10 minuter sen. MAMMA RINGDE PÅ DÖRREN

[Anna Sara]

Många signaler. Trodde att någon dött eller så när jag såg vem det var.. så jag öppnade. "-Du svarar varken på mobil eller mail".. (stängde av mobilen kl. 20.00 igår)..

Hon skulle LÄMNA ETT SIM-kort, så att jag kan RINGA GRATIS.


Hade råkat slarva med en kartong där min adress stod..

[JimmyAberg]

Vart är du nu? Malmö?

[Anna Sara]

Ska nog skriva mig som hemlös i Stockholm.

[Anna Sara]

Vart är du nu? Malmö?

Yes. Hade lämnat en kartong av misstag där adressen stod när jag åkte hem förut..

[Anna Sara]

Jag blir inte ens "arg".. det här är min vardag.

[Anna Sara]

Funderar om man kan fly till Danmark och sen neråt.. Köpenhamn ligger ju bara 3 mil härifrån. Vill hitta ställen där det går lättare att få tag på droger. Kanske Amsterdam, Johannes kan joina mig. Är väldigt förkyld nu men kanske gör något sånt...

Jag vet inte vad jag ska göra. Kronisk ruta 1. Jag blir lätt störd av saker så det finns inget att bryta ned, allt är redan nedbrutet.


Jag ska byta namn. Vill komma ur systemet -hur gör man egentligen? Så man får självdidstans. Jag är så slö... har redan bestämt mig för en hel del saker för många år sen..

Jag är seriös.. jag dramatiserar inte.. jag har ingen "kontakt med kroppen".. det är väl "nåd".. en indikation på att överlevnadsmissionen är seriösare...

[Anna Sara]

Önskelista:


Återfödelse.

[Anna Sara]

LSD, mitten av aug:

Det var "naturligt"/personligen filosofiskt, mig själv/mitt liv -fysiskt. Jag var utanför kroppen bärande på lidandet pulserande gentemot rymdens energi/varande.. men samtidigt är meningen så intellektuell. Gud mötte mig som sin avbild, och liksom som mig själv "sa" -kämpa inte imot; jag "restes" ur denna "grav" (mänskligheten -som är galenskapen) -jag kom i vetskap med SYFTET bortom alla gränser (och jag är ju bara en rymdimpuls framåt) -men för mig personligen, jag är människa, så finns det nog ett förenat syfte i både formen och rymden/kärleken/gud. Jag alltså i mitt "möte" -gud; såg framför mig evolutonsbilder (men det var fysiskt känslomässigt/personligt, ja som att jag upplevde det i mig själv närvarande) ..alltså det är verkligt.... av människan i sitt förstadie som ett djur. Vi kan säkert komma tillbaka, men här i stunden så överväldigades jag som sagt av "paradisets kallelse". Gud sa genom mina känslor till mig att detta inte är det naturliga (människans identitet/fall/lek) -mer tydligt: "vi kommer dö"; genom JAGET -alltså jag/Anna Sara är Guds högsta evolutionära impuls "just nu", i mötet med endast Gud själv -det kan bara födas/dö genom det personliga jaget, ja du förstår. Jag visste inte hur jag skulle relatera till datorn som jag kopplat upp mig på hemma.. vad jag skulle säga (facebook) -ville se vad mitt hjärtas frukter/uppmärksamhet, hade att erbjuda i "dem".. Jag var utan tid, men samtidigt i tiden med min kropp -som inte var konkretiserad i sin energi, utan i flödande enhet med fysisken/naturen. "Den andra sidan av odödligheten" s.a.s...


Klargör alltså att jag: inte längre är "romantiker", jag förstår att illususioner och illususionsfrihet bara är ett spel, genom evolutionär astrologi har jag personligen löst upp detta i en mellantids förtvivlan eller blockering av "liv" -just det, liv/syfte. Jag har sakta känslomässigt bearbetat min världsbild och mina känslobehov, och upplever hur alla verkligheter är falska och att ingen har något mer eller mindre äldelt i sig själv. Det jag starkast tänker på och jobbat med i motsatt riktning kanske delvis.. är upplevelsen av jordens skönhet -skönhet ligger samtidigt mer nära våra hjärtan, det har med värde och kärlek att göra, där det fysiska uttrycket bara tjänar "sig själv" så att säga. Jag tycker numera inte att renheten och befrielsen är att "hitta balans"... Jag tycker inte ens DET är tragiskt -att det inte går att uppnå, jag pratar om nya kliv. Tragiskt för mig är mycket djupare eller mer avancerade saker, vår egen utvecklings kända auktoritet -det är verkligen "personligt". Den SJÄLSLIGA estetiken går långt över våra förflutna behov, vilket är "mänskligheten själv". Illusionerna är alltså att fortfarande söka tillfredställelse i romantiken, det är oetiskt men jag klandrar ingen eftersom det skulle vara helt irrelevant även om jag är aggressiv bara för att skapa kontakt och kärlek, men jag inser att jag inte längre kan projicera "sanningar" (estetisk facism) på andra ansvarslöst, om jag inte känner dem eller har något gemensamt med dem.

Är det någon som känner igen det här? Hur hanterar man sin förståelse när man är så självcentrerad (och splittrad)?


Känns som om jag står i centrum av alla gränser för "kollektivets autism" -men utan att veta hur jag ska kommunicera det, eftersom det ofta inte är speciellt populärt.

Det här känns bara som en kadaver-dans.. Samtidigt känner man ett slags "slutgiltiga ansvar".. i uppbrottet, man vill få ut så mycket som möjligt, men mänskligheten har kanske alltid varit såhär naiv?

Det bästa jag skulle kunna göra att att droga ner mig maximalt utan att fråga. Jag skulle kunna "överleva vad som helst", känner stark identitetssmärta i det, eftersom jag inte attackerar det meningsfullt. Känner liksom som om min sociala intention, kreativa känslor är allt det som andra gör anspråk på som privat, och är i hemlighet provocerad.

[Anna Sara]

Jag har ofta laborerat med tanken på att ta livet av mig eftersom jag inte hittat uttryck för min kreativitet. Är antagligen ganska "splittrad".

Men i alla fall så hade jag en idé kring ett personligt utforskande. Skrev tidigare:


(Jag har studerat astrologi i några år, vilket lett till "medvetandets erfarenheter".. och dess funktioner måste nu "komma ut", när jag börjar ta ut det integrerade. Jag är inte orealistisk.)


Hittat ett "system" i detta tidigare. (Jag har aldrig upplevt mig själv som "unik" vilket lett till en slags desperation och självabsorberad "narcissism".. samtidigt som jag lika desperat velat uttrycka min människokärlek...)


Tvillingarna/Jungfrun/Skytten/Fiskarna:

Tvi -Förförelse (dualism; två) =

Sky -Sanningen (= orakel; healingen allt nedan);

genom

Jun -Rollspel; urskiljningen ("alibi")

inom

Fis -Alla är EN (offret/det sexuella -föräldas genom "resorna" i medvetandet)


.......Att se mig själv (förut handlade allt om jagförståelse för att stärka eller ommodifera självbilden, och förstå mening med liv)........


Vänster hjärnhalva: Tvillingarna/Merkurius: Saturnus konj Neptunus (drömmen om verkligheten; samt dess fysiska tillstånd, struktur -mig själv; DENNA möjlighet/kreativa utväg), analysen/bäraren; 10e husets södra nods ursprung till Merkurius ("funktion"/metatänkande datorverklighet)

= Dubbelliv, korta resor, roller, budbärare, kommunikation, hjärnans och tankarnas djup, gåtfull frihet

genom

Höger hjärnhalva: Skytten/Jupiter: Oxen (egen personlig studie, det fysiska) genom andra (hus 7); Venus (relationer; möten) i Vattumannen (mänskligheten; människans struktur) -möjligheter (Jupiter); långa högre resor och möte med andra "kulturer".. Venus i Vattumannen (genom Pluto/Mars funktion): OLIKA (hus 3) sociala "andliga/kosmiska rum", att gå in i närvaron för att förstå, eller för att ta egen ny form i behov av experiment.. värderingar i olika kulturer, samt sanningen om.

= Healing, sanningen, FRIHET framför allt, genom förståelse/jorden. Den hemliga (Pluto) gurun

Vänster hjärnhalva: Jungfrun/Merkurius: Mars i Oxen i trigion till Saturnus/Neptunus; genom sjunde huset (andra människor): pekar på/beskriver "det sexuella spelet/akten"; romantiken.. och "trolleriet".. Det man "trixat" eller censuerat bort för att "renas"! Genom Venus i Vattumannen (det ädla, vänskap och frihet); dess aspekter till Pluto styrande ascendenten (återuppståndelse; eller bärare ny kropp i "denna verkliget"/detta liv -Saturnus/Neptunus; genom hemlighetens lojalitet -Venus i tredje huset kvadratur Pluto i första). Södra noden i Jungfrun (styr 11e och 8e huset); MÖTET med KÄRLEKEN; och SANN renhet, (förståelse för) underordnan genom "detaljer"..

= Hjälpen, den sanna kärleken och "skulden", hälsan, oskulden, "kritik", "icke-illusion" och urskiljning

som förstås genom

Höger hjärnhalva: Fiskarna/Neptunus: Kreativiteten (hus 5). Lidandet och förlösningen ifrån genom det naturliga resulatet (som detta skapas för och är) -genom självoffrande i förflyttning mellan "rum". Förståelse efter genomlidandet utav rädslan inför egen narcissism genom "isolerade" varandebegär. Självförståelse leder till ett verk till mänskligheten. Norra noden i fjärde huset; hemmet genom kaos, förnimmelse och sanningen/transcendensen -och att återgå till källan igen, som den egna kroppen/närvaron (redan i denna intellektuella historia/identifitetskris, upplevt templet, av själens djupaste minne i en återfödelse).

= Världsjälen, sacrifice, union/jaglöshet, dröm och illusion, mystik

-

Kärlekens mysterium: vill KOMMA TILLBAKA -RÄTTVIST och fysiskt, jag har min emotionella essens i mänskligheten, och jag ser inte högre form av intelligens att hjälpa till med än detta "sacrifice"; att vidröra orenheten i ett självmord.. Men jag VILL fullfölja allt jag någonsin försökt förstå, eller sökt, och bli fri.

Har sovit i över ½ dygn pg av medicinen. Jag kan nu lösas upp eftersom jag accpeterar allt, inte som förut.


Vaknade för ett tag sen, av en lång och komplicerad "djup" sävlig dröm. Jag förstod att det handlar om den mänskliga FRIA VILJAN, och hur denna underordnat sig ett "spel" som vill "dö" eller "vinna", genom en slags försoning mellan olika "helheters" och "punkter/rolelers" komplex. Spelades upp i kugghjul/cirklar alltid nära att "komma på" eller "överlista" VILJAN -och ALLT detta "avhandlades" eller slingrade sig i hur vi vill uttrycka vår sexualitet för att känna tillfreställelse, och mystik genom att ANDRAS överlevnad/liv/död. (Drömmen rörde också "äktenskapet" mellan man och kvinna, kyrkan/giftermålet, och dårhus, att låta eller vänta någon dö pga dess "avvikande" steg).

Gav känslan av att vi är bortom och innan vår födelse och att detta är den fysiska osynliga/transparenta gemensamma med INDUVIDUALISERANDE kraften och elden.


Funderade på Jesus igår kväll och försökte prova eller acceptera det som sanningen/ryktet, eftersom jag själv upplevt identifikationen med frälsningen/Kritus, som eget JAG. Mitt medvetande är så "öppet" att jag tar in förnimmelser av detta, då igår.. men detta verkade övergå "ett komplex" av "vårt förflutna" som "mänsklighet"; baserat det religilösa rollspelet (utan relativ tid, försvarande av genom "fadern" -vårt "golv", strukturerna för medvetandet/skruvstädet för upplevelsen av RUM/kropp, som tar oss tillbaka genom att vi "blir vuxna/erfarna"). Läste in I MIG SJÄLV.. jagmedvethetens eller själens dolda "orm" utgörande (personligt kände jag detta) sökandet till RENING genom "rädsla för straff".. som gjort våra sinnens "psykotiska" [samhällets förvirring]. Samtidigt fattade jag att detta var ursprunget till allt annat jag väljer eller känner på den djupast emotionella nivån, och kommunicerade med det.

Jag vet vilka två KREATIVA intentioner "lösa" från "sitt ursprung" idag i vår smärta "fluktuerar". Det är lite obehagligt. (Jag förstår eller tar inte in "filsofiskt", alls, utan personligt känslomässigt utifrån centrala sökanden).


Försökte göra en "bro" mellan detta "nät" och ett "nästa steg" från DIMMA och förnekselse, till gud/icke-abolutism, som mitt eget jag och vilja... Fattade att jag levt eller lever totalt i en "dimma".. Men BLIR de tidigare strukturerna av mänsklighetens medvetande(-dysfuntkioner; utveckling).

-

Det känns som om jag säger samma saker hela tiden, allt känns "förgånget" och jag "underkastat" detta. Jag behöver INTE identifera mig med detta längre. Jag behöver SLUTA autoamtiskt ständigt sätta "gud" som centrum för en falsk uppmärksamhet/auktoritet (av de ERFARENHETER som kommit "hittils"), jag vill istället inte förneka någon, men sluta "idealisera" en "platta". Jag vill "tömma huvudet" rent. Kommer ihåg detta från tidigare, men då visste jag inte hur vår gamla integrering genom religion skapade.

Jag känner eller VET hur SMÄRTA kommer komma.


-allt det jag säger underordnar en "stil"-

Jag vill bli av med den eller förlösas genom den.


Det strömmar in en "närvaro" eller "levande" vetskap, om att livet HÄNDER -att det finns ett underliggande DRAMA (av själ)..

[Anna Sara]

...överspelat..


[förlåt]

[Anna Sara]

Det här som kallas "praktiskt liv".. "praktiska resurser"...

Resuser framför allt... jag känner alltid att jag gör fel mot mig själv.


Det handlar ju om att vara uppväxt i en "psykos" runt omkring än. Varför glömde jag detta? Det blev för tungt att ta ansvar för. Jag kände mig som en bluff då jag förlorade den konstruerade bilden, även jag är med i spelet på en högre nivå.


Löften som aldrig infriades. Auktoriteters dualism OCH psykotiska pendelspel. Jag tror min stolthet är felet... att jag ville visa hur "totalt komplext" jag förstod allt på detaljnivå.. (för att vara värd något).



Jag har svårt att uttrycka vad jag menar.

Men man kan fråga sig: Varför "fungerar" det inte?





Jag har en sådan stor praktisk oro och fobisk neuros av att sitta fast i det här..... Var enda detalj.... och jag identiferar mig med det; det är substitutet för min döda kropp.... det är min kropp.. mitt jag, min "tappade närvaro"... Så när jag packar en väska när jag ska ta en buss... eller något sånt... det känns förnedrande.. för det är vad jag identiferar mig med; men jag sitter fast i nuet... Vad har jag att GE -vad r det andra MÖTER i mig?


Hur kan "äcklet"... "verkligheten"... hur kan det vara perfekt? Finns det någon utväg?


Jag upprepar samma sak hela tiden. Jag älskar det tragiska och får det på mig. Känslan av egensidig bluff...


VAD VILL JAG? Är inte det uppenbart? TALA OM DET FÖR MIG.

[Anna Sara]

"Allt är rättvist" -Genialt Jimmy!

[Anna Sara]

Lyssnar på: FU-GEE-LA med Fugees..


Älskar "genuin R&B/club-hiphop".. TIPS?

[Anna Sara]

Jag gillar mycket musik. Jag söker dualitetens rening, inte förnekelse av den. Jag har aldrig känt den frihet som tillhör mitt hjärta, alltid varit tabu.


Jag har alltid försökt "generera alkemi"/"mobilisera mig" -men jag känner att jag "bluffar".. jag har dåligt "självvärde"...

Tror det är "varken eller"..


Jag vill "börja ett nytt liv"; rakt av. Men det finns liksom inte i denna värld, det är vad det innebär.


Varför sitter jag fast? Varför tror jag att jag inte finns? Varför alla dessa symboler (det är ju det som spelar upp en story om att jag är "oärligt dualistisk")..


Det hem jag behöver påminner om "kändisskap"..


Jag behöver/vill FLY -elda upp mitt gamla liv. Men jag har inte blivit tillräckligt ärlig, jag älskar inte... jag skäms för det.. men det är ju här som den verkliga skiten inte är skit.. eftersom det handlar om rättvisa..


Tro inte på er egen "naivitet"..

[Anna Sara]

Självmord - eller - lämna mig själv.


Jag är romantisk, dvs.. jag "tror".. men ser samtidigt ner på min kropp/mänsklighten s.a.s..

SJUKT ambivalentisk. Det tar upp alla mina timmar.


Jag gör motsatt mot allt det jag vill. Det här är inte jag, och jag är ledsen för att ingen inte heller jag själv förstår det.. Förståelse, är känslor..