Allt är rättvisa

[JimmyAberg]

denna onda ande som bor i mig är det enda som inte blir kvar,
då den nya personen inom mig har förlöst och förankrat sig som mig.

att vara frisk och sedan drabbas av sjukdom,
att sedan förneka detta är att inte göra sjukdomen rättvisa.
att acceptera sjukdomen innebar att i mötet med döden förkasta anspråket av att leva.

i vilan växer det ofödda fram,
att sedan träda in i krisen igen men att nu istället välja det friska,
och förstå innebörden av att acceptera det normala som måttstock för livet.

nya roller och nya ideal,
det normala är högst framträdande,
vilket är att interagera med den mänskliga gemenskapen,
som ett sunt autentiskt uttryck av att leva.

att acceptera,
att ej längre förneka,
ej frukta,
utan istället uttrycka den kreativa sexuella underkastelsen genom min kropp.


i min misstro existerade endast orättvisa,
då jag litar på alla människors omdömme,
finns ingen orättvisa kvar.

allt är rättvisa och att förankra detta,
är att välkomna den nya människa som nu förlöses genom mig.



Edit: stavfel

[Anna Sara]

[Anna Sara]

[Avantgardet]

Nej Jimmy, jag har sagt det förr till dig: Laissez-faire-liberalism är inte rättvisa. Du använder ett begrepp som du inte ens borde ta i munnen. Allt är inte rättvisa, punkt.

[JimmyAberg]

Du våldför dig på födelsen och livet,
genom dina egna ohämmade böjelser,
men börjelsen ska inte föraktas utan förstås.

du söker att legitimera dig själv som patriarken,
i den patriarkala rollen,
och missbrukar därigenom ditt inflytande,
och din fria vilja,
när du du inte kan förankra den maskulina kraften.

i din kamp mot "orättvisan",
är det du föraktar närmare dig än du anar,
och du blir det du hatar.

det är först
då du våga släppa misstron mot andra
som du ser rättvisan skina igenom
i alla mänskliga handlingar.

[suchanother]

Men lägg ner nu Jimmy. Ditt jävla skitsnack är bara barnsligt.

[JimmyAberg]

en missbrukare av det manliga idealet,
är han som öppet talar om kamratskap och solidaritet,
men i det gömda stoppar pengarna i fickan,
och tar till flaskan i sin ensamhet.

[Anna Sara]

Nej jag tycker det är väldigt bra skrivet.

[Avantgardet]

Jag upprepar: laissez-faire-liberalism är inte rättvisa. Att hävda det är helt enkelt att misshandla språket. Rättvisa handlar inte om att ge fri lejd för vilket djävla beteende som helst.

Förövrigt har vi här exakt samma som jag redogjorde för i en annan tråd. Du kliver in och antar en transcendental signifiant, utan att motivera på något som helst sätt. Dina ord är visst helt enkelt Guds egna. Du behöver inte ens Boken, i Auks mening, för du är ju redan Gud förkroppsligad! Så till sak: rättvisa och orättvisa bestämmer varandra ömsesidigt. Man kan inte hävda att Allt är rättvisa, för det innebär på samma gång att Inget är rättvisa. Man gör helt enkelt begreppet meningslöst i en sådan tillämpning.

Och rent konkret säger du inte ens att Allt är rättvist, du säger att den rådande ordningen är rättvis, att de nu gällande förhållandena och situationen i världen är rättvis, och det, det är nåt heeeeeelt annat. Det är, som jag sade inledningsvis, och redan i mitt tidigare inlägg, blatt ett laissez-faire-liberalistiskt resonemang. Sen kan man smycka det genom att klä upp det i filosofisk språkdräkt och med orientaliska utanpåverk, men det ändrar ju inget i grunden. Du är helt enkelt en rövslickare Jimmy, som gnäller på oss med ryggrad som vore du en djävla kärring. Skärpning. Allt är helt enkelt inte rättvist.

Att du sen kämpar för att själv tro på en massa pseudo-buddhistiskt, avfattat på nån form av bunden vers eller inte som du tillgriper av när du skall svara av nån outgrundlig anledning, det får du väl göra. Men du måste väl inse att du inte lurar nån genom att sätta på dig en buddhamask, med samma skenheliga säljarflin som alla andra rövslickande dussinmänniskor? Du vet ju hur det ligger till, så varför kämpar du så förbannat med att försöka övertyga dig själv, och oss andra, om nåt annat? Och att du vet hur det ligger till, det vet jag, och både du och jag vet att vi båda vet detta, och därför blir det som sagt, löjligt, och i synnerhet försöken att fortsätta charaderna. Kom igen nu. "Abraham och Lena, Ingemar och Sven, lyd nu min befallning och bli dig själv igen!" (från Scooby-Doo)

[Avantgardet]

Nej jag tycker det är väldigt bra skrivet.

Jamen vad har du för djävla kriterier ens?  :roll:

Jag menar, det går inte bara tycka, man måste kunna argumentera också. Och att bara gå och bli fascistisk när man inte kan det, det är fånigt. Både du och Jimmy är störtlöjliga av det skälet, enligt mig. Nu tycker ju jag en massa, men jag har fog för det, kan argumentera för det. Så jag har all rätt att tycka till. Ni kan ju börja med att bemöta kritiken istället för att bara fortsätta köra huvudet i väggen. Men det kanske ger samma effekt...

[JimmyAberg]

Att en människa vill dela med sig av sina tankar och känslor, i tankar och känslor delen av forumet, är tydligen inte tillåtet på detta forum - nej då rycker den själv utsedda översteprästen in - eftersom varje vrå på forumet ska anpassa sig till den rådande ordningen. Eftersom allt är politiskt? Varje känsla måste synas, och stötas och blötas under den "politiska luppen"?

Nej jag tror jag fått nog av det här "forumet" för ett tag framöver.

Cya

[Avantgardet]

Du våldför dig på födelsen och livet,
genom dina egna ohämmade böjelser,
men börjelsen ska inte föraktas utan förstås.

Ganska trivialt påstående, ser inte skälet att sätta det i högtidlig form. Huruvida det alls är sant är en annan femma. Sen kan det ju tyckas lite självmotsägande när du å ena sidan hävdar att jag våldför mig på födelsen och livet, vilket vi förstår mot bakgrund av den laissez-faire-liberalism som du gjorde bruk av tidigare som typ "den som försöker ingripa på något sätt alls" (i din hjärna motiveras väl det av att hävda att den materiella världen är ett "sken", och hela den där buddhistiska metafysiken och nihilismen), och å den andra påstår att det är mina ohämmade böjelser som ligger bakom detta. Vad kan väl vara mer liv och födelse, mindre död och tvång, än ohämmade böjelser? Så i tredje meningen blir det därför oklart vem du talar till. Här kan det mycket väl vara så att diktens "du" är författaren själv. Innehållet är i alla fall en uppmaning att inte förakta utan förstå "böjelsen" (diktjaget eller diktduets böjelse). Som en sidnot: vad föranledde detta ingripande i den materiella världen som är dikten? Är det månne nåt sätt att söka "skipa rättvisa" (i den vidare mening som du själv gör bruk av begreppet)?

du söker att legitimera dig själv som patriarken,
i den patriarkala rollen,
och missbrukar därigenom ditt inflytande,
och din fria vilja,
när du du inte kan förankra den maskulina kraften.

Här staplas antagandena på varandra. Och jag motsätter mig dem också på det planet, men vi fortsätter med analysen likväl. Att legitimera sig själv "som patriarken" skulle enligt dikten vara fel per automatik. Att bara bete sig patriarkalt skulle med andra ord vara rätt, och att "förankra den maskulina kraften". Det här är naturligtvis ett helt absurt påstående. Att legitimera sina handlingar, när de är av givna karaktär, istället för att inte legitimera dem, varför skulle det vara att "missbruka" sitt inflytande? Andra raden är helt överflödig, en stilistiskt tillgripen upprepning av det som redan förkunnats i första raden. Ett "nödrim" skulle man kunna kalla det, eller ett sätt att helt enkelt få versmåttet rätt.

Den fria viljan antas existera. Utan goda grunder givetvis, och den vill vi förstås ha argument för. Men det här är väl mer av diktanalys än filosofi, så vi får helt enkelt hoppas att Jimmy ger oss argumentet senare. Men i dikten så spelar den fria viljan ingen väsentlig roll, utan vad som gäller för andra raden gäller också för denna rad med den "fria viljan". Det handlar om utfyllning. Men om vi skulle anta att det rör sig om två separata fenomen, vilket konjunktionen "och" implicerar, och även om man skulle gå med på att där fanns nån fri vilja, så brister här diktens resonemang. Att man i samma gest [legitimeringen] missbruka både den fria viljan och sitt inflytande är förstås alls ingen självklarhet. I själva verket är det ju fullt möjligt att tänka sig situationer där man missbrukar sitt inflytande genom att avstå från att göra bruk av den fria viljan, och att det är att använda sitt inflytande på bästa sätt. Överhuvudtaget blir talet om fri vilja förvirrande när den på detta sätt kommer efter "inflytande".

Det skulle behövas bra mycket mer fullständiga förklaringar till vad som menas med de ingående begreppen för att överhuvudtaget ge den här strofen en chans att kunna betyda nåt. Vad är det till exempel att "förankra den maskunlina kraften" (om inte i en legitimering då!)? Som den står nu så tar jag det, på goda grunder, som ett sätt för författaren att ge uttryck för sin indignation. Ett slags affektutbrott. Ett "flaming", som han kallade det i annat sammanhang. Eller nåt snarlikt.

i din kamp mot "orättvisan",
är det du föraktar närmare dig än du anar,
och du blir det du hatar.

Här upprepas den nietzscheanska klyschan ("stirrar du in i avgrunden tillräckligt länge så kommer den också att stirra in i dig", om vi parafraserar fritt här), vilket är lite lustigt med tanke på kontexten. Den här kvasi-tao-te-ching-formen man gett åt tankarna. Så, med andra ord, man har helt enkelt lånat en "visdom". Man tycker ju att författaren skulle ha varit anständig nog att påvisa detta, i texten själv, men att han så undlåtit göra kan förstås bero på att han inte vill begå några formmässiga "regelbrott". Överhuvudtaget är det väl lite trist när nån bara kastar en klyscha på en, men man kan inte ställa hur höga krav som helst på en poet. Det är ett sorgligt släkte.

Det är förövrigt här, som tidigare, oklart vem diktduet är. Det läskigaste vore förstås om han i sin kamp med det han "föraktar" (det eller den som föranlett dikten), själv hade blivit detta. Här blir emellertid en annan tolkning av klyschan möjlig (utan det specifika utanpåverket, alltså blott formen: om x stirrar in i y kommer y stirra in i x). Om x, helt enkelt, blir y genom att vända sig mot denne, interagera, så torde också det omvända vara sant (att y blir x). Detta renderar samma logik som vi ser i denna lilla kortfilm: "The Unspeakable Mister Hallon". Vem som är vem, eller vem som säger vad till vem, blir helt enkelt oklart. Kan ibland vara en bra idé att kolla sig själv i spegeln och nypa sig i armen för att se om allt riktigt stämmer. Denna ambivalens i dikten är genomgående, kanske för att den inte bygger irrationalitet i form religiositet.

det är först
då du våga släppa misstron mot andra
som du ser rättvisan skina igenom
i alla mänskliga handlingar.

Att rättvisan skulle "skina igenom" i alla mänskliga handlingar om misstron mot andra släpptes följer givetvis inte. Här vet författaren uppenbarligen inte alls vad begreppet "rättvisa" betyder. Men kontexten skvallrar om den här new-age-orientalismen, vilket bara är etnocentrismen i ny skepnad (för inte för orientalerna tala för egen maskin inte, utan de ska alltid behöva nån djävla representant här i väst som förklarar för oss andra västerlänningar vad de här österlänningarna egentligen säger och tycker och tänker), det är bara en västerlänning som egentligen förstår österlänningen. Vi ser samma sak i debattprogrammen när var och varannan halvbildad svenne-akademiker läst Koranen och hittat nån fras här och nån fras där och sytt ihop det hela till en våldsreligion. Lika mycket skit som Islam får, så mycket bra saker säger man om buddhismen av nån djävla outgrundlig anledning. För man får inte glömma den masslakt som japanerna bedrev på kinesiska fastlandet under första hälften av nittonhundratalet. Något grymmare och omänskligare beteende i krig har knappt ens skådats. Det finns förstås de som hävdar att buddhismen, som ideologi, låg bakom det faktum att denna krigsföring blev så fruktansvärt rå i jämförelse med andra. Till detta har man anfört som stöd att ledande buddhistiska "andliga mästare" under denna tid gav ut en massa litteratur som mer eller mindre liknande handböcker i hur man skulle kunna företa sig såna saker utan att känna några som helst samvetsbetänkligheter. Man skulle "upplösa jaget" och identifiera sig med Alltet, för att  på så sätt låta "rättvisan" i det hela "skina genom". Ja, exakt så förordade de att man skulle tänka när man hade hade ihjäl fienden. Man skulle liksom föreställa sig att det var ett objektivt förlopp, som man inte personligen var ansvarig för, och den materiella världen är ju likväl bara "sken", och att den andre liksom hoppade i kulans väg, när vinden tvingade fingret att pressa på avtryckaren. Inte att man var personligt ansvarig på nåt sätt, eller att det hela var orättvist på nåt sätt. Det var det absolut sista man skulle tänka.

Så jag vet inte ens om jag skulle vilja släppa på det hela för att se den där "rättvisan" så att säga "skina igenom". Men ja, det är väl bara jag som misstroende nu igen. Lustigt hur tro tas som ett positivt och misstro som ett negativt alltjämt, i synnerhet när vi ska föreställa leva i ett sekulärt samhälle. Överhuvudtaget tycker jag det är en taffligt hopslarvad dikt, med ett riktigt motbjudande innehåll. Men å andra sidan, vad vet jag, ni tycks ju ha mycket bättre grunder att stå på. Åtminstone om man får tro er, lite svårare blir det när man - ja, det behövs inte ens misstro nånting alls - synar er.

Lyrikanalys, signerad Avantgardet.

[Avantgardet]

Att en människa vill dela med sig av sina tankar och känslor, i tankar och känslor delen av forumet, är tydligen inte tillåtet på detta forum - nej då rycker den själv utsedda översteprästen in - eftersom varje vrå på forumet ska anpassa sig till den rådande ordningen. Eftersom allt är politiskt? Varje känsla måste synas, och stötas och blötas under den "politiska luppen"?

Nej jag tror jag fått nog av det här "forumet" för ett tag framöver.

Cya

Löjligt att backa i detta läget. Vem fan var det som snackade om rättvisa. När har det begreppet nånsin haft annat än politiska konnotationer? Ja, jag tog det som en direkt provokation. Men det är inte frågan om att sätta det under den "politiska luppen", utan om att här klampade religionen in i politiken fullt viss om vad den gjorde. Ledsen om jag sabbat nåt som var långt viktigare än så. Förklara det då för mig. Och ärligt, förklara skillnaden för mig mellan det där och laissez-faire-liberalism! För det var tamejfan inte rättvist ens första gången, varför skulle det ha blivit det nu? Och är det faktum att nån påpekar det verkligen skäl att ta till nån härskarteknik? För det är vad jag tolkar det som när du hotar om att dra från forumet som svar på det hela. Du har inte fått nog av forumet, du har fått nog av folk som tänker kritiskt och ifrågasätter, som inte bara sitter som snälla små lamm när du predikar. Eller vad är det du upplever nu igen, är jag orättvis mot dig, eller vad? Det är ju fullkomligt omöjligt enligt dig... Självmotsägelser, självmotsägelser, självmotsägelser, och sitter man inte tyst för att få det nerkört i halsen då tar han till gråten. Fy fan!