Hur förstår vi varandra?

[kort]

När vi läser en text så tolkar vi den på olika sätt utifrån hur symbolerna förhåller sig till varandra, ungefär som när man dechiffrerar ett krypto, varje människa har sina dechiffrerings-tekniker, och det finns olika regler för hur man får fram viss information ur en text, ofta är informationen generaliserande. Man kan ju undra hur det går till när vi finner nya dechiffrerings-tekniker, våra olika förmågor (sättet vi tänker på) gör givetvis att den information vi behandlar begränsas till ett visst område, men sedan, går man bara på erfarenhet, ren empiri, när man försöker förutse framtiden utifrån hur tanken möter känslan? Jag tror det. Men precis som kodknäckare behöver någon antydan om vad själva klartexten kan tänkas handla om för att kunna knäcka koden (eller är det verkligen så, jag tror inte det, det finns en till möjlighet, nämligen att man lyckas utesluta alla andra möjligheter) behöver vi någon form av gemensam verklighetsanknytning för att förstå varandra. Men trots att vi använder samma "definitioner" och befinner oss i samma miljö så är det svårt att avgöra vad som pågår i någons huvud. Så min fråga är nog, vad är det som gör att vi kan förstå oss på en annan människa? Jag tror att jag vet svaret, nämligen att det helt enkelt beror på att man passar ihop, men jag tror inte att det är så många som köper det svaret?

[freddemalte]

När vi läser en text så tolkar vi den på olika sätt utifrån hur symbolerna förhåller sig till varandra, ungefär som när man dechiffrerar ett krypto, varje människa har sina dechiffrerings-tekniker, och det finns olika regler för hur man får fram viss information ur en text, ofta är informationen generaliserande. Man kan ju undra hur det går till när vi finner nya dechiffrerings-tekniker, våra olika förmågor (sättet vi tänker på) gör givetvis att den information vi behandlar begränsas till ett visst område, men sedan, går man bara på erfarenhet, ren empiri, när man försöker förutse framtiden utifrån hur tanken möter känslan? Jag tror det. Men precis som kodknäckare behöver någon antydan om vad själva klartexten kan tänkas handla om för att kunna knäcka koden (eller är det verkligen så, jag tror inte det, det finns en till möjlighet, nämligen att man lyckas utesluta alla andra möjligheter) behöver vi någon form av gemensam verklighetsanknytning för att förstå varandra. Men trots att vi använder samma "definitioner" och befinner oss i samma miljö så är det svårt att avgöra vad som pågår i någons huvud. Så min fråga är nog, vad är det som gör att vi kan förstå oss på en annan människa? Jag tror att jag vet svaret, nämligen att det helt enkelt beror på att man passar ihop, men jag tror inte att det är så många som köper det svaret?

Spännande kort!
Verkligen klurigt det där! Låt säga att vi har två enäggstvillingar som växer upp tillsammans med i princip exakt samma förutsättningar och upplevelser (jag pratar nu inte om något tankexperiment eller extremfall, utan ett "vanligt" fall av detta slaget). Låt säga att de är i 30-årsåldern och har levt ett tämligen "normalt" liv. Om vi funderar på hur de förhåller sig till tillvaron vad avser det du diskuterar i din frågeställning är det (kanske / antagligen) som så att även dessa (låt oss kalla dem A och A*) uppfattar saker och ting aningen olika, just i kraft av att de är olika individer med olika hjärnor och medvetanden etc. Vad som dock också borde vara fallet är väl att A och A* uppfattar världen mer lika än t.ex. A och B (där B är vem som helst, förutom A*). Detta härrör då troligtvis från, dels att A och B har helt olika fysiska förutsättngar (ej så lika, ej samma DNA, samma hjärnstrukturer), dels att A och B växt upp under olika förutsättningar med helt olika erfarenheter. Av detta kan man då anta (om det stämmer) både fysiologisk (arv) likhet och omgivningen (miljö) är viktigt för detta. Det är dock ingen garant för att man kommer att förstå varandra. Det finns säkert även personlighetstyper och fokusområden för olika intressen, kompetenser, förmågor etc. som kan påverka detta.

Om vi utgår ifrån att alla människor har ett eget medvetande som fungerar ungefär lika dant men med vissa variationer så torde det vara så att vi i grunden (på vissa plan) tolkar och uppfattar vår omgivning lika. Det som skiljer oss åt är det så kallade finliret. Om du, t.ex. har arbetat mycket länge inom sjukvården så kommer du antagligen att uppfatta en text om hur människor levde sina liv förr i tiden med sjukvårdsglasögon, medan en person som jobbat mycket med snickeri kommer att läsa samma text med snickarglasögon etc. Detta är ju ganska uppenbart, men sedan kan jag även tänka mig att det finns mer subtila nyanser i uttryckssätt, språkrytm, sarkasm, ironi, humor, kompetens och mycket annat som kommer att avgöra hur någons text uppfattas av någon annan.

Jag vet inte riktigt vad du avser med "passar ihop" men visst finns det människor som man upplever som sin "tvillingsjäl" därför att de verkar förstå exakt vad man menar / avser / känner i en viss situation kanske till och med utan att man behöver uttrycka något med ord. Troligtvis kommer en sådan person att lättare förstå (känna med eller ta in) vad man försöker säga. Men visst, det där med det annanpsyksika (andras medvetande) är en otroligt speciell och märklig företeelse och jag vacklar mellan feelingen av att det antingen är som så att det inte är någon skillnad alls att vara någon annan (om det hade gått att jämföra) till att det är så väsensskillt att det knappt finns några likheter över huvud taget.

Vänligen

Fredrik

[kort]

Spännande kort!
Verkligen klurigt det där! Låt säga att vi har två enäggstvillingar som växer upp tillsammans med i princip exakt samma förutsättningar och upplevelser (jag pratar nu inte om något tankexperiment eller extremfall, utan ett "vanligt" fall av detta slaget). Låt säga att de är i 30-årsåldern och har levt ett tämligen "normalt" liv. Om vi funderar på hur de förhåller sig till tillvaron vad avser det du diskuterar i din frågeställning är det (kanske / antagligen) som så att även dessa (låt oss kalla dem A och A*) uppfattar saker och ting aningen olika, just i kraft av att de är olika individer med olika hjärnor och medvetanden etc. Vad som dock också borde vara fallet är väl att A och A* uppfattar världen mer lika än t.ex. A och B (där B är vem som helst, förutom A*). Detta härrör då troligtvis från, dels att A och B har helt olika fysiska förutsättngar (ej så lika, ej samma DNA, samma hjärnstrukturer), dels att A och B växt upp under olika förutsättningar med helt olika erfarenheter. Av detta kan man då anta (om det stämmer) både fysiologisk (arv) likhet och omgivningen (miljö) är viktigt för detta. Det är dock ingen garant för att man kommer att förstå varandra. Det finns säkert även personlighetstyper och fokusområden för olika intressen, kompetenser, förmågor etc. som kan påverka detta.

Om vi utgår ifrån att alla människor har ett eget medvetande som fungerar ungefär lika dant men med vissa variationer så torde det vara så att vi i grunden (på vissa plan) tolkar och uppfattar vår omgivning lika. Det som skiljer oss åt är det så kallade finliret. Om du, t.ex. har arbetat mycket länge inom sjukvården så kommer du antagligen att uppfatta en text om hur människor levde sina liv förr i tiden med sjukvårdsglasögon, medan en person som jobbat mycket med snickeri kommer att läsa samma text med snickarglasögon etc. Detta är ju ganska uppenbart, men sedan kan jag även tänka mig att det finns mer subtila nyanser i uttryckssätt, språkrytm, sarkasm, ironi, humor, kompetens och mycket annat som kommer att avgöra hur någons text uppfattas av någon annan.

Jag vet inte riktigt vad du avser med "passar ihop" men visst finns det människor som man upplever som sin "tvillingsjäl" därför att de verkar förstå exakt vad man menar / avser / känner i en viss situation kanske till och med utan att man behöver uttrycka något med ord. Troligtvis kommer en sådan person att lättare förstå (känna med eller ta in) vad man försöker säga. Men visst, det där med det annanpsyksika (andras medvetande) är en otroligt speciell och märklig företeelse och jag vacklar mellan feelingen av att det antingen är som så att det inte är någon skillnad alls att vara någon annan (om det hade gått att jämföra) till att det är så väsensskillt att det knappt finns några likheter över huvud taget.

Vänligen

Fredrik

Tack för ditt svar! Förmodligen är det så som du säger, att vi är rätt lika.

Med "passa ihop" menade jag nog, tror jag, att man förstår varandra över tid, inte att man förstår varandra ena stunden och nästa stund är som främlingar, utan att det nästan är något "bestämt" över att man skall passa ihop så att säga, för annars kan man ju anta att de växer ifrån varandra med tiden.

Jag kan ändå inte riktigt komma ifrån att det då och då är människor som så att säga slinker igenom nålsögat och kanske lyckas manipulera en hel värld. Vad gäller exemplet med kryptering och sånt, så slog det mig att, om man är för kryptisk så är det ju ändå ingen som förstår en, haha, kanske är det det man vill, man kanske vill göra sin omgivning osäker, så att de hålls i en ovetskap, samtidigt som saker sker bakom ridån. Men den här osäkerheten att allt kan vara precis tvärt om och någon man "känt" länge känner man inte.

Samtidigt håller jag inte riktigt med om detta med likheten, för vi människor diskuterar ofta det som skiljer oss åt, nyanser, det är det som ibland tar stor plats, och om man vill lära känna någon på djupet och vill känna sig trygg, så vill man gärna tro att man känner personen till 100% och inte till 99,9%. Ofta är det ju så att känslig information sänds på en frekvens som de flesta inte känner till.

Hur ser du på detta att "passa ihop"?