primitiva känslor

[VildaMatilda]

Ni verkar kloka och jag behöver hjälp av kloka personer. Har sedan några år tillbaka varit medlem i en förening och utifrån den har jag även träffat en man och lärt känna flera nya vänner. Därmed umgås jag med många både på ett privat plan men även mer organiserat inom föreningslivet. För några månader sen hade jag och min man en middag med fest. Många av våra vänner från föreningen var inbjudna. Dit också en tjej som jag sedan tidigare märkt att hon visat visst intresse för min man. Inget allvarligt utan t ex långa ögonkast etc. Under middagen märkte jag att hon skrattade mkt åt min mans skämt samt att hon satt och gav honom långa ögonkast. När middagen var slut så satt jag en stund med några av våra vänner och så tänkte jag att tjejen antagligen passat på nu att få ensamtid med min man. Så jag gick ut i huset och letade och precis som jag trott så stod de och pratade ensamma. Då gick jag därifrån, och därefter hörde jag från en av våra vänner att tjejen då sagt att jag kanske blivit sur för att ”hon och min man visat intresse för varandra en längre tid” och detta gjorde mig förstås ännu argare eftersom jag vet att min man inte är intresserad av henne. Han älskar mig väldigt mycket.

Sedan följde irritation för att hon inte lämnade min man ifred på hela kvällen. Hon ville att han skulle hjälpa henne lösa något problem och de skulle gå ut på en promenad för att göra det. Jag ifrågasatte varför de skulle ut på en promenad för att göra det, varför kunde de inte stanna på festen. Min man var jättefull och försökte tafatt reda upp situationen med mig, men jag kände mig ledsen att han spenderade hela kvällen med att prata med den där tjejen som insisterade på att hela tiden prata med honom. Hade dessutom fullt upp med att ta hand om våra gäster och inte tid eller ork för allt det där. De andra singel-männen försökte att underhålla den andra tjejen men hon ville bara umgås med min man.

Det var en så otäck situation att jag grät tillsist och var helt förtvivlad. Hade aldrig varit med om att en tjej så raffinerat struntade i att respektera mitt förhållande. Då blev det bara ännu värre och hon skulle prata med min man om varför jag var så ledsen och varför vi hade problem i vårt förhållande (som vi inte hade). Det slutade med att jag blev så arg att jag avslutade festen och bad folk att gå hem. Jag var arg på min man också att han inte stått upp för mig så han fick också gå. Våra vänner gjorde sitt bästa för att inte lämna dem ifred och han fick sova hos en manlig vän. Tjejen ville ha efterfest med honom men det ville han förstås inte. Våra vänner från festen var alla på min sida och tyckte genuint att hon betedde sig illa och det kändes på sätt och vis som en tröst.

Dagen efter fick jag mail från tjejen där hon tyckte att jag förstört hennes kväll, medan jag i svaret ifrågasatte varför hon inte lät oss reda ut våra problem själva och hur hon kunde komma på tanken på att ha en efterfest med min man när hon varit delaktig i att vår middag blev förstörd och även ställt till tjafs mellan mig och min man. För jag hade dragit mig undan i en sån situation men det gjorde hon inte utan fortsatte. Men hon förstod verkligen inte att hon gjort nåt fel och tyckte att det var jag som betett mig dåligt mot henne och min man. Det gick inte att reda ut så jag släppte att försöka prata med henne om vad som hänt, för jag kände att hon verkligen inte hade förståelse för att sätta sig in i vår situation. Hon gjorde även försök att kontakta min man via mail men han svarade inte.

Situationen är komplex på så sätt att tiden har gått och föreningen fortsätter att ha möten etc och vi är ”tvungna” att fortsätta träffa henne. det är väldigt jobbigt eftersom hon låtsas som ingenting och skrattar och ler hela tiden. För min mans del är det hela överspelat och han tycker att jag är jobbig när jag fortfarande blir ledsen när jag tänker på allt som hände den där hemska kvällen. Vi bråkade om kvällen några gånger efteråt och det tog lång tid att reparera, eftersom jag kände att min man inte förstod mina känslor. Han tyckte att ”inget hände” och att han inte var intresserad av henne, men från min sida handlar det mer om respekten som brustit från hennes sida.

Samtidigt vill jag inte vara långsint och förstår inte heller varför jag hänger upp mig på den där händelsen när vi umgås så mycket med andra och jag inte har några problem när min man umgås med andra tjejer. Men de förstår ju gränser, den här tjejen har lika stor social kompetens/finkänslighet som en babian. Hur ska jag göra tycker ni, och hur ska jag kunna släppa den här situationen men samtidigt kunna träffa henne på föreningen utan att bli ledsen och undvika gå dit överhuvudtaget?  Eller ska jag lämna föreningen och hitta nya vänner, det känns inte bra heller att undvika?? Jag kan inte slappna av alls nu när hon är i sällskap för jag tänker på det som hände den där kvällen och det får mig att må dåligt. Jag försöker verkligen att tänka rationellt och sansat men det känns mer som att vi är djur och att hon försökte inkräkta på mitt revir och ta min man och att vi hade en katt-fajt, men vadsjutton ska man behöva känna så primitivt?

[Zokrates]

Man kan inte äga en annan person, du äger inte heller din man. Du får helt enkelt lita på honom när han säger att det är dig han vill ha och att han skiter i den andra, men skulle så inte vara fallet så bit i det sura äpplet och hitta en annan. Vad gäller babianen så ignorera inte, djur har också känslor. Försök se det positivt, du är ihop med en attraktiv hanne som fler än du kan tänkas krypa på, var glad för det, det kunde ju ha varit tvärtom.

[Skogsälvan]

Jag håller med Zokrates. Det är väl roligt att din man är attraktiv och att han faktiskt är DIN man Ändå kan jag förstå att sånt här kan svida en del. Hur har ni det med tilliten till varandra i ert förhållande?

[transversal]

Säger som de ovanstående. Skit i bruden. Känns som om du hakar upp dig för mycket på henne. Kan inte din snubbe säga ifrån själv så kommer du i längden inte att orka vara med honom.

Om jag var du så skulle jag strunta i honom (i just det här avseendet), strunta i bruden och satsa på att försöka ha så kul själv som möjligt och tuffa på som ett litet tåg så att han blir upptagen med att försöka hålla jämna steg med dig istället för att drula omkring med tjejer som kastar blickar.

[Avantgardet]

Är det bara jag som inte lovsjunger rationaliteten? Jag säger: kasta vantarna! Ge dig på satmaran! Ge henne stryk tills hon lärt sig läxan!

[transversal]

Är det bara jag som inte lovsjunger rationaliteten? Jag säger: kasta vantarna! Ge dig på satmaran! Ge henne stryk tills hon lärt sig läxan!

Jeje. Och addera lite gegga och wet-t-shirt så blir bilden komplett ...

[Avantgardet]

Nu tänker du som en karl! Tacka fan för att det är det han vill se, annars skulle han väl inte "spelat" så oskyldig. Om hon sen vill ge honom nöjet eller inte, det beror väl på om han är värd besväret.

[Zokrates]

Vadå komplett? Är det udda lösningar som gäller, så dumpa mannen och lägg beslag på bimbon själv! Män är ganska så värdelösa ändå när det kommer till kritan.
OBS! Och OPps,..
Det gäller givetvis bara andra män såklart.

[Avantgardet]

Ingen idé du försöker ställa dig in Zokrates, jag vill ändå inte ha dig.

[transversal]

Det är roligare att vara gullig på andra sätt och på egna premisser. Men alla är ju lite svaga för det där med svartsjuka. Det är ju helt enkelt skitkul att göra sin respektive lite svartsjuk då och då. Så länge det inte går till överdrift och blir hemska gräl och hej och hoppsan och ... det tristaste som finns med folk som aldrig blir svartsjuka.

Fast man vill ju inte kunna styra och ställa hur mycket som helst heller ...

Hm ...

[Avantgardet]

Du har så rätt så. Kärleken mellan könen är krig, som den gode Strindberg sade (och jag undrar om inte Schopenhauer förekom honom). Slentrian är väl egentligen bara ett annat namn för död, men med det inte sagt att man alltid skulle vilja ha det livat.

[transversal]

Alternativa skäl till varför din snubbe håller på som han gör.

Alternativ 1: han älskar dig faktiskt, precis som du säger.

a) han tycker att han får lite för lite uppmärksamhet från dig (alternativt har ett stort uppmärksamhetsbehov) och suger åt sig lite av uppmärksamheten från bimbo-bruden.

b) han är lite less på att ert förhållande tickar på så regelbundet och vill ställa till lite kaos i hönshuset.

c) han har vidare toleransgränser vad det gäller flirtande och att ta sig friheter i ett förhållande än vad du har. Det kan du enkelt (och roligt) testa.

d) han är lite dum i roten och fattar inte att han inte kan hålla på med flera grejor på en gång. Han tror att han kan både ha och äta kakan. Det kommer an på dig att informera honom om att så inte är fallet. Men det är i stort sett allt du kan göra.

e) blandtillstånd, välj själv. Finns säkert fler alternativ ...


Alternativ 2: han älskar dig inte lika mycket som han säger. Men det där är ju inget man kan spekulera utan något som utkristalliserar sig över en längre tidsrymd.


Så, vilda-tilda, håll huvudet kallt.

[mereologi]

Sök dig till personer som som du litar på och som verkligen förstår dig. Utgå från relationer som du känner dig trygg i för om du är trygg så kan du vara naturlig. Utgå ifrån dig själv, ditt perspektiv. Dina värderingar. Ta dig själv på allvar, respektera dig själv och dina känslor, lyssna till dit inre, ingen annan ska bestämma din ståndpunkt. Försök vara självständig. Säg vad du tycker, om du känner för det. Du kanske ska ta ett uppehåll och se hur det faller sig. Han måste bli medveten, ta ansvar. Om du gillar gemenskapen så fortsätt att umgås med samma människor. Det är inte meningen att du ska behöva kontrollera någon. Ibland måste man våga tro på ödet, du måste våga stanna upp, kanske ta ett steg tillbak.

[VildaMatilda]

Tror ni missförstådde lite. Jag var inte missnöjd med hur han (min man) agerade, däremot är det möjligtvis en lutning mot "transversals" alternativ 1 C, därför att vi har olika värderingar, någonting som ju ofta är fallet i relationer.

Samtidigt blir jag lite förundrad över svaren i den här tråden. Har ni missat på fester, middagar och dylikt att de flesta par klänger som iglar på varandra? Detta verkar vara djupt förankrat i den mänskliga instinkten. Sedan kan man ha en önskevärld att det inte skulle vara så, men så ser verkligheten ut. Just detta brukar ofta våra vänner säga är så skönt med oss, att vi är inte som iglar på varandra, jag och min man, utan vi umgås med alla. Jag har inga problem med att min man umgås och snickesnackar med andra tjejer och inte han heller med mig, att jag umgås med killkompisarna. Det är just denna tjej som jag har problem med och det handlar i grunden om att hon inte visat respekt för mig och att jag har svårt att känna tillit till henne, samt även att jag minns den där kvällen och mår dåligt därför att det var så otäckt att tappa greppet om mitt förhållande som annars är väldigt starkt.

Problemet blir när någon inte respekterar gränserna och man börjar ogilla att umgås med den personen, hur ska man göra, ska man umgås med den personen ändå, eller ska man undvika personen. Den problemställningen kan ju gälla vem som helst, t ex en svärdotter som ogillar svärmor, ska hon träffa henne ändå?

 men tack för ändå för era svar