Är du mer utåtriktad än inåtvänd?

[Cosmic philosopher]

Ser du dig mer som utåtriktad,social eller extrovert än inåtvänd,enstöring eller introvert? Gillar du att öppna dig inför t ex främlingar på gatan,attraktiva människor av motsatt kön på bussen och ta initiativ till att påbörja ett samtal? Har du haft lätt för att ragga (utan alkohol)? Hur lätt klarar du en "nobb" eller yttre avvisande?Gillar du att vara på scenen, i strålkastarljuset och hålla längre tal eller rentav föreläsningar inför större publik? Eller trivs du hellre att vara för dig själv under längre tider? Trivs du att läsa böcker i timmar för dig själv eller promenera ensam ute i skog och mark i flera timmar utan ens tillgång till mobiltellefon? Är du helt enkelt blyg eller har social fobi? Känner du dig obekväm att tala inför större grupper? Ge exempel på yrken/sysslor/aktiviteter där det behövs lika mycket extrovert som introvert personlighet!

undrar
Cosmic philosopher

[Mr.M]

Ser du dig mer som utåtriktad,social eller extrovert än inåtvänd,enstöring eller introvert? Gillar du att öppna dig inför t ex främlingar på gatan,attraktiva människor av motsatt kön på bussen och ta initiativ till att påbörja ett samtal? Har du haft lätt för att ragga (utan alkohol)? Hur lätt klarar du en "nobb" eller yttre avvisande?Gillar du att vara på scenen, i strålkastarljuset och hålla längre tal eller rentav föreläsningar inför större publik? Eller trivs du hellre att vara för dig själv under längre tider? Trivs du att läsa böcker i timmar för dig själv eller promenera ensam ute i skog och mark i flera timmar utan ens tillgång till mobiltellefon? Är du helt enkelt blyg eller har social fobi? Känner du dig obekväm att tala inför större grupper? Ge exempel på yrken/sysslor/aktiviteter där det behövs lika mycket extrovert som introvert personlighet!

undrar
Cosmic philosopher

Jag är både intro och extro,
När jag möter personer så är det oftast jag som tar initiativet till samtal, och det sker med alla människor.
Jag är fortfarande livrädd för att stå på scen, och på möten blir jag alltid nervös, avskyr dessa förberedda möten där jag sätter press på mig själv. Jag är urusel på att ragga, men det brukar ge sig, jag gillar däremot att ge kvinnor en flört och diskussionerna jag har brukar ha ger resultat. Även här gillar jag att vara spontan och inte planera.
Jag är en person som älskar människor av alla dess slag, men jag har inget emot att 'låsa mig inne' en längre period.
Det blir som det blir. På arbetsplatser har jag min roll, jag knyter ihop sub grupper till att börja prata med varandra genom att minimera skvaller och tar fram dom goda egenskaperna hos folk.
Jag är väldigt tråkig på nätet, men här orkar jag liksom inte bry mig.. privat är jag en liten full i fan som flinar och ofta busar till det på ett eller annat vis.. så jag är både och.

att jobba med datorer kan vara introvert stundom, om man sitter och lagar eller pysslar med uppgifter då man kan vara ifred, men i regel har du kontakt med kunder och personal och servicesektorn som jag jobbat med är extrovert

[Johan Ågren]

Jag är alltifrån extremt introvert till extremt extrovert. Jag är en social kille som tar ganska stor plats, när jag har ork till det. När jag är låg har jag fobier och är skygg. Jag tenderar ofta till ytterligheterna. Manodepressiv sägs det att jag är, men jag har som sagt svårt för dessa sjukdomsdiagnoser. Men rent formellt så stämmer det in. Det har samma genetiska bakgrund som schizofreni. Mitt största problem med detta är att jag ska uträtta stordåd medan jag mår bra som jag sedan inte orkar upprätthålla. DVS jag startar ett filosofiforum med stora ambitioner att utveckla det, men så stannar det av. Startar energiskt företag, men när jag går in i depressionen så sitter jag bara och tittar och minsta handling känns blytung. När jag är på topp så går jag fram som en plog och klarar allt. Det jobbiga är att när man är på toppen så tror jag att jag bara ska kunna gå vidare och att det ska fortsätta.

Om ni läser på den här sidan om mani och hypomani: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bipol%C3%A4r_sjukdom hur många är det som känner igen sig? Anser ni att det är en sjukdom?

Jag kan ju erkänna att jag ofta är beroende av andra människor som har en förståelse för hur jag pendlar. I min familjerelation är det en nödvändighet. Men jag är mestadels ingen kul kille att umgås med. Förhoppningsvis kan jag kompensera upp det i de energiska perioderna. Ofta känns det som att jag vill vara ensam hela tiden då jag inte orkar upprätthålla en respektfull relation till andra när jag är deppig, och det sårar då både andra och mig själv.

Jag jobbar rätt så självständigt, och där jag tar mer social kontakt när jag orkar. Men det blir naturligtvis förvirrande för andra.

[David H]

-Ser du dig mer som utåtriktad,social eller extrovert än inåtvänd,enstöring eller introvert?

Jag är mer introvert än extrovert.

-Gillar du att öppna dig inför t ex främlingar på gatan,attraktiva människor av motsatt kön på bussen och ta initiativ till att påbörja ett samtal? Har du haft lätt för att ragga (utan alkohol)?

Jag är ganska ointresserad av de flesta tjejer, och ointresset är vanligtvis ömsesidigt (angående raggning, alltså). Om det är någon jag finner verkligen intressant, då låter jag henne veta det (förhoppningsvis). Okänd person på bussen, nä det händer nog inte, tyvärr...

-Hur lätt klarar du en "nobb" eller yttre avvisande?

Har detta verkligen och göra med introvert eller extrovert? När jag blev nobbad av första flickvän var verkligen förkrossande, kunde inte släppa det på år. Sen nästa tjej, då var det liksom whatever. Tror det har mycket med självförtroende att göra. När man är självständig, vet vad man vill och tror på sig själv är det lättare att ta en nobb.

-Gillar du att vara på scenen, i strålkastarljuset och hålla längre tal eller rentav föreläsningar inför större publik?

Angående att stå på scen, det har jag aldrig varit rädd för. Har uppträtt flera gånger. På scenen, du vet vad du ska göra, du får köra din egen grej - behöver inte socialisera med andra. Scenrädsla ser jag inte direkt som en fråga om att vara introvert eller extrovert...

-Eller trivs du hellre att vara för dig själv under längre tider? Trivs du att läsa böcker i timmar för dig själv eller promenera ensam ute i skog och mark i flera timmar utan ens tillgång till mobiltellefon?

Jag trivs med att vara med mig själv. Tycker också om att gå ut och socialisera ibland.

-Är du helt enkelt blyg eller har social fobi?

Nja. Jag är ofta ganska reserverad. Kanske därför jag känner mig annorlunda, har inte mycket att säga i vanliga konversationer om säg tv-program eller kändisar. Men fobisk vill jag inte påstå att jag är, inte heller misantropisk. De flesta ser mig nog som en ganska trevlig och sympatisk person, men som de inte riktigt lär känna på djupet...

[David H]

Jag är alltifrån extremt introvert till extremt extrovert. Jag är en social kille som tar ganska stor plats, när jag har ork till det. När jag är låg har jag fobier och är skygg. Jag tenderar ofta till ytterligheterna. Manodepressiv sägs det att jag är, men jag har som sagt svårt för dessa sjukdomsdiagnoser. Men rent formellt så stämmer det in. Det har samma genetiska bakgrund som schizofreni. Mitt största problem med detta är att jag ska uträtta stordåd medan jag mår bra som jag sedan inte orkar upprätthålla. DVS jag startar ett filosofiforum med stora ambitioner att utveckla det, men så stannar det av. Startar energiskt företag, men när jag går in i depressionen så sitter jag bara och tittar och minsta handling känns blytung. När jag är på topp så går jag fram som en plog och klarar allt. Det jobbiga är att när man är på toppen så tror jag att jag bara ska kunna gå vidare och att det ska fortsätta.

Om ni läser på den här sidan om mani och hypomani: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bipol%C3%A4r_sjukdom hur många är det som känner igen sig? Anser ni att det är en sjukdom?

Jag kan ju erkänna att jag ofta är beroende av andra människor som har en förståelse för hur jag pendlar. I min familjerelation är det en nödvändighet. Men jag är mestadels ingen kul kille att umgås med. Förhoppningsvis kan jag kompensera upp det i de energiska perioderna. Ofta känns det som att jag vill vara ensam hela tiden då jag inte orkar upprätthålla en respektfull relation till andra när jag är deppig, och det sårar då både andra och mig själv.

Jag jobbar rätt så självständigt, och där jag tar mer social kontakt när jag orkar. Men det blir naturligtvis förvirrande för andra.

Dessa sjukdomsdiagnoser ger lätt en degraderande stämpel. Hade till exempel en bekant, väldigt speciell, bröt mot många sociala normer, jag tänkte vad skönt med en spontan människa. Sen fick jag höra att hon har diagnosen Aspergers, plötsligt blir det lätt att man ser allt hon sagt och gjort från annat perspektiv - typ aha, hon beter sig så där för att hon har ett fel, är missanpassad, sjuk i huvet. Jag kom på mig själv att tänka så, att jag faktiskt fick sämre bild av henne.
Men jag försöker bara ta personer för vad de är nu, inte haka upp mig på diagnosnamn. Kanske skulle någon psykolog gärna kategorisera in mig till någon diagnos också. Antagligen har jag anlag för depressioner. Vet inte om jag haft någon riktig depression än.

[Anders]

Ser du dig mer som utåtriktad,social eller extrovert än inåtvänd,enstöring eller introvert? Rättså inåtvänd Gillar du att öppna dig inför t ex främlingar på gatan,attraktiva människor av motsatt kön på bussen och ta initiativ till att påbörja ett samtal?  Det gillar jag faktiskt ändå Har du haft lätt för att ragga (utan alkohol)? Har inte tränat på 20 år Hur lätt klarar du en "nobb" eller yttre avvisande?  Det var för dj-igt minns jag Gillar du att vara på scenen, i strålkastarljuset och hålla längre tal eller rentav föreläsningar inför större publik? Jarå, är det nåt jag kan så gillar jag att höra min egen röst Eller trivs du hellre att vara för dig själv under längre tider? Det är ännu bättre Trivs du att läsa böcker i timmar för dig själv eller promenera ensam ute i skog och mark i flera timmar utan ens tillgång till mobiltellefon? Fett najs Är du helt enkelt blyg eller har social fobi? Jepp i vissa situationer, typ fika, parmiddagar eller överhuvudtaget då man skall prestera trevlighet och spännandhet Känner du dig obekväm att tala inför större grupper? Nej som sagt var Ge exempel på yrken/sysslor/aktiviteter där det behövs lika mycket extrovert som introvert personlighet! Svårt att uttala sig om andra yrken än mitt eget och det outar jag inte med, men det är ganska fiftyfifty. Inga problem att snacka professionellt

[transversal]

Är du mer påtänd än välhängd?

[Väderkvarn]

-

[Skogsälvan]

Jag är alltifrån extremt introvert till extremt extrovert. Jag är en social kille som tar ganska stor plats, när jag har ork till det. När jag är låg har jag fobier och är skygg. Jag tenderar ofta till ytterligheterna. Manodepressiv sägs det att jag är, men jag har som sagt svårt för dessa sjukdomsdiagnoser. Men rent formellt så stämmer det in. Det har samma genetiska bakgrund som schizofreni. Mitt största problem med detta är att jag ska uträtta stordåd medan jag mår bra som jag sedan inte orkar upprätthålla. DVS jag startar ett filosofiforum med stora ambitioner att utveckla det, men så stannar det av. Startar energiskt företag, men när jag går in i depressionen så sitter jag bara och tittar och minsta handling känns blytung. När jag är på topp så går jag fram som en plog och klarar allt. Det jobbiga är att när man är på toppen så tror jag att jag bara ska kunna gå vidare och att det ska fortsätta.

Om ni läser på den här sidan om mani och hypomani: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bipol%C3%A4r_sjukdom hur många är det som känner igen sig? Anser ni att det är en sjukdom?

Jag kan ju erkänna att jag ofta är beroende av andra människor som har en förståelse för hur jag pendlar. I min familjerelation är det en nödvändighet. Men jag är mestadels ingen kul kille att umgås med. Förhoppningsvis kan jag kompensera upp det i de energiska perioderna. Ofta känns det som att jag vill vara ensam hela tiden då jag inte orkar upprätthålla en respektfull relation till andra när jag är deppig, och det sårar då både andra och mig själv.

Jag jobbar rätt så självständigt, och där jag tar mer social kontakt när jag orkar. Men det blir naturligtvis förvirrande för andra.

Det där kunde jag nästan ha skrivit. Jag är tacksam för alla de som står ut med mig trots allt. Förvirrande är bara förnamnet.

[freddemalte]

Hej Cosmic philosopher

Yes! Nya spännande frågor

Ser du dig mer som utåtriktad,social eller extrovert än inåtvänd,enstöring eller introvert?

Jag ser mig som både och beroende på situationen. I mitt arbete är jag väldigt utåtriktad och aktiv vad gäller möten, kundbemötande, aktiviteter, styrelseuppdrag, social kontakt etc. Privat är jag också utåtriktad när det handlar om människor jag känner eller har ett stort utbyte av eller på något sätt är lite nyfiken på. jag kan dock var väldigt introvert och lågmäld, helt tyst om det antingen är "tämligen tråkiga" människor och/eller någon som jag verkligen vill studera eller lyssna på (och inte "förstöra" situationen genom att involvera mig för mycket). Men vanligtvis är jag nog något slags mellanting av de två ytterligheterna.

Gillar du att öppna dig inför t ex främlingar på gatan,attraktiva människor av motsatt kön på bussen och ta initiativ till att påbörja ett samtal?

Japp, det är roligt och det blir allt vanligare ju mer jag arbetar med sådant (kundkontakt och service) vilket gör att detta "smittat av sig" på andra situationer. Jag kan komma på mig själv att glatt säga hej till en vilt främmande person bara för att jag är så van vid att hälsa på mina kunder när de kommer in i butiken. Sen tycker jag att det är lite spännande att se vad som händer om man börjar parata med någon som jag inte känner. När jag var singel pratade jag ofta med attraktiva av motsatta könet. Nu är det inte lika vanligt att just det faktumet att de är attraktiva och av motsatta könet avgör om jag tar kontakt eller inte.

Har du haft lätt för att ragga (utan alkohol)? Hur lätt klarar du en "nobb" eller yttre avvisande?

Ja, jag har aldrig haft problem med att träffa tjejer. Har inte upplevt någon nobb så vitt jag vet (alltså inget jag märkt av själv i alla fall). Om det hade hänt (eller har hänt) så är det väl inte så mycket med det, det torde väl vara tämligen statistiskt sannolikt att man inte passar med alla

Gillar du att vara på scenen, i strålkastarljuset och hålla längre tal eller rentav föreläsningar inför större publik?

Ja det tycker jag är jätteroligt, om och endast om, jag har något vettigt att förmedla. Annars kan det vara ganska nollställt. Jag blir dock inte nervös eller besvärad av sådant. Har presenterat mängder med laborationsrapporter, uppsatser och annat när jag pluggade på universitetet och nu när jag har bokhandeln blir det mycket bokprat inför folk så det är enbart roligt.

Eller trivs du hellre att vara för dig själv under längre tider?

Jag anstränger mig inte för att få vara ensam men om jag är det brukar det vara trevlig det med.

Trivs du att läsa böcker i timmar för dig själv eller promenera ensam ute i skog och mark i flera timmar utan ens tillgång till mobiltellefon?

Ja det är härligt, när vi är på vårt sommarställe har vi varken mobiler, datorer, Internet, TV eller annat sådant tillgängligt. Det är "befriande".

Är du helt enkelt blyg eller har social fobi? Känner du dig obekväm att tala inför större grupper?

Nej.

Ge exempel på yrken/sysslor/aktiviteter där det behövs lika mycket extrovert som introvert personlighet!

Forskning. Att dels kunna vara aktiv och social och arbeta i grupper, utvärdera saker tillsammans men även kunna sitta på sin kammare under en längre tid och enbart analysera, fundera och skriva.

Vänligen

Fredrik