Klargörande babbel om integralism

[JimmyAberg]

Det är därför jag stör mig på att ateister försöker bevisa för mig hur etnocentrisk relgion är i sitt innehåll - de försöker "bevisa" något för mig som jag redan ser som helt okontroversiellt. Samtidigt upplever de att det jag säger är egocentriskt eller etnocentrisk än atestistens upplevda världscentrism. Men ateism är inte världscentrisk utan ligger för mig: bortom egocentrism, och landar ofta någonstans mellan etnocentrism och världscentrism.

Varför är ateism inte världscentrisk, trots att ateisterna upplever detta och gör anspråk på dess universialitet? Jo för att de ännu inte förstått förhållandet mellan ateism och tidigare religion. Ateism är den "rationella" eller  "mentala" religionen, den gör världscentriska anspråk.

Med postmodernismen intåg så tvingas den modernistiska ateismen att "nyktra till" från sina anspråk, eftersom den tvingas ställas i förhållande till andra kulturer/religioner.

Problemet med postmodernismen är att den inte kan legitimera varför ateistiskt modernism är mer adekvat än religiös förmodernism, trots att den historiskt implicit antar detta. Postmodernism är alltså genunit världscentrisk, men kan inte legitimiera varför den är mer autentisk än egocentrism. I postmodernismens försvar av alla kulturer, så "buntar" den ihop alla utan att först klargöra deras förhållanden till varandra - detta göra att kulturerna alltid kan legitimeras men aldrig upplevas som mer autentisk än någon annan kultur.

Det är först när vi kommer till något mer "integralt" som vi på allvar börjar blicka tillbaka till det förmoderna - och vågar legitimera de relativa sanningarna i förmodernismen - utan att ge avkall på att den ateistiska modernismen i vissa avseenden är mer utvecklad än den religiösa förmodernismen, men att även denna bör relativiseras till den "evolutionära stegen" och därigenom legitimt förankras i den mänskliga historien.

Men kanske är "integralism" bara ett ord för en senare och mer mogen variant av postmodernism.

Hur som helst är integralism såklart inte heller utan sina egna problem, men det tycks vara den första rörelse som på allvar vågar göra anspråket på att försvara förmodernism, modernism och postmodernism.

Syftet med Integralism är, precis som med Postmodernism, inte att "ersätta" kulturer, utan att försöka "orientera" dem meningsfullt i förhållande till varandra. Alla tidigare kulturella detaljer finns kvar. Till skillnad från postmodernismens dekostriktivism så försöker integralismen rekonstruera olika kunskapsområden, det är därför det finns integral filosofi, integral politik, integral ekologi, osv.

[Avantgardet]

Ta och kolla mitt svar i tråden om att höja nivån, där bemöter jag integralisternas anspråk från just postmodernt håll. Grejen är, i korthet, att integralismen inte ens är postmodern, den är förmodern. "Blickandet tillbaka" är inget blickande tillbaka, utan ett stående mitt i det förmoderna. Av det skälet att det den ser som lösning på postmodernismens problematik i själva världen är att helt enkelt inte låtsas om problematiken, att inte förhålla sig till den alls. Den stipulerar bara och kör på. Vilket tar den inte bara ett utan rent av två steg bakåt men inget alls framåt. Börjar bli trött på det här tjatet om integralism, Wilbers anspråk är bara dumdristiga och naiva.