Pannkaksångest

[JimmyAberg]

Som sagt, ville bara dela med mig av detta under en kort period

[JimmyAberg]

En annan sak: Jag kommer antagligen att ta bort inlägg om någon dag eller så, eftersom jag upplever att den har känsligt innehåll.

[suchanother]

Vaknade själv för en tid sedan, mitt i natten, mina båda armar hade domnat bort, fick panik och försökte ”banka liv” i de. Vet hur farligt detta kan vara då en nära bekant dog i hjärtattack efter att ha fått de här varningarna. Skit, vill jag inte uppleva igen.

[Pho-ku]

Panikångestattacker kan vara fördjävliga. De symptom jag oftast får är overklighetskänslor, hjärtklappning, känslan av att jag kommer att dö, svårt att andas, tryck över bröstet, det vanliga alltså. Det värsta är nog overklighetskänslorna, riktigt obehagligt att inte veta vad som är vad.

Nu var det ju ett tag sedan. Har lärt mig att kontrollera det, i den mån det går att kontrollera. I perioder av ångest kan jag ibland längta efter en attack, känner mig som matadoren i Ferdinand.

Det värsta är ju att det uppstår oftas när man minst anar det, kan må hur bra som helst, men rätt så det är så känner man den kommer krypandes. Men det går ju som sagt att kontrollera.

[Anna Sara]

Du är orealistisk, ni andra, ser ni att han är det?


Panikångest är väl "hemtrevligt"... Angående döden, så har jag dårå, fått en annan bild av det.. det handlar om min stolthet och min desorintering.. jag har blivit rädd att dö när jag rökt cannabis t.ex.. men jag blir inte rädd, jag har snarare en viss hybris, jag "förväntar" mig något.. liksom kalas/cirkus.. dunkel och glaumor. Jag har "tappat" väldigt mycket sista tiden. Jag har som jag sa till dig en "transcendental integritet".. och gör anspråk på min anspråkslöshet. Du vet som invalida gamlingar som sitter och spottar ut maten på bröstet.


Du kanska ska röka lite gräs med mig.

Använd inte Efexor, har sett folk som försöker sluta med det, på psyket, som får hallucinationer och fysiska problem. En kille visade mig förra året ett amerikanskt debattforum med folk som vill ta livet av sig osv, när de slutar..


Du blir ju ändå inte av med din stolthet. Det är ju patetiskt. Alla vet att allting handlar om att ta någon annans stolthet, för att få ett nytt liv. Det är heller inget "fel" på det här tillståndet.. ursprunget ser ut så, jaget är att vara på gränsen mellan det gamla och det födande/nya, det är sanningen.

Jag är i alla fall "glad" att jag kommit hit, och inte bryr mig om mig själv längre, bara på andra plan. Jag har inga "fobier" längre, jag vågar experimentera med droger.. jag har "inget att förlora". Behöver det jaglösa pga av skönhet.

Grejen är att man behöver ständig tillgång.. som jag sa till dig tidigare, det gäller livet och handlar om intensitet, en ny roll.


Det är väldigt "lustigt" att titta på dig såhär, du vänder dig mot döden, och livet, och allting handlar bara om dig själv. Men man kan inte "prata om" det som är sitt eget jag nej.. Precis Som samhället frågar mig om jag kan "konkretisera min framtid". Jag har ett dubbeljag och ett extremt mentalt minne, blir religiös och missuppfattad för ingenting, när jag speglar mina tragedier. Det är inte intressant längre.. jag vill bara ha tillbaka livsglädje. Intellektuella människor blir såsmåningom en levande lögn, är närmare sanningen än någon annan, och behöver FLY.



-

Angående droger (någon) -maila mig: socker @ cyber-rights.net

(utan mellanrum förstås)

[Ewelina]

Panikångestattacker är sannerligen en pain in the ass... Led själv av dem ett tag men fick en en övning som hjälpt mig mycket. Förmodligen har du hört talas om den "fyrkanten" eller "trekanten" jag kör på fyran.
Den går ut på att få andningen balanserad då släpper ofta attacken. Ta fast på en fyrkant, exempelvis ett fönster. Första sidan andas du in, andra sidan håller du kvar, tredje sidan ut, fjärde hålla kvar och fortsätt så.

Hoppas du mår bättre och tar hand om dig.

[Anna Sara]

Panikångestattacker är sannerligen en pain in the ass... Led själv av dem ett tag men fick en en övning som hjälpt mig mycket. Förmodligen har du hört talas om den "fyrkanten" eller "trekanten" jag kör på fyran.
Den går ut på att få andningen balanserad då släpper ofta attacken. Ta fast på en fyrkant, exempelvis ett fönster. Första sidan andas du in, andra sidan håller du kvar, tredje sidan ut, fjärde hålla kvar och fortsätt så.

Hoppas du mår bättre och tar hand om dig.

Låter deprimerande.

[Ewelina]

Panikångestattacker är sannerligen en pain in the ass... Led själv av dem ett tag men fick en en övning som hjälpt mig mycket. Förmodligen har du hört talas om den "fyrkanten" eller "trekanten" jag kör på fyran.
Den går ut på att få andningen balanserad då släpper ofta attacken. Ta fast på en fyrkant, exempelvis ett fönster. Första sidan andas du in, andra sidan håller du kvar, tredje sidan ut, fjärde hålla kvar och fortsätt så.

Hoppas du mår bättre och tar hand om dig.

Låter deprimerande.

jahaja.

[Advocate]

Hade en sådan här attack en gång, eller rättare sagt var det 2-3 attacker under loppet av en timme. Det var bland det värsta jag varit med om, och förändrade också helt min personlighet, ja hela min värld. Den där händelsen har jag glömt för länge sedan; men grejjen med panikattacker är, som Jimmy var inne på med onda spiraler, att de skapar en förväntansångest (inför möjligheten att man kan få en ny attack). Denna ångest var den verkliga plågan för mig, och den gjorde mig också svag och mottaglig för andra svårigheter. Dock har jag konfronterat det här, vuxit och mognat med det, och tycker mig nu ha befriat mig från de värsta vad själva attackerna beträffar. Det man bör göra är att lyssna till sin kropp och sig själv, vara ödmjuk inför det, komma till rätta med vad man är rädd för och sedean arbeta med det (lite tankeanalys och stegvis motbetingning typ). Som en användare skrev ovan så kan man faktiskt vilja få en attack. I vissa fall så är detta redan ett bra steg på vägen tror jag, för då kan man lyssna på sig själv och är inte längre en fiende till det där inom en som vill sända ett budskap åt en.

Men hur omfattande det blir tror jag har mycket att göra med omständigheterna kring attacken. Ibland är bara attacken en topp på ett isberg av ett omfattande virrvarr av orsaker, och då kanske man måste undersöka detta, kanske rätt holistiskt... Hursomhelst var mina omständigheter sådana att de gick att undvika ganska lätt, men dock inte på lång sikt då jag inte kunde gå vidare med mitt liv ifall jag inte lärde mig klara av dem.

Har man tagit en medicin som utlöst det här tror jag det är ganska "tacksamt" för en, alltså som jag spekulerar. Kanske är jag naiv, men byter man medicin så torde väl paniken inte uppstå igen. Om rädslan trots allt finns där ännu efteråt måste man jobba med den helt enkelt, göra vad helst som biter på den. Men jag tror som sagt att du kan vara rätt lugn. Redan att skriva om det här visar ju att du har en slags distans till det.

Allt gott

[JimmyAberg]

Tack för all respons i tråden, inget mer har hänt sedan sist, är hemma hos mamma och försöker ta det lite chill