:)
Moderator: Moderatorgruppen
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
:)
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
Re:
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
Nu handlar det här ju mest om att du känner stolthet inför dig själv i stunden, för att det ska kännas mer trevligt, vilket ledert till hat, impolsioner, instablitet.. eftersom du är bojjad i kronisk ånger.. och revolterar mot det mentalt typ..
Ska jag posta meddelandet här på FF istället -så jag får ett konkret svar (här har vi din instabilitet)?
För många jag - för stark splittring, för att vara ärlig nu?
Det var något som jag tror Gud sa till mig i sömnen sist -att allt mörker är problemet med att man väldigt ofint gjort monopol på känslomässig insikt -för liksom när du pratar om delar av dig som dött; du ljuger ju i sammanhanget, eftersom du drar upp saker på tapeten som du redan visste (och vi också visste) innan du förlorade något, det är en nästan pubertal dramatisering, du har redan tänkt allt förut. Du "imiterar dig själv".
Ska jag posta meddelandet här på FF istället -så jag får ett konkret svar (här har vi din instabilitet)?
Today at 01:42
Varför denna handlingsförlamning? Tror du inte det finns massa saker man KAN göra -de sista roliga äventyren har högst intensitet.
Typ: Droga ner sig. Bli av med sin bostad och uteliggare för att komma ur sin psykos. Börja känna formlös-skönhets-gud. Sluta BRY SIG. Gå ur egot. Fatta att det är ens återupprepningar/verklighetsmateria som återskapar det kreativa bristscenariot, alltså ens egen småaktighet som även gör en misstänksam.
Har alltid velat bett dig att bara släppa allt du har och droga ner dig intill dödens gräns. Fly konkret. Men du har så mycket saker i famnet alltid, så mycket underhuggande och analyserande.
Du tar inte dig själv på allvar överhuvdtaget. Du har bara ett "behov av" att göra det -förstår du skillnanden?
Liksom det är absurt att du försöker bevara "kroppen" eller "systemet".. det är ju ditt lidande, och du återmanifesterar och återmanifesterar..
Till viss grad fröstår jag att allt rör ett privat spel/utforskande, genom teorier, där den filosofiska självbilden är viktigast när det kommer till punkt. Man kanske var så drabbad och inkastad liksom. Är det så?
Allting handlar ju bara om att dö. Du mår säkert dåligt pga den roll du klätt in dig i. Men så har du i byggt en livstil på att erkänna det också, då behövet av andlighet är stå stort -och det är på riktigt. Vi är gud. osv.
Har alltid kännt/vetat -och det är precis detsamma i andra kontakter eller relationer, det bygger på blockeringen uttryckt i den materiella kollapsen, och folk försvarar till förankring. Syftar exakt på din envisa/bevarande livsstil. Du pratar totalt irrelevant som om du ber till gud att han ska bryta marken framför dina fötter och kasta ut dig där du hör hemma att vara kreativ, och överleva, så länge du känner för att vara du. Fattar du inte att denna upplevelse -detta liv, till 100% är en gåta och en lögn/kollaps, att det långsiktigt bara gör ont i att ta i den? Det handlar bara om ett budskap man liksom känner i sig, något man tagit reda på i krossandet av allting hittils, det är bara en lek.
Har ganska länge haft idéer om att ta droger med dig i Sthlm.. men jag orkar inte bry mig mer knappt.. Du går bara runt och drömmer.
Jag har sett igenom dig för länge sen. Jag vet att det enda du söker är ett genererande av den förlust och kris som påminner dig om vem du är så du kan avsluta allt det här och ta livet av dig. Du är hänsynslös, men det gör ingenting, du behöver tid. Vi kan glömma det där med döden, det är uppenbart. Med andra ord finns det inget att vara rädd för, och därför inga verkliga bekymmer -allt är överbevisat. Rollen -det är ondska. Ett slags fluktande.
Du får gärna öppna dig om dina personliga kriser om du känner för det.
Vad är det du behöver?
För många jag - för stark splittring, för att vara ärlig nu?
Det var något som jag tror Gud sa till mig i sömnen sist -att allt mörker är problemet med att man väldigt ofint gjort monopol på känslomässig insikt -för liksom när du pratar om delar av dig som dött; du ljuger ju i sammanhanget, eftersom du drar upp saker på tapeten som du redan visste (och vi också visste) innan du förlorade något, det är en nästan pubertal dramatisering, du har redan tänkt allt förut. Du "imiterar dig själv".
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
JimmyAberg skrev:Jag behöver inspiation. Jag behöver provokation.
Våldta mig med droger Gud.
http://www.youtube.com/watch?v=7r-yqRm22rE
Kom att tänkta på denna låten/soundet, när jag använde gräs, förträngd drömsubstans börjar liksom sippra upp och jaget börjar flyta in över en. Väldigt terapeutiskt.. imunitet och naturlighet, osv. Finns ingen chans att lura sig själv på samma sätt längre för att minnas tidigare trygghet.
Det här är inte ens kul.
Jag har inte ens vänner. Jag är desorienterad, känner inte ens igen mitt eget namn. Vad ska jag göra -allvarligt? Nej just det det finns inget allvar längre. Har alltid liksom, gjort en parodi på mig själv istället. Jag kan ju inte kidnappa ett lag, och tänk om det är fel individer? Känner mig bara pervers eftersom läget är så överspännt.
Jag har faktiskt i mina stunder räknat ut att vi är psykist sjuka (och då menar jag det) och på samma gång står över alla andra -eftersom den bilden vi delar på i mötet av kreativiteten som ett slags "liv", är konkret "sinnesförvirring", en minnesfragmenterad svulst. Försök att reda ut det själva.
Jag har undertryckt min maskulina ärlighet vilket samtidigt hindrar feminitet till att återskapas, och inget i livet blir verkligt.
Jag vill uppleva konstnärliga chocker eftersom inget någonsin fått mig att reagera och jag står utanför systemet.
Vad fan ska jag göra för att få t.ex dig Jimmy att reagera? Känns det inte "sjukt" eller vad jag ska säga när du vet att du ändå alltid är för smart för gruppen, alltså vet du vad det är du gör här när du tappat den senaste anledningen eller spelet? Vad fan vill du? Och intellektualisera inte nu, betänk att det faktiskt trots depressionen är något som inte ser bra ut.
Man kanske bara ska göra tvärtom istället och hela tiden upprepa samma sak.
Jag har inte ens vänner. Jag är desorienterad, känner inte ens igen mitt eget namn. Vad ska jag göra -allvarligt? Nej just det det finns inget allvar längre. Har alltid liksom, gjort en parodi på mig själv istället. Jag kan ju inte kidnappa ett lag, och tänk om det är fel individer? Känner mig bara pervers eftersom läget är så överspännt.
Jag har faktiskt i mina stunder räknat ut att vi är psykist sjuka (och då menar jag det) och på samma gång står över alla andra -eftersom den bilden vi delar på i mötet av kreativiteten som ett slags "liv", är konkret "sinnesförvirring", en minnesfragmenterad svulst. Försök att reda ut det själva.
Jag har undertryckt min maskulina ärlighet vilket samtidigt hindrar feminitet till att återskapas, och inget i livet blir verkligt.
Jag vill uppleva konstnärliga chocker eftersom inget någonsin fått mig att reagera och jag står utanför systemet.
Vad fan ska jag göra för att få t.ex dig Jimmy att reagera? Känns det inte "sjukt" eller vad jag ska säga när du vet att du ändå alltid är för smart för gruppen, alltså vet du vad det är du gör här när du tappat den senaste anledningen eller spelet? Vad fan vill du? Och intellektualisera inte nu, betänk att det faktiskt trots depressionen är något som inte ser bra ut.
Man kanske bara ska göra tvärtom istället och hela tiden upprepa samma sak.
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... t=v%E5ldta
Vilket jävla skämt!
Allt detta gör jag i ett privat konstnärligt sökande eller projekt i förståelse för konst. Vi har ju redan stått över oss själva mycket länge.
Vilket jävla skämt!
Allt detta gör jag i ett privat konstnärligt sökande eller projekt i förståelse för konst. Vi har ju redan stått över oss själva mycket länge.
Har blivit lite sjukare sista 1-2 veckorna. Tror inte det var syran utan den sövande neuroleptikan som gjort mig såhär jävla trött. Vill bara sova hela tiden, försökte lägga mig i ett nedsläckt jävla rum här hemma hos min familj och försöka drömma.. men är så jävla rastlös. Ska försökta ta en nattbuss hem söderut som jag planerat varje dag i en vecka.
Lustigt att man inte ser detta som något som sker på riktigt, utan mer en mental ägodel. Har man så mycket själslig skuld? Eftersom man inte går frammåt. Inte? Nej då är man ju istället förvirrad.
Ska försöka hitta en youtube-låt att lyssna på. Varför? För jag är ett kollektivt fragment hypnotiserad utifrån vad jag fortfarande inte har bjudit på.
Lustigt att man inte ser detta som något som sker på riktigt, utan mer en mental ägodel. Har man så mycket själslig skuld? Eftersom man inte går frammåt. Inte? Nej då är man ju istället förvirrad.
Ska försöka hitta en youtube-låt att lyssna på. Varför? För jag är ett kollektivt fragment hypnotiserad utifrån vad jag fortfarande inte har bjudit på.
Lyssnar på: Young folks -Peter, Bjorn och John
Vem är jag?
Jag kommer börja bli ärligare nu. Starta ett naket läckage som utamanar er. Börja deklarera min fruktansvärt meningsfulla meningslöshet. Ghost catwalk.
Nästa idé jag kommer fylla upp mig med i mitt plågorus -vad bygger det på, något "smart" eller bara en maskinrörelse utifrån tidigare förväntningars status quo, smärtan som skapades när det gick fel i mötet?
Vem är jag?
Jag kommer börja bli ärligare nu. Starta ett naket läckage som utamanar er. Börja deklarera min fruktansvärt meningsfulla meningslöshet. Ghost catwalk.
Nästa idé jag kommer fylla upp mig med i mitt plågorus -vad bygger det på, något "smart" eller bara en maskinrörelse utifrån tidigare förväntningars status quo, smärtan som skapades när det gick fel i mötet?
Lyssnar på en ny låt: http://www.youtube.com/watch?v=1nZiAmHLao0
Fick den av en person en gång då jag aldrig hade hört den, var inne i en grej. Tycker man får väldigt mycket ångest av den. Kan inte förklara det. Som om alla har missförstått en, men ändå som om man själv måste konfrontera sig själv i en kompromiss för att ens få vara med.
Gillar inte "ungdomskulturens" svaga karaktär, men det är som om man måste för att ens vara en människa.
Fick den av en person en gång då jag aldrig hade hört den, var inne i en grej. Tycker man får väldigt mycket ångest av den. Kan inte förklara det. Som om alla har missförstått en, men ändå som om man själv måste konfrontera sig själv i en kompromiss för att ens få vara med.
Gillar inte "ungdomskulturens" svaga karaktär, men det är som om man måste för att ens vara en människa.
Allt det som vi gör motstånd mot och är för kreativt utpumpade för att ens komma att tänka på själva i vår förnekelse av logiken -är det vi som mest behöver i stunden. Vi är inte värdiga dödens ansikte eftersom det är just vad vi är.
Det går ändå inte att uttrycka något som BETYDER något.
Så hur blir jag mindre hämmad och får mer inflytande över cyklerna av kaos? Nu börjar vi om här vet ni.
http://www.youtube.com/watch?v=iOliRiKFoV4
Folk lyssnar inte på den här för att de gillar texten eller något. De blir bara kåta i hjärtat genom att acceptera skönheten i sin traditionella underkastelse och inser sin möjlighet att fly ifrån sin livsmodell.
Det går ändå inte att uttrycka något som BETYDER något.
Så hur blir jag mindre hämmad och får mer inflytande över cyklerna av kaos? Nu börjar vi om här vet ni.
http://www.youtube.com/watch?v=iOliRiKFoV4
Folk lyssnar inte på den här för att de gillar texten eller något. De blir bara kåta i hjärtat genom att acceptera skönheten i sin traditionella underkastelse och inser sin möjlighet att fly ifrån sin livsmodell.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster