(Flyttat material från ledsen/arg-tråden): SJÄLSLIV

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

(Flyttat material från ledsen/arg-tråden): SJÄLSLIV

Inläggav Anna Sara » 31 aug 2009 01:24

Har Risperdal (fetaste substansen alltså) hemma, borde ta 10-20 stycken (kollaps, identitetsförlamning, hjärndöd eller hjärnskada menar jag, som "nedrogning") för att provocera och sen visa upp mig sen.

Oj måste ju hämta sakerna i Malmö. Redan förlorat säkert hälften av saker jag betalt/beställt. HM-kläder, Maria-ikon snygg tavla från ebay osv. Rysk hatt. HATAR detta -mina bindningar, får mig att inte se bara för att jag sen ska göra det GENOM detta, men är detta liv uttorkat eller inte?


Intressant -hade råkat sätta på Numb remix med Linkin Park på youtube men lyssnade inte uppmärksammat överhuvdtaget, men hörde hur när jag var uppe i något nyss precis avslutades med "what the hell are you waiting for.."

HM:

Bild

Vad ska jag med denna till? Jag gör små "investeringar" hela tiden vill förändra mig tvinga mig styra upp mig och göra mig så sexig jag kan som alla vill klassiskt tjejigt. Bara för att känna att jag är en del "av dem" och att mitt helvete så att säga tagit för stor plats i mitt hjärta, i sin isolering. Men jag lever ju ett kvasiliv.

Men alltså köpt en hel del saker, dem kommer skickas tillbaka. Ska försöka åka imorgon hade tänkt göra det idag.. men ja bra.. det är det här jag vill leva som den jag är, oplanerat/flytande.. annars är det ju oräligt, att försöka göra en annan bild.. vem bryr sig...

Gör saker i perioder, planerat.. men idéen är en bra råsusbtans men inte då den är död. Hade köpt saker från ebay/tradera i vintras, inspirerat av tidigt 70-tal vintage.. Men sen fattade jag att jag blivit psykiskt sjuk -just det jag höll på med...


Alltså jag börjar tycka det här är pinsamt.


Vi börjar om där, ang att jag förstod min speglingsmani/småpsykos, handlade om att det här är SJÄLSLIGT. Jag gick på Ritalin.. i början av februari.. starkare upplevelser av medicinen än nu. Sitter i mitt i några dagar utan att sova.. Börjar se mig göra fosterrörelser när jag tar ett bad, bor här i Uppsalalägenheten med familj i ett litet rum.. Händer en sak.. går ut och tar en promenad i stan och upplever hur jag känner EMOTIONER från DET FÖRFLUTNA, jag upplever ett "stråk".. jag identifierar något som handlar om Yoko Ono och John Lennon... känner liksom en annan slags dramtik i luften.... Grejen är att jag undrar vilken jävla sömn jag annars lever i.. för Uppsala stad vimlar av massa folk.. Går igenom en galleria och folk sitter alltså väldigt många, ungdommar, och hånglar på bänkar. Allt känns som den "opersonliga behovet" att "ta vem som helst för fysisk intimitet" något jag i min förlustintimitet stått utanför i en undermedveten bortkoppling av det fysiska/sinnliga. Upplever en "fragmenterad energi" av döden... min egen hjärnas fragmentering [förstörelse/meningslöshet], och kontrolltvång fast utanför kroppen/bortom tid.. Upplever djupa saker.. men liksom, förstört.. Plutoenergier.. längtar till kärnkraft/skönhet.. Undrar om jag annars går som en zombie och inte ser saker som är levande, en död struktur... Det liksom vimlar av människor och hastighet.. "den kollektiva meningen"... Ganska sexuellt. Samma dag tidigare eller dagen innan när jag står i en Junk Food T-shirt med Love-tryck så ser jag i de stora fönstren i vardagsrummet på björkar utanför... och gatan.. och jag ser "hipperörelsen".. alltså jag andas den, tar in minnet, dåtiden... Känner en viss pinsamhet över denna glaumor, och förstår då att jag är hypnotiserad/förförd av mitt eget förflutna (kläderna -galenskap).. Men även mitt hopplösa försök att uppleva känslor i min djupa distans och mitt sökande tänkande, meningslöshet/depression, avsaknad av dramtik.. men allt det är denna jävla upprepning jag söker.. gammalt karma.. där jag var med.. och det är jag inte nu, måste förnya det..

Måste gå in och hämta en text jag skrev på facebook om detta i februari. Man kan aktivera kontot igen -det hade inte spelat någon roll för mig men i alla fall.


På psyket ca i mars när jag ska göra en gyn-undersökning... så hamnar jag i ett "medialt tillstånd" kallade jag det... Såg PROPPFULLT med GAMLA människor... haltande osv... i sjukhusets entre.. Antog dem som döda.. och tiden stannade för ett tag... jag gick in i en buffe och åt olivröra.. tiden stod still även om allt rörde sig..

Var inne här en annan dag sen när jag låg kvar inne under våren.. det var typ folktomt.. 10% lika mycket..

Jag tror inte detta "är något".. om ni får för er..




Här var något pubertalmaniskt jag skrev 7 feb:

Kan du inte vara avundsjuk på mig istället? Då har vi ett nytt sammanhang du och jag aldrig har upplevt. Du behöver inte älska mig, vi kan ha kul ändå. Vi kan leka radiostyrd bil :)


Jag börjar balanseras genom att tränga igenom förhårdnader. Jag har alltså chockats så av den brutala sanningen att jag FÖRTRÄNGT rum och tids sammanhang. Jag bejakade en en slags "naivism"... för att GRUNDLURA mig själv och skapa en "effekt".

Det finns ett spökfragment som säger "-det här är inte du".. det är faktiskt en halv sanning; eftersom det stryper åt löplinan då jag färdats för fort fram i tiden.


Jag skulle istället kunna publicera mina nattliga drömmar och på så sätt slippa "vetskapen" och tyngden om den ickeöverförbara insikten. De plågar mig med outnyttjade resurser.


Jag har ett nästan omänskligt bra långtidsminne speciellt för detaljer. Det här skapar ett "inbjudningskort" i form av era fantasier kordinerade genom den kronoligiska scenen. Referenser i ett DYNAMISKT tema som hela tiden rör sig framåt och tillbaka, för att ta ytterligare ett större steg framåt.

Allting jag gör DEKLARERAS av ett totalt övertag över mina "valmöjligheter". Jag är hela tiden medveten om att skeenden jag utjeslar genom min närvaro är en redan gestaltad "bild". I mina mest accelererade vansinnesfärder runt dig, vet jag hela tiden om att jag "är med om" HÄNDELSER för att senare kunna "IMPONERA" med storyn; i den ordningen. Jag känner en slags närvarogimmick, och vet att jag behöver plantera in ett "meddelande" någonstans på säkert avstånd alldelles intill för att det ska skapa ett resultat i framtiden. Den här känslan av "holistisk trygghetsritual" var starkast i barndommen. Numera är jag inte lika kraftfull, jag känner snarare ett "myller" av "koder" åt vilken spontan arketypisering som jag ska puscha mig utåt med. Ibland vet jag att jag medvetet måste gå imot "vägledningen" för att föra in en mer "unik" eller "mytisk" referens, med en mer "komplex" planering, och detta verkar handla om "relationer".

5e januari 2009 -planerade (tror jag) redan att skriva det här när jag gick ute på promenanden, men detta är mitt "närhetsbehov" till mig själv, och fullt AUTENTISKA KÄNSLOR som blivit "farliga/förbjudna" och en "myt" genom er. (Det är därför jag är så mycket "helt spontan", men det är en dold obalans mellan oss som inte är bra, det skapas aggressvia projektioner av vad som är överdrifter eller underdrifter, och detta gör mig labil).

"Tog en morgonpromenad i Uppsala. Tänkte på hur det skulle kännas att hoppa i Fyrisån just nu, kom på att det bästa sättet att ta livet av sig borde vara att ta en väldigt hög dos sömntabletter, sätta sig på kanten och vänta tills man blir dåsig, och hoppa i."


Den stora krisen (en "försvunnen värld", ett eko) skapades när jag var 13 och detta har legat djupt ner i cellminnets dagliga ritual. Endast i somras var jag mer klarsynt. I och med en "neuropsykiatrisk" utredning i underkastelse inför psykiatrin, då jag plågats av oro under ett år av rädsla för att "igen" bli medicinerad med neuroleptika, och ville bli "friskförklarad"... så äcklades jag enormt över hur massan ÄGER mig som en MYT... men samtidigt verkar det som om jag glömt allt. Jag känner verkligen "kroniskt" hur detta tillstånd av bortvillad självtillit är något "onaturligt".

Genom en "tumöroperation" som 13 år "plåtades mitt identitetsmysterium" av mina aggressiva förföljare. Efter narkosen fick jag overklighetskänslor som aldrig gjorde mig "densamma" igen. Jag fick en slags mental desorientering och började "tänka vuxet i kollektiva arketyper", men utan detta "sexualitetens språk" (mentalt kanaliserad).. min "kropp" dvs. avidentifierades sin egen "jord" och besegrades av min källa, vilken bl.a centralt min mor "förflyttar" mig igenom; genom "hot", "maktspel" och total desillusion. Senaste minnet av "att vara människa".. att uppleva en "handling" här på jorden dras tillbaka till denna tid före.. Så vad syftar på? Den ABSOLUTA FÖRNEDRING det innebar att UTANFÖR sin kontroll/närvaro (annat än i andra former, "subtiliserade"/raffinerade) så "avbildades" eller "STUDERADES" mina HJÄRTVÅGOR; när gruppen av läkare upptäckte att jag reagerade på "tankar". Alltså, jag är mer distanserad till detta nu, än när själsminnet informerade mig från dess orskade dunkel.. men det är en sådan komik som man nästan blir "manisk" av. Alltså KÄRLEKEN som något BIOLOGISKT eller pressats under ett MIKROSKOP. Vem är vem?

Har skapat en "hyperkänslighet" kring min kropps döda fragment av närvaro. Är dragen till extrema lösningar -nya idéer, rörande min fysiska självrelation då jag polariseras och behöver perfektion. Hatar hår, men har på samma gång en dragning till det, vilket gjort att ca 70% av det tidigare tjocka, fallit av. Kanske i känslan av hur kollektivet och "kvinnor" vill äga min självbild.

Känner en "smärta" i mig hela tiden, och har haft teorier ang. om det är därför jag slutade gå i skolan, då jag höjde upp min tillfredställelse i andra mer "progressiva" nivåer.


Jag känner ett slags konstant "hychande" (intrång med falskhet) omkring mig speciellt eller enbart ifrån kvinnor, som jag känner mig totalt oförstådd av. Endast då jag "säljer mig själv".. genom att TVINGA mig själv OUTTRÖTTLIGT att "deklarera vårt ursprungs särprägel" så kan jag "NÅ". Har därför varit blint inriktad på konfrontation gentemot män, en heltidssyssesättning mellan jag var 15-19 år. "Förhöjde" alltid mannen i ett FÖRSVAR mot "kvinnans fördommar och idealism om att vara förmer/finare", på ett specifikt mentalt "sentimentalt" sätt.

Befann mig i mitt sista grundliga "missbruksscenario" runt maj förra året, då sinnesupplevelsen av att vara FELAKTIGT STUDERAT bakom min EGEN RYGG.. att alltså inte få MEDVERKA i sina egna processers bakomliggande omhändertagande. Började få fysiska känningar, upplevde mina tankar i kordninering till mina familjemedlemmars "rytmer" och "onanisessioner". Visste inte hur jag skulle agera UTÅT; och skapade därför detta facebook-konto, i en slags "AKUT samvetsanalys" om VAR syftet med mitt liv skulle riktas. Togs senare in på Danderyds psyk efter att min FAR ringde mobila teamet och SJÄLV ville prata med dem, då min ICENSATTA KONFRONTATION av "familjesanningen" gjorde honom flyktbenägen och "feminin", i kombination med mammas totala livrädsla inför sin egen "prydhet" och rädsla för att möta sin SKULD. (Hon "assisterar", och vill "undervisa" i hygienhantering ..mens/bindor, etc. för att bevisa sin renhet för sig själv i ett symbiosförhållande till omvärlden).

Har alltiv varit mån om att "förklara så tydligt/skydda mig" i relation till psykiatrin och liknande. Jag gjorde en slags verbal existensiell show om vad jag just nu stod uppe i.. från övervåningen hörde jag hur de sa "-hon är så asiatisk alltså". Hatar sånt här, men har i min extrema otrygghet i sådana här lägen ibland tagit åt mig av perversionen i mer och mer fragmentering. Blev förstås helt lurad på psyket, och klassad psykotisk eftersom jag i ett känsloutbrott (hastig gråt, upprörd) "såg" astrologiska referenser tillbaka i tiden, då den förra läkaren missuppfattade mig. Men var mycket mer ohämmad detta år, och trodde i en HYBRIS att jag kunde "förhöja" något, genom stressen över hur jag skulle "sammanordna" alla potentialer omkring mig av meningssammanhang.


Jag har varit här förut... jag känner så, och jag vill "återförstå" detta på ett nytt sätt, genom att göra den feminina könsolariteten mer "värdefull/intelligent"; eller "byta" från "man" till "kvinna", i en ny slags presentation.



Mail från kille på helgon 10 feb:


Du ville veta hur vi ska ta oss härifrån?!?!?!

Jag har inte samma vokabulär som dig.. Och kommer förmodligen aldrig förstå helt fullt ut vad du menar..
Men ja kan säga detta.. den lilla % vi utgör.. kan bara ofänligöras som galenskap..
Pga av den majoritet som inte har detta med fött kommer i all saning aldig förstå.. Och som våra hjärn docktorer e helt övertygade om att.. detta som d kallar galenskap måste isoleras med hjälp av medecin som d så öppenhjärtligt kallar det.. Dock håller ja med dem i vissa fall.. om att vissa har trillat ner alldeles för långt i den avgrunnd som väntar den som icke med flit råkat avslöja sig! Så jag ber gör inte samma misstag.. MEN LÄS DETTA DET KANSKE HJÅLPER DET dig ATT VETA O FÖRSTÅ.. mitt ansikte utåt e bara för att täcka upp det jag har innanför mitt skal! Med ett mjukt hjärta för människans vulgära men ändå tilldragele.. Har aldrig skafat lr kommer skada någon. O Då VILL JA OXÅ POÄNGTERA ATT JA LÖPER STOR RISK ATT BLI UPPTÄKT.. MEN OM JA TROR ATT DET E SOM MITT MEDVETNADE O UNDERMEDVETNA SÄGER MIG ATT DU ÄR KASNKE DEN LILLA & JAG LETAR EFTER! OCH KANSKE KAN VI TA OSS DIT MED VARANDRAS HJÄLP!

(Man är inte redo för att det krävs enorm energi att ta sig dit) Hjärnan kokar över..
Dock finns det ett sätt att träna den helt enorma muskel.) Men det krävs oxå att man e redo att radera allt man någonsin tänkt om sig själv och världen i dess alla perpektiv. grund 0.0
Och för oss med den kapasiteten måste ta in små doser av den information som måste processeras, innan den kan advändas. Och detta är resplanen du sökte från mig?? kanske får du ett svar kanske inte.. Men GE DET EN CHANS!!!.. Detta är min o bara min.. Du är kommer att vara den ända som får min fulla redogörele och den sanning jag känner till.

.I.

För ett exakt år sen.. höll ja på att falla i den vägen som nästan inte är möjlig att ta sig ur. (detta var på grund av att min hjärna inte var redo) Det ända sättet ja hittils kommit på att uppnå..(senare kommer ja skriva hur o varför men då måste du ge mig ett tecken på att du vill att ja fortgår i min förklaring.)

Adrenalin, summaformel C9H13NO3, är ett stresshormon som utsöndras från binjuremärgen som svar på stimulering från sympatiska nervsystemet. Adrenalin transporteras löst i blodet och har en rad olika effekter på vävnaderna, som har det gemensamt att de ökar kroppens prestationsförmåga.

Ironiskt nog är det från döda kroppar man utvinner den riktiga ursprungliga formlen från.
Men människan har skapat den Artificiella vägen så klart. Har aldig någonsin fått för mig att testa detta som en drog. Som tur är producerar våra kroppar detta själv. Men i vilka mängder avgörs bara hur man själv är.. Det finns kännsliga själar och okännsliga.. Vissa mer andra mindre.. Man har tur om man är den kännliga.

Jag har gått igenom EN LÅNG RAD HÄMSKHETER I MITT LIV SOM INTE NÅGON SJÄL I VÄRLDEN SKULLE ORKA BÄRA! detta är varför jag är där ja är i dag. Och lever fortfarande.. har hittils kommit så långt att man kan upskatta min ålder 221 i ställetför d 21 åren.. Jag har läst mycket studerat mycket iaktagit mycket lyssnat på den ena hemsketen efter den andra men ingen o då menar ja ingen.. av dem ja träffat på med egna ögon har någonsin uppnåt den nivån.. det e pga av att en vanlig hjärna i dag stänger av när det blir för mycket.. Min värkar ha födds utan den förmågan.. Har fått den insikten.. Mitt enbryo föddes ur en männika som lärt sig stänga av allt som har med kärlek att göra.. Men min skapare var motsattsen.. Hade inte han funnits hade jag växt upp i helt blindo av empati..

Moder-Hon-Venus:Yin - är jorden, det mörka och kalla, fuktiga, passiva och kvinnliga. Yin är det svarta.
Fader-Han-Mars:Yang - är himlen, det ljusa och varma, torra, aktiva och manliga. Yang är det vita.

Har dock aldrig haft den så avklädd (Venus är allt utom kall men har förmåga att bli det lika lätt som förmågan att gå på två ben)

Tänk dig att detta gick jag med Adrenalin i en månad.. Inte bara gjorde den fysiskt starkare som det oftast förknippar det med utan oxå viddgade någon % av min hjärnas kappasitet. Men pga av hormonet var ja tvungen att styra bort mitt sociala liv från mig själv.. pga av yttre störningar som påvärkade mig rent kännslo mässigt.. råkade ja komma i någon obalans.. hade det förödiska konsikvänser! som enbart psyket kunde styra och kanske en till som var bunden till mig av ren kärlek kunnde uppväcka mig ur.
Där av förstod ja vad en riktig psykos innebar.. Det man föreställer sig ”helvetet” som ter sig som en barnlek i gämförelse av det ja var tvungen att genomlida.. därrför e denna process inte helt pålitlig och kanske helt risk fri..Men den måste förfinas och förädlas men det krävs minst två av oss!


SKIT KUNNDE INTE SLUTA NU.

I dag som sagt är ett helt år sen.. den dagen mina ögon öppnades för det jag förstår nu.. inte fullt ut.. om ja hade gort det hade ja fallit tillbax.. fallit till det absoluta självförintelse..

Innan min hjärna ville öppna sig som en mogen frukt.. minns jag av ett bildfragment och kännslor om hur det var innan.. Jag kännde mig och var helt o hållet en instängd i en handikappad värld ungifär som att vara en grönsak man föddes men som helt plöttsligt vaknar upp ur en koma.. Ser allt helt klart och tydligt..

Btw ja värgrade att läsa din blogg av ett enda själ.. Jag har en duktig förmåga att anpassa mig till vilken människa som helst.. som det där otroligt efketiva ödledjuret som anpassar sig till sin bakrund.. Förmågan är o uthört effektiv och läskig.. Vilket leder till att min personlighet är för det mesta nån annans.. Men på något sätt har ja lärt mig stänga va o sätta på detta.. Men möter jag en jämlike kan ja inte styra det och jag är tottalt med en annan och kan inte avfärda detta för den andra polen väljer att avika o dra sig undan.. Detta tror ja är mitt fall till dig.. Skulle aldrig låta en sån människa komma nära mig om ja vore medveten om riskerna ja tar att skriva till dig.. Men även om detta är fallet och ja vet vad rikerna innebär. vill ja ha en öppen chans o se hur långt min förmåga har sträckt sig.. Skulle vilja mäta mig med den.
Jag kännde redan av dig första gg när du ens klicka in dig hos mig..

Mitt första svar till dig.. var ett försvar.. ja kännde dig och ville te mig som vem som helst pga av riken att du skulle få mig sömn lös.. nu är det försent o det är inte ditt fel.. därför tänker ja se dig med som ren nyfikenhet.

Jag har en nyfikenhet utan dess båtten.. o den har apptit för kunskap! Jag tror att du kanske har en pusselbit av det ja saknar och kanske har ja en till dig. Men det är helt upp till dig om du vågar förstås!
Ja vill oxå att du är medveten om att ja springer mot faran o inte ifrån den. Vad den än utsätter mig för.. kommer ja alltid vara den ett steg längre för den springer inte mot mig.



Alltså fan ni skulle läsa mina note på facebook när jag satt på psyket alltså. Helt ohämmat och sexuellt psykosliv typ. Omogen mening.


Tas in samma dag för att jag vaknar med andnöd syster ringer sjukhus jag ber om att få göra en narkos pga att jag analyserat mitt trauma, och sen blir jag aggressiv och retsas när jag väntat typ 4 timmar.
Detta är "trolleritrick".. Detta är människans psykiska sjukdom i systemverklighet

Thursday, 12 February 2009 at 00:10
Bara det att ni försöknar vår generationella "kropp" i "förlorade" spegelfragment..

Drar ner mitt ansikte i smutsen.. för att nå utåt.. Ska försöka SKAPA något. Jag ljuger i en inlärd omedvetenhet. Jag gillar ju att ta tag i sånt här. Har alltid haft mkt distans till att se detta personligt, men jag måste konfrontera detta -ser endast "sanning" i lite förvrängda holoner i fusion av en "intelligens"..

Känner att jag gått för långt.. jag tar tagit på mig ansvaret.


"-Hon ljuger som en häst... hon ljuger som en häst..?"


Detta stämmer inte riktigt. (devil, etc) -känner den överväldigande kärnkraftsenerin i nacken.. Det har ingen själ.. jag vet vad detta handlar om..

Det här är mycket allvarligare.


Egna tillägg (kommentarer)

Känner mig helt frånkopplad. Det här är inte bra... jag har levt inom "sektism" och "dess personliga radar" i hela mitt liv..

Ska få se..

Regress till 16årsåldern? Skärp er..


SörensenAlltså detta är ett penetrerande ljus, det måste RAFFINERAS och HARMONERAS kollektivt. Det finns en tedens till "hybris".




Läs en dröm som Linni-Rows styrde, då ingående personlighet kastrerades mot sin fria vilja och regriderade till barnstadiet (kiss/bajs
på rättpsyk..

Jag har levt UTAN TID väldigt länge.. Jag lever alltså i "mänskligehetns psykiska sjukdom" utan att identifiera mig med det.

Ni måste förstå det BEGREPP jag gav er. Det var OPERSONLIGA. Jag vet ingen skillnad.

Känns jobbigt om nu typ "lekar med självet"..det är väldigt "vulgära" frekvenser av "överdrivenhet" och t.ex. alienation.

Jag spelar ju på gimmick. Jag GLÖMDE att er "konst" var personlig.



JimmyAberg (alltså Linni-transan skapade dröm på Danderyds psyk efter "seans") kastrerades... det ligger en obalans i denna "holism"..
.. vill ni "vara med".. eller inte?

Har funderat på att ta livet av mig eftersom jag inte vet hur jag ska lösa det, men jag känner en slags förståelse/bortomliggande, nu..

Är för distanserad (isolerad tid) vilket föder en lathet, men det är för att jag inte lägger några KRAV i min aktivitet, eftersom jag är idealtiskt.. men vågar inte riktigt möta det, då jag känner äckel inför "livets sol".. bokstavligen..

Det är lite problem i det här.

Idealism.. jag missuppfattar det.

Jag är bara i kreativ enhet med något NYTT...

Jag är ett slags MATERIAL.

Jag förstår inte hur ni kan tycka detta är "för djupt" eller så.. tycker allt känns UPPENBART... detta är ett tryckeri..

Jag vet inte vad denna "vanan" eller "ritulen i det social rummet".. EGENTLIGEN tjänar..

Nej nej.. ni vet inte vad "god" är.. det är en dockteater..

Man måste lösgöra alla världar.. som sagt.. jag skriver ju allting.. vet inte riktigt...

Jag är ine DUM i huvudet. Jag förstår SYNTESENS FRIA VILJA... skärp er, ni och jag också har.. altså detta sammanhang känns sjukt men helt normalt eg.. ni STÖDJER ju en FALSK FAMILJSM.

Har fått en FYSIK IDENTRIFIKATION med en svart svans/Luficers kropp. Alltså helt och hållet.
Ett återrepningstema/upplevelse av motsatt omdaning, men lite annurlunda.



Ringde sen Jimmy på min mobil jag pratade fort som FAN.. (när jag blivit nedrogad..) och ville få att samman hangets inte skulle försvinna.. Gränsade till psykos. Jag pratar i typ 30 minuter eller något.. han säger typ 3 gånger "det handlar om om han är utanför eller innanför systemet"...

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 31 aug 2009 01:27

Jag måste säga, jag håller inte på såhär. Jag var galen ca under året då jag var 19. Helt inlåst på ett annat sätt. Jag var liksom ett "barn".


HUMOR. Vågar knappt läsa. Var fan helt SJUK I HUVUDET. Skämde ut mig vet inte om jag gör det fortfarande med detta..

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 31 aug 2009 02:14

Det som pågick här innan.. var att jag var BESATT över att "återskapa" min "återfödelse", helt naivt. Gjorde förstås ärr under en tid, speciellt min hjärna, mina idéer. Blev confused.

Försökte vara vaken så länge jag kunde t.ex. eftersom jag vår sårad liksom.. försökte ta tillbaka känslor.. Hade provocerad fram ett gråttillstånd och då jag gjort mig flytande kunde jag kännas andras "fysiska nu" och mindes lite "kärlek" från tidigare tillstånd.. hade gått in i något meditativt i kanske 3 veckor arbetade med det och tänkte på det hela tiden, läste En ny jord av Eckahart Tolle och undrade "vad det var för fel på mig".. ("varför det inte funkade")..


Tycker nu ett sådan här tänkande är sjukt. Har inte alls försökt ta tillbaka återfödelsen sen jag var på psyk sist. Det känns jättelängesen föresten. Det känns som om något hände mig i min utveckling i maj, juni.. men jag mins inte vad. April känns som evigheter sen..


Hur som helst: Ni förstår kanske att denna "psykos" jag uppvisade där.. är exakt synonymt med vårt kulturella individuella/personliga omedvetande, som jag i tonårsfasen var en rebellrekation på, då jag är frånkopplad.. Såg t.ex. en Aftonbladet (tror jag det var) i köket.. "Hjälp min man är kär i Gina Tricot-tjejen".. osv.. alla patetiska "regler" och "traditioner".. har sett igenom känslomässiga lekar länge.. "anmäl polisen", osv..

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 31 aug 2009 02:17

Första inlägg i arg/ledsen-tråd, tar bort det där:



Är/upplever mig, ful/gräslig, just nu. Usch. Mår dåligt fysiskt också, ätit skitmat idag och för mycket, glass och smörgåsar.. Huvudvärk.

Jag tycker sånt här är pinsamt/jobbigt.


Alltså man borde ju dö alltså. Jag går runt i en sådan narcissism och samtidigt är det ett naturligt överlevnadsbehov speciellt eftersom jag är tjej -mitt liv, val att leva ("vidare") handlar om att bygga upp min kropp maximalt för att känna mig fri, eller något. Vill göra saker med håret osv, samtidigt ser man ju vilka jävla idioter många tjejer och kvinnor är. Shit alltså. Bevisa något för mig själv -hur självupptagen människan är. Resten av det som ligger på den primtiva nivån utmpumat i varje system känslomässigt mentalt i reflektion till värderingar och vad som är andligt och sant... det har jag varit med om.


Annan grej som som fick mig att bli lite ledsen nyligen eller förbannad..  kom att tänka på det.. Träffade på en kille född samma år som jag i våras, Oxe -var ju så nedrograd alltså rent psykotisk (flummig) på all skit jag fick så jag höll på så. Men i alla fall. Bara för att han hade fått en LSD-psykos och blev medicinerad en dag när han var där eller ditåt, så kallade läkaren (som kallade mig gravsjuk) in honom till rummet när vi pratade och sa något, och sa sen att jag aldrig mer får träffa honom, jävla idiot, tror han hörde när jag pratade om LSD-intresse osv.. I alla fall, jag sa att jag ville ta livet av mig.. Men han sa att han visste att jag ville leva... "jag vet det, jag vet det".. typ.. Satt och larvade mig helt sönderflytande på mediciner, kände hur en enorm kärleksenergi flödade ifrån honom till mig, fysiskt. Har aldrig upplevt det i alla fall inte så. Det var inte romantiskt det var i så fall ärligt/rent, ohämmat romantiskt.

Träffade en annan gång en kille på psyket tänker inte ens prata om det. Det är det värsta jag varit med om någonsin. Synkroniceringschock, han var den enda identifierade levande i rummet när jag säkert bokstavligen dött och sen vaknat när de sköt ner på mig neuroleptika första gången dubbeldoser (fick minst fyra sprutor tror jag). Jag ba svarade mig själv "jaha, där är min bror från mitt förra liv" -extrem stark intutiv energi. Helt sabboterad hjärndöd blev jag mina tankar och mitt minne var "torra meningar" utanför mig, bibliska symboler. Andades konkertiserad luft. Fan varför tar jag inte livet av mig beter mig som ett barn? Undertrycker min mordiska natur, är ju fortfarande i djurstadiet av medvetande (vad trodde ni?)

Har en romantisk natur som borde få mig att inse att jag inte mår bra. Jag är utsatt för skit. Jag är liksom allt eller inget och totalt ytlig eftersom jag följer sanningen gör ständigt kompromisser och försöker reda ut allt, en studie, ett minne, och det blir för nonchalant, som sagt -det här är inget liv. Allt är ju romantiskt det är kreativiteten men jag är inte värdigt detta liv och vice versa, det här är så alienerat i kunskap så ni förstår inte. Jag vet om den andra sortens "primtiva" andlighet också men alla håller ju på så för sig själva. Det här inget "flum-djup", detta är mitt huvud, enkelt, torrt.


Döda-levande som använder oss för att kontrollera något utanför sig själva.. ni vet det som jag skrev om förut, och ja shit, fattar ni inte att det jag pratar om är mitt liv, erfarenheter, ständigt sökande, ni vet ju vad jag tänker på.. vad tror ni jag gör när saker händer, sover eller... jag tycker ju bara den oväntade kontrollerade skiten är roligast och därför vet jag vad detta handlar om..

Jag blir besviken på er men det är mitt eget martyrskap och annars skulle jag inte vara romantisk då jag är det.



Jag är så jävla eller kanske HELT, jo ärligt: KOLLEKTIVISERAD. Alla hatar mig. Funderade på att säga "ni vet inte vad kärlek är" men det är ju det som är felkopplingen och den dagisnivån. Nej men grejen är att ni verkar ligga lite efter, ni vill inte skapa med ert eget hjärta.. Vad är SKAPELSEN?Romantik som alltid är plötsliga insikter av att uppnå ett mål eller syfte, är tror jag när man erkänner hela "livspulsen"/jaget genom förflutet från början, det är ofta opersonligare.

http://www.youtube.com/watch?v=uHX0GuaK ... re=related






Nej droga ner mig. Ni bryr ju er inte, inte sant eller hur? Jag ska INTE förändras -ni tror ju inte ens på mig, hahaha... VI är ju förändringen!! Vakna. Om ni vill mig något men jag tror inte ni gillar mig, bara att ha mig som ett stycke relatering. Ni intresserar er inte som jag för livssyftet.. Det är totalt meningslöst att umgås med förnekande människor. Det är ju bara ett perverst fluktande, från oss som står där jag står.


Jag ÄR ju redan död. Mer än jag själv förstår -jag tänder väl på det här helt enkelt. Äntligen förstår jag.


Anledningen till att man lever kvar, det handlar om att man göra något för mänskligheten, förut trodde jag att genom det kunde "FLY in i det".. men alltså nej.. Mitt självmord, vill ni ha det med ett kreativt syfte eller inte, eller hur länge ska ni spela idioter? Det är ganska dyrbart och unikt. Spelar ingen roll för min del egentligen, till viss del gör det så.. jag behöver kärlek. Behöver FÖRSTÅ.


Alla som säger att självmord är galenskap är idioter, ointelligenta.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 31 aug 2009 08:49

Saken är att Gud inte finns, dvs det finns inget Gud som gör anspråk på sig själv. Samtal med Gud-böckerna är skrivna av Djävulen, precis som Biblen. Det finns mörka krafter, och allting handlar om oss människor. Det är skapat ursprung, själva "Gud".

Så "ingen annan bestämmer", verkligen? Jag tror man kan dela ut uppenbarelser. Världen kommer endå leda till undergång eftersom det är ett oerhört tungt arbete för de enskilda människorna att upplysa sig själva och deras sökande präglas av förvirring.


Jag har i och för sig sett på "Djävulen" som något kärleksfullt, men om ens själ konkretiserar urkrafter intellektuellt t.ex. -då måste man förstå vilka tillstånd detta kan leda in i vad detta är i sin "renhet" ursprungligt, eller vad det är man håller på med...

Man vill ju befria sig ifrån förflutet minne. Så vad händer om vi "tar makten" som "Gud säger att vi inte kan" -kan inte mänskligheten ta på sig "Lucifers fall" i en djupare/högre Kataharsis -är inte det att bli helt fri? Varför måste vi göra oss större än andra? Kataharsis handlar om vårt hjärta, det som visar upp sig på styva linan i sin gudomlighet är bara ett barnsligt hjärta, jag antar att vi blivit mänskligare men inte manifesterat det.

Vi har inte kommit långt i vår sexuella utveckling ("rädda för allt"), men jag drömmer inte om något ytligt paradis heller. Jag vill känna djupare och djupare mänsklighet.


Ett förslag är att tänka i planetära rörelser.

mereologi

Inläggav mereologi » 31 aug 2009 09:36

Jag tror att gud finns, att rättvisa finns, annars finns ingen mening, men samtidigt är rättvisan oändligt komplicerad för den ligger i tiden, man vet inte vad som kommer hända i framtiden. Kanske kan vi skapa en rättvisa, tänk om det finns två alternativ: att vi lyckas skapa rättvisa eller aldrig gör det, men det finns alltid en chans. Och om man kan skapa ett lugn, en harmoni, ett rättvisebegrepp inom sig, då har man lyckats.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 17 okt 2009 13:24

en fläckfri analys av massan,

http://www.tuppjuck.com/forums/


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 86 och 0 gäster