Skrev detta hastigt på ett papper, jag är på psyk pga en amfetaminöverdos i början av juni, inget vidare... låter detta pubertalt i sitt osammanhängande uttryck så visar det helt enkelt på att vi kan lura vem som helst. Kan vidare säga att jag alltid försökt vara stark och i omgivningar "förtryckt" svaghet. Jag gör ingen stor filosofisk sammanfattning här där latheten skulle överbevisa sig själv.
Till ämnet. Från början kanske människorna såg drömmarna som hednisk mystik. Jag tror egentligen att jag begriper att drömmarna är dolda vilket gör att vi blir intrasslade av det, och inte kan njuta av livet. Vi upplever oss förföljda och försöker "flumma bort det" vilket slussar vidare oss till fobier och tvångssyndrom. Tror vi upplevde det mer njutningsfullt i det strukturerade kollektivet, lite längre tillbaka i mänskligheten, när vi var drömmare.. Fobierna tvingar oss fortfarande att dö (eller vilket ord jag ska använda) från vårt tvång, för att genuint kunna hjälpa -och vad är nu det, egentligen? Alla anklagelser, vårt avund, tillslut tappar vi förnuftet.
Kommentar till "Vad drömde du inatt"-tråden
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Kommentar till "Vad drömde du inatt"-tråden
Anna Sara skrev:Till ämnet. Från början kanske människorna såg drömmarna som hednisk mystik. Jag tror egentligen att jag begriper att drömmarna är dolda vilket gör att vi blir intrasslade av det, och inte kan njuta av livet. Vi upplever oss förföljda
I allmänhet så tror jag inte att vi upplever oss förföljde pga att vi inte ser hela drömmarnas sanning.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster