Jag är 18 år och slutar gymnasiet i juni. Jag står inför ett viktigt vägval i mitt liv. Jag vill plugga internationell ekonomi så att jag kan få ett ekonomiskt stabilt liv. Självklart är jag även intresserad av ekonomi.
Å andra sidan har jag pluggat oavbrutet i tolv år. Jag vill testa på det "riktiga livet". Jag tänker på att sticka iväg som backpacker i ett år, att ta en paus och känna friheten. "Carpe diem" tror jag det hette på latin? Efter detta skulle jag i sådana fall börja plugga igen. Men jag skulle förlora pengar på det även om jag lever väldigt snålt. Jag har med stor hjälp från min far sparat ihop ca. 80 000kr till studier. Jag vill inte "slösa" bort dessa pengar på lösdriveri. Samtidigt vill jag inte slösa bort mitt liv. Jag tror att jag skulle lära mig mycket på att resa runt planlöst i världen. Jag skulle inte lära mig att läsa snabbare eller att räkna ut tredjegradsekvationer. Men jag skulle få mer kunskap om hur livet ser ut utanför ankdammen Sverige. Jag skulle få kontakt med nya människor från nya kulturer, lära mig hur det är att vara i ett annat land utan att kunna språket. Kanske skulle jag lära mig lite språk. Jag skulle kunna filosofera och bekämpa materialisten inom mig. När jag är 70 år vill jag tänka tillbaka på mitt liv och vara nöjd med det. Jag vill inte fastna i utbildning-flickvän-jobb-familj-bättre jobb-mer pengar-pension-slut. Jag vill ha ut mer av mitt liv. Visst är det så att jag kan plugga i några år och sedan sticka iväg men då jag är färdig om kanske 5 år kanske jag har någon annan ursäkt till att inte ta chansen (kanske betala av studieskulden). Å andra sidan kommer jag nog ha ännu större studieskuld om jag sticker iväg redan i sommar. Skulder begränsar friheten vilket är det sista jag vill.
Viktiga personer i mitt liv ger mig olika råd. Jag har själv mycket svårt att bestämma mig. Därför frågar jag er filosofer. Vilken väg tycker ni att jag ska välja?
Mitt vägval...
Moderator: Moderatorgruppen
-
Thimmy Bågfeldt
- Inlägg: 49
- Blev medlem: 16 jun 2004 21:17
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Thimmy,
tror inte det finns något svar att få av andra. Det går att motivera olika beslut lika bra utifrån olika synvinklar. Om du börjar studera så får du räkna med att du kommer att förändras som människa under den tiden och inte alls resonerar på samma sätt som nu och går miste om din utflyckt i världen, och om du ger dig ut i världen och får ta del av livet så kanske du aldrig någonsin vill sätta dig i en skolbänk igen. Om du tar och splittar upp dig själv i ett nutida jag och en framtida jag så skulle ni kanske börja gräla. Man får alltså räkna med att man genom sina val idag också väljer bort framtida möjligheter då du i framtiden inte har samma karaktär att utgå ifrån då du fattar beslut. Då får alltså kalkylera utifrån hur din personlighet idag skulle färgas av olika miljöer, men det är svårt.
En annan variant av beslutsfattande kräver att man fördjupar sig i sig själv; lär känna sig själv bättre, och då brukar oftast en väg lysas upp. När man blir gammal så sätts alla dessa vägfragment ihop, och man kan ana vad man kunde ha gjort bättre och var det saknas bitar.
Se vilka olika motiveringar du har till de olika besluten, och vilka som utgår ifrån rädsla och vilka som utgår från din önskan. Att våga följa sin önskan är något viktigt. Personligen så kan jag sträcka mig väldigt långt och vad andra skulle kalla dumdristigt för att uppfylla detta. Det är dessa tillfällen som lyser starkast i mitt liv och som nu börjar visa mig att det finns ett sammanhang mitt i allt kaos; en "gyllene väg". Att ständigt leva förnuftigt och parera för tänkta faror är ett annat sätt att leva, men tar detta över handen blir livet bittrare och bittrare.
Johan
tror inte det finns något svar att få av andra. Det går att motivera olika beslut lika bra utifrån olika synvinklar. Om du börjar studera så får du räkna med att du kommer att förändras som människa under den tiden och inte alls resonerar på samma sätt som nu och går miste om din utflyckt i världen, och om du ger dig ut i världen och får ta del av livet så kanske du aldrig någonsin vill sätta dig i en skolbänk igen. Om du tar och splittar upp dig själv i ett nutida jag och en framtida jag så skulle ni kanske börja gräla. Man får alltså räkna med att man genom sina val idag också väljer bort framtida möjligheter då du i framtiden inte har samma karaktär att utgå ifrån då du fattar beslut. Då får alltså kalkylera utifrån hur din personlighet idag skulle färgas av olika miljöer, men det är svårt.
En annan variant av beslutsfattande kräver att man fördjupar sig i sig själv; lär känna sig själv bättre, och då brukar oftast en väg lysas upp. När man blir gammal så sätts alla dessa vägfragment ihop, och man kan ana vad man kunde ha gjort bättre och var det saknas bitar.
Se vilka olika motiveringar du har till de olika besluten, och vilka som utgår ifrån rädsla och vilka som utgår från din önskan. Att våga följa sin önskan är något viktigt. Personligen så kan jag sträcka mig väldigt långt och vad andra skulle kalla dumdristigt för att uppfylla detta. Det är dessa tillfällen som lyser starkast i mitt liv och som nu börjar visa mig att det finns ett sammanhang mitt i allt kaos; en "gyllene väg". Att ständigt leva förnuftigt och parera för tänkta faror är ett annat sätt att leva, men tar detta över handen blir livet bittrare och bittrare.
Johan
Själv har jag aldrig sett charmen med att åka runt som backpacker. Men det kan visst vara en idé att göra nåt annat direkt efter gymnasiet, för att få tillbaka pluggsuget. Ett förslag är att jobba (i så fall, sök jobb tidigt, för det är tydligen ont om dem). Men om du tycker att det är tillräckligt kul att resa ska du naturligtvis göra det.
Det håller jag inte med om. Om du t ex brände dina pengar på sprit så vore det dumt.
Det beslut du tar är alltid rätt.
Det håller jag inte med om. Om du t ex brände dina pengar på sprit så vore det dumt.
Dumt enligt vad? Din subjektiva måttstock byggd på kristendomen?Stefan skrev:Det håller jag inte med om. Om du t ex brände dina pengar på sprit så vore det dumt.
Det jag försökte poängtera var att det är ofta inte valen som är viktiga - utan det är hur vi utvecklas efter vi gjort valen.
Att bli alkoholist i 5 år av sitt liv och sedan få insikt och starta upp en drogavärjningsklink behöver inte vara sämre än att slava olyckligt i ett kulturellt konstruerat ekorrhjul i 20 år.
Det viktiga är enligt mig att man utvecklas mot en mera balanserad och lycklig människa.
I stort sätt alla människor som blir något "stort", har nån gång i sitt liv levt i en mycket destruktiv period som tvingat dom att utvecklas.
PopJimmy skrev:Dumt enligt vad? Din subjektiva måttstock byggd på kristendomen?
Jag tror att det är du som kopplar sprit till kristendomen, inte Stefan. Om han bara brände alla sina pengar och ägodelar, punkt, då vore det också dumt. Eller om han sköt sig själv i huvet till exempel. Naturligtvis enligt min subjektiva måttstock, men knappas byggd på kristendomen (mer än den är byggd på exempelvis satanismen).
PopJimmy skrev:Det jag försökte poängtera var att det är ofta inte valen som är viktiga - utan det är hur vi utvecklas efter vi gjort valen.
Men eftersom vi inte på förhand kan veta vad som är utvecklande spelar det ingen roll vad vi väljer. Vi kan mycket väl leva ett lyckligare liv som avdankade alkisar än som framgångsrika affärsmän. Men å andra sidan kan vi också leva ett lyckligare liv som framgångsrika affärsmän än som avdankade alkisar. Således kan man alltså fortfarande välja precis efter tycke och smak, eftersom det ändå inte nödvändigtvis blir som man tänkt sig.
PopJimmy skrev:Att bli alkoholist i 5 år av sitt liv och sedan få insikt och starta upp en drogavärjningsklink behöver inte vara sämre än att slava olyckligt i ett kulturellt konstruerat ekorrhjul i 20 år.
Varför vara sjuk och fattig när man kan vara frisk och rik? Hela din framställning är otroligt vinklad - den som blir alkoholist i 5 år kommer inte nödvändigtvis till insikt och den som arbetar på ett kontor slavar inte nödvändigtvis olyckligt i 20 år. Utifrån sett verkar alkoholism vara ett mycket säkrare kort för olycka än kontorsarbete.
PopJimmy skrev:Det viktiga är enligt mig att man utvecklas mot en mera balanserad och lycklig människa.
Det håller jag med om.
PopJimmy skrev:I stort sätt alla människor som blir något "stort", har nån gång i sitt liv levt i en mycket destruktiv period som tvingat dom att utvecklas.
Nä, det tror jag inte. Fast jag antar att man kan omdefiniera termen "stor" så att den blir självuppfyllande just för sådana personer som gjort sig kvitt destruktiva beteenden. Det tycker jag dock är lite vilseledande - man missar då de bedrifter som uppkommit utan särskilt stort lidande, liksom alla de som aldrig tagit sig vidare utan dött i det destruktiva.
Gott nytt år!
§
Hovnarr:
Min poäng är dock fortfarande att det är bara NÄR människor är med om svåra saker som de utvecklas. Jag har otroligt mycket emepel på det. Jag tror du förstår vad jag menar om du tänker på VAD jag försökte säga bakom orden, inte på HUR jag framförde det.
Okej här kommer ett långt inlägg att bita i:
Okej Hovnarr nu tänkte jag ta upp lite av mina inre uppfattningar och synpunkter som jag inte orkat uttrycka av - ja ren lathet.
Jag erkänner att jag glider ifrån lite från ämnet i delar av detta inlägg, och detta kan kanske ses som olyckligt.
Allt jag säger är bara uttryck av mitt begränsade subjektiva personliga perspektiv - och det innebär alltså att jag inte har nått någon absolut sanning.
Nu får du och Stefan ta åt er hur mycket eller lite ni vill av mitt inlägg.
Okej för det första så är jag inte inne på ett personangrepp mot Stefan.
Det jag reagerar på är alltså inte bara inlägget Stefan skrev, utan helheten.
Jag har inget emot Stefan som människa alls, verkligen inte!
Dessutom gillar jag inte att prata om honom i 3e person, men jag måste nu brodera ut vad jag innerst inne känner, eftersom jag ser vissa tydliga mönster.
Det jag gång på gång förstår - är hela bakgrunden till hans prägling.
Alla människor är produkter av deras upplevelser - det är något jag försöker trycka på i alla diskussioner jag någonsin har. Men ibland är det jobbigt och tjatigt att jämt behöva förklara detta om och om och om igen.
Jag vill poängtera att det är inte kristendomen i grunden som religion som är bristande. Jag anser att Jesus antagligen var en av de mest medvetna personerna som levt på denna planet, det eftersom han såg igenom kulturlla strukturer och fokuserade sig på människor istället för system av värderingar.
Den esoteriska delen av kristendomen uppmuntrar jag starkt.
Det är den konservativa och degraderade delan och kulturen som uppstått ur kristendomens goda grund som jag syftade på, som Stefan gång på gång ger spår av att förespråka. Och den delen av det kulturella arvet är enligt mig bara hämmande.
(Detta kan man uppmärksamma genom att Stefan ofta förespråkar kristna värderingar på t.ex. Religion/andlighet delen av forumet)
Okej nog om Stefan. (Han är en mycket reko människa som jag i min helhet absolut inte har några avesioner mot).
Men när man är på internetforum så kan man bara möta en extremt liten del av människors personlighet och det gäller i alla diskussioner mellan alla människor.
Det är samtidigt den lilla delen av människan där vi är mest olika på - graden av vårat medvetandemässiga utvecklande.
Därför kan det verka som att jag är kritisk mot Stefan i helhet som människa - men så är således inte fallet. Det är bara en pytte pytte liten del av honom jag har problem med.
OKej nu ska jag ta upp mitt synsätt på medvetandets utvecklingsfaser.
Man kan dela upp det mänskliga medvetandets utveckling i tre faser: prerational, rational och postrational.
Dessutom är alla människor, religioner och kulturer omedvetet förespråkare något av dessa steg.
All utveckling i hela samhället - hos människor och kulturer går alltså mot högre medvetandesteg - helt automatiskt utan att människor ens är medvetna om det.
Prerational = mycket fokus på de delar av medvetandet som utvecklas rör kroppen innan det rationella tänkandet utvecklats.
Hit hör fysiska behov, mycket fokus på positiva och negativa känslomässiga aspekter. Människor med starka drag av narcisisim och borderline hör hit. (Sekter fokuserar mycket på denna del av medvetandets utveckling: behovet av att bli omhändertagen, behover av at höra till i en grupp, behovet av att ha en idol, e.t.c.,) Det rationella tänkandet uppmuntras inte.
Rational = mycket fokus på de rationella delarna av medvetande. Rule/role thinking som uttrycker sig i en känsla av osäkerhet gällande de roller som samhället satt upp.
Formal-reflexive (som HELA DENNA TRÅD egentligen handlar om): Vid detta steg upplever man en identitetskris för att man är oförmögen att forma ens eget liv. Alla typer av hypotetiska möjligheter presenterar sig, men personen ifråga känner det svårt att att göra pragmatiska val. Lösningen: introspection (Kontemplation över ens egna tankar, känslor och upplevelser; själv-undersökning)
Vision-logic: Den personliga patologins (Ratinella) tänkandets högsta punkt. Personen frågar: "Har det jag gör någon egentlig mening?, Vad spelar det för egentlig roll?" Vid denna punkt är det vikitgt att lära sig att livet och hela dess förlopp åter och åter igen kommer tillbaka till ensjälv - oavsett om man försöker fly. Det innebär att man inser att man kan ge livet en mening genom att ägna sig åt något helt ostört.
Postrational = går förbli och inkorporerar både prerational och rational delarna av medvetandet, men hänger alltså inte upp sig på någon av dessa utan använder bara dessa steg ur dess positiva vardagliga aspekter. (jag kan skriva mera om dessa, men eftersom dessa är tabu i våran västerländska kultur - så har jag valt att inte ta upp dessa här och nu - eftersom många blir snabbt kritiska, vilket är helt naturligt. Naturligt eftersom människor inte kommit dit själva och vägrar vara nyfikna. Jag har försökt att ta upp mina egna uppleveler av dessa medvetandestadier, i andra trådar med mer och mindre lyckat utfall).
Stereotypa, begränsade och slätstrukna värderingar byggda på kulturella uppfattningar som bottnar i prerational och raional medvetandestadierna kommer aldrig att bringa positiv förändring, därför kommer jag aldrig någonsin i mitt hela liv att röra eller att fokusera på dessa eftersom jag är medveten om vilken förvirring och vilket lidande det skapar.
Jag har sett igenom hela våran kulturella struktur och vardagliga uppfattningar vilket gör att jag inte kan gå tillbaka till dessa.
Den riktiga och enda revolutionen börjar inombords.
Jag tycker om er båda två som människor Stefan och Hovnarr och jag är medveten av att mitt personliga perspektiv kan vara helt felaktigt.
Ni är välkommna att ignorera allt jag skriver som ren nonsens.
Gott nytt år på er!
Jag vet inte om du missade det, men det var det jag sa i mitt första inlägg.hovnarr skrev:Men eftersom vi inte på förhand kan veta vad som är utvecklande spelar det ingen roll vad vi väljer.
PopJimmy skrev:Det beslut du tar är alltid rätt.
Det är bara för att du vinklade den. Jag uteslöt verkliget inget, det var du som gjorde det. (däremot orkarde jag inte brodera ut mitt inlägg, vilket gjorde att det blev utrymme för feltolkningar)hovnarr skrev:Varför vara sjuk och fattig när man kan vara frisk och rik? Hela din framställning är otroligt vinklad.
Jag valde som sagt att inte skriva alla om alla perspektiv. Jag håller fortfarande med dig, jag har inte sagt något annat.hovnarr skrev:man missar då de bedrifter som uppkommit utan särskilt stort lidande, liksom alla de som aldrig tagit sig vidare utan dött i det destruktiva.
Min poäng är dock fortfarande att det är bara NÄR människor är med om svåra saker som de utvecklas. Jag har otroligt mycket emepel på det. Jag tror du förstår vad jag menar om du tänker på VAD jag försökte säga bakom orden, inte på HUR jag framförde det.
Okej här kommer ett långt inlägg att bita i:
hovnarr skrev:Jag tror att det är du som kopplar sprit till kristendomen, inte Stefan...... min subjektiva måttstock, men knappas byggd på kristendomen (mer än den är byggd på exempelvis satanismen).
Okej Hovnarr nu tänkte jag ta upp lite av mina inre uppfattningar och synpunkter som jag inte orkat uttrycka av - ja ren lathet.
Jag erkänner att jag glider ifrån lite från ämnet i delar av detta inlägg, och detta kan kanske ses som olyckligt.
Allt jag säger är bara uttryck av mitt begränsade subjektiva personliga perspektiv - och det innebär alltså att jag inte har nått någon absolut sanning.
Nu får du och Stefan ta åt er hur mycket eller lite ni vill av mitt inlägg.
Okej för det första så är jag inte inne på ett personangrepp mot Stefan.
Det jag reagerar på är alltså inte bara inlägget Stefan skrev, utan helheten.
Jag har inget emot Stefan som människa alls, verkligen inte!
Dessutom gillar jag inte att prata om honom i 3e person, men jag måste nu brodera ut vad jag innerst inne känner, eftersom jag ser vissa tydliga mönster.
Det jag gång på gång förstår - är hela bakgrunden till hans prägling.
Alla människor är produkter av deras upplevelser - det är något jag försöker trycka på i alla diskussioner jag någonsin har. Men ibland är det jobbigt och tjatigt att jämt behöva förklara detta om och om och om igen.
Jag vill poängtera att det är inte kristendomen i grunden som religion som är bristande. Jag anser att Jesus antagligen var en av de mest medvetna personerna som levt på denna planet, det eftersom han såg igenom kulturlla strukturer och fokuserade sig på människor istället för system av värderingar.
Den esoteriska delen av kristendomen uppmuntrar jag starkt.
Det är den konservativa och degraderade delan och kulturen som uppstått ur kristendomens goda grund som jag syftade på, som Stefan gång på gång ger spår av att förespråka. Och den delen av det kulturella arvet är enligt mig bara hämmande.
(Detta kan man uppmärksamma genom att Stefan ofta förespråkar kristna värderingar på t.ex. Religion/andlighet delen av forumet)
Okej nog om Stefan. (Han är en mycket reko människa som jag i min helhet absolut inte har några avesioner mot).
Men när man är på internetforum så kan man bara möta en extremt liten del av människors personlighet och det gäller i alla diskussioner mellan alla människor.
Det är samtidigt den lilla delen av människan där vi är mest olika på - graden av vårat medvetandemässiga utvecklande.
Därför kan det verka som att jag är kritisk mot Stefan i helhet som människa - men så är således inte fallet. Det är bara en pytte pytte liten del av honom jag har problem med.
OKej nu ska jag ta upp mitt synsätt på medvetandets utvecklingsfaser.
Man kan dela upp det mänskliga medvetandets utveckling i tre faser: prerational, rational och postrational.
Dessutom är alla människor, religioner och kulturer omedvetet förespråkare något av dessa steg.
All utveckling i hela samhället - hos människor och kulturer går alltså mot högre medvetandesteg - helt automatiskt utan att människor ens är medvetna om det.
Prerational = mycket fokus på de delar av medvetandet som utvecklas rör kroppen innan det rationella tänkandet utvecklats.
Hit hör fysiska behov, mycket fokus på positiva och negativa känslomässiga aspekter. Människor med starka drag av narcisisim och borderline hör hit. (Sekter fokuserar mycket på denna del av medvetandets utveckling: behovet av att bli omhändertagen, behover av at höra till i en grupp, behovet av att ha en idol, e.t.c.,) Det rationella tänkandet uppmuntras inte.
Rational = mycket fokus på de rationella delarna av medvetande. Rule/role thinking som uttrycker sig i en känsla av osäkerhet gällande de roller som samhället satt upp.
Formal-reflexive (som HELA DENNA TRÅD egentligen handlar om): Vid detta steg upplever man en identitetskris för att man är oförmögen att forma ens eget liv. Alla typer av hypotetiska möjligheter presenterar sig, men personen ifråga känner det svårt att att göra pragmatiska val. Lösningen: introspection (Kontemplation över ens egna tankar, känslor och upplevelser; själv-undersökning)
Vision-logic: Den personliga patologins (Ratinella) tänkandets högsta punkt. Personen frågar: "Har det jag gör någon egentlig mening?, Vad spelar det för egentlig roll?" Vid denna punkt är det vikitgt att lära sig att livet och hela dess förlopp åter och åter igen kommer tillbaka till ensjälv - oavsett om man försöker fly. Det innebär att man inser att man kan ge livet en mening genom att ägna sig åt något helt ostört.
Postrational = går förbli och inkorporerar både prerational och rational delarna av medvetandet, men hänger alltså inte upp sig på någon av dessa utan använder bara dessa steg ur dess positiva vardagliga aspekter. (jag kan skriva mera om dessa, men eftersom dessa är tabu i våran västerländska kultur - så har jag valt att inte ta upp dessa här och nu - eftersom många blir snabbt kritiska, vilket är helt naturligt. Naturligt eftersom människor inte kommit dit själva och vägrar vara nyfikna. Jag har försökt att ta upp mina egna uppleveler av dessa medvetandestadier, i andra trådar med mer och mindre lyckat utfall).
Stereotypa, begränsade och slätstrukna värderingar byggda på kulturella uppfattningar som bottnar i prerational och raional medvetandestadierna kommer aldrig att bringa positiv förändring, därför kommer jag aldrig någonsin i mitt hela liv att röra eller att fokusera på dessa eftersom jag är medveten om vilken förvirring och vilket lidande det skapar.
Jag har sett igenom hela våran kulturella struktur och vardagliga uppfattningar vilket gör att jag inte kan gå tillbaka till dessa.
Den riktiga och enda revolutionen börjar inombords.
Jag tycker om er båda två som människor Stefan och Hovnarr och jag är medveten av att mitt personliga perspektiv kan vara helt felaktigt.
Ni är välkommna att ignorera allt jag skriver som ren nonsens.
Gott nytt år på er!
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 15 och 0 gäster