeterar allt, inte som förut.
Vaknade för ett tag sen, av en lång och komplicerad "djup" sävlig dröm. Jag förstod att det handlar om den mänskliga FRIA VILJAN, och hur denna underordnat sig ett "spel" som vill "dö" eller "vinna", genom en slags försoning mellan olika "helheters" och "punkter/rolelers" komplex. Spelades upp i kugghjul/cirklar alltid nära att "komma på" eller "överlista" VILJAN -och ALLT detta "avhandlades" eller slingrade sig i hur vi vill uttrycka vår sexualitet för att känna tillfreställelse, och mystik genom att ANDRAS överlevnad/liv/död. (Drömmen rörde också "äktenskapet" mellan man och kvinna, kyrkan/giftermålet, och dårhus, att låta eller vänta någon dö pga dess "avvikande" steg).
Gav känslan av att vi är bortom och innan vår födelse och att detta är den fysiska osynliga/transparenta gemensamma med INDUVIDUALISERANDE kraften och elden.
Funderade på Jesus igår kväll och försökte prova eller acceptera det som sanningen/ryktet, eftersom jag själv upplevt identifikationen med frälsningen/Kritus, som eget JAG. Mitt medvetande är så "öppet" att jag tar in förnimmelser av detta, då igår.. men detta verkade övergå "ett komplex" av "vårt förflutna" som "mänsklighet"; baserat det religilösa rollspelet (utan relativ tid, försvarande av genom "fadern" -vårt "golv", strukturerna för medvetandet/skruvstädet för upplevelsen av RUM/kropp, som tar oss tillbaka genom att vi "blir vuxna/erfarna"). Läste in I MIG SJÄLV.. jagmedvethetens eller själens dolda "orm" utgörande (personligt kände jag detta) sökandet till RENING genom "rädsla för straff".. som gjort våra sinnens "psykotiska" [samhällets förvirring]. Samtidigt fattade jag att detta var ursprunget till allt annat jag väljer eller känner på den djupast emotionella nivån, och kommunicerade med det.
Jag vet vilka två KREATIVA intentioner "lösa" från "sitt ursprung" idag i vår smärta "fluktuerar". Det är lite obehagligt. (Jag förstår eller tar inte in "filsofiskt", alls, utan personligt känslomässigt utifrån centrala sökanden).
Försökte göra en "bro" mellan detta "nät" och ett "nästa steg" från DIMMA och förnekselse, till gud/icke-abolutism, som mitt eget jag och vilja... Fattade att jag levt eller lever totalt i en "dimma".. Men BLIR de tidigare strukturerna av mänsklighetens medvetande(-dysfuntkioner; utveckling).
-
Det känns som om jag säger samma saker hela tiden, allt känns "förgånget" och jag "underkastat" detta. Jag behöver INTE identifera mig med detta längre. Jag behöver SLUTA autoamtiskt ständigt sätta "gud" som centrum för en falsk uppmärksamhet/auktoritet (av de ERFARENHETER som kommit "hittils"), jag vill istället inte förneka någon, men sluta "idealisera" en "platta". Jag vill "tömma huvudet" rent. Kommer ihåg detta från tidigare, men då visste jag inte hur vår gamla integrering genom religion skapade.
Jag känner eller VET hur SMÄRTA kommer komma.
-allt det jag säger underordnar en "stil"-
Jag vill bli av med den eller förlösas genom den.
Det strömmar in en "närvaro" eller "levande" vetskap, om att livet HÄNDER -att det finns ett underliggande DRAMA (av själ)..
Vårt machoistiska rollspel (FF är skit, osv)
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Vårt machoistiska rollspel (FF är skit, osv)
Anna Sara skrev:Har sovit i över ½ dygn pg av medicinen. Jag kan nu lösas upp eftersom jag accpeterar allt, inte som förut.
Vaknade för ett tag sen, av en lång och komplicerad "djup" sävlig dröm. Jag förstod att det handlar om den mänskliga FRIA VILJAN, och hur denna underordnat sig ett "spel" som vill "dö" eller "vinna", genom en slags försoning mellan olika "helheters" och "punkter/rolelers" komplex. Spelades upp i kugghjul/cirklar alltid nära att "komma på" eller "överlista" VILJAN -och ALLT detta "avhandlades" eller slingrade sig i hur vi vill uttrycka vår sexualitet för att känna tillfreställelse, och mystik genom att ANDRAS överlevnad/liv/död. (Drömmen rörde också "äktenskapet" mellan man och kvinna, kyrkan/giftermålet, och dårhus, att låta eller vänta någon dö pga dess "avvikande" steg).
Gav känslan av att vi är bortom och innan vår födelse och att detta är den fysiska osynliga/transparenta gemensamma med INDUVIDUALISERANDE kraften och elden.
Funderade på Jesus igår kväll och försökte prova eller acceptera det som sanningen/ryktet, eftersom jag själv upplevt identifikationen med frälsningen/Kritus, som eget JAG. Mitt medvetande är så "öppet" att jag tar in förnimmelser av detta, då igår.. men detta verkade övergå "ett komplex" av "vårt förflutna" som "mänsklighet"; baserat det religilösa rollspelet (utan relativ tid, försvarande av genom "fadern" -vårt "golv", strukturerna för medvetandet/skruvstädet för upplevelsen av RUM/kropp, som tar oss tillbaka genom att vi "blir vuxna/erfarna"). Läste in I MIG SJÄLV.. jagmedvethetens eller själens dolda "orm" utgörande (personligt kände jag detta) sökandet till RENING genom "rädsla för straff".. som gjort våra sinnens "psykotiska" [samhällets förvirring]. Samtidigt fattade jag att detta var ursprunget till allt annat jag väljer eller känner på den djupast emotionella nivån, och kommunicerade med det.
Jag vet vilka två KREATIVA intentioner "lösa" från "sitt ursprung" idag i vår smärta "fluktuerar". Det är lite obehagligt. (Jag förstår eller tar inte in "filsofiskt", alls, utan personligt känslomässigt utifrån centrala sökanden).
Försökte göra en "bro" mellan detta "nät" och ett "nästa steg" från DIMMA och förnekselse, till gud/icke-abolutism, som mitt eget jag och vilja... Fattade att jag levt eller lever totalt i en "dimma".. Men BLIR de tidigare strukturerna av mänsklighetens medvetande(-dysfuntkioner; utveckling).
-
Det känns som om jag säger samma saker hela tiden, allt känns "förgånget" och jag "underkastat" detta. Jag behöver INTE identifera mig med detta längre. Jag behöver SLUTA autoamtiskt ständigt sätta "gud" som centrum för en falsk uppmärksamhet/auktoritet (av de ERFARENHETER som kommit "hittils"), jag vill istället inte förneka någon, men sluta "idealisera" en "platta". Jag vill "tömma huvudet" rent. Kommer ihåg detta från tidigare, men då visste jag inte hur vår gamla integrering genom religion skapade.
Jag känner eller VET hur SMÄRTA kommer komma.
-allt det jag säger underordnar en "stil"-
Jag vill bli av med den eller förlösas genom den.
Det strömmar in en "närvaro" eller "levande" vetskap, om att livet HÄNDER -att det finns ett underliggande DRAMA (av själ)..
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster