De små detaljerna i livet

[Algotezza]

Varför är det skillnad att höra någon (man inte ser just då men hör, t.ex. i ett rum bredvid) skratta med hörlurar på resp. utan? Vad är det som gör att man kan höra den skillnaden?

Vad är det i ögonen som gör att man kan se om någon är frisk eller sjuk?

Hur kan ögon se glada ut?

På vilket sett mer exakt speglar ögonen själen?

undrar Algotezza

[Logos]

Handlar det om någon som sitter framför en dator och skrattar? I så fall känner jag igen fenomenet, skrattet blir helt klart annorlunda när man inte måste bekräfta det i någon "annan" som är direkt "där" utan bara i en visserligen lika reell men ändå annorlunda gemenskap över nätet. Bodies without organs, som Deleuze sa.

[Algotezza]

Handlar det om någon som sitter framför en dator och skrattar? I så fall känner jag igen fenomenet, skrattet blir helt klart annorlunda när man inte måste bekräfta det i någon "annan" som är direkt "där" utan bara i en visserligen lika reell men ändå annorlunda gemenskap över nätet. Bodies without organs, som Deleuze sa.

Ja, jag kom att tänka på det igår när jag hörde min son skratta i rummet bredvid. Jag tänkte med en gång: Hörlursskratt! Mycket riktigt - han satt och kollade streamad film med hörlurarna på. Ungefär som när man hör döva barn skratta och skrika (finns en skola för döva och hörselskadade barn och ungdomar i Lund jag cyklar förbi då och då under skoltid).

Kroppar utan orglar - det är väl även zoroastristen Bards pup- grupp...

Ha det!

Algotezza

[Morningstar]

----

[Skogsälvan]

Det finns psykologiska tester där man får se bilder av ögon och svara på vilken känsla (nervös, förvånad, glad osv.) ögonen signalerar. Ska se om jag kan leta reda på ett sånt test. Just sådana test är jag jättebra på, men jag kan inte riktigt förklara hur.

Att ögonen är själens spegel tolkar jag som att själen, iaf delvis, är utanför oss. Sedan skiljer det sig lite hur väl kontakt man har med själen. Lisa Ekdahl Bortom det blå http://artists.letssingit.com/lisa-ekda ... la-fvg55wf

[Morningstar]

Trubadur.

[Skogsälvan]

Profet, vem vet... "inte du, vem vet inte jag, vi vet ingenting nu, vi vet inget idag..."

[Algotezza]

Tänker på hänsyn. Något slags av förhållande/medvetenhet gentemot andra. Viljan till godo.

Varje ögonkast ger en fingervisning om vem du är, en karta som uppvisas, som man lägger märke till, och denna karta är en slags medvetenhet som uppspeglas i ljus- i det ljuset och den kartan, den fingervisningen, hittar man ut igen till sig själv. Antingen blir det trångt, kort, öppet, osv... eller?

På sjuttiotalet under mina mer galna perioder samlade jag ibland på ögonkast (det går!). Blev hög av det.

Minns Algotezza

[Advocate]

Jag highjackar din fina tråd, för jag kom idag att tänka på:

Varför gör man små saker som man vet att är galna eller fel? Varför tar man det lilla klivet, när man är fullkomligt klar över att inget bra kommer ur det. Jag pratar om saker i vardagen, som att undvika någon i onödan, säga några skrytsamma ord, kasta en lömskt-bevakande sidoblick etc.

Förlåt om jag går från ämnet.

[Skogsälvan]

Jag tycker inte att du går från ämnet, Advocate. Jag får bita mig lite i tungan nu för jag borde kanske hålla käft eftersom jag inte vet och orden bildar frön som gror. Eller, äsch jag vet inte... avant skrev en gång till mig träffande nog (ungefär såhär) "ditt största problem är att du är en sådan jävla hare."

Jag tror att vi måste erfara alla känslorna innan vi gjort klart från livets skola och det "bra-iga" kanske inte kommer på studs. Förstår man att det här är fel att göra av mig men ändå gör det så är det en sak. Det kanske behövs ibland. Vi utvecklas i olika takt. Och jag vill inte vara någon dirigent... huuu liksom!  8-[ Problemet är ju också att det finns folk som inte har kommit så långt i sin mentala utveckling och om tillfälle ges utnyttjar de gärna de som de kan. Alltså, man ska inte prata för mycket om sånt här tror jag.

[Advocate]

Jag tror att vi måste erfara alla känslorna innan vi gjort klart från livets skola och det "bra-iga" kanske inte kommer på studs. Förstår man att det här är fel att göra av mig men ändå gör det så är det en sak. Det kanske behövs ibland. Vi utvecklas i olika takt. Och jag vill inte vara någon dirigent... huuu liksom!  8-[ Problemet är ju också att det finns folk som inte har kommit så långt i sin mentala utveckling och om tillfälle ges utnyttjar de gärna de som de kan. Alltså, man ska inte prata för mycket om sånt här tror jag.

Ja man kan väl inte censurera bort allting som inte är det du kallar 'bra-igt' - och sina sämre eller svagare sidor och "röster" måste ju få sin vilja fram ibland också i den mån man hyser sådana (kanske detta t.o.m. kan vara viktigt på ett vis, som du är inne på). Så därav kan jag på något vis se en logik i sådana här infall. Men ändå, man vet och känner att det inte är bra för någon medan man gör det, och man vet det efteråt ännu mer. Så man undrar då, på typiskt filosofiskt vis, varför man i stunden väljer det. Eller är det en slags mental halkning (slip)?

Men jag tror man bör skilja på varför man gör dåliga beslut annars som följd av sin tröga utveckling, och varför man låter ske dessa mer flyktiga små pinsamheter som är (diskutabelt!) en smula mer kontingent i förhållande till personen man är. Eller kanske jag lurar mig själv.

[Skogsälvan]

Eftersom frågan är riktad till mig... ja, hmmm, jag tror att man hamnar i det som behövs, säger ogärna väljer då jag inte tror på den fria viljan. Någon annan mer kompetent person får gärna svara på din fråga, Advocate. Jag är helt "lost in translation".

[Advocate]

Eftersom frågan är riktad till mig... ja, hmmm, jag tror att man hamnar i det som behövs, säger ogärna väljer då jag inte tror på den fria viljan. Någon annan mer kompetent person får gärna svara på din fråga, Advocate. Jag är helt "lost in translation".

Jag vet inte heller, och inte verkar det ha blivit bättre av att jag lyckades formulera den här frågan. Att det är psykologins lilla påhitt måste väl inte helt utesluta att det är ett val, eller? Och tvärtom ifall det är ett val så kan det fortfarande vara en slags psykologiskt betingad handling. Vidare kanske man inte behöver prata om vilja ifall det är så att man 'hamnar i det som behövs'. Kanske det kan vara ett slags görande, istället för ett fritt/ofritt val?

[Logos]

Om det inte fanns upplevda avbrott i din rationalitet hur skulle du då kunna uppleva den(rationaliteten)?

[Advocate]

Om det inte fanns upplevda avbrott i din rationalitet hur skulle du då kunna uppleva den(rationaliteten)?

Det är sant, Logos...

Men jag undrar om ens rationalitet och upplevelser av den måste vara så dialektiskt bunden, eller vad man skall kalla det. Det känns som om jag kräver något annat än att den skall ge sig till känna genom sin motsats. Inte att den skall vara ett statiskt faktum, men ändå. Fast jag kanske svamlar nu.