Min känslomässiga prio -du är antingen med eller inte

[Anna Sara]

Mig SJÄLV.


Närvaro. Aktivitet. Kanske avsikter också. Förhoppningar utan kronoligisk censur/hänsyn. BUDSKAP. I grunden alltså; mig själv. OHÄMMAD KARAKTÄR. Känslor utan bildens struktur/kontext -var kommer jag ifrån?

En öppenhet inför (privata) bedömningar, på bekostnad av mig.

-

http://www.youtube.com/watch?v=wRayKxgePQI


Whoo!
It sure is hot out here
Ya know?
I don't mind thought
Just glad to be free
Know what I'm saying, uh!

Take the shackles off my feet so I can dance
I just wanna praise you
(What'cha wanna do?)
I just wanna praise you
(Yeah, yeah)
You broke the chains now I can lift my hands
(Uh feel me?)
And I'm gonna praise you
(What'cha gon do?)
I'm gonna praise you

In the corners of mind
I just can't seem to find a reason to believe
That I can break free
Cause you see I have been down for so long
Feel like the hope is gone
But as I lift my hands, I understand
That I should praise you through my circumstance

Take the shackles off my feet so I can dance
I just wanna praise you
I just wanna praise you
You broke the chains now I can lift my hands
And I'm gonna praise you
I'm gonna praise you

Everything that could go wrong
All went wrong at one time
So much pressure fell on me
I thought I was gon lose my mind
But I know you wanna see
If I will hold on through these trials
But I need you to lift this load
Cause I can't take it anymore

Take the shackles off my feet so I can dance
I just wanna praise you
I just wanna praise you
You broke the chains now I can lift my hands
And I'm gonna praise you
I'm gonna praise you

Been through the fire and the rain
Bound in every kind of way
But God has broken every chain
So let me go right now

Take the shackles off my feet so I can dance
I just wanna praise you
I just wanna praise you
You broke the chains now I can lift my hands
And I'm gonna praise you
I'm gonna praise you

Take them off
What'cha gonna do, yeah

Take the shackles off my feet so I can dance
I just wanna praise you
I just wanna praise you
You broke the chains now I can lift my hands
And I'm gonna praise you
I'm gonna praise you

[Anna Sara]

Är just nu aktivt bekymrad över mig själv i frågan om jag "någonsin" kommer kunna älska.



Jag oroar mig inte lika mycket över pinsamhet som det görs generellt. Det handlar mest av vad andra begär. Men jag är ju en fri människa. En skådespelare i sin autism, ärlig och av en oidentiferad anledning, alturistisk. Mina dagboksanteckningar har alltid en nävaro av dubbeljaget/den andra människan. Jag är av mig själv förföljd, och måste göra något åt det -genom moraliskt återskapande. Jag är OHÄMMAD -borde jag bry mig?


http://www.youtube.com/watch?v=_RtOcdlj8r8



Did you ever think of me,
As your best friend
Did I ever think of you,
I'm not complaining

I never tried to feel
I never tried to feel
This vibration
I never tried to reach
I never tried to reach
Your eden

Did I ever think of you,
As my enemy
Did you ever think of me,
I'm not complaining

I never tried to feel
I never tried to feel
This vibration.
I never tried to reach
I never tried to reach
Your eden

I never tried to feel
I never tried to...
Your eden




Jag borde kanske "bli" homosexuell, eftersom det här handlar om JORD. Jag har glaumoriserat den maskulina meningen för mycket, jag kommer aldrig komma fram i ljuset på det sättet, min mentala natur i sin IDEALISM (konstnärliga sanningsuppelvelse/hemmaplan) behöver känslomässig tillfredställelse av sig själv i mötet, få kontakt. Det kanske är så rent att jag inte ens ser det!!!

Och KAOSET är det enda erkännandet -i sin ovetande vetskap; den enda intelligensen.

[Anna Sara]

Jag gillar mig själv, jag skulle vilja vara någon annan bara för att det är den enda som kan förstå mig -jag är väldigt distanserad, nästan balsé. Jag har budskap/mål och en resurs av närvaro -men målet är passivt. Ett möte med livet/resultat som bara kan "attraheras in" -jag vill nå den rika skönhetsupplevelsen och befrias från det där abstrakta såret i huvudet av "den gamla närvaron" eller "bristen av". Jag vet vad har att ge men är för blyg och varsam/stolt för att ge mig till en för hård verklighet -det finns en auktoritet eller helhetsarketyp jag vill nå/skapa i mig/oss. Min IDENTITET är min LIVSGLÄDJE.


Deliver me, out of my sadness.
Deliver me, from all of the madness.
Deliver me, courage to guide me.
Deliver me, strength from inside me.

All of my life I've been in hiding.
Wishing there was someone just like you.
Now that you're here, now that I've found you,
I know that you're the one to pull me through.


Deliver me, loving and caring.
Deliver me, giving and sharing.
Deliver me, the cross that I'm bearing.


All of my life I was in hiding.
Wishing there was someone just like you.
Now that you're here, now that I've found you,
I know that you're the one to pull me through.


Deliver me,
Deliver me,
Oh deliver me.


All of my life I was in hiding.
Wishing there was someone just like you.
Now that you're here, now that I've found you,
I know that you're the one to pull me through.


Deliver me,
Oh deliver me.
Won't you deliver me.





Men substansen är inte ens romantisk i distans till sig själv eftersom det står för när sanningen, som behövs som omvältare av det första stadiet.

[Anna Sara]

Hailies song:

http://www.youtube.com/watch?v=sr4pkuInFsc



Eminem  :smt049 -han är så jävla mycket kärlek, rebell, alla hans låtar handlar bara om människokärlek dvs rak/intim prokovation på gruppen/gruppkänslan -i en konflikt till "familjär tillfredställelse". Min sorts sexualitet.

[Anna Sara]

Jag vill dö. Helt ärligt.

Mänskligheten sträcker sig ÖVER Gud -speciellt i uppmärksamhet av sig själv -sanningen/verkligheten; utan inblandning.

[Anna Sara]

Är det ingen som "fattar" det här..? Då menar jag inte att det finns något att fatta. Tycker det är så jävla falskt med med "bråk" -det är ju bara en provokation för att göra gruppen mer ursprungligt klinisk och engagerad, utan att vara naiv.


http://www.youtube.com/watch?v=ubYWQIPKFy0


Jag är "översexuell" genom min mentala natur, och är därför "asexuellt anspråksfull" eftersom jag behöver SANNING då jag inte reagerar längre. Jag vill vara med på alla plan, jag vill "byta kropp" i min egen kropp -som "familjen"/den sanna tillhörigheten; det är sexigast -att krossa alla familjer, privat; då man når rötterna -överallt; fusionen av fader och moder (att "bry sig" OCH "bära") i den förlösta kreativiteten; mänskligheten/kollektivet. Jag vill KÄNNA. Det är det jag egentligen är. Funderade på prostitution av denna anledningen, för att komma i kontakt med människan och analysera, tappa bort familjen, för att göra det mer akut. Jag har INGA GRÄNSER -i en form av den ultimata STRUKTUREN.

[Anna Sara]

Alltså jag är så STARK att jag nästan är omöjlighet för mig själv. Jag har liksom skapat en "kronisk fallskärm" -och det är det där jag försöker ta vara på. Kapaciteten inom anden och strukturen -genom denna kreativitet; det krävande barnhjärtat uppsnurrat i maskulina/faderliga struktursanningar; i känslan av miljön; konst.

[Anna Sara]

Nej alltså det är väldigt RENT/ultimat. Det här är liksom "uppenbart" -men jag pratar om det AVSKALAT i sin natur/REN ENERGI. Annars är det liksom meningslöst. Jag "plågas" fortfarande av ett ambivalentiskt förakt för dem som vill uppnå sina glada sanningar i en isolering från sig själv; t ex "inom familjen" -liksom att sanningen inte är värd mer än så. Samtidigt är det ju detta som ger min chansen att vara mig själv. De kanske bara är omognare, men jag skulle aldrig stå ut med mig själv i den konstellationen, det är för mig "otrevligt".

Det är så UPPENBART -men tror folk inte att man själv är lika uppenbar med sina känslor? Det här ska ju bara företälla början, det är så enkelt. Behovet, upp och ner.


http://www.youtube.com/watch?v=Vml2xJi5 ... re=related

Han fyller år samma dag som jag, men har Månen i Skorpionen.


Come on hold my hand,
I wanna contact the living.
Not sure I understand,
This role I�ve been given.

I sit and talk to god
And he just laughs at my plans,
My head speaks a language, I don�t understand.

(chorus)
I just wanna feel real love,
Feel the home that I live in.
�cause I got too much life,
Running through my veins, going to waste.

I don�t wanna die,
But I ain�t keen on living either.
Before I fall in love,
I�m preparing to leave her.
I scare myself to death,
That�s why I keep on running.
Before I�ve arrived, I can see myself coming.

(chorus)
I just wanna feel real love,
Feel the home that I live in.
�cause I got too much life,
Running through my veins, going to waste.

And I need to feel, real love
And a life ever after.
I cannot get enough.

(instrumental)

(chorus)
I just wanna feel real love,
Feel the home that I live in,
I got too much love,
Running through my veins, going to waste.

I just wanna feel real love,
In a life ever after
There�s a hole in my soul,
You can see it in my face, it�s a real big place.


Come and hold my hand,
I wanna contact the living,
Not sure I understand,
This role I�ve been given

Not sure I understand.
Not sure I understand.
Not sure I understand.
Not sure I understand.

[Anna Sara]

Jag vill bli vuxen (vilket är eller kräver födelsen) -men utan kompromisser på mina KÄNSLOR. Jag vill inte ha någon annan roll än mig själv. Alltså totalt bestämt; absolut ingen annan roll -men förstås krävs det estetisk balans, och det måste vara ett privat kontrakt -alltså ens LIV, känslan av "ens eget liv"/händelsespektrum/upplevelse. Liksom en viss hänsynsfull säkerhet, för att ens komma ihåg vad det är att må bra.

[Anna Sara]

Ser ni nu hur patetiskt alla aktiviter är? Jag är karaktäressentialist här... och räknar ut det ganska snabbt.. Emotionerna är döda.

[Anna Sara]

Raderar inlägget och börjar om; ursäkta för dålig musiksmak, var inte riktigt känslig här.



Rent emotionellt/sinnligt:

http://www.youtube.com/watch?v=kW972em87MU


Ursäkta -men JÄVLAR!

[Anna Sara]

Släng tråden i soptunnan är du snäll Johan/någon.

[JimmyAberg]

Jag vill bli vuxen (vilket är eller kräver födelsen) -men utan kompromisser på mina KÄNSLOR.

Well, it ain't gonna happen. Det är när du inser att detta aldrig kommer att hända, som du kommer förbi det pubertala trotset och blir vuxen.

Lösningen ligger i den raka motsatsaten till det du tror. Fast ändå inte. Detta är något du inte kan föreställa dig, det enda du kan göra det är att möta & inse det - utan några före-ställningar.

[Anna Sara]

Jag vill bli vuxen (vilket är eller kräver födelsen) -men utan kompromisser på mina KÄNSLOR.

Well, it ain't gonna happen. Det är när du inser att detta aldrig kommer att hända, som du kommer förbi det pubertala trotset och blir vuxen.

Lösningen ligger i den raka motsatsaten till det du tror. Fast ändå inte.

Är du själv vuxen in i benmärgen Jimmy? Hur gammal känner du dig som? Och inget prat om det idealistiska oskadade barn du har inom mig, bortom det -din självbild, vill du dela med dig?


Jag känner mig både "äldre än jag är" och samtidigt känslomässigt underutvecklad/låst i utvecklingen -eftersom jag aldrig släppt taget eftersom jag har så dålig självkänsla eller ingen alls. Upplever mig vara underordnad av ett förlossningstrauma -upplevelsemässigt alltså, då det är den enda födelse jag har att luta mig på. Saken är att jag är en njutningsmänniska och bygger upp min personlighet på kontraster.

[JimmyAberg]

Är du själv vuxen in i benmärgen Jimmy? Hur gammal känner du dig som? Och inget prat om det idealistiska oskadade barn du har inom mig, bortom det -din självbild, vill du dela med dig?

Alltså det finns gott om gamlingar på forumet du kan fråga.

Jag har känt mig som 70 under tiden jag var som sjukast. Nu vet jag inte. 26 kanske.