Mening med livet?

[Avantgardet]

Jag hade ett snack med min far igår. Han har efter många om och men kommit fram till att hans kropp stoppar max tio år till. Han har varit gravt alkoholiserad hela livet, och det är något av ett under att han hållit ihop så här länge. Insikten har kommit smygande för hans del - mina påpekanden genom åren har bara mött försvarsmekanismer, och ständiga förnekanden - i och med den senaste sjukhusvistelsen och det faktum att de flesta av hans vänner redan lyckats supa ihjäl sig. Vi satt vid bordet i köket, det var minus 30 utomhus, och vi drack vin och garvade på varandras bekostnad. Needless to say är jag inte ett dugg bättre själv. Är inte mannen att döma honom. Men bakom allt det skämtsamma så fanns där ett allvar. Han berättade för mig att han ville att de skulle steloperera foten på honom så han kunde sätta igång och arbeta igen, åka över till Norge och avverka sina sista år där, så han skulle kunna lämna åtminstone nånting i arv till mig och min bror. Vulgär som man är så skojade jag till det och lade fram en fiktiv kalkyl på hur vi skulle kunna maximera nyttan utav honom den återstående tiden. Märkligt nog så är det så vi, underförstått, visar kärlek för varandra. Nu är det så att jag vet inget annat, det här är min verklighet, det är det här jag är uppvuxen med, och kan inte på rak arm säga att jag ens kan föreställa mig nåt värdigare avslut heller.

Vad som ständigt sticker mig i ögonen är borgarnas axiomatiska antaganden om att deras sätt att leva är det "rätta". Jag försökte länge föreställa mig honom nykter de återstående åren, och kanske kunde han vinna ett år eller två, men det kändes bara motbjudande. Jag vet att han skulle lida långt värre av det.

Jag undrar lite över era reaktioner. Vad tänker ni om detta?

[honey is cool]

Jag tycker din skildring är väldigt känslosam och kärleksfull.

Om man gör så att en annan människa mår bättre kan man ju inte ha gjort något annat än det rätta.

Meningen med livet söker jag i frågan, det är väl något positivt.

[Pho-ku]

Meningen torde vara att övervinna det du säger om borgarna. Har reflekterat en hel del över detta på sistone, någon slags 30-års kris kanske, eller så har man väl blivit förläst. Det känns som att livet är mer än så (vadå känns det är mer). Att den verklighet vi lever i är ett slags sken, och med insikten om detta; att däri ligger en gömd och annorlunda verklighet, för att tala med Nietzsche. Till vilken nytta uppehålls detta sken? Knappast för att gynna mig, eller någon annan för den delen. Vi lever i en slags förment verklighet. Eller så är det så här verkligheten de facto ser ut? Kanske har jag inte riktigt förlikat mig med dessa tankar än, om skenet. Förr var det det enda jag visste (bli till, utbildning, jobba, betala skatt, dö, osv.), texter vidgade vetandet.

Livet är ju för i helvete så mycket större än så, jag har lust att ställa mig i offentligheten och skrika mig hes (men till villken nytta, som om det inte har gjorts förr liksom). Och ingen vill väl bli kallad för idiot?

[Pho-ku]

Om man gör så att en annan människa mår bättre kan man ju inte ha gjort något annat än det rätta.
.

Rikigt så enkelt är det väl knappast va?

[Justin Case]

Vad som ständigt sticker mig i ögonen är borgarnas axiomatiska antaganden om att deras sätt att leva är det "rätta".

Sanna liberaler anser väl snarare att det inte alls finns något sätt att leva som är det "rätta", utan tvärtom att var och en har rätt att leva precis hur han vill (så länge han inte "kränker någon annans rättigheter"). Men det kanske inte finns så många sanna liberaler bland de du kallar borgare?

Jag försökte länge föreställa mig honom nykter de återstående åren, och kanske kunde han vinna ett år eller två, men det kändes bara motbjudande. Jag vet att han skulle lida långt värre av det.

Jag undrar lite över era reaktioner. Vad tänker ni om detta?

Det bästa vore förstås om han skulle bli utilitarist, alltså börja gå in för att maximera universums lyckosumma, t.ex. genom opinionsbildning för att få till stånd en maximalt världsförbättrande politik. Sådant gör man nog effektivare nykter än alkoholpåverkad, och så hinner man göra mer sådant ju längre man lever, vilket är ytterligare ett utilitaristiskt skäl för att hålla sig ifrån alltför mycket alkohol. Men då jag misstänker att det är uteslutet att han skulle kunna börja vilja leva utilitaristiskt, är det näst bästa nog att han gör som han tänkt. Allt annat lika är det bättre att vara lycklig en kort sista tid i livet än olycklig en lång sista tid i livet - helt klart.

[honey is cool]

Om man gör så att en annan människa mår bättre kan man ju inte ha gjort något annat än det rätta.
.

Rikigt så enkelt är det väl knappast va?

Det beror väl på vad man menar med "må bättre", och även om det är på kort eller lång sikt.

[Zokrates]

Mening, allt är ju meningar, även detta...
http://www.youtube.com/watch?v=pWHBmwirNes

[TekheeTaiteilijan]

Mmm, var och en har sin mening med sitt liv. Oändliga variationer på meningar... and yet none of them keeps me satisfied.

[Andreas]

Mitt råd till dig är att nästa gång en tjej vill förbarma sig över dig och göra dig till en man för henne att leva med så gör ni som sist, men ta inte bort rökat. Jag kollade en medicine doktors bok om att sluta med lugnande medel, vilket de flesta inte verkar ta sig ur när de har börjat, eftersom då samma tillstånd innfinner sig som när man började med preparaten. Det hela boken handlade om var vikten av att ta bort alla kemikalier i övrigt och specifikt den som kommer med kosten. Om du kan hitta en tjej som vill ge dig bra lagad naturlig mat så är du halvvägs. Men stå på dig på att få behålla rökat och rök med henne också. Odla gärna själv, lämpligen utomhus av både kvalitets och praktiska skäl. Och sedan när du behöver genomkörare så ta till naturliga psykedelier, men först efter att du har etablerat det här i minst ett par månader. Svårigheten är då kanske framför allt alkoholen, eftersom den är så utbredd och socialt betingad. Och sen förföljelsen som kommer med rökat, men det är du ju van vid och om du bara odlar utomhus och ungefär så mycket som ni behöver så borde du kunna klara dig utan inblandning.

Om du nu vill ta i mot ett råd från mig. I alla fall tror jag det här vore bästa vägen. Jag föredrar absolut att umgås med folk som röker på framför de som går på lugnande piller i alla dess former.

[Avantgardet]

Mitt råd till dig är att nästa gång en tjej vill förbarma sig över dig och göra dig till en man för henne att leva med så gör ni som sist, men ta inte bort rökat. Jag kollade en medicine doktors bok om att sluta med lugnande medel, vilket de flesta inte verkar ta sig ur när de har börjat, eftersom då samma tillstånd innfinner sig som när man började med preparaten. Det hela boken handlade om var vikten av att ta bort alla kemikalier i övrigt och specifikt den som kommer med kosten. Om du kan hitta en tjej som vill ge dig bra lagad naturlig mat så är du halvvägs. Men stå på dig på att få behålla rökat och rök med henne också. Odla gärna själv, lämpligen utomhus av både kvalitets och praktiska skäl. Och sedan när du behöver genomkörare så ta till naturliga psykedelier, men först efter att du har etablerat det här i minst ett par månader. Svårigheten är då kanske framför allt alkoholen, eftersom den är så utbredd och socialt betingad. Och sen förföljelsen som kommer med rökat, men det är du ju van vid och om du bara odlar utomhus och ungefär så mycket som ni behöver så borde du kunna klara dig utan inblandning.

Om du nu vill ta i mot ett råd från mig. I alla fall tror jag det här vore bästa vägen. Jag föredrar absolut att umgås med folk som röker på framför de som går på lugnande piller i alla dess former.

Som jag sagt förr till dig - jag äter inte lugnande. Jag tycker benso är för veklingar. Behöver inte kompensera med kemisk självkänsla, jag är nog förbannat dryg som det är (och har skäl att vara det). Jag äter i stort sett bara smärtstillande. Har inte möjlighet att röka så mycket nu för tiden. Går förvisso aldrig utan holk, men röker likförbannat nästan aldrig. Bara när jag ska spela musik, just aldrig annars. Tycker naturligtvis om fruntimmer som röker hink och super en under bordet, och ger en stryk när man är uppkäftig, men är nöjd så länge jag lyckas hålla mig undan från dem. Pengar och fruntimmer gör oss män miserabla - det enda förnuftiga är med andra ord att undvika slikt.

Psykedelier har jag helt enkelt vuxit ifrån - finns inget mer för mig att hämta där. Svårt för dig att acceptera, jag vet, men så är det. Svamparna är less mig, och jag är less dem. Okej, nån gång emellanåt, men jag tar det inte som mer än "fest" typ.

Tycker annars det är intressant att du direkt tolkar det som att det är JAG som behöver åtgärdas, varför då?

[Avantgardet]

Vad som ständigt sticker mig i ögonen är borgarnas axiomatiska antaganden om att deras sätt att leva är det "rätta".

Sanna liberaler anser väl snarare att det inte alls finns något sätt att leva som är det "rätta", utan tvärtom att var och en har rätt att leva precis hur han vill (så länge han inte "kränker någon annans rättigheter"). Men det kanske inte finns så många sanna liberaler bland de du kallar borgare?

Jag försökte länge föreställa mig honom nykter de återstående åren, och kanske kunde han vinna ett år eller två, men det kändes bara motbjudande. Jag vet att han skulle lida långt värre av det.

Jag undrar lite över era reaktioner. Vad tänker ni om detta?

Det bästa vore förstås om han skulle bli utilitarist, alltså börja gå in för att maximera universums lyckosumma, t.ex. genom opinionsbildning för att få till stånd en maximalt världsförbättrande politik. Sådant gör man nog effektivare nykter än alkoholpåverkad, och så hinner man göra mer sådant ju längre man lever, vilket är ytterligare ett utilitaristiskt skäl för att hålla sig ifrån alltför mycket alkohol. Men då jag misstänker att det är uteslutet att han skulle kunna börja vilja leva utilitaristiskt, är det näst bästa nog att han gör som han tänkt. Allt annat lika är det bättre att vara lycklig en kort sista tid i livet än olycklig en lång sista tid i livet - helt klart.

Du är fan lustig du. Jag har blivit kallad hjärtlös två gånger i mitt liv. Den ena gången av en morddömd, den andra av en snubbe som sitter på sluten psykiatrisk vård efter att ha försökt haft ihjäl sin fru för andra gången (med kniv, många hugg, blodigt som fan). Men jag är ingenstans en rå och hjärtlös människa, det är mest så jag skämtar - hjärtat sitter alltjämt på rätt ställe. Du däremot menar allvarligt sådant som jag endast skulle skämta. Det är det lustiga med rationalismen (och utilitarismen). Hoppas nånstans att du är människa också.

[Avantgardet]

Meningen torde vara att övervinna det du säger om borgarna. Har reflekterat en hel del över detta på sistone, någon slags 30-års kris kanske, eller så har man väl blivit förläst. Det känns som att livet är mer än så (vadå känns det är mer). Att den verklighet vi lever i är ett slags sken, och med insikten om detta; att däri ligger en gömd och annorlunda verklighet, för att tala med Nietzsche. Till vilken nytta uppehålls detta sken? Knappast för att gynna mig, eller någon annan för den delen. Vi lever i en slags förment verklighet. Eller så är det så här verkligheten de facto ser ut? Kanske har jag inte riktigt förlikat mig med dessa tankar än, om skenet. Förr var det det enda jag visste (bli till, utbildning, jobba, betala skatt, dö, osv.), texter vidgade vetandet.

Livet är ju för i helvete så mycket större än så, jag har lust att ställa mig i offentligheten och skrika mig hes (men till villken nytta, som om det inte har gjorts förr liksom). Och ingen vill väl bli kallad för idiot?

Jag tycker du är rätt ute. Den borgerliga världen är genomfalsk och rutten. Den bygger på lögner och på att förställa sig. På att vara en titel (helst med hög status). Inte på att vara rak och ärlig. Inte på att vara sann och god. Jag vill inte ha skit med den att göra. Och där är väl pudelns kärna nånstans.

Annars gillar jag Karel Kosiks tes, som följer en heideggersk ontologi men som söker det autentiska i medvetandegörandet av hur vi är snärjda av produktionsordningen. Det är en bra utgångspunkt för att synliggöra det hela, och sen får man väl själv ta ställning till om man köper sin situation eller vill göra nåt åt den. Paulo Freires "Pedagogik för förtryckta" är också ett hett tips. Jag trivs som fisken i vattnet på botten. Tycker det är pinsamt det som landkrabborna håller på med.

[Avantgardet]

Jag tycker din skildring är väldigt känslosam och kärleksfull.

Kul. Försökte bara vara saklig.

[J R Auk]

Att supa är väl för fan borgligt och alkoholismen om något. Och jag undrar vad du egentligen säger här, du uttrycker det som att du är trött på dem när det var du som föreställde dig honom nykter de sista åren. Kändes det bara motbjudande eller känns det bara motbjudande?

Är du alltså arg för att de en gång hade del i din dröm? Eller din dröm var att vara del av dem?

Sensmoralen i de här frågorna är att du gör antagonister av dem som lider lika väl. Om nu det borgerliga levernet skall raseras, och andra ideal ta plats, så håller det inte om alla med avvikande åsikter pekar finger och smädar den som är mitt uppe i och som mest kedjad vid den här kulturens dogmatiska normer.

Jag menar folk vill inte ha det borgerliga levernet det är ett medel för att få vad de vill ha. De går med på för att det bjuds dem inga alternativ i föreställningen, och så kommer den kollektiva hysterin som de facto omöjliggör ett alternativ leverne. Men funnes det en föreställning om ett annat så kunde de plats som kulturell praxis. Som det är nu vinner kapitalism per default.

Fråga människor, gillar du kapitalism? Nästan ingen säger ja, däremot så efterfrågas alternativ. -Vad annat finns det?

För övrigt svaret till gubben borde väl varit en hälsning att friheten är redan given, och pengarna enbart är ett fängsel. Så slipper han våndas över att han inte ger det han föreställer sig kommer av pengarna. Eller?

Stämmer du in i illusionen om att något verkligen blir givet av att han överlämnar lite slantar?

[Justin Case]

Du däremot menar allvarligt sådant som jag endast skulle skämta.

Så sade man en gång i tiden till människor som hävdade:
- att svarta människor är lika mycket värda som vita
- att kvinnor är lika mycket värda som män
- att barnaga borde förbjudas
- att djurplågeri borde vara straffbart
- att homosexuella är lika mycket värda som heterosexuella
m.m.

Att något, x, av vissa skämtas och av vissa menas allvarligt, innebär inte, och talar inte ens för, att x inte skulle vara en vettig ståndpunkt.

Hoppas nånstans att du är människa också.

Tänker du dig att det finns (eller skulle kunna finnas) någon sådan varelse som biologerna skulle kalla för en "människa" men som ändå inte nödvändigtvis är en "människa" enligt din definition av "människa"? Vad är i så fall din definition av "människa"?