Tänkte väga upp Avantgardets tråd med denna.
Vad får dig att sprudla av glädje så det spritter i hela kroppen?
Vad får dig att känna ett harmoniskt lugn i vår kaotiska värld?
Vad gör dig lycklig och/eller harmonisk?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Fan vad svårt, jag som är en sån butter kritiker, och här försöker man få mig att tänka "lyckliga" tankar. Men jag tror du är inne på rätt spår Niya. Om jag tillåts tro nånting, drömma nånting, som jag vet är möjligt, och som jag kan se fram emot, då kan jag vara glad. Men oftast är ju världen mest en mur av nej, och då glädjer man sig åt såna småsaker som att stöta ihop med nån skön typ och växla några ord, små fina omtänksamma gester, ett leende på läpparna på den som får syn på en och ropar fast en.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Nu blir det klyschigt värre här, men mina ungar är nog det som kan få mig att bli sådär omedelbart varm och lycklig och få mig att glömma bort resten av världen. Deras mor också i viss mån.
Men annars gillar jag mänsklig kontakt och dess förlängningar överhuvud taget. Ett givande samtal, en bra bok, en grym låt. Som de flesta andra...
Men annars gillar jag mänsklig kontakt och dess förlängningar överhuvud taget. Ett givande samtal, en bra bok, en grym låt. Som de flesta andra...
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Ja, okej, mitt substitut för det du har, Logos, det gör mig glad. Det vill säga typ en fet holk och jamma nån bluestolva i några timmar, även om "min" blues oftast smakar så mycket norrländskt att lyssnaren inte vet om vad som stack den var tallbarr eller mygg.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
LJUSUPPLEVELSE
- Inlägg: 939
- Blev medlem: 20 nov 2008 11:45
- Ort: någon som söker sin själ.
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
En givande samtal, helst ett häftigt och hetsigt sådant, där vi, i dialogen hamnar på samma "frekvens", "kemin klickar" - kalla det vad du vill. Det ter sig euforiskt. Som en dialektisk orgasm. Orgasm är inte att förakta.
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
Jag kallar detta för att vara "synkron", att vara på samma nivå, samma humör/behov, samma tid och plats.Pho-ku skrev:En givande samtal, helst ett häftigt och hetsigt sådant, där vi, i dialogen hamnar på samma "frekvens", "kemin klickar" - kalla det vad du vill. Det ter sig euforiskt. Som en dialektisk orgasm. Orgasm är inte att förakta.
Jag kallar det även för att "söka möten".
Den religiösa upplevelse jag hade för 5-6 år sedan, var att uppleva denna typ av "samtal" - fast mot tillvaron självt - att min tillvaro "bekräftade mig" och hela tiden var "stimulerande", "meningsskapande" och "nyskapande".
Många mystiker menar att hela tillvaron är denna form av "grundläggande extas/kärlek", men att kultivera ett sådant förhållningsätt till tillvaron tar sin lilla tid och möda, vi andra får nog nöja oss med att vara beroende av samtalspartners, droger, musik, etc för att få uppleva denna extas
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony
JimmyAberg skrev:Jag kallar detta för att vara "synkron", att vara på samma nivå, samma humör/behov, samma tid och plats.Pho-ku skrev:En givande samtal, helst ett häftigt och hetsigt sådant, där vi, i dialogen hamnar på samma "frekvens", "kemin klickar" - kalla det vad du vill. Det ter sig euforiskt. Som en dialektisk orgasm. Orgasm är inte att förakta.
Jag kallar det även för att "söka möten".
Den religiösa upplevelse jag hade för 5-6 år sedan, var att uppleva denna typ av "samtal" - fast mot tillvaron självt - att min tillvaro "bekräftade mig" och hela tiden var "stimulerande", "meningsskapande" och "nyskapande".
Många mystiker menar att hela tillvaron är denna form av "grundläggande extas/kärlek", men att kultivera ett sådant förhållningsätt till tillvaron tar sin lilla tid och möda, vi andra får nog nöja oss med att vara beroende av samtalspartners, droger, musik, etc för att få uppleva denna extas
Vad är det som leder oss til detta "synkron", som du vill kalla det? Söker vi inte möten hela tiden, i allt vi gör, jag tänker mig det. Har detta tillstånd, fenomen, sinnesstämning något mål? Och vad som är så "religiöst" förstår jag inte, som att höja upp det över något annat, allt annat. Antar vi att det är något vi alla bör upptäcka, varsebli det, eller vadå. Som att det skulle vara målet i sig.
Vidare så gäller detsamma för "mystiskt", det finns här, det reflekteras kring det, det upplevs, osv., jag förstår inte varför det ska bakas in i ett sådant begrepp över huvud taget? Visst kan jag tycka mysticismen har en viss charm, det kan ge spänning, men det är ju precis som allt annat. Oftast, för mig, så uppstår detta tillstånd, sinnesstämning, oftast när jag smuttat på fredspipan. Därmed inte sagt att jag inte upplevt det opåverkad. Jag har upplevt det vid ett par tillfällen, det händer ju då och då.
Visst, instämmer i att vi vill ta till oss saker, bli tillfredsställd i sitt sökande, i sin tillvaro, stå ut med existensen när h*n ser absurditeten i det absurda, det gäller oss alla. Är det rädsla? Jag skulle vilja säga det, en flykt. Blir less när jag ser människor inte hittar rätt "frekvens". Däremot är det oftast väldigt enkelt, och ett stort nöje att styra in motparten till ens egna "frekvens". Från ledsen till glad, från upprörd till rörd, osv. då har man gjort en bra tjänst. Spridit positivitet, en winwinsituation.
Edit.
Vill utveckla vad jag menar här (det festilta).
Jag kategoriserar dessa människor i fenomen där vederbörande exempelvis blir upprörd eller på något sätt tar åt sig, blir defensiv. Låter känslorna ta över, specifikt aggressionen. Slå någon på käften för att x förlorade över y med 3-2. Jag angriper din text, inte din person, förstå det för fan. Blir upprörd över det icke befogade upprördandet, tycker ju mig kommit längre än de flesta. Inse att det tjänar inget till, stjälper mer än hjälper. Så enkelt så det ter sig absurt. Har de inte upptäckt kreativiten (det känns som att detta begrepp är totalt missupptattat av de flesta) det konstruktiva, nyskapandet.
Ska vi spekulera över om vi kan vara i detta tillstånd på heltid? Det känns meningslöst.
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster