Sund skepticism - ett möjligt förhållningssätt?

[Oblivion]

Jag har en grej som jag funderar på alldeles för mycket nuförtiden och som jag skulle behöva höra synpunkter på. Jag har lite svårt att på ett sammanfattat sätt beskriva "problemet" fullt ut trots att det är väldigt påtagligt för mig och påverkar hela min tankeverksamhet och mitt sociala liv (jag är ingen höjdare på att sammanfatta saker på ett begripligt sätt av någon anledning). Men kortfattat så handlar det om att jag har svårt att tro på i stort sett någonting alls nuförtiden (med undantag för självklarheter i stil med att solen kommer gå upp imorgon eller att hundar har fyra ben osv). Främst är det för att det känns som att vilken fråga eller vilket argument jag än försöker besvara eller bemöta så finns det i stort sett alltid flera alternativa svar beroende på vilken synvinkel jag betraktar frågan ifrån. Ofta skiljer sig dessa svar åt ordentligt och det gör att jag känner tveksamhet till mina egna och andras slutsatser som jag vet inte är fullständigt genomtänkta och totalt objektivt värderade. Det kan vara allt från små ytliga påståenden och yttranden från främlingar eller vänner (där min tilltro inte är av någon särskild betydelse) till mer väsentliga och viktiga frågor då jag känner att jag inte ens kan lita på mina närmaste vänner när det "verkligen gäller". Det är inte för att jag känner att någon avsiktligt far med osanning utan mer för att jag känner att personen i fråga inte tar de alternativa svaren/möjligheterna i beaktning tillräckligt väl, vilket jag som extrem skeptiker och "objektivist" (det borde finnas ett sånt ord!) ser som en självklarhet att man bör göra. Men värst är nog ändå att det här resulterar i att jag själv sällan varken vågar eller vill "kriga" för något, eller ens stå för något alls.
Vad är det som gör att människor i allmänhet oftast kan vara så snabba med att hitta sina sanningar och svar som de sen med gott samvete argumenterar för "i alla väder"? Är världen så enkel att förstå sig på?
Kan det kanske vara jag som projicerar mina egna värderingar på andra eller ligger det något i det, att folk i allmänhet ofta är lite för snabba i sina omdömen?
Jag skulle helst vilja kunna gå på vad folk säger och inte vad de eventuellt menar, men det är ju uppenbarligen inte hållbart.

Hur håller man sig sunt skeptisk till saker och ting utan att vara ignorant och konsekvent avfärda allt som till synes inte uttrycks med en eftertanke och grundläggande objektiv inställning som råkar tilltala en själv?

Om någon känner sig manad att meddela mig mina snedhopp i resonemangen här så är jag mer än tacksam att höra dem!

[seekeroftruth]

Ja du till att börja med fråga dig om du överhuvudtaget kan lita på sina sinnens intryck. Du skriver att du tror på 4 ben hos hundar. Eftersom alla andra som du har träffat på också har sagt att hundar har 4 ben så antar jag att du känner dig säker på denna sak.

Men tänk om vi alla hallucinerar? Ungefär som i en dröm. Du kan lita på din sinnen i en dröm också, men det gör du sällan antar jag?

Jag har vart inne i samma tankar... det som är sant är det som fungerar. Kärnkraftverk fungerar och de byggs på kunskaper från relativitetes teorin. Så vi antar att relativitets teorin är sann när det gäller användningen i syfte att utvinna energi från atomer.

Hur skall du veta vilken diet är bäst? Vilken politisk hållning? Ja, du måste först börja med dig själv. Vem är du? Vad vill du? Därefter kan du bygga på allt annat utifrån de två... på samma principer som med kärnkraftverk.

En människa som påstår att de inte har övertygelser eller tro, talar inte sanning medvetetet eller omedvetet. Det enklaste sättet att ta reda på en människans tro är genom att observera deras handlingar. För handla måste vi, även om det innebär att bara sitta still och ruttna iväg och dö. Även att säga "Jag vet inte" innebär att man vet något.

[LJUSUPPLEVELSE]

Detta låter för mig som att du inte har mål som du brinner för , för tillfället .

Det kan också vara så att du har en överanalytisk läggning , vilket kan vara jobbigt både för dig och omgivningen , men det kan man motarbeta.

Beroende på ålder och kanske nya omständigheter kan det vara en fas i den personliga utvecklingen .

Sedan behöver man "andlighet" , det blir stressigt utan ...
Här får du uppslag :
http://sv.wikipedia.org/wiki/Andlighet

mvh

[J R Auk]

Hur håller man sig sunt skeptisk till saker och ting utan att vara ignorant och konsekvent avfärda allt som till synes inte uttrycks med en eftertanke och grundläggande objektiv inställning som råkar tilltala en själv?

Till att börja med behöver vi analysera vad detta tvivel, denna skepsism, kräver för att uppfyllas, för att närvara.

Tvivlet behöver något att tvivlas på. Det är vår skeptiska hållnings objekt. Tvivlets X. Vad är då detta "tvivel"? Tvivlet sätter 'ett annat' som 'möjligt'. Vi kan inte tvivla utan detta 'ett annat'. Och därför kan vi heller inte tvivla på allt. Vissa saker är oss apodiktiska, obetvivlat givet, och det är inte en fråga om en skepsism inför om det är. Utan skepsismen vänder sig istället mot vad det är.

När du säger "objektiv inställning" så implicerar du vad det verkar att tvivlets objekt inte är saken i fråga utan är den psykologiska relationen mellan utsaga och den som ger denna. Du har då rest en idealitet i "objektiv inställning" som måste motiveras. Vad vore denna "objektivitet" är det att inte relatera sig till det som undersöks? Hur upplåter sig då det som undersöks för undersökningen om det inte föreligger en relation? Du antar en viss metod för att relatera till andras utsagor och ge omdömen om dessa.

Se istället min tråd om "subjektet i frågan" för en kommentar om den metodiken för att undersöka andras utsagor.

Poängen är alltså att du inte skall avfärda utsagan från den du anser inte har intagit "objektiv inställning" utan istället så tolkar du utsagan i ljuset av vad du kan utröna om inställningen.

Precis som en lögn är meningsfull även om det inte är en sanning som uttalas. Dess mening är något annat än vad det för handen utger sig för.

[Oblivion]

Ja du till att börja med fråga dig om du överhuvudtaget kan lita på sina sinnens intryck. Du skriver att du tror på 4 ben hos hundar. Eftersom alla andra som du har träffat på också har sagt att hundar har 4 ben så antar jag att du känner dig säker på denna sak.

Men tänk om vi alla hallucinerar? Ungefär som i en dröm. Du kan lita på din sinnen i en dröm också, men det gör du sällan antar jag?

Jag har aldrig varit någon anhängare av såna typer av "Matrix-teorier", eller vad jag nu ska kalla dem, där tanken är att vi lever i någon form av illusion. Så mina sinnesintryck gällande det som jag beskrev som självklarheter är inget som jag känner eller tycker att jag borde känna mig skeptisk inför. Däremot ifrågasätter jag gärna "beskaffenheterna" även runt sånt som känns självklart.

Jag har vart inne i samma tankar... det som är sant är det som fungerar. Kärnkraftverk fungerar och de byggs på kunskaper från relativitetes teorin. Så vi antar att relativitets teorin är sann när det gäller användningen i syfte att utvinna energi från atomer.

Hur skall du veta vilken diet är bäst? Vilken politisk hållning? Ja, du måste först börja med dig själv. Vem är du? Vad vill du? Därefter kan du bygga på allt annat utifrån de två... på samma principer som med kärnkraftverk.

Det är möjligt att du har helt rätt här, men jag förstår inte riktigt vad du menar, eller hur det kopplas till mitt fall. På vilket sätt menar du att mer kännedom om mig själv lättare skulle få mig att kunna köpa sånt som för mig tycks vara bristfälliga argument eller påståenden utan tillräcklig eftertanke?
Jag har under ett tag nu förstått att vi alla, inklusive jag själv, vandrar omkring i vår lilla människopsykos här på jorden och bara vägrar öppna ögonen och uppfatta alla de sakerna som vi efter omständigheterna faktiskt borde uppfatta och fokusera mer på. Och det inkluderar de här alternativa möjligheterna som jag nämnde, som jag tycker folk ska ha mer i beaktning när de dömer, drar slutsatser eller kommer med påståenden. Jag känner inte att jag har något direkt val utan jag KAN inte annat än känna tvivel inför ett påstående eller liknande som framförts utan någon nämnvärd eftertänksamhet eller ens en avsikt att uppnå största möjliga korrekthet. Jag litar helt enkelt varken på min egna eller andras kapacitet som psykotiska aliens när det finns så många alternativ att välja på i nästan varje given situation.

En människa som påstår att de inte har övertygelser eller tro, talar inte sanning medvetetet eller omedvetet. Det enklaste sättet att ta reda på en människans tro är genom att observera deras handlingar. För handla måste vi, även om det innebär att bara sitta still och ruttna iväg och dö. Även att säga "Jag vet inte" innebär att man vet något.

Nej, det är rätt, självklart har jag saker jag tror på, där formulerade jag mig klumpigt. Men precis som du tog som exempel så härrör de flesta av mina övertygelser från insikter om hur lite jag och andra människor omkring mig egentligen förstår, och det skapar såklart mycket av osäkerheten och skepsismen.

[Oblivion]

Detta låter för mig som att du inte har mål som du brinner för , för tillfället .

Det kan också vara så att du har en överanalytisk läggning , vilket kan vara jobbigt både för dig och omgivningen , men det kan man motarbeta.

Beroende på ålder och kanske nya omständigheter kan det vara en fas i den personliga utvecklingen .

Sedan behöver man "andlighet" , det blir stressigt utan ...
Här får du uppslag :
http://sv.wikipedia.org/wiki/Andlighet

mvh

Mål tycker jag nog att jag har så det räcker. Jag kräver inte speciellt mycket av livet utan skulle som det känns idag vara helt tillfreds om jag bara fick 3-4 av mina största mål uppfyllda, och jag är någorlunda på gång med allihop. Sen att jag är katastrofal på att ta tag i mina mindre vardagliga mål tycker jag inte borde påverka mig så mycket i det här fallet. Så känns det iaf.

Däremot slog du huvudet på spiken angående min överanalytiska läggning. Det är just ÖVER-analys det handlar om. Jag vet inte om jag någonsin har haft det på en sund nivå men just nu känns det hursomhelst långt ifrån sunt. Senast härom veckan när jag över några öl diskuterade med en gammal vän som jag inte träffat på ett antal år så fick jag höra att "allting är svårt" för mig, menandes att jag gör allt svårare än vad det behöver vara. Men som vanligt vet jag inte om det är något jag bör ta åt mig av eller om det bör betraktas som inte mer än en åsikt från en väl menande, men ack så oförstående och blind själ. Det kan ju tyckas att det bara är att lägga ihop ett och ett och inse att det ÄR jag som helt på eget bevåg krånglar till det. Men det känns helt enkelt som att jag har för mycket att gå på för att något sånt skulle vara på sin plats. Jag tycker som sagt att det mesta tyder på att både jag och andra är ute och cyklar.

Det som jag uppfattat att "andlighet" ger för andra människor får jag minst sagt tillräckligt av från min egna syn på verkligheten, men tack ska du ha ändå för länken!

[seekeroftruth]

Ja du till att börja med fråga dig om du överhuvudtaget kan lita på sina sinnens intryck. Du skriver att du tror på 4 ben hos hundar. Eftersom alla andra som du har träffat på också har sagt att hundar har 4 ben så antar jag att du känner dig säker på denna sak.

Men tänk om vi alla hallucinerar? Ungefär som i en dröm. Du kan lita på din sinnen i en dröm också, men det gör du sällan antar jag?

Jag har aldrig varit någon anhängare av såna typer av "Matrix-teorier", eller vad jag nu ska kalla dem, där tanken är att vi lever i någon form av illusion. Så mina sinnesintryck gällande det som jag beskrev som självklarheter är inget som jag känner eller tycker att jag borde känna mig skeptisk inför. Däremot ifrågasätter jag gärna "beskaffenheterna" även runt sånt som känns självklart.

Jag har vart inne i samma tankar... det som är sant är det som fungerar. Kärnkraftverk fungerar och de byggs på kunskaper från relativitetes teorin. Så vi antar att relativitets teorin är sann när det gäller användningen i syfte att utvinna energi från atomer.

Hur skall du veta vilken diet är bäst? Vilken politisk hållning? Ja, du måste först börja med dig själv. Vem är du? Vad vill du? Därefter kan du bygga på allt annat utifrån de två... på samma principer som med kärnkraftverk.

Det är möjligt att du har helt rätt här, men jag förstår inte riktigt vad du menar, eller hur det kopplas till mitt fall. På vilket sätt menar du att mer kännedom om mig själv lättare skulle få mig att kunna köpa sånt som för mig tycks vara bristfälliga argument eller påståenden utan tillräcklig eftertanke?
Jag har under ett tag nu förstått att vi alla, inklusive jag själv, vandrar omkring i vår lilla människopsykos här på jorden och bara vägrar öppna ögonen och uppfatta alla de sakerna som vi efter omständigheterna faktiskt borde uppfatta och fokusera mer på. Och det inkluderar de här alternativa möjligheterna som jag nämnde, som jag tycker folk ska ha mer i beaktning när de dömer, drar slutsatser eller kommer med påståenden. Jag känner inte att jag har något direkt val utan jag KAN ju inte annat än känna tvivel inför ett påstående eller liknande som framförts utan någon nämnvärd eftertänksamhet eller ens en avsikt att uppnå största möjliga korrekthet. Jag litar helt enkelt varken på min egna eller andras kapacitet som psykotiska aliens när det finns så många alternativ att välja på i nästan varje given situation.

En människa som påstår att de inte har övertygelser eller tro, talar inte sanning medvetetet eller omedvetet. Det enklaste sättet att ta reda på en människans tro är genom att observera deras handlingar. För handla måste vi, även om det innebär att bara sitta still och ruttna iväg och dö. Även att säga "Jag vet inte" innebär att man vet något.

Nej, det är rätt, självklart har jag saker jag tror på, där formulerade jag mig klumpigt. Men precis som du tog som exempel så härrör de flesta av mina övertygelser från insikter om hur lite jag och andra människor omkring mig egentligen förstår, och det skapar såklart mycket av osäkerheten och skepticismen.

Mitt svar var mer generellt...

För de frågor du ställer är svåra att svara på samtidigt som de är enkla att svara på. Hela världen blir inte upplyst bara för du har blivit det. Hur får du en rökare att sluta röka?

Börja med dig själv... och gör det du kan. Det som verkar tvivelaktigt, anta det som tvivelaktigt och det som verkar sant anta det som sant. Sträva efter sanningen, men ifrågasätt alltid även dig själv och det "mest" uppenbara.

Det är dom enda råd jag kan ge för tillfället.

[Oblivion]

Hur håller man sig sunt skeptisk till saker och ting utan att vara ignorant och konsekvent avfärda allt som till synes inte uttrycks med en eftertanke och grundläggande objektiv inställning som råkar tilltala en själv?

Till att börja med behöver vi analysera vad detta tvivel, denna skepsism, kräver för att uppfyllas, för att närvara.

Tvivlet behöver något att tvivlas på. Det är vår skeptiska hållnings objekt. Tvivlets X. Vad är då detta "tvivel"? Tvivlet sätter 'ett annat' som 'möjligt'. Vi kan inte tvivla utan detta 'ett annat'. Och därför kan vi heller inte tvivla på allt. Vissa saker är oss apodiktiska, obetvivlat givet, och det är inte en fråga om en skepsism inför om det är. Utan skepsismen vänder sig istället mot vad det är.

När du säger "objektiv inställning" så implicerar du vad det verkar att tvivlets objekt inte är saken i fråga utan är den psykologiska relationen mellan utsaga och den som ger denna. Du har då rest en idealitet i "objektiv inställning" som måste motiveras. Vad vore denna "objektivitet" är det att inte relatera sig till det som undersöks? Hur upplåter sig då det som undersöks för undersökningen om det inte föreligger en relation? Du antar en viss metod för att relatera till andras utsagor och ge omdömen om dessa.

Se istället min tråd om "subjektet i frågan" för en kommentar om den metodiken för att undersöka andras utsagor.

Efter att ha läst ditt inlägg några gånger så har jag börjat förstå vad du fiskar efter, även om jag inte kan säga att jag kopplar helt och hållet. Och anledningen att jag inte kopplar helt misstänker jag inte bara beror på Aukiskan, utan också för att jag inte riktigt vet om jag helt kan relatera det du säger med min situation. Obeläst som jag är så har jag troligen min egna unika tolkning av vad en "objektiv inställning" är för något (jag skulle faktiskt inte bli helt överraskad om det i själva verket ses som en fullt subjektiv inställning för de allra flesta). Jag menar alltså inte att det du säger är fel i sig, utan mer att det ev. inte stämmer in på min situation så väl just för att jag uttryckt mig felaktigt från början och att du därför haft felaktiga grunder att utgå ifrån.
Samtidigt tycker jag ändå att en del av det du säger stämmer bra. För objektiv inställning eller inte så har jag ändå som du säger rest en slags idealitet iom min önskan om en extra yttre försäkran. Men vad det sen innebär vet jag inte, och nu när jag är osäker på om du mest hade det faktiska begreppet "objektiv inställning" i åtanke eller min tolkning av det överhuvudtaget, så vet jag heller inte hur mycket av det du sa som fortfarande gäller. Du får ursäkta mina begränsningar!

Poängen är alltså att du inte skall avfärda utsagan från den du anser inte har intagit "objektiv inställning" utan istället så tolkar du utsagan i ljuset av vad du kan utröna om inställningen.

"Konsekvent avfärda" var verkligen att ta i (varför skrev jag så?). Det jag menade, vilket jag borde ha uttryckt tydligare i min huvudsakliga poäng, var att jag "konsekvent" för in det jag anser vara osäker information i mitt ständigt växande "osäkerhetsfack" i hjärnan (istället för under "sant" eller "falskt"). Jag förkastar alltså inte totalt allt som jag inte direkt kan se som sant.

Din poäng fick mig att tänka till ändå, även om jag kanske inte förstått hela vidden av den. Är det en mer layed back inställning du förespråkar där man "bara" nöjer sig med att uppmärksamma luckorna/felaktigheterna utan att anmärka på dem eller döma dem överhuvudtaget, och sen bara dra sina slutsatser från dem? Menar du att det gäller även om man inte avfärdar den osäkra informationen rakt av, som jag felaktigt skrev?

Jag ska kolla tråden du rekommenderade också. Tack!

[Skogsälvan]

God morgon Oblivion, har inget vettigt att säga egentligen, ville bara tala om att du inte är ensam om det där. Jag upplever det ofta som väldigt kognitivt påfrestande. Vissa dagar tänker jag uppgivet, irriterat "nä, nu skiter jag i det här och blir normal och börjar heja på Manchester United och som normala människor i alla lägen, oavsett hur matchen har gått, hävda att de spelade bäst. Att de förlorade med 18-0 har ingen betydelse - de var ändå bäst..." ... sen tänker jag nej, jag tror jag fortsätter vara i osäkerhetens land... iallafall en stund till. "Utan tvivel är man inte riktigt klok" (Tage Danielsson).

[Oblivion]

Mitt svar var mer generellt...

För de frågor du ställer är svåra att svara på samtidigt som de är enkla att svara på. Hela världen blir inte upplyst bara för du har blivit det. Hur får du en rökare att sluta röka?

Börja med dig själv... och gör det du kan. Det som verkar tvivelaktigt, anta det som tvivelaktigt och det som verkar sant anta det som sant. Sträva efter sanningen, men ifrågasätt alltid även dig själv och det "mest" uppenbara.

Det är dom enda råd jag kan ge för tillfället.

Nu vet jag inte om du menade att jag inbillat mig att jag är upplyst på något sätt så jag vill bara göra klart att jag verkligen inte anser mig vara upplyst. Tvärtom. Jag är upplyst om att jag inte är upplyst, det kan jag gå med på.

Tack för råden!

[Oblivion]

God morgon Oblivion, har inget vettigt att säga egentligen, ville bara tala om att du inte är ensam om det där. Jag upplever det ofta som väldigt kognitivt påfrestande. Vissa dagar tänker jag uppgivet, irriterat "nä, nu skiter jag i det här och blir normal och börjar heja på Manchester United och som normala människor i alla lägen, oavsett hur matchen har gått, hävda att de spelade bäst. Att de förlorade med 18-0 har ingen betydelse - de var ändå bäst..." ... sen tänker jag nej, jag tror jag fortsätter vara i osäkerhetens land... iallafall en stund till. "Utan tvivel är man inte riktigt klok" (Tage Danielsson).

Ja det är väl bara att vänja sig. Jag har lärt mig den hårda vägen att det iaf. inte funkar att påpeka sånt här för folk hela tiden utan att det skapar en massa onödiga sidetrack-tjafs. Den enda lösningen jag kan se är att bita ihop och hålla sig till att mest observera och dra lärdom, som Auk var inne på. Det skulle minska ner på andelen konflikter en hel del men tyvärr hjälper det mig inte med huvudproblemet - att jag inte kan ta särskilt mycket för sanning ens från mina närmaste. Tråkigt men oundvikligt antar jag.
Det blir intressant att se hur det kommer funka att sitta inne med en massa åsikter som inte "får" nämnas. Det blir en ny upplevelse.

[seekeroftruth]

God morgon Oblivion, har inget vettigt att säga egentligen, ville bara tala om att du inte är ensam om det där. Jag upplever det ofta som väldigt kognitivt påfrestande. Vissa dagar tänker jag uppgivet, irriterat "nä, nu skiter jag i det här och blir normal och börjar heja på Manchester United och som normala människor i alla lägen, oavsett hur matchen har gått, hävda att de spelade bäst. Att de förlorade med 18-0 har ingen betydelse - de var ändå bäst..." ... sen tänker jag nej, jag tror jag fortsätter vara i osäkerhetens land... iallafall en stund till. "Utan tvivel är man inte riktigt klok" (Tage Danielsson).

Ja det är väl bara att vänja sig. Jag har lärt mig den hårda vägen att det iaf. inte funkar att påpeka sånt här för folk hela tiden utan att det skapar en massa onödiga sidetrack-tjafs. Den enda lösningen jag kan se är att bita ihop och hålla sig till att mest observera och dra lärdom, som Auk var inne på. Det skulle minska ner på andelen konflikter en hel del men tyvärr hjälper det mig inte med huvudproblemet - att jag inte kan ta särskilt mycket för sanning ens från mina närmaste. Tråkigt men oundvikligt antar jag.
Det blir intressant att se hur det kommer funka att sitta inne med en massa åsikter som inte "får" nämnas. Det blir en ny upplevelse.

Detta med åsikter som inte får nämnas får du vänja dig vid... svårigheten ligger inte i att INTE uttrycka sina åsikter utan att ändå fortsätta vara ärlig och behålla sin heder. Väldigt svårt...

[Oblivion]

God morgon Oblivion, har inget vettigt att säga egentligen, ville bara tala om att du inte är ensam om det där. Jag upplever det ofta som väldigt kognitivt påfrestande. Vissa dagar tänker jag uppgivet, irriterat "nä, nu skiter jag i det här och blir normal och börjar heja på Manchester United och som normala människor i alla lägen, oavsett hur matchen har gått, hävda att de spelade bäst. Att de förlorade med 18-0 har ingen betydelse - de var ändå bäst..." ... sen tänker jag nej, jag tror jag fortsätter vara i osäkerhetens land... iallafall en stund till. "Utan tvivel är man inte riktigt klok" (Tage Danielsson).

Ja det är väl bara att vänja sig. Jag har lärt mig den hårda vägen att det iaf. inte funkar att påpeka sånt här för folk hela tiden utan att det skapar en massa onödiga sidetrack-tjafs. Den enda lösningen jag kan se är att bita ihop och hålla sig till att mest observera och dra lärdom, som Auk var inne på. Det skulle minska ner på andelen konflikter en hel del men tyvärr hjälper det mig inte med huvudproblemet - att jag inte kan ta särskilt mycket för sanning ens från mina närmaste. Tråkigt men oundvikligt antar jag.
Det blir intressant att se hur det kommer funka att sitta inne med en massa åsikter som inte "får" nämnas. Det blir en ny upplevelse.

Detta med åsikter som inte får nämnas får du vänja dig vid... svårigheten ligger inte i att INTE uttrycka sina åsikter utan att ändå fortsätta vara ärlig och behålla sin heder. Väldigt svårt...

Problemet är att jag inte tycker att det är en särskilt hederlig och eftersträvansvärd handling att undanhålla sanningen för ens vänner och familj bara för att man inte rakt ut ljuger. Men du har tyvärr rätt, så länge man sköter korten rätt och det inte märks att man inte strävar efter sanningen så anses man vara en ärlig prick. Men har man inget val så kan det heller inte vara annat än acceptabelt.
En utmaning kommer dock bli att streta emot min egna personlighet och mina sociala behov för att behaga andra. Men det handlar bara om anpassning. Jag ska nog bli bra på att lömskt smeka medhårs jag med.

[seekeroftruth]

Problemet är att jag inte tycker att det är en särskilt hederlig och eftersträvansvärd handling att undanhålla sanningen för ens vänner och familj bara för att man inte rakt ut ljuger. Men du har tyvärr rätt, så länge man sköter korten rätt och det inte märks att man inte strävar efter sanningen så anses man vara en ärlig prick. Men har man inget val så kan det heller inte vara annat än acceptabelt.
En utmaning kommer dock bli att streta emot min egna personlighet och mina sociala behov för att behaga andra. Men det handlar bara om anpassning. Jag ska nog bli bra på att lömskt smeka medhårs jag med.

Sedan i slutändan kan man inte umgås med alla obereoende hur pass "diplomatisk" man är. Finns anledning varför partierna inte bildar pakter med vilket parti som helst.

En del av livets tråkigheter...

[J R Auk]

Hur håller man sig sunt skeptisk till saker och ting utan att vara ignorant och konsekvent avfärda allt som till synes inte uttrycks med en eftertanke och grundläggande objektiv inställning som råkar tilltala en själv?

Till att börja med behöver vi analysera vad detta tvivel, denna skepsism, kräver för att uppfyllas, för att närvara.

Tvivlet behöver något att tvivlas på. Det är vår skeptiska hållnings objekt. Tvivlets X. Vad är då detta "tvivel"? Tvivlet sätter 'ett annat' som 'möjligt'. Vi kan inte tvivla utan detta 'ett annat'. Och därför kan vi heller inte tvivla på allt. Vissa saker är oss apodiktiska, obetvivlat givet, och det är inte en fråga om en skepsism inför om det är. Utan skepsismen vänder sig istället mot vad det är.

När du säger "objektiv inställning" så implicerar du vad det verkar att tvivlets objekt inte är saken i fråga utan är den psykologiska relationen mellan utsaga och den som ger denna. Du har då rest en idealitet i "objektiv inställning" som måste motiveras. Vad vore denna "objektivitet" är det att inte relatera sig till det som undersöks? Hur upplåter sig då det som undersöks för undersökningen om det inte föreligger en relation? Du antar en viss metod för att relatera till andras utsagor och ge omdömen om dessa.

Se istället min tråd om "subjektet i frågan" för en kommentar om den metodiken för att undersöka andras utsagor.

Efter att ha läst ditt inlägg några gånger så har jag börjat förstå vad du fiskar efter, även om jag inte kan säga att jag kopplar helt och hållet. Och anledningen att jag inte kopplar helt misstänker jag inte bara beror på Aukiskan, utan också för att jag inte riktigt vet om jag helt kan relatera det du säger med min situation. Obeläst som jag är så har jag troligen min egna unika tolkning av vad en "objektiv inställning" är för något (jag skulle faktiskt inte bli helt överraskad om det i själva verket ses som en fullt subjektiv inställning för de allra flesta). Jag menar alltså inte att det du säger är fel i sig, utan mer att det ev. inte stämmer in på min situation så väl just för att jag uttryckt mig felaktigt från början och att du därför haft felaktiga grunder att utgå ifrån.
Samtidigt tycker jag ändå att en del av det du säger stämmer bra. För objektiv inställning eller inte så har jag ändå som du säger rest en slags idealitet iom min önskan om en extra yttre försäkran. Men vad det sen innebär vet jag inte, och nu när jag är osäker på om du mest hade det faktiska begreppet "objektiv inställning" i åtanke eller min tolkning av det överhuvudtaget, så vet jag heller inte hur mycket av det du sa som fortfarande gäller. Du får ursäkta mina begränsningar!

Några begränsningar ser jag inte

Alltså det är inte så viktigt om vi har exakt samma begrepp utan det viktiga är just det att du oavsett (nästan åtminstone) hur du definierar 'objektiv inställning' har samma "problem" att ta ställning till.

Men jag erkänner mig i samma belägenhet. När jag tittar på andras utsagor så känner jag min egen retorik, som också avslöjar mig för mig själv, och förutsätter något liknande hos dem. Det är lätt då att hamna i att man säger att någon inte ser klart, eller saknar distans osv. Men oftast så är det en ren projektion av känslan som ges inför deras utsaga. Alltså när jag ser någon som någon som saknar distans så ser jag det som bättre att tolka det som att jag har satt något i världen som handlar om min syn på deras attityd. Det är alltså mitt värdebegrepp mer än ett faktiskt förhållande. Inte för att det aldrig kan vara så att människor gör fördomar baserade på brist av distans inför fördomens objekt. Men man bör vara uppmärksam och skeptisk även mot det som man tar som sitt, här alltså omdömet "han saknar distans".

Poängen är alltså att du inte skall avfärda utsagan från den du anser inte har intagit "objektiv inställning" utan istället så tolkar du utsagan i ljuset av vad du kan utröna om inställningen.

"Konsekvent avfärda" var verkligen att ta i (varför skrev jag så?). Det jag menade, vilket jag borde ha uttryckt tydligare i min huvudsakliga poäng, var att jag "konsekvent" för in det jag anser vara osäker information i mitt ständigt växande "osäkerhetsfack" i hjärnan (istället för under "sant" eller "falskt"). Jag förkastar alltså inte totalt allt som jag inte direkt kan se som sant.

Din poäng fick mig att tänka till ändå, även om jag kanske inte förstått hela vidden av den. Är det en mer layed back inställning du förespråkar där man "bara" nöjer sig med att uppmärksamma luckorna/felaktigheterna utan att anmärka på dem eller döma dem överhuvudtaget, och sen bara dra sina slutsatser från dem? Menar du att det gäller även om man inte avfärdar den osäkra informationen rakt av, som jag felaktigt skrev?

Jag ska kolla tråden du rekommenderade också. Tack!

Låt mig fråga dig. Vad sorterar du under sant och falskt då? Finns det något där överhuvud taget?

Det är lite komplext med vad jag avser. Det är en typ av sättande av undersökningens objekt som tänks ge mera säkerhet relativt det "jag" som undersöker. Det beror på att jag när jag ställer mig frågan redan frågar. Frågan aktualiserar något redan där. Och poängen med alla omdömen är ju att nå det här "sanna" oavsett hur vi nu väljer att definiera det. Om vi ens accepterar att det skulle finnas en sanning. Men det är en hållning vi har. Mitt omdöme är inte ett omdöme om det falska, utan om det sanna.

Jag skall ta ett exempel.

Tänk dig att du träffar en kollega på jobbet eller liknande. En person du har relation till men inte känner dig bekant med. Så ger den här personen en kommentar som sårar dig, men till synes utan uppsåt att såra. Det finns inget illvilligt och det verkar inte som om personen uppmärksammade att det var något som sårat dig.
Då kanske du vill ställa dig frågan om vad den här utsagan X som sårade betyder. Dvs vad menade denne som sa det.

Redan där i satsen; vad menade denne som sa det, ser vi att vi har ställt frågan på ett visst sätt. Vi säger att det finns ett subjekt X med saker som motiverar, trosförhållanden, önskningar osv som gjorde att den gav uttryck för något. Och så analyserar vi utsagan i ljuset av det här subjektets motiv, trosförhållanden och önskningar för att få reda på meningen.

Det alternativ som jag presenterar är att sätta utsagan i sig som något som har motiv, trosföreställningar, önskningar osv. Dvs man sätter det som förut togs som ett objekt att undersöka i ljuset av en bakomliggande subjektivitet som subjekt. Nu är den tidigare personen ett objekt som bestämmer utsagan och inte ett subjekt som bestämmer den. Utsagan i sig är subjektet i frågan. Utsagan tas som det som äger liv i sig för att bära upp sig. Den är direkt motiverad i sig och behöver inte gå omvägen via personen.

Nu ska detta inte förväxlas med att jag säger att det är så att det inte finns någon person, eller subjekt, som ger utsagan, utan det här handlar om vad som är direkt tillgängligt och vad som är en abstraktion av situationen och vår relation till den.

Istället för att du skall undersöka om din kollega hyste agg mot dig och faktiskt menade något ont så undersöker du direkt vad som gavs uttryck och förutsätter varken agg eller välvilja hos något frånvarande subjekt, person. Det blir mindre spekulativt och ger inte samma värderingar. För jag tycker inte det är bra språk att säga att vi värderar, utan det värderas i det att vi undersöker. Genom att värderingen inte är något intellektuellt vi lägger till utan en del av hur något framträder så kan metoden för att åskådliggöra, sättet något framträder på, påverka om vi når värden eller inte, och vad som sätter de värdena.

Ett konkret men i övrigt ganska ovidkommande exempel så kan vi tänka oss att vi står inför ett något liknande en människa men som kan vara robot. Förlägger vi meningen i utsagan hos personen, robot/icke-robot, så kan vi missta oss enbart för att vi inte kan bestämma om det är en människa eller maskin. Men genom att sätta frågans subjekt som utsagan i sig blir vi aldrig lurade. Det krävs inte att vi vet om det är människa eller robot för att avgöra utsagan.