ja godhet
Moderator: Moderatorgruppen
-
honey is cool
- Inlägg: 128
- Blev medlem: 18 dec 2009 16:33
ja godhet
Det är många frågor på forumet som kretsar kring moral, men just nu vill jag inte använda det ordet, eller, det är inte det som det handlar om: rätt och fel; utan bara vad som är rätt. Det finns så många ordspråk men jag vill inte höra dem. Jag skulle vilja diskutera godhet. Vad är godhet? Jag vill höra er syn! Har ni något sällsynt bra ordspråk så säg det. De är bara tillsammans som vi kan dela detta med godhet. Hur skulle ett idealt samhälle se ut tex, några förslag? Om ni vill kan ni ge exempel på situationer som ni är tveksama på hur ni ska agera i? Det vore roligt att höra mångas uppfattning. Berätta någon historia! Kan en person som aldrig funderar kring moral var god? Om man funderar för mycket kring moral, vad händer då? Vad är det grundliga som vi grundar och bildar vår "moral" på? Är all kritik befogad? Är det först i efterhand man kan veta om något var gott, eller kan det ändras under tiden? Jag vet att vi alla har väldigt olika syn på detta, men ofta talar man inte om det. Istället kanske vi väljer vart vi vill placera lite pengar i all anonymitet, eller vart vi drar vårt strå till stacken. Och i en konfliktsituation kanske vi lägger in en replik här o där, men vi förklarar oss sällan, just därför att vi oftast är i en konfliktsituation, i osäkerheten. Kan vi inte prova att försöka diskutera på ett lite ska man säga distanserat sätt kring detta. Respektera alla. För det är väl ingen som har något ont att säga om det goda. Säg inte vad ni har för uppfattning om er själva eller vad ni tycker är fel, utan bara så som ni vill att det ska vara och så. Jag vet inte i vilken ände man ska börja, jag tycker att det är ett intressant ämne. Det är nu jag borde berätta en historia. Kanske från någon film.
-
honey is cool
- Inlägg: 128
- Blev medlem: 18 dec 2009 16:33
Jag kan beräta om delar ur två filmer jag såg för hundra år sedan, filmer jag inte vet namnet på.
Den första var en westernfilm, hjälten hade riditt ut någonstans upp på en hög platå, jag minns inte varför, men däruppifrån ser han något, som inte får hända och som han vill förhindra, enda möjligheten att stoppa vad som skedde var det oväntade, efter några sekunders betänketid, rider han ner för branten, och det var brant, han klarar det men hästen dog, kände hästen vad den gjorde, liksom bara rida nerför en brant är ju inte särskillt naturligt. Men han och hästen stod varann lika nära som.. när hästen ligger döende där nere så ja då typ kramar han den. Alltså jag tror inte det finns någon moral i detta men jag gillar just detta att han red nerför stupet, han hade ju lika gärna kunnat dö som hästen.
Den andra filmen handlade om tre pojkar små pojkar i 6-11 årsåldern. De var så att säga "känsliga och väluppfostrade" men unga. Tyvär blev det problem hemma, pappa det var nåt, kronofogden tog deras hus eler nåt, så de fick komma till ett barnhem, i början försökte de rymma. Sedan fick man inte veta så mycket, men när de senare kom ut ett par år äldre, var de hårda oc råbarkade, kände inte igen sin mamma ens. jag finner ingen moral där heller.
men just historier säger så mycket
Den första var en westernfilm, hjälten hade riditt ut någonstans upp på en hög platå, jag minns inte varför, men däruppifrån ser han något, som inte får hända och som han vill förhindra, enda möjligheten att stoppa vad som skedde var det oväntade, efter några sekunders betänketid, rider han ner för branten, och det var brant, han klarar det men hästen dog, kände hästen vad den gjorde, liksom bara rida nerför en brant är ju inte särskillt naturligt. Men han och hästen stod varann lika nära som.. när hästen ligger döende där nere så ja då typ kramar han den. Alltså jag tror inte det finns någon moral i detta men jag gillar just detta att han red nerför stupet, han hade ju lika gärna kunnat dö som hästen.
Den andra filmen handlade om tre pojkar små pojkar i 6-11 årsåldern. De var så att säga "känsliga och väluppfostrade" men unga. Tyvär blev det problem hemma, pappa det var nåt, kronofogden tog deras hus eler nåt, så de fick komma till ett barnhem, i början försökte de rymma. Sedan fick man inte veta så mycket, men när de senare kom ut ett par år äldre, var de hårda oc råbarkade, kände inte igen sin mamma ens. jag finner ingen moral där heller.
men just historier säger så mycket
-
Olof Andreasson
- Inlägg: 23
- Blev medlem: 24 jan 2010 01:12
-
honey is cool
- Inlägg: 128
- Blev medlem: 18 dec 2009 16:33
Olof Andreasson
Ja. Att ändra perspektiv rent fysiskt kan resultera i en ändrad uppfattning rent själsligt och en ändrad uppfattning rent själsligt kan ändra perspektivet rent fysiskt. Jag kan inte alls greppa hur jag vill att världen skall vara, jag vet hur jag vill att den inte ska vara, men jag vet inte hur den skulle vara utan det som jag inte vill ha.
Ja. Att ändra perspektiv rent fysiskt kan resultera i en ändrad uppfattning rent själsligt och en ändrad uppfattning rent själsligt kan ändra perspektivet rent fysiskt. Jag kan inte alls greppa hur jag vill att världen skall vara, jag vet hur jag vill att den inte ska vara, men jag vet inte hur den skulle vara utan det som jag inte vill ha.
-
Olof Andreasson
- Inlägg: 23
- Blev medlem: 24 jan 2010 01:12
-
honey is cool
- Inlägg: 128
- Blev medlem: 18 dec 2009 16:33
-
Olof Andreasson
- Inlägg: 23
- Blev medlem: 24 jan 2010 01:12
-
honey is cool
- Inlägg: 128
- Blev medlem: 18 dec 2009 16:33
honey is cool skrev:Olof Andreasson
Så man kanske kan säga att existens i det tidigare medelandets meningen är något man "upplever" och "tror på"? I sådana fall kan man fråga sig varför man tror på vad. Det heter ju att man tror vad man vill tro, men jag är lite tveksam till det.
Räcker det inte med Descartes -
"Jag tänker, därför existerar jag"
Om något så är existensen den enda hållbara sanningen. Allt annat är debattbart.
"I would not know what the spirit of a philosopher might wish more to be than a good dancer." - Fredrich Nietzsche
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster