Tankar på natten

[Ling]

Varför är ofta tankeverksamheten så ivrig på natten, inte för att jag alltid är vaken så här sent, men jag märker att tankarna blir liksom mer ivriga på natten. de ger sig inte, trots att jag egentligen borde sova och vila min hjärna. Har man väl börjat, så känner jag till slut att det är inte ens nån ide att försöka sova. Men var gör man av allt, ingen annan är ju vaken nu?

[Avantgardet]

En ofta förbisedd och underskattad lösning på problemet är förstås masturbationen. Annars kan man ju använda detta energiska tänkande på något produktivt sätt. Skulle tro att det mycket har att göra med att man mer eller mindre stannar av kroppsligen under nätterna (inte för att jag rör mig mycket under dagtid heller), samtidigt som man i regel har någorlunda välfyllda bränsledepåer. Energin måste då få utlopp på nåt sätt, och hjärnan går upp i tempo. Ett intensivt tänkande är dock duktigt på att förbruka energi. Min största farhåga är att jag skall tänka ihjäl mig, på så sätt att jag liksom magrar av och magrar av tills det inte finns något kvar av mig.

[Anna Sara]

Jo....


Eller nej. Jag håller dolt att vi är mästare, jag lever i två värdlar.


Vad upplever du när du använder psykadelika?


Jag har en missförstådd objektivitet som jag behöver droga bort.

Det är något annat - jag brukade privat studera ut en levande dröm av självet förut; visste inte hur jag skulle offra mig.


Alla sitter fast... låtar med "budskap"...


Vi ville bara förstå detta. Det är min familj som förstår detta?

Det finns ingen att studera.


Jag känner sorgen.......


Jag upplever mig som "den som Jimmy relaterar till" -jag menar på ett mentalt personligt plan: någon SOM KAN RELATERA?


Jag är rädd för mig själv. Jag upplever pga det stor skuld. Vad tycker ni jag ska göra?



Insåg att jag började hamna i denna långsamma zombietranscendens pga p-piller (ville må bara av dem)..


Allting återskapas hela tiden - det är det du var, etc.

[Anna Sara]

Min objektivitet och fysiska förnedring av distans -glömde vad jag skulle säga.


Jag förnedrar bara henne. Jag vet det "hela tiden" underifrån, jag vet att allt är "meningslöst".


Jag kommer BLI PLUTO. Jag har väldigt höga krav på "smärta" för att komma i balans personligen; det är mitt "lösryckta fragment" som kvinna (flicka, barn etc).

Det är alla människor. Vem är jag då? Allting är en relation. Jag känner detta omedvetet. Jag somnar inte längre... ska sluta äta mat. Folk känner "passion" för mat när äter (inte jag); jag har trasslat mig ur bubblan. Det var det jag gjorde. Jag har ett "needing" av Jesus; det är nästan äckligt. Jag syftar på det mentalt bara.

[Anna Sara]

Man vill veta vad man känner:

http://www.astro.com/horoscopes?cid=rm1 ... 2at&nho2=1


Jag har som jag sa identifierat mig med Skorpionen (då menar jag stjärnbilden, upplever fysiska saker när jag använder substanser)  -men det var när jag använde svamp i Amsterdam.

Jag har alltid upplevt att människor (som jag känner) har "låtsasrelationer" för att "förvirra mig" -jag står i kaoset. Det är "min relation med" Jimmy jag ser som ursprung (glömde bort) -det måste återskapas genuint. Jag har "sett det där jag bor" för typ 2 år sen (men var andligt exerpimenterande)... jag speglade mig i detta ego. Det är universum; planeterna känner våra smärtor -vad är ett solsystem?

Har sett "kräftan" också någon gång när jag skulle sova.


Lever i en patetisk narcissim, den är delad. Man kan bara uppleva.


Har fått "tantra" på huvudet -MÅR DÅLIGT av det. Men jag genomgick det igår, tycker det är pinsamt, själva tillståndet/förvirringen. Det är en flexibel könspolaritet. Jag har alltid längtat efter att "bli bisexuell" men det är "fel på mig" -det är utvägen ur alla problem... Man blir det bara, jag "kände det"... Vi är den födande närvaron.


Jag är världens "unikt personligaste" människa...

[Anna Sara]

Jag är ett SUBJEKTIVT UTVIK av dig. Jag har empatiskt självkänsla.


Men jag inser att jag lever i en roll.... jag är rädd för mig själv..

Jag är "låst i mentala program"...


Jag vill bara bli kär. Jag vill förinta varje del av "mig själv" som denna kropp/beteendemönster -jag vet inte skillnanden mellan spegligen och skuggan. Man vill se det för.... utvecklingstadierna...


Hur jag ska uttrycka det här... jag har lagt ett tvångsmässigt spöke över mig själv... Jag får KARMA tillbaka på mig. Allting bara är....

Men det är mentala subjektiva bilder. Jag är en fisk -det var min barndom, men jag visste inte att jag var kärleken. Jag menar "minnet" -individualiserat i en "lek"..

Mitt liv: starka dragningskrafter - "renhet" (liv/död -luft/jord).


Jag drar mig till repellering. Jag håller kärleken (jag älskar mig själv) för mig själv "sitter still".. och "går iväg"... Det här är helvetet. Det här är bara ett budskap.. Blir lite subjektiv nu... Lowa, Martin etc..




Jag vill förinta ord. Min koppling til ord. Det har förstört mitt liv.

[Anna Sara]

Jag känner att det här är EKONOMIN.


Jag vill inte vara materialist. Jag gör världens strösta anspråk på det, man ser ju om "andliga människor" mår dåligt/experimenterar: men vad ska man säga till dem?

Jag är "fixerad"...


70-tals vintage tröja... det var bara för att "restas".... Jag är mig själv; det här är brukbart... som Avantgardet säger till mig.

Ni sitter ju still vid filosofifforum!! Datorn, etc. Nätvärk. Men jag hatar naturen t.ex.. Hur kan jag ens säga så? Människor med sexuella hämningar hatar naturen. Vattumän brukar få ångest av sommaren -jag såg alla "tecken" under min tonårstid... penetrerade ett mysterie.. Jag är sårad för att bli sedd som "ett barn"..

Det här är min "självbild"... jag är extremt aggressiv (inget varande); detta är omedvetet..



Orgasm? Det är metamorfos/födelsen. Jag söker närvaron. Jag är inte speciell. Jag tvingas till fri vilja, jag ser igenom det esoteriska samvetet.


Alla vill vara som Jimmy... alla vill åt mig... fattar ni inte det?


"Passion" är ett fult ord. Det är bara REN ENERGI. Förlåt om jag sårar någon.. men jag har en plan... det är "orgasm".... jag vill återfödas, det enda jag tänker på är föreningen mellan Jimmy och mig; och "är stolt" inför mina andra "älskare".... jag "flyr in i experiment med mina känslor".... vill vara lika andra... jag "återanpassas"...



Ni fattar ju att vi är sjuka... jag mår dåligt..


Det här är en offentlig relation. Jag är ohämmad. Det är bara mentala bilder man känslomässigt vill åt. Jag vill "leva"... jag ser människor som säger det till mig.... "önskar jag kunde ge dem mer"....


VEM vill ha intimitet? Jag älskar att tänka... lyssna på "mästare".. så jag kan penetrera det vi redan vet... att meditera, men jag är aktiv och levande då... Jag vill inte ha sex helst... jag behöver gränser först...


Eckhart Tolle mår som jag.. kollade upp hans horoskop; han är Vattuman/Oxe som jag.... "det är pinsamt".. det "blir offentligt"....


Kontakt?

[Anna Sara]

Det är ju inte ett tvång jag har rätt.

[Anna Sara]

Jag pratar med mig själv. Detta är ett tvång.


Det finns antagligen RELATIV sanning i min "hyrbis"..


"Förlåt" -jag upplever tvärtom; sluta.

[Jörgen]

Man hinner inte tänka alla ens tankar under dagen, eftersom man är upptagen med att parera hindren, hoten, upptagen med att undvika att ramla mot marken, jaga poäng m m.

I sängens trygghet summerar man ihop dagens händelser för att sedan bearbeta dessa under sömnen.

[Ling]

En ofta förbisedd och underskattad lösning på problemet är förstås masturbationen.

Jo, det är en vanlig lösning, på inget vis förbisedd av mig, men det är inte en lösning  längre.

Annars kan man ju använda detta energiska tänkande på något produktivt sätt. Skulle tro att det mycket har att göra med att man mer eller mindre stannar av kroppsligen under nätterna (inte för att jag rör mig mycket under dagtid heller), samtidigt som man i regel har någorlunda välfyllda bränsledepåer. Energin måste då få utlopp på nåt sätt, och hjärnan går upp i tempo. Ett intensivt tänkande är dock duktigt på att förbruka energi. Min största farhåga är att jag skall tänka ihjäl mig, på så sätt att jag liksom magrar av och magrar av tills det inte finns något kvar av mig.

Har inte tänkt i banorna att ren energi skulle förbrukas för att jag tänker. Det är bara frustrerande, just då, när jag i tanken bara går i cirklar runt problemet. Det gör ju att mina dagar blir något avtrubbade, då är nattens tankar lite bleka, kan inte förstå varför de inte bara kan vara som på natten. Tänker att man liksom då skulle kunna lösa saker med hjälp av sina medmänniskor...men se icke..då kan jag inte fokusera eller ens förklara problemet.
Men, men, ett I-lands problem naturligtvis, jag har mat o tak över huvudet så varför klaga egentligen. Tur att ni finns här och pratar, vilket ju då innebär att ni lyssnar...eller hur man nu kan säga..

[Ling]

Man hinner inte tänka alla ens tankar under dagen, eftersom man är upptagen med att parera hindren, hoten, upptagen med att undvika att ramla mot marken, jaga poäng m m.

I sängens trygghet summerar man ihop dagens händelser för att sedan bearbeta dessa under sömnen.

Jo, så är det ju. Men om inte sömnen infinner sig...då blir ju bearbetandet inställt.

[Avantgardet]

En ofta förbisedd och underskattad lösning på problemet är förstås masturbationen.

Jo, det är en vanlig lösning, på inget vis förbisedd av mig, men det är inte en lösning  längre.

Annars kan man ju använda detta energiska tänkande på något produktivt sätt. Skulle tro att det mycket har att göra med att man mer eller mindre stannar av kroppsligen under nätterna (inte för att jag rör mig mycket under dagtid heller), samtidigt som man i regel har någorlunda välfyllda bränsledepåer. Energin måste då få utlopp på nåt sätt, och hjärnan går upp i tempo. Ett intensivt tänkande är dock duktigt på att förbruka energi. Min största farhåga är att jag skall tänka ihjäl mig, på så sätt att jag liksom magrar av och magrar av tills det inte finns något kvar av mig.

Har inte tänkt i banorna att ren energi skulle förbrukas för att jag tänker. Det är bara frustrerande, just då, när jag i tanken bara går i cirklar runt problemet. Det gör ju att mina dagar blir något avtrubbade, då är nattens tankar lite bleka, kan inte förstå varför de inte bara kan vara som på natten. Tänker att man liksom då skulle kunna lösa saker med hjälp av sina medmänniskor...men se icke..då kan jag inte fokusera eller ens förklara problemet.
Men, men, ett I-lands problem naturligtvis, jag har mat o tak över huvudet så varför klaga egentligen. Tur att ni finns här och pratar, vilket ju då innebär att ni lyssnar...eller hur man nu kan säga..

Här och babblar, ja, men lyssnar vet jag inte...

Är det här något som du upplever konstant, att ditt tänkande fungerar bättre nattetid? För mig varierar det en hel del, och just detta med energi har märkbar påverkan på mig (kanske för att jag ofta slarvar med att äta).

[Ling]

Avantgardet,


Mitt nattänkande kommer o går...men ja, jag upplever nog att jag tänker klarare, just för att inget stör mig. Men det är lite dubbelt som jag sa, jag får ju ingen respons eftersom ingen är vaken o kan ge mig det. Det resulterar ju i att det blir cirklar, jag vill kunna göra mig av med dom, inte låta dom svänga runt där för länge. Jag får ofta ge upp efter några nätter och anse problemet som färdigt, men det kommer bara tillbaka.
Funderar allvarligt på att ta kontakt med en psykolog, jag fixar inte det här längre.
Egentligen är det fel att kalla mina tankar för problem, snarare är det tankar som uppkommer av känslostormar, ett kaotiskt inre som jag inte kan göra mig av med. sedan utvecklas de och blir problem.

[Avantgardet]

Nog tror jag allt att det är folk vakna om nätterna, däremot kan det vara så att inte så många vill erkänna att de är vakna då just emedan det betraktas som "fult". Det är ett fruktansvärt djävla förtryck mot oss nattsuddare och slarvpellar. Och varför då? Bara för att prioriterar en ordentlig grund framför att hålla fasaden fläckfri? För att man hellre gör rätt än att bara inte göra fel? Varför ens låtsas att man har tid att lägga ned på sånt, eller pengar till hushållerskor, när man inte har det? Fast nu gällde det ju främst nattsuddandet här. Ja, alltså, jag är övertygad om att folk skäms för att de inte stiger upp innan sju på morgon. Gör jag själv ibland, tills jag kommer på mig själv med att göra det. Respons kan det likväl vara dåligt med.

Kan vara rätt kul med psykologer också, men det brukar i regel inte hjälpa ett skit dock. De lyssnar aldrig förbehållslöst, utan endera sitter de och liksom söker efter vissa "mönster" i det man säger (upprepningar och liknande), eller så sitter de och räknar sekunderna. Men de kan vara roliga att studera för det.

Är känslostormar problem? Eller är problem så djävla problematiskt? Kanske det är, men i såna fall så är jag personligen själva definitionen utav ett problem. Kaos må va granne med Gud, men det är synonymt med mig och vi befinner oss alltid på samma plats. Fast vad är alternativet? Själv är jag livrädd för ordning och reda, det är ju rena själsdöden! Tycker inte det gör nåt att det går snett som fan ibland, om det inte gjorde det så skulle man ju storkna av tristessen.

Är det den traditionella småborgerliga kvinnans uppsättning av "problem" du härbärgerar? Vet inte vad jag ska råda dig till då, jag är nog snarast ett demoraliserande inflytande i en sån kontext.