The pathology of systematization

[JimmyAberg]

One commenter wrote: “an attenuation of the structurally-based pathology of the inquirer.” This for me was the most important thought in the whole conversation. Long live  what he referred to as “the free-form jazz of self-inquiry,” unmappable, pulising, laughing jester-like nonegoic nomadic at the serious men while hopping around all crazy wisdom outside, inside and nowhere near their circle of serious inquiry. The pathology of systematization that afflicted thinkers as diverse as Thomas of Aquin and Georg Wilhelm Friedrich Hegel lives on in Wilber et cie. True “integration” is not a theory of everything (fergettaboutit) but rather (for one) the non-hegemonic tactical cooptation of saints etc. that advanced earth-based religions such as the Maya and Vodun carried out – magically, almost invisibly – on the invading Catholocisim that held them at knifepoint. See Maya Deren's book Divine Horsemen for the latter and  Martin Prechtel's Long Life Honey in the Heart for the former.

[Anna Sara]

Så en jävligt synkron sak här ditt stycke här var översatt på svenska men eftersom det inte var en dikt och det är bara vad folk vill ha där så får jag inte riktigt ihop logiken jo det gör jag visst, på det hela, när det eliminerade kommer tillbaka och där är du hjälplös så det är alltså massans förvirrade reaktioner av dolda förträngda svar i sin nakhet du vill omge dig med i det andra elementet du faktiskt står separerad ifrån pga din egen skuld och missuppfattning om dig sjäv.

http://poeter.se/

Dem måste han också "ta hand om" och då deras sanning man måste känna deras känslor och sanning precis så som de säger att det är för är det ett fult inre så är det...