Barns kommentarer om/till vuxna

[Ling]

Jag jobbar ju med barn, i åldrarna 6-12 år. Ofta hör jag kommentarer från dom, vissa är till mig medans andra inte alls är till för mina öron. När jag hör något speciellt skriver jag ner dom i min bok för att spara, bara för att jag tycker om det, och senare kan fundera över dom.

Häromdagen fick jag en kommentar från en 6-årig pojke om mitt val av byxor.
"Fröken, varför har du alltid så onormala byxor?"
Jag frågade vad han tyckte var onormalt med mina byxor, och fick till svar att "de ser inte ut som alla andras". Naturligtvis, hur kunde jag ställa en sån dum fråga. Som förklaring kan jag säga att jag ofta går i haremsbrallor, randiga eller enfärgade. Har väl en egen klädstil som inte ses i övrigt på mitt jobb. Men tanken slog mig just hur tidigt barn påverkas i att se på sin omgivning och göra en bedömning i "normalt" / "onormalt".


En sen eftermiddag satt jag och pratade med 2 flickor i sjuårsåldern om skillnaden mellan mammor och pappor och tiden när de hämtar sina barn från fritids. Ena flickan konstaterade då att "pappor kommer alltid sent, för de pratar i mobilen eller stoppar in snus"... varpå den andra flickan höll med helhjärtat. Sen bytte de helt enkelt ämne till tv-spel och vilka de gillade.
Kan jag säga att jag älskar mitt jobb?  :D

Har ni några kommentarer att dela med er av?

[Skogsälvan]

Ah, jag älskar också att lyssna på barn Jag har hört så mycket klokt och lustigt av barn, men just nu står det rätt stilla i huvudet. Återkommer! Fast den här har du läst, va? http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1107293

[kort]

När jag skulle flyga utomlands så var det en lite kille som frågade sin pappa, "när uppfanns startbanorna/landningsbanorna?"

När jag gick på dagis hade jag en så himmla bra fröken eller vad det heter, jag brukade alltid prata med henne istället för med de andra barnen när vi var ute och gick promenader, hon lyssnade verkligen och jag kände mig uppskattad för att jag såg saker på ett annat sätt än hon. Jag kände mig inte ens liten.