Efter vad jag har förstått så har jag ett medvetande eftersom min hjärna är en sammansättning av ett stort antal neuroner som interagerar med varandra. Enligt wikipedia så består en mänsklig hjärna av ungefär 100 miljarder neuroner.
Universum består av otroligt många mer kroppar som interagerar med varandra, enbart vintergatan består av ungefär (wikipedia igen) 400 miljarder stjärnor. Galaxer formar kluster som sedan kan vara del av gigantiska kosmiska formationer.
Min tanke är då att om vi med våra 100 miljarder neuroner kan uppleva och tänka borde då inte universum kunna göra det också? Eller är det något fundamentalt fel i min tankegång.
Ett medvetet universum?
Moderator: Moderatorgruppen
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: Ett medvetet universum?
Tja, även en död hjärna innehåller väl 100 miljarder neuroner? Det jag vill ha sagt är väl att det krävs en viss form av relation mellan de olika komponenterna för att ett fenomen ska uppstå? På en bilskrot finns det betydligt fler bildelar än det gör i en ny Volvo V70 men jag är övertygad om att det går bättre att åka från Göteborg till Stockholm i V70:in än med hjälp av skrotdelarna (så länge de inte fogas samman till en fungerande bil igen . . . .).sydman skrev:Efter vad jag har förstått så har jag ett medvetande eftersom min hjärna är en sammansättning av ett stort antal neuroner som interagerar med varandra. Enligt wikipedia så består en mänsklig hjärna av ungefär 100 miljarder neuroner.
Universum består av otroligt många mer kroppar som interagerar med varandra, enbart vintergatan består av ungefär (wikipedia igen) 400 miljarder stjärnor. Galaxer formar kluster som sedan kan vara del av gigantiska kosmiska formationer.
Min tanke är då att om vi med våra 100 miljarder neuroner kan uppleva och tänka borde då inte universum kunna göra det också? Eller är det något fundamentalt fel i min tankegång.
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Jag förstår vad du menar, men alla himlakroppar i universum påverkar ju varandra med gravitation, så det är ett visst form av samspel. Det finns uppenbart tillräckligt många komponenter och det finns ett samspel i form av gravitation.
Jag står kvar vid att möjligheten finns att universum är medvetet.
Ett problem med det hela som jag precis kom på kan vara att universums "hjärna" är lite för stor. Om det är ett antal miljarder ljusår mellan olika delar i hjärnan borde detta leda till extrem trögtänkthet, men å andra sidan så kan man väl få vara det om man har "levt" i 14 miljarder år.
Jag står kvar vid att möjligheten finns att universum är medvetet.
Ett problem med det hela som jag precis kom på kan vara att universums "hjärna" är lite för stor. Om det är ett antal miljarder ljusår mellan olika delar i hjärnan borde detta leda till extrem trögtänkthet, men å andra sidan så kan man väl få vara det om man har "levt" i 14 miljarder år.
- hermit philosopher
- Inlägg: 85
- Blev medlem: 13 apr 2010 17:20
- Kontakt:
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Men är inte universum medvetet i så måtto att vi är medvetna och vi kan väl anses vara en del av universum?sydman skrev:Jag förstår vad du menar, men alla himlakroppar i universum påverkar ju varandra med gravitation, så det är ett visst form av samspel. Det finns uppenbart tillräckligt många komponenter och det finns ett samspel i form av gravitation.
Jag står kvar vid att möjligheten finns att universum är medvetet.
Ett problem med det hela som jag precis kom på kan vara att universums "hjärna" är lite för stor. Om det är ett antal miljarder ljusår mellan olika delar i hjärnan borde detta leda till extrem trögtänkthet, men å andra sidan så kan man väl få vara det om man har "levt" i 14 miljarder år.
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Man tackar HermitHermit skrev:Hej sydman, Fortsätt bearbeta den här idén, tycker jag; det kan ligga många givande aspekter i den
Själva tanken bakom det hela är att ett stort antal medvetslösa automatiska processer kan vara tillräckligt för ett medvetande, jag antar att du inte anser att dina hjärnceller var och en för sig har ett medvetande.Algotezza skrev:Universum är i alla fall medvetet i den del där jag befinner mig som medveten varelse. Vad anbelangar resten av universum är det väl mest frågan om medvetslösa automatiska processer... inklusive era automatiska svar på detta inlägg...
/Algotezza
När jag tänker bildas det bindningar mellan neuronerna i min hjärna, eller är det så att bindningarna bildas och att jag därför upplever att jag tänker? Om det är det senare så är det väl enbart en upplevelse av att tänka som uppstår genom ett stort antal förutsägbara processer, inte helt olikt rörelserna av himlakropparna i universum.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro med det vore väl häftigt om hela universum upplevde sig själv som en enda stor intelligens.
sydman skrev:Man tackar HermitHermit skrev:Hej sydman, Fortsätt bearbeta den här idén, tycker jag; det kan ligga många givande aspekter i denSjälva tanken bakom det hela är att ett stort antal medvetslösa automatiska processer kan vara tillräckligt för ett medvetande, jag antar att du inte anser att dina hjärnceller var och en för sig har ett medvetande.Algotezza skrev:Universum är i alla fall medvetet i den del där jag befinner mig som medveten varelse. Vad anbelangar resten av universum är det väl mest frågan om medvetslösa automatiska processer... inklusive era automatiska svar på detta inlägg...
/Algotezza
När jag tänker bildas det bindningar mellan neuronerna i min hjärna, eller är det så att bindningarna bildas och att jag därför upplever att jag tänker? Om det är det senare så är det väl enbart en upplevelse av att tänka som uppstår genom ett stort antal förutsägbara processer, inte helt olikt rörelserna av himlakropparna i universum.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro med det vore väl häftigt om hela universum upplevde sig själv som en enda stor intelligens.
Ser vi oss själva som jordklotets hjärnceller behöver alltså inte vi vara medvetna för att klotet skall vara det?
Kan summan av X antal medvetslösa enheter bli medvetande?
Sedan är det skillnad på att bara vara medveten (djuriskt medvetande), vara medveten om att man är en medveten varelse (mänskligt självmedvetande) vilket gör en medveten om tidens tre aspekter och att vara medveten om att man som medveten varelse är är ett med kosmos som den synergetiska summan av medvetanden (kosmiskt medvetande) vilket skänker frid och klarsyn.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster