Vi känner att vi inte har några vi kan räkna med. Vi testar bara varandras kärlek i ett övermedvetet spel. Det finns ingen hållbar intensitet i denna livsform.
http://www.youtube.com/watch?v=bFaee49YjMw
Jag identiferar mig med STRUKTUREN för att kunna bli mig själv; slita mig ut mig själv och göra alla mina principer kvinnliga genom att ta kål på sanningen och erkänna rättvisan bakom spelet -genom att fullt ha förstått den manliga formen.... Strukturen går sönder när den är sig själv för länge och för djupt; det är det enda som kan RAMA IN kärleken, och därför behövs en roll av allt det man inte är.
http://www.youtube.com/watch?v=GXz_CrobwKM
Födelsen kommer ju även med något nytt, för annars skulle den inte vara från början. Det är den kvinnliga karaktären; födelsen är rent maskulin och därför drar jag ut på tiden och förstår mer och mer så att jag tillslut kan släppa på denna identifikations värde. Mitt problem är uttråkning.
(Saturnus -> Kräftan 9e huset)
Varför försöker vi lura varandra?
Moderator: Moderatorgruppen
Söker knarkarkompisar som förstår spelet och inte övervärderar sig själva.
Så att man kan INGÅ i SIG SJÄLV; genom den högsta av kontrollformer utanför sig själv.. Genom det lösa upp och tvätta hjärtat från sorg.
Älskar upplevelser av kontrollförlust. Samlag är inte lika sexigt och alldelles för tunt för att svara på dem vi verkligen är.
http://www.youtube.com/watch?v=HusVJ_XE ... re=related
Min känslomässiga reflexrörelse finns just nu bara UTANFÖR/bortom mig själv.. men känns väldigt mycket som den där låten.. återfödelsen måste bära med sin en kreativ vinst, om ni förstår vad jag menar.. det måste smälta ner vissa element av förnekelse...
Så att man kan INGÅ i SIG SJÄLV; genom den högsta av kontrollformer utanför sig själv.. Genom det lösa upp och tvätta hjärtat från sorg.
Älskar upplevelser av kontrollförlust. Samlag är inte lika sexigt och alldelles för tunt för att svara på dem vi verkligen är.
http://www.youtube.com/watch?v=HusVJ_XE ... re=related
Min känslomässiga reflexrörelse finns just nu bara UTANFÖR/bortom mig själv.. men känns väldigt mycket som den där låten.. återfödelsen måste bära med sin en kreativ vinst, om ni förstår vad jag menar.. det måste smälta ner vissa element av förnekelse...
Befrielsen från karman -leder in mig i motpolen av Saturnus-Neptunus som står exakt på tredje husets kusp och styr just det huset eftersom den är i Stenbocken. Reflexschemat leder mig in i 9e husets SANNING; i Kräftan [känslor] -och aktiverar Månen-Jupiter; som blir närvarande från 7e huset (andra/kärlek) till 1a (födelsen) -och frigör Sol som styr M.C, och står på I.C...
Så ser "återfödelsen" ut. Jag "förklarar" sanningen, för att komma ur den och få en FLYTANDE självbild.
Jag har alltid varit förvirrad eftersom jag är min egen egen förälder.
Så ser "återfödelsen" ut. Jag "förklarar" sanningen, för att komma ur den och få en FLYTANDE självbild.
Jag har alltid varit förvirrad eftersom jag är min egen egen förälder.
Anna Sara skrev:Älskar upplevelser av kontrollförlust. Samlag är inte lika sexigt och alldelles för tunt för att svara på dem vi verkligen är.
Samlag håller jag med om att det låter torrt. Däremot är sex något av det bästa. Och det är däri hela skillnaden ligger, därför ligger skönhet i the eye of the beholder. Det är inte ett vad som är intressant, det är hur man förhåller sig till det. Allting ligger i relationen, men relationen beror inte bara av den ena (externa) parten - varför det heter just relation. It takes two to tango.
Ang knarkarkompisar, läs Avantgardets perspektiv om droger igen: /tankar och känslor/En drogteori http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=6308
Och ang knarkarkompisar; tvinga inte. Tillåt. Speciellt om du säger dig vara intresserad av att tappa kontrollen - låt saker bli vad de blir. Tillåt andra vara som de är. Bjud dig själv på en resa. Och om någon vill följa med någon gång och du känner för det, tillåt det. Tillåt dig själv bli uppbjuden till dans.
Och ang knarkarkompisar; tvinga inte. Tillåt. Speciellt om du säger dig vara intresserad av att tappa kontrollen - låt saker bli vad de blir. Tillåt andra vara som de är. Bjud dig själv på en resa. Och om någon vill följa med någon gång och du känner för det, tillåt det. Tillåt dig själv bli uppbjuden till dans.
Alltså vad fan är ni för människor? Tror ni att någon är annurlunda?
Ni sitter ju bara och försvarar LIDANDET.
Jag är hela mig själv.. ni förlöjligar sammanhanget. "Sex" är det enda jag kan hålla på med ..saken är bara att jag ser stagnationen så tydligt. Jag vill bortom, vara fri från min egen kropp, som vill dö.
Grejen är att kroppen (sjukdommar, sömn etc) har samma intelligens som en själv.
Ser ni inte längre än så här? Jag försöker ju bara effektslå lite på de plattformar ni förstår.
-
KÄNSLOR är min avbild, det jag vill nå. Fristående SUBSTANS. Därför är jag väldigt svårattraherad av kollektiva bilder, eftersom jag vet att allt betyder samma sak och är transformationen.. Jag å andra sidan kräver transmutationen, och därför är jag så osäker och klängig -min fria yta är mitt mål, hem och centrum ..det är så mötsägelsefullt. Jag är inte ens bisexuell för jag minns mina egna konkreta mönster och fysiska minnen som tagit mig hit. Fryst i tiden, typ.
Alltså förlåt för att jag är lite otrevlig.. men jag ser igenom mig själv hela tiden, och har lite problem... automatiserad.
Alltså det jag försöker förmedla är att jag är helt UPPLUCKRAD -och därför i tätare beroende av er bortom min medvetna frivilliga vilja s.a.s -min vilja är förstås min aktivitet och min själ. Jag stretar imot känslan av att inte längre veta skillnad mellan sig själv och andra människor.. eftersom jag "sparar" på konkretisismens möte med alla mina logiska minnesbilder, av någon självbevarelsedrift, jag är alltså inte förlorad.. men lurar alla andra än dem som förstår mig. Mitt praktiska liv är en koja, ett fragmenterat sökande, kontrolltvång.. förflustens långsamma återfödande av de ansvar jag har samlat ihop i mänsklighetens motpart.. det är så förvirrat eftersom jag hela tiden vet att vi vet samma sak och skyddar oss själva i samma lek och vill vara bäst för att inte gå igenom förlusten en gång till.... det är så mentaliserat så inget går imot mig.. kärlek och psykos är samma sak eftersom själsjaget ser igenom betingelserna.. det är så rått och ohämmat att vi ser till och med detta... och det är DÄRFÖR jag börjar prata om det här med droger nu.. det handlar om passion.. det handlar om att dedikera denna resa till gruppen, eftersom det inte finns något annat kvar att göra.. Vi är manifesterade. Vi har uppnått vår dröm och nu kan vi vara totalt sanna mot oss själva och göra det vi skulle gjort för länge sen, oberörd av cermonin eftersom vi inte är dumma i huvudet.
Man vet att det är något man valt, man tar ansvar.. eftersom allting sitter i livshistorian.. cyklicitetens ansikte -vem är jag?
Jag orar mig hela tiden för att "dem" inte kan/vill förlåta att jag är så tydlig med mig själv.. saken är att de ger dem "mer" av er/massan, och det är därför de ens är intresserade av mig från början. Jag äger bara en BILD, och de måste acceptera sig själva och helheten i den för att vi ska känna intimitet. "Ge sig av sig själv" -vad tror ni det betyder egentligen? Dans runt midsommarstången eller? Har jag inte påmint er tydligt om att vi lever i en psykos pga förflust och kontroll av vårt sexuella ansikte dvs gud?
Ni sitter ju bara och försvarar LIDANDET.
Jag är hela mig själv.. ni förlöjligar sammanhanget. "Sex" är det enda jag kan hålla på med ..saken är bara att jag ser stagnationen så tydligt. Jag vill bortom, vara fri från min egen kropp, som vill dö.
Grejen är att kroppen (sjukdommar, sömn etc) har samma intelligens som en själv.
Ser ni inte längre än så här? Jag försöker ju bara effektslå lite på de plattformar ni förstår.
-
KÄNSLOR är min avbild, det jag vill nå. Fristående SUBSTANS. Därför är jag väldigt svårattraherad av kollektiva bilder, eftersom jag vet att allt betyder samma sak och är transformationen.. Jag å andra sidan kräver transmutationen, och därför är jag så osäker och klängig -min fria yta är mitt mål, hem och centrum ..det är så mötsägelsefullt. Jag är inte ens bisexuell för jag minns mina egna konkreta mönster och fysiska minnen som tagit mig hit. Fryst i tiden, typ.
Alltså förlåt för att jag är lite otrevlig.. men jag ser igenom mig själv hela tiden, och har lite problem... automatiserad.
Alltså det jag försöker förmedla är att jag är helt UPPLUCKRAD -och därför i tätare beroende av er bortom min medvetna frivilliga vilja s.a.s -min vilja är förstås min aktivitet och min själ. Jag stretar imot känslan av att inte längre veta skillnad mellan sig själv och andra människor.. eftersom jag "sparar" på konkretisismens möte med alla mina logiska minnesbilder, av någon självbevarelsedrift, jag är alltså inte förlorad.. men lurar alla andra än dem som förstår mig. Mitt praktiska liv är en koja, ett fragmenterat sökande, kontrolltvång.. förflustens långsamma återfödande av de ansvar jag har samlat ihop i mänsklighetens motpart.. det är så förvirrat eftersom jag hela tiden vet att vi vet samma sak och skyddar oss själva i samma lek och vill vara bäst för att inte gå igenom förlusten en gång till.... det är så mentaliserat så inget går imot mig.. kärlek och psykos är samma sak eftersom själsjaget ser igenom betingelserna.. det är så rått och ohämmat att vi ser till och med detta... och det är DÄRFÖR jag börjar prata om det här med droger nu.. det handlar om passion.. det handlar om att dedikera denna resa till gruppen, eftersom det inte finns något annat kvar att göra.. Vi är manifesterade. Vi har uppnått vår dröm och nu kan vi vara totalt sanna mot oss själva och göra det vi skulle gjort för länge sen, oberörd av cermonin eftersom vi inte är dumma i huvudet.
Man vet att det är något man valt, man tar ansvar.. eftersom allting sitter i livshistorian.. cyklicitetens ansikte -vem är jag?
Jag orar mig hela tiden för att "dem" inte kan/vill förlåta att jag är så tydlig med mig själv.. saken är att de ger dem "mer" av er/massan, och det är därför de ens är intresserade av mig från början. Jag äger bara en BILD, och de måste acceptera sig själva och helheten i den för att vi ska känna intimitet. "Ge sig av sig själv" -vad tror ni det betyder egentligen? Dans runt midsommarstången eller? Har jag inte påmint er tydligt om att vi lever i en psykos pga förflust och kontroll av vårt sexuella ansikte dvs gud?
Jag är så utpumpad.. ett levande EKO.
Eko, eko... Oj, får minne nu från när jag bodde i Vallentuna.. det var ett väldigt intressant område, men viadukter jag lekte med min existensiella alientation genom.. Jag har alltid varit galen men för genuin och respekterande för att kunna uttrycka det.
Drömde precis att jag gick en skrivarkurs och en tjej hade hittat böckerna och jackan med mina hemnycklar jag tappade i Vårby, och hon ville ha hittelön men söv ner mig till lucid dreaming för att jag inte ville ge henne alla mina pengar. Allt kändes dock bekant.. dvs.. drömmarna saknar substans, jag ser att det är mina egna existensvillkor. Jag drömmer om saker jag redan gjort och cirkulerar kring den dödade spionen.
I drömmen kände jag också att alla är identiska människor men olika rörelser.
Drömmarna måste alltså transcendera mig -så att det inte finns någon stans att fly, och heller ingen restsubstans att attackera mig med.
Jag har alltid längtat efter aggressiva förhållanden som sträcker sig högre. Som är med på "det här".. utvägen.. Som inte bara stirrar sig blind på förflutna emotioner av drifter...
Jag måste få vara TOTALT KREATIV. Uranus (Vattumannen; ren kreativitet) oaspekterad i Stenbocken i andra huset (FYSISKA MINNEN/tillhörigheter/eget) -genom Saturnus/Neptunus tredje huset (verkligheten; relationen till systemet och framgången; + flykt/upplösning; uttrycker självet) -genom Mars/Pluto: sexualitet, maskulinitet, död.
Jag vill bara säga att det här med kemiska substanser inte har varit något lätt för mig utan de värsta upplevelserna jag gått igenom.. jag känner att min MISSION söker sig tillbaka... för att modifera sanningen... jag vill DELA UPPLEVELSEN; annars kan jag aldrig förstå min formlösa överdrivna form, och excentriska plattform av kärlek, inför själen.
Min HJÄRNA måste bli mer GENERÖS. Min tillvaro gör väldigt ont just nu. Med tillvaro menar jag mycket sinnesrörelsen/minnet, och hur det avtrycker sig som den kropp/rörelse jag är. Lever kvar i rädslodramer (som MÅSTE frigöras inifrån sig själv, genom förlösning av energi) av misstron på livet, desillusionen av den HÖGSTA AUKTORITETEN... myriderna av kreativa impulser som slås med en hård järndörr... den fysiska förslusten som intensiferas och samtidigt stiger upp i rökmoln i hjärnans mentala programmering -avd: avancerad drömsubstans. Jag måste ha människor att lita på.. som jag styra samma navigation, utan att dölja något eller skada mig.
Eko, eko... Oj, får minne nu från när jag bodde i Vallentuna.. det var ett väldigt intressant område, men viadukter jag lekte med min existensiella alientation genom.. Jag har alltid varit galen men för genuin och respekterande för att kunna uttrycka det.
Drömde precis att jag gick en skrivarkurs och en tjej hade hittat böckerna och jackan med mina hemnycklar jag tappade i Vårby, och hon ville ha hittelön men söv ner mig till lucid dreaming för att jag inte ville ge henne alla mina pengar. Allt kändes dock bekant.. dvs.. drömmarna saknar substans, jag ser att det är mina egna existensvillkor. Jag drömmer om saker jag redan gjort och cirkulerar kring den dödade spionen.
I drömmen kände jag också att alla är identiska människor men olika rörelser.
Drömmarna måste alltså transcendera mig -så att det inte finns någon stans att fly, och heller ingen restsubstans att attackera mig med.
Jag har alltid längtat efter aggressiva förhållanden som sträcker sig högre. Som är med på "det här".. utvägen.. Som inte bara stirrar sig blind på förflutna emotioner av drifter...
Jag måste få vara TOTALT KREATIV. Uranus (Vattumannen; ren kreativitet) oaspekterad i Stenbocken i andra huset (FYSISKA MINNEN/tillhörigheter/eget) -genom Saturnus/Neptunus tredje huset (verkligheten; relationen till systemet och framgången; + flykt/upplösning; uttrycker självet) -genom Mars/Pluto: sexualitet, maskulinitet, död.
Jag vill bara säga att det här med kemiska substanser inte har varit något lätt för mig utan de värsta upplevelserna jag gått igenom.. jag känner att min MISSION söker sig tillbaka... för att modifera sanningen... jag vill DELA UPPLEVELSEN; annars kan jag aldrig förstå min formlösa överdrivna form, och excentriska plattform av kärlek, inför själen.
Min HJÄRNA måste bli mer GENERÖS. Min tillvaro gör väldigt ont just nu. Med tillvaro menar jag mycket sinnesrörelsen/minnet, och hur det avtrycker sig som den kropp/rörelse jag är. Lever kvar i rädslodramer (som MÅSTE frigöras inifrån sig själv, genom förlösning av energi) av misstron på livet, desillusionen av den HÖGSTA AUKTORITETEN... myriderna av kreativa impulser som slås med en hård järndörr... den fysiska förslusten som intensiferas och samtidigt stiger upp i rökmoln i hjärnans mentala programmering -avd: avancerad drömsubstans. Jag måste ha människor att lita på.. som jag styra samma navigation, utan att dölja något eller skada mig.
Nu börjar jag förstå min sexualitet.. om man med det menar den fysiska.. (eftersom ni aldrig förstår vad jag menar annars)..
Alltså jag söker EXPANSION -genom själens arketyper, och kan därför inte "stiga ner" eftersom det är för massivt, och påminner mig andligt sentimentalt för mycket om bristen på utväg.
Jag BEHÖVER en känsla av respekt och överensstämmelse här.. för att min hjärna behöver omformas någonstans.
Det jag vill uppnå i kontrolldramat är okontrollerade engagemang som att kräkas på en offentlig plats, hög av droger.. Jag "tänder" aldrig jag är för överskuggad av min kärleksfulla hjärna... Jag erkänner inget förens andra inte begriper att GALENSKAP och INTELLIGENS är SYNONYMT -det är min enda passion. Och jag snackar om VARANDET.
Det finns ju inget som kan förstöras.. för alltings seperation intensiferar ju bara det man måste göra....
Narkomaner och andra jordiska missbrukare har inte kommit ifrån sin narcissism ännu... Men jag har en helt KOLLEKTIV KÄRLEK/RÖRELSE.. Jag känner exakt samma intensiva råsmärtor av förlust, bara att jag samtidigt kontrollerar dem genom mentala bilder och "vad är sanningen"... Alltså Saturnus/Stenbocken.
(Mitt "missbruk" att primtivit NÅ SANNINGEN var så jävla ren och isolerad [sjuk] när jag nådde mitt uppvaknande innan jag fyllde 18... i kontrast till livet innan, och efter när jag blev drogad.. Alltså min bästa drogerfarenhet var nog när jag tog tryfflar 25 g [psilocybin].. eftersom min döda kropp manifesterade hela LIVSRÖRELSENS vansinne... och jag fick ett högre perspektiv på universum... Men fortfarande har jag den där tragiska [hus 3] självständiga andliga leken i mig..... Jag når inte ut..
Det som hände då för snart 3 år sen.. var att jag ville ställa allt till rätta igen, precis som innan bara det att min bubbla var spräckt... Man kan inte FÖRSTÅ SIG SJÄLV förutom genom andra... så ursprungliga aggressiva drifter och misstänksamhet, är egentligen ädelt.. det behöver bara komma bort från sina kända marker, för energin tror bara den behöver sig själv och sin form.. det är en låsning..)
Jag tycker aldrig synd om mig själv.. men har börjat tänka att det är egentligen det jag hela tiden gör... och detta kan bara uppluckras genom att man gör TVÄRTOM. Alltså uttrycker objekfieringen av "hur jävla synd det är om Anna Sara"...
Jag känner eller upplever min egen livstörs väldigt seriöst.. och därför har jag i mitt hela tiden velat ge bort kontrollen bara för att bli förstådd och omsluten.. T ex så "känner" jag hur sexualiteten är det som skapar arketyperna -det är jag som blåst upp mig till en "tjej" osv. Jag vill inte vada runt i den lägre kreativiteten längre, det gör för ont... Jag vill förstå syftet med MIN EGEN EXISTENS.
Är min bubbla spräckt? Är jag DET ANDRA sen några år? Är jag dvs konsekvensen av mina handlingar och min upplevelse av vad DEM kan ge mig?
dvs: DET JAG TROR PÅ (vilken jävla FÄLLA!)
Jag är alltså bäst. Förlåt för att jag vill fortsätta trolla. Det är bara för att jag vill komma bort från dolda sentimentala önskningar av familjearketyper. Jag var t.o.m på ett seminarium en gång med min pappa.. där de hade tagit dit en trollkonstnär för att manifestera ett matteproblem....
Ritalin + den tidigare effekten av ca 500 ug LSD för 2 dygn sen.. verkar ge mig lite minnen som jag sa... men de är väldigt annurlunda, arketypen är självständig-intellektuell.. eller tja det ser ut så ifrån min snobbism...
Mitt primära problem är, som verkligen gav låsningar när jag var 13 genom en kemisk omkastning i hjärnan och kris genom att jag inte kunde uppnå mina statusbehov och närhetssammanhang [tumöroperationer, alienation i skolan, kom inte in på samma skola]: Min pappa gjorde ett anspråk på verkligheten/gud genom att tillhöra den naturvetenskapliga kopierade eliten/undehuggarna -mitt minne av min sol härstammar samtidigt härifrån; så var fan ska jag ta vägen? Jag älskade honom som barn för hans "trygghetsform", för hans genuina estetik som han lockade mig in i... Min mamma har i hela vårt liv (alltså fy fan, det är bilder i hjärnan, synkron helhet/död) -alltså sen hon lärde känna min far.. aldrig fått bekräftelse eftersom han försvarar sin mentala identitet utanför sig själv totalt besatt, han är även lite psykiskt sjuk/upplöst... vilket gjort mamma som verkar ha mer återskapandekunskap latent.. sjuk, riktigt sjuk.. sexuell kollaps.. Det var henne jag gick till för att befrias av min fars infantila paykopati.. men jag visste samtidigt att den var en bluff hon viglade in mig i.. när hon erbjöd en fix från romansen till mig själv.. "sanningen" = pappa är galen/dålig.. och jag kapade samtidigt då min egen frihet/självständighet, eftersom spiralen saktades ner och stirrade sig på sina egna former..
Alltså jag söker EXPANSION -genom själens arketyper, och kan därför inte "stiga ner" eftersom det är för massivt, och påminner mig andligt sentimentalt för mycket om bristen på utväg.
Jag BEHÖVER en känsla av respekt och överensstämmelse här.. för att min hjärna behöver omformas någonstans.
Det jag vill uppnå i kontrolldramat är okontrollerade engagemang som att kräkas på en offentlig plats, hög av droger.. Jag "tänder" aldrig jag är för överskuggad av min kärleksfulla hjärna... Jag erkänner inget förens andra inte begriper att GALENSKAP och INTELLIGENS är SYNONYMT -det är min enda passion. Och jag snackar om VARANDET.
Det finns ju inget som kan förstöras.. för alltings seperation intensiferar ju bara det man måste göra....
Narkomaner och andra jordiska missbrukare har inte kommit ifrån sin narcissism ännu... Men jag har en helt KOLLEKTIV KÄRLEK/RÖRELSE.. Jag känner exakt samma intensiva råsmärtor av förlust, bara att jag samtidigt kontrollerar dem genom mentala bilder och "vad är sanningen"... Alltså Saturnus/Stenbocken.
(Mitt "missbruk" att primtivit NÅ SANNINGEN var så jävla ren och isolerad [sjuk] när jag nådde mitt uppvaknande innan jag fyllde 18... i kontrast till livet innan, och efter när jag blev drogad.. Alltså min bästa drogerfarenhet var nog när jag tog tryfflar 25 g [psilocybin].. eftersom min döda kropp manifesterade hela LIVSRÖRELSENS vansinne... och jag fick ett högre perspektiv på universum... Men fortfarande har jag den där tragiska [hus 3] självständiga andliga leken i mig..... Jag når inte ut..
Det som hände då för snart 3 år sen.. var att jag ville ställa allt till rätta igen, precis som innan bara det att min bubbla var spräckt... Man kan inte FÖRSTÅ SIG SJÄLV förutom genom andra... så ursprungliga aggressiva drifter och misstänksamhet, är egentligen ädelt.. det behöver bara komma bort från sina kända marker, för energin tror bara den behöver sig själv och sin form.. det är en låsning..)
Jag tycker aldrig synd om mig själv.. men har börjat tänka att det är egentligen det jag hela tiden gör... och detta kan bara uppluckras genom att man gör TVÄRTOM. Alltså uttrycker objekfieringen av "hur jävla synd det är om Anna Sara"...
Jag känner eller upplever min egen livstörs väldigt seriöst.. och därför har jag i mitt hela tiden velat ge bort kontrollen bara för att bli förstådd och omsluten.. T ex så "känner" jag hur sexualiteten är det som skapar arketyperna -det är jag som blåst upp mig till en "tjej" osv. Jag vill inte vada runt i den lägre kreativiteten längre, det gör för ont... Jag vill förstå syftet med MIN EGEN EXISTENS.
Är min bubbla spräckt? Är jag DET ANDRA sen några år? Är jag dvs konsekvensen av mina handlingar och min upplevelse av vad DEM kan ge mig?
dvs: DET JAG TROR PÅ (vilken jävla FÄLLA!)
Jag är alltså bäst. Förlåt för att jag vill fortsätta trolla. Det är bara för att jag vill komma bort från dolda sentimentala önskningar av familjearketyper. Jag var t.o.m på ett seminarium en gång med min pappa.. där de hade tagit dit en trollkonstnär för att manifestera ett matteproblem....
Ritalin + den tidigare effekten av ca 500 ug LSD för 2 dygn sen.. verkar ge mig lite minnen som jag sa... men de är väldigt annurlunda, arketypen är självständig-intellektuell.. eller tja det ser ut så ifrån min snobbism...
Mitt primära problem är, som verkligen gav låsningar när jag var 13 genom en kemisk omkastning i hjärnan och kris genom att jag inte kunde uppnå mina statusbehov och närhetssammanhang [tumöroperationer, alienation i skolan, kom inte in på samma skola]: Min pappa gjorde ett anspråk på verkligheten/gud genom att tillhöra den naturvetenskapliga kopierade eliten/undehuggarna -mitt minne av min sol härstammar samtidigt härifrån; så var fan ska jag ta vägen? Jag älskade honom som barn för hans "trygghetsform", för hans genuina estetik som han lockade mig in i... Min mamma har i hela vårt liv (alltså fy fan, det är bilder i hjärnan, synkron helhet/död) -alltså sen hon lärde känna min far.. aldrig fått bekräftelse eftersom han försvarar sin mentala identitet utanför sig själv totalt besatt, han är även lite psykiskt sjuk/upplöst... vilket gjort mamma som verkar ha mer återskapandekunskap latent.. sjuk, riktigt sjuk.. sexuell kollaps.. Det var henne jag gick till för att befrias av min fars infantila paykopati.. men jag visste samtidigt att den var en bluff hon viglade in mig i.. när hon erbjöd en fix från romansen till mig själv.. "sanningen" = pappa är galen/dålig.. och jag kapade samtidigt då min egen frihet/självständighet, eftersom spiralen saktades ner och stirrade sig på sina egna former..
Min mamma är så intelligent, att hon vet alla kausala förlopp.. men identiferar sig för mycket med "kärlek" att hon använder psykologi och feminitet för att "ta över"...
Hon vet för mycket.. är för filosofisk.. men kan inte ta ansvar för det.. Alltså, allvarligt.. hon tänker som jag.. Hon följde ju efter mig när jag uppenbarades om min själ.. och förstod det på den nivån, hon har inga sociala grunder, och tvingas därför leva som ett djur.. dolt... eftersom hon har extrema sociala kontaktbehov och bekräftelsebehov av något rent/sant inom sig...
Alltså hon förstod genom mitt ljus.. att jag syftade på min "historia".. Och DÄR får jag allt tillbaka på mig igen; för då bevarar hon FORMEN -något finns här som HON IDENTIFIERAR sig med och behöver...
Det är därför jag "spelat" den sista tiden... uttryckt tabun i mentala sammanhang.. för att hon ska "släppa mig".. om jag skrämmer henne lite.... men samtidigt sköter detta sig själv.. det är inte ens jag.. det är min fysiska intelligens..
Shit. Gode jävla gud. Det är DÄRFÖR jag är så underordnad och truamtiserad min kärleksform... eftersom jag har kvar en tagg genom henne [sanningen!!!!!!!!!!!!] -och denna robusta familjära parasit ser inte riktigt kärlekens natur.... det är för djupt och för odjupt.. eftersom hjärnan hela tiden ser; och vill VARA.
Hon vill få ut något av mig mamma... alltså precis när hon förstod den holistiska sanningen... att det "historian" jag hade penetrerat.. så började hon behandla mig som HENNES SPÄDBARN.. i den här jävla kollektiva psykosen.. fatta vilket antiklimax..
Min form är så sjuk alltså.. Jag KÄNNER samtidigt med mina osynliga verklighetsnära intutiva känslor.. andras ENGAGEMANG som går genom dem själva.. det som ligger bortom rollspelet.. de har samma helvete men är inte lika stabilt konkreta och äckligt rotbesatta som jag är i den konkreta luften (damm)... De ser att jag sitter fast, är "ful" i min egen existensiella form...
Minns nu mitt kontakt behov med det expanderade, som liten... Till DAMM som barn.. för att min perversa livslust ville "föra över" skulden och ansvaret på "någon annnan"/där jag kommer ifrån.. genom att utveckla astma och se "det gulliga jävla töntiga sambandet" med damm... Detta är min MOR i PROTOTYP -hennes livs intresse är mig framför allt lite mer än hennes två yngre barn; uttryckt i ett KAUSALT HOLISTISKT TÄNKANDE..
Hon har fan aldrig UPPDATERAT sin VÄRDEGRUND. Hon tror att hon kan "få tillbaka" oss på detta sätt... Alltså just nu "skriker" jag "aaaajjj" inuti mig själv mentalt teatralt..
Hur fan ska jag komma ur formen och behålla mig själv vital och centraliserad, sluten i min egen personliga sanning, fri från experiment? Jag måste veta att dem också har det bra.
Hon vet för mycket.. är för filosofisk.. men kan inte ta ansvar för det.. Alltså, allvarligt.. hon tänker som jag.. Hon följde ju efter mig när jag uppenbarades om min själ.. och förstod det på den nivån, hon har inga sociala grunder, och tvingas därför leva som ett djur.. dolt... eftersom hon har extrema sociala kontaktbehov och bekräftelsebehov av något rent/sant inom sig...
Alltså hon förstod genom mitt ljus.. att jag syftade på min "historia".. Och DÄR får jag allt tillbaka på mig igen; för då bevarar hon FORMEN -något finns här som HON IDENTIFIERAR sig med och behöver...
Det är därför jag "spelat" den sista tiden... uttryckt tabun i mentala sammanhang.. för att hon ska "släppa mig".. om jag skrämmer henne lite.... men samtidigt sköter detta sig själv.. det är inte ens jag.. det är min fysiska intelligens..
Shit. Gode jävla gud. Det är DÄRFÖR jag är så underordnad och truamtiserad min kärleksform... eftersom jag har kvar en tagg genom henne [sanningen!!!!!!!!!!!!] -och denna robusta familjära parasit ser inte riktigt kärlekens natur.... det är för djupt och för odjupt.. eftersom hjärnan hela tiden ser; och vill VARA.
Hon vill få ut något av mig mamma... alltså precis när hon förstod den holistiska sanningen... att det "historian" jag hade penetrerat.. så började hon behandla mig som HENNES SPÄDBARN.. i den här jävla kollektiva psykosen.. fatta vilket antiklimax..
Min form är så sjuk alltså.. Jag KÄNNER samtidigt med mina osynliga verklighetsnära intutiva känslor.. andras ENGAGEMANG som går genom dem själva.. det som ligger bortom rollspelet.. de har samma helvete men är inte lika stabilt konkreta och äckligt rotbesatta som jag är i den konkreta luften (damm)... De ser att jag sitter fast, är "ful" i min egen existensiella form...
Minns nu mitt kontakt behov med det expanderade, som liten... Till DAMM som barn.. för att min perversa livslust ville "föra över" skulden och ansvaret på "någon annnan"/där jag kommer ifrån.. genom att utveckla astma och se "det gulliga jävla töntiga sambandet" med damm... Detta är min MOR i PROTOTYP -hennes livs intresse är mig framför allt lite mer än hennes två yngre barn; uttryckt i ett KAUSALT HOLISTISKT TÄNKANDE..
Hon har fan aldrig UPPDATERAT sin VÄRDEGRUND. Hon tror att hon kan "få tillbaka" oss på detta sätt... Alltså just nu "skriker" jag "aaaajjj" inuti mig själv mentalt teatralt..
Hur fan ska jag komma ur formen och behålla mig själv vital och centraliserad, sluten i min egen personliga sanning, fri från experiment? Jag måste veta att dem också har det bra.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster