Vad är det mest romantiska du har varit med om?

[Skogsälvan]

Ja, berätta! Behövs lite mer romantik, tycker jag.

[Lufier]

.

[Skogsälvan]

Vad knäpp du är!

[Lufier]

.

[nuddle]

jag tycker inte man skall göra sig till ifall man nu skall vara romantisk


det beror på vad man definerar som romantik


men jag ser ned på klassiska bajs romantiker


det viktiga är att vara originell




naturen är i sig själv romantisk


det är bara människor som är oromantiska

[Lufier]

.

[nuddle]

denna vinter är väldig romantisk, med snön som hänger över grannarna


och fåglarna som flyger omkring


och det mysiga i att sova inomhus där det är varmt





men en kooool sak var när jag långt långt ute med en liten båt i havet


ingeting hördes... det var super tyst, och rakt under mig ett djupt djupt hav...


himlen var blå och solen sken...


fanns inget i närheten inom synhåll i den riktning jag såg mot...


några berg skymades i horisonten, men de såg mest ut som dimma...

[Algotezza]

Ja, berätta! Behövs lite mer romantik, tycker jag.

När jag en sommarkväll 1970 cyklade hem till min  första förälskelse och träffade hennes familj och tråååånade efter henne när vi gosade med varandra i hennes sovrum som hon delade med sin sura lillasyter som satt i ett annat hörn och kjamade sin nalle. Tyst blängande.

Var där så länge så morsan ringde och frågade vart jag blivit av. Cyklade hem på luftkuddar, liksom svävande över asfalten på min DBS-cykel jag fått i studentpresent av mina föräldrar i juni samma år då jag slutade gymnasiet. Hon hade slutat åttan precis. Jag 19 hon 15.

Hade min storbrorsas slitna rödrutiga skjorta på mig som jag trivdes så bra i. Måste kavla upp ärmarna hemma vid hennes köksbord när vi fikade för att hålen vid armbågarna inte skulle synas.

Nästa gång vi träffades besökte hennes föräldrar några vänner - vi var ensamma - lillasyrran var och badade med sina kompisar. Det var som upplagt. Yes! Yes! Yes! Cyklade dit på moln av sexdrömmar- helt omtöcknad av kåthet! Men det slutade i en tafatthetens pinsamma katastrof långt innan vi ens hamnat i sänghalmen. Den berättelsen hör hemma under rubriken: "När allt gick åt helvete fast det började så bra."

Och sedan finns en berättelse som kan kallas: Vad hände med henne sedan? Och berättelsen hur älte jag det faktum att det bara oförklarligt tog slut mellan oss; älte och grubblade jag gjorde decennievis, full av skuldkänslor och frustrerad förgrämelse - från och till - även  under nattens drömmar plågade jatg mig själv. Men så en dag fick gåtan sin underbara, vardagliga och naturliga lösning - och jag blev fri från detta evinnerliga skuldbelagda ältande.



/Algotezza

[Skogsälvan]

Sååå fint!

[Lufier]

.

[Skogsälvan]

Vadå?! Jag är väl en av dem som delar med sig mest personligt av alla på den här sidan. Men visst, jag måste tänka lite, svårt att välja.

[Lufier]

.

[Skogsälvan]

Duktig.

[Skogsälvan]

Kanske skulle ge ett annat svar en annan dag, men just nu tänker jag på någon i lite snap-shots. Blåsande vind och hans jacka över mina axlar. Hur han brukade spela gitarr för mig när jag inte kunde sova. När vi alltid hamnade efter, vid sidan tillsammans. Hur vi skrattade tills det gjorde ont i magen åt sånt som andra inte förstod. Snöänglar i vuxen ålder. Blickar, snuddande...

[Lufier]

.