Porträtt

[David H]

Kan du måla ut formerna av andra människor? Alltså skulle du kunna rita verkliga bilder av dem, inte bara simpla streckgubbar och nidbilder? Kan du måla en person, på ett sätt att han eller hon verkligen känner igen sig själv? Kanske till och med så att han eller hon känner att en del av sin själ är fångad i bilden? Träffar du både så att han/hon känner igen sig i både vackra och fula drag? Tänker, ja, det är precis så här, det stämmer...

Har du verkligen observerat människorna så väl att du tror att du skulle kunna måla porträtt av dem över huvud taget? Kanske du aldrig ens brydde dig om att titta på dem? Var du för upptagen med att se på dig själv? För enkelhetens skull ritar du ett gäng streckgubbar, med bara buttra miner? För alla människor är väl fula? Åtminstone när du ser dem från avstånd...

Jag misslyckades

[Mr.M]

En bekant till mig gjorde porträtt, en duktig konstnär.
Hon var bra på att minnas ansikten och namn.

Jag skulle själv inte kunna göra ett porträtt,
jag ser andra egenskaper i människor som jag fastnar för.
att måla en egenskap är svårt ; )

Jag har svårt för att minns former, namn,  telefonnummer, gatuadresser mm.
Däremot sitter en sorts fingerprint av många personer livet ut. Hur målar jag en känsla ?

[Johan Ågren]

Kan du måla ut formerna av andra människor? Alltså skulle du kunna rita verkliga bilder av dem, inte bara simpla streckgubbar och nidbilder? Kan du måla en person, på ett sätt att han eller hon verkligen känner igen sig själv? Kanske till och med så att han eller hon känner att en del av sin själ är fångad i bilden? Träffar du både så att han/hon känner igen sig i både vackra och fula drag? Tänker, ja, det är precis så här, det stämmer...

Har du verkligen observerat människorna så väl att du tror att du skulle kunna måla porträtt av dem över huvud taget? Kanske du aldrig ens brydde dig om att titta på dem? Var du för upptagen med att se på dig själv? För enkelhetens skull ritar du ett gäng streckgubbar, med bara buttra miner? För alla människor är väl fula? Åtminstone när du ser dem från avstånd...

Jag misslyckades

Det tar mycket övning att "rita/måla" bortom symbolerna och föreställningarna. Det är en reningsprocess. Första gången vi ser en "näsa" så etsar vi in symbolen "näsa" för att vi sedan utan större besvär ska kunna uttolka en "näsa" utan att göra om processen igen. Energibesparande, men det ger oss inte ett seende. Vanans makt är förödande. Det råder en kamp i hjärnan mellan seendet och symbolerna.

Att kunna rita är således att kunna se världen utan de symboliska glasögonen, och sedan öva upp motoriken så att handen kan följa linjerna du ser. Följ formen med ögonen, och gör sedan samma sak med pennan.

[Skogsälvan]

Det är så mycket matematik (vilket jag inte är bra på) med avporträtteringar och stilleben. För din skull, rekoj, försökte jag skissa Leonard Cohen för en stund sedan, men det blev fel, för kort mellan nässpets och mun.

[David H]

Nog är det svårt att skissa ett rättvist porträtt. Jag gjorde ett litet försök här:

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=7709

Detta är såklart en förenkling, jag arbetar utifrån schabloner, ger inga äkta porträtt. Försökte arbeta enligt principen att i varje individ finna en unik "ljus" (tillgång) sida, samt en unik "mörk" (begränsning) sida, bestämt utifrån begränsad tillgång av förvalda modeller. Detta må kallas en lek, att försöka pussla ihop, kompromissa och kombinera. Men med utgångspunkt utifrån enklare modeller tänker jag mig att man senare kan utveckla sig till mer avancerade övningar.

Skissen jag länkar till här gjorde jag för flera månader sen, sen dess tror jag faktiskt att jag lärt mig observera flera av individerna bättre.

[David H]

Det är så mycket matematik (vilket jag inte är bra på) med avporträtteringar och stilleben. För din skull, rekoj, försökte jag skissa Leonard Cohen för en stund sedan, men det blev fel, för kort mellan nässpets och mun.

Ah, jag har aldrig förstått mig på den konsten. Det är en sak att kunna måla väl, en annan sak att kunna bedöma om en målning är speciell. Jag har aldrig varit bra på måla själv, men jag tycker mig blivit lite bättre på att känna igen det speciella i ett skickligt utfört konstverk på senare tid. Att känna konst.

Sen det där med att fånga en persons själ i en bild. Ja tänk... kan man se en sådan bild, att man till och med kan se konstnärens själ igenom den? Mona Lisa till exempel, säger den nånting om vad rörde sig inom Da Vincis huvud när han målade? ...Läste en skildring av Tove Janson, hon skrev någonting om att hon aldrig lyckades teckna en jesusfigur, för att hon inte fullt ut kunde förstå honom (el dyl).

Bildkonst är verkligen inte mitt område, men jag tycker ändå det är intressant.

[David H]

om det bara är streck, tomma ögon och uttryckslös mun är det antagligen inte en medmänniska du ritat

[dokido]

kommer ihåg när jag ritade porträtt, jag ansträngde mig till det yttersta för att det skulle bli realistiskt, och var jättestolt över resultatet, när jag visade det så tyckte han att han såg så arg ut, jag hade ansträngt mig så mycket att jag gjorde honom arg

tja, sen sluta jag med porträtt