Jag såg för ett par dagar sen det grymma och inspirerande galan - svenska hjältar.
En av berättelserna var den om 82-åriga Karin som hade halkat i sitt badrum och brutit lårbenet. Karin låg på badrummet i svår smärta, och ropade efter hjälp. Efter 3 dygn i extrem törst och hunger hade ingen saknat henne eller brytt sig om henne för att komma och hälsa på, eller åtminstone ringa och se hur damen mår. Att hon räddades från en säker död berodde på en slump. Butiksanställda Agneta som är van att Karin kommer varje dag och handlar oroade sig för att något hänt Karin. Agneta räddade Karin efter 3,5 dygn i helvetet.
Jag har tänkt dessa tankebanor förr men för några dagar kom dem till ytan igen. Exemplet i sig är inte viktigt, meningen med tråden ta reda på vad medlemmarna i detta forum har för tankar och känslor.
Jag riktar kritiken först och främst mot ensamma människor som på ett eller annat sätt förlorat sin livspartner men som har barn som har lämnat dem och glömt bort dem..
Tanken att jag som barn till denna hjälplösa människa skall bosatte henne i mitt hem - föga existerar. Barn i Sverige förstår inte att de har ett moraliskt ansvar när de egna föräldrar blir gamla.
Vad är lösningen?
Antingen klarar dem sig och lever ensamma i sin lägenhet tills döden hälsar på. Eller om de inte klarar sig självständigt så skickas dem till ett främmande dagis i väntan på att dö bland främlingar.
Jag lever idag kvar hos mina föräldrar, min mormor lever där också. Hon lever hos sina barn och barnbarn. Inte sällan kommer hennes andra barn och barnbarn och hälsar på. Inte sällan hör hon hur hennas barnbarns barn skriker, skrattar, leker, och gråter, eller hur hennes barn och barnbarn pratar och diskuterar allt möjliga ting och oting. Inte sällan ringer telefonen - vem är det? - jo en släkting från andra sidan jorden vill hälsa på henne. Hon lever i en varm omgivning där liv och omtanke sprudlar runt omkring henne.
Jag vet att min mormor lever gott, åtminstone från ett social perspektiv Jag vet att min föräldrar lever och kommer att leva socialt gott när de blir gamla. Jag önskar att jag kunde säga detsamma om Sveriges befolkning. Men faktum är att de flesta gamla lever i en kylig miljö och dör ensamma eller hos främlingar.
Jag tycker att det är helt upp mot väggarna. Något är väldigt fel i samhället om de gamla i samhället behandlas så inhumant.
Nu vill jag veta era tankar om vad som skrivits.
Inga långdragna diskussioner i en lång citatkedja tack. Då får ni skapa en annan tråd. Jag önskar veta era tankar bara om vill vara snälla att dela med er dessa.
Vänliga hälsningar
Dem är lämnade och bortglömda - rätt???
Moderator: Moderatorgruppen
-
Guds tjänare
- Avslutat konto
- Inlägg: 301
- Blev medlem: 25 mar 2006 17:03
Dem är lämnade och bortglömda - rätt???
My lord, I know myself for what I am. And I throw my soul in your forgiveness, in the full knowledge this, I deserve non at your loving hand.
Ett samhälle har allt ansvar,
folk är objekt och inte individer.
Vi fostras att samhället har allt ansvar, omsorgens baksida alltså.
Det är även en baksida av välfärden, vi har det helt enkelt för bra och ser inga risker någonstans.
Först funderade jag på om överlevnad i kalla klimat delar påverkar vår sociala beteende, men tänkte då på finland och norge,
Norge är mer socialt omsorgsfullare och har en mer offentlig moral attityd än svenskar,
finland har varit fattig i många år och man har ett helt annat socialt beteende där man levt nära familjen och ser varandra som individer.
Idag är det bara pengar som allt handlar om, i mitt område lägger dom ner en sjukvård för att den kostar för mycket,
nu ska än fler samlas på andra överbelastade vårdcentraler..
Så blir det när man ser folk som objekt och inte individer.
folk är objekt och inte individer.
Vi fostras att samhället har allt ansvar, omsorgens baksida alltså.
Det är även en baksida av välfärden, vi har det helt enkelt för bra och ser inga risker någonstans.
Först funderade jag på om överlevnad i kalla klimat delar påverkar vår sociala beteende, men tänkte då på finland och norge,
Norge är mer socialt omsorgsfullare och har en mer offentlig moral attityd än svenskar,
finland har varit fattig i många år och man har ett helt annat socialt beteende där man levt nära familjen och ser varandra som individer.
Idag är det bara pengar som allt handlar om, i mitt område lägger dom ner en sjukvård för att den kostar för mycket,
nu ska än fler samlas på andra överbelastade vårdcentraler..
Så blir det när man ser folk som objekt och inte individer.
Är gamla människor oftast ensamma eller bland främlingar när de dör? Har de upplevelse av de blivit avskärmade från familj, och får ett kyligt bemötande? Hur pass stor skillnad är det i Sverige jämfört med andra länder?
Presentera gärna lite jämförande statistik, så kan man bedöma hur väl det stämmer, det som du skriver.
Jag säger inte att jag inte tror på dig. Antagligen är det du skriver till stor del sant. Men det blir mer handfast om du kan presentera faktiska siffror. Annars kan man tro det bara är spontant tyckande.
Min egen familj, ja båda mina föräldrar bor 50 mil ifrån mig. Men träffas några gånger om året, pratar i telefon varje vecka. Hur blir det när de blir gamla, sjuka och behöver hjälp? Flyttar jag in till dem då? Nej, det händer nog inte. Men jag hoppas vi kan bo på närmare avstånd. Om någon blir akut sämre, då är det väl klart man vill åka dit, sitta bredvid en stund, ta farväl. Jag vill att de ska må bra. När de dör kommer jag sörja. Tror det gäller de flesta, också i Sverige. Vissa familjer har bättre kontakt, andra familjer har sämre.
Kulturen här är annorlunda än vissa andra länder. Men är svenska kulturen sämre? Mindre värd? Ska vi skämmas? Ofta tycker jag man får höra sådana antydningar. Jag själv vill gärna vara stolt över min kultur och mitt land, försöka se det glädjande även då vi är olyckliga och långt ifrån "perfekta". Jag vill gärna att alla ska känna sig stolt över sin kultur, jag tror faktiskt det finns vacker fantastisk kultur i alla världens länder. Men ibland blir en del personer föraktfulla och hatiska, ofta gentemot andra folkgrupper och andra kulturer, detta är inte vackert. Ofta är det när man inte tror på sig själv, som man låter hat gå ut över andra.
Jag har själv jobbat mycket inom äldrevård i Sverige, på boenden och hemtjänst. Vissa personer möter man som är olyckliga och ensamma, men de flesta verkar vara till ro. Och bland personalen finns många olika typer, vissa osympatiska som borde ha annat jobb, tyvärr, men många mycket sympatiska personer också som verkligen bryr sig.
Presentera gärna lite jämförande statistik, så kan man bedöma hur väl det stämmer, det som du skriver.
Jag säger inte att jag inte tror på dig. Antagligen är det du skriver till stor del sant. Men det blir mer handfast om du kan presentera faktiska siffror. Annars kan man tro det bara är spontant tyckande.
Min egen familj, ja båda mina föräldrar bor 50 mil ifrån mig. Men träffas några gånger om året, pratar i telefon varje vecka. Hur blir det när de blir gamla, sjuka och behöver hjälp? Flyttar jag in till dem då? Nej, det händer nog inte. Men jag hoppas vi kan bo på närmare avstånd. Om någon blir akut sämre, då är det väl klart man vill åka dit, sitta bredvid en stund, ta farväl. Jag vill att de ska må bra. När de dör kommer jag sörja. Tror det gäller de flesta, också i Sverige. Vissa familjer har bättre kontakt, andra familjer har sämre.
Kulturen här är annorlunda än vissa andra länder. Men är svenska kulturen sämre? Mindre värd? Ska vi skämmas? Ofta tycker jag man får höra sådana antydningar. Jag själv vill gärna vara stolt över min kultur och mitt land, försöka se det glädjande även då vi är olyckliga och långt ifrån "perfekta". Jag vill gärna att alla ska känna sig stolt över sin kultur, jag tror faktiskt det finns vacker fantastisk kultur i alla världens länder. Men ibland blir en del personer föraktfulla och hatiska, ofta gentemot andra folkgrupper och andra kulturer, detta är inte vackert. Ofta är det när man inte tror på sig själv, som man låter hat gå ut över andra.
Jag har själv jobbat mycket inom äldrevård i Sverige, på boenden och hemtjänst. Vissa personer möter man som är olyckliga och ensamma, men de flesta verkar vara till ro. Och bland personalen finns många olika typer, vissa osympatiska som borde ha annat jobb, tyvärr, men många mycket sympatiska personer också som verkligen bryr sig.
scb har mycket statistik, har inte läst igenom det,
tolka statistik är inte lätt, men såg som snabbast att 30% får hjälp av anhöriga,
sen verkade det som att många saknar vård, ska titta till det om en stund..
http://www.scb.se/Grupp/valfard/_dokume ... 102_04.pdf
orkar ni leta så länkar jag min sökning:
http://www.scb.se/Pages/GsaSearch____28 ... ex=1&hl=sv
tolka statistik är inte lätt, men såg som snabbast att 30% får hjälp av anhöriga,
sen verkade det som att många saknar vård, ska titta till det om en stund..
http://www.scb.se/Grupp/valfard/_dokume ... 102_04.pdf
orkar ni leta så länkar jag min sökning:
http://www.scb.se/Pages/GsaSearch____28 ... ex=1&hl=sv
Mr.M skrev:scb har mycket statistik, har inte läst igenom det,
tolka statistik är inte lätt, men såg som snabbast att 30% får hjälp av anhöriga,
sen verkade det som att många saknar vård, ska titta till det om en stund..
http://www.scb.se/Grupp/valfard/_dokume ... 102_04.pdf
orkar ni leta så länkar jag min sökning:
http://www.scb.se/Pages/GsaSearch____28 ... ex=1&hl=sv
Bra Mr M, där har vi handfast statistik. Blir mer intressant när man kan backa upp resonemang med sådant.
-
Guds tjänare
- Avslutat konto
- Inlägg: 301
- Blev medlem: 25 mar 2006 17:03
Mitt inlägg är hur jag ser på min omgivning. Ett tycke utan belägg. Jag försöker inte övertyga någon att mitt perspektiv är rätt. Men vi alla bor i Sverige och kan med den stora informationskällan skapa någorlunda rätt bild av de äldres situation i samhället.
Rekoj som hade arbetat på ett äldreomsorg skrev att vissa var olyckliga andra hade slagit sig till ro.
De som slagit sig till ro, hade väl snarare accepterat den beska sanningen, och bestämt sig att leva så länge som möjligt. Ingen förälder kan vara glad när han eller hon blir lämnad i äldreboende. Tänk er själva, hur skulle ni vilja ha det ? Ärligt talat skulle ni inte hellre leva era sista dar i familj såsom min?
Jag vet inte vad svenskar vill, det är därför jag startat denna tråd. Vänligen svara. Ser ni fram emot äldreomsorg en när era ben inte orkar längre ?
Den här tråden är simpel...
Hur ser du på gamlingarnas situation i samhället? Ser det okej ut ?
Hur skulle du vilja ha det?
Sen så skulle jag vilja fråga till den som kan svara...
Vad gjorde man med de äldre i samhället i Sverige förr 70-80 år sen, jag tvekar på att det fanns äldreomsorg.
Vänliga hälsningar
Rekoj som hade arbetat på ett äldreomsorg skrev att vissa var olyckliga andra hade slagit sig till ro.
De som slagit sig till ro, hade väl snarare accepterat den beska sanningen, och bestämt sig att leva så länge som möjligt. Ingen förälder kan vara glad när han eller hon blir lämnad i äldreboende. Tänk er själva, hur skulle ni vilja ha det ? Ärligt talat skulle ni inte hellre leva era sista dar i familj såsom min?
Jag vet inte vad svenskar vill, det är därför jag startat denna tråd. Vänligen svara. Ser ni fram emot äldreomsorg en när era ben inte orkar längre ?
Den här tråden är simpel...
Hur ser du på gamlingarnas situation i samhället? Ser det okej ut ?
Hur skulle du vilja ha det?
Sen så skulle jag vilja fråga till den som kan svara...
Vad gjorde man med de äldre i samhället i Sverige förr 70-80 år sen, jag tvekar på att det fanns äldreomsorg.
Vänliga hälsningar
My lord, I know myself for what I am. And I throw my soul in your forgiveness, in the full knowledge this, I deserve non at your loving hand.
vad jag själv vill kommer att bli äldrevård och boende som erbjuds,
det är inte fy skam att ha tak över huvudet och mat så att man överlever.
Jag vill inte att mina barn ska belastas om dom själva inte vill, ett alternativ finns ju tillgänglig.
jag är inte helt svensk och kanske inte giltig kandidat, men har nog en svensk kultur inbakad i mitt val.
förr i tiden hade vi fattigvård, så den sociala omsorgen har funnits länge. detta skedde runt mitten av 1600 talet.
ser nu när jag googlar att kyrkan skötte vården innan fattigvården kom in i bilden.
så vi kan väl säga att det funnits någon form av omsorg i runt 330 år i statlig regi.
innan dess i kyrkans regi.
det är inte fy skam att ha tak över huvudet och mat så att man överlever.
Jag vill inte att mina barn ska belastas om dom själva inte vill, ett alternativ finns ju tillgänglig.
jag är inte helt svensk och kanske inte giltig kandidat, men har nog en svensk kultur inbakad i mitt val.
förr i tiden hade vi fattigvård, så den sociala omsorgen har funnits länge. detta skedde runt mitten av 1600 talet.
ser nu när jag googlar att kyrkan skötte vården innan fattigvården kom in i bilden.
så vi kan väl säga att det funnits någon form av omsorg i runt 330 år i statlig regi.
innan dess i kyrkans regi.
Mitt inlägg är hur jag ser på min omgivning. Ett tycke utan belägg. Jag försöker inte övertyga någon att mitt perspektiv är rätt. Men vi alla bor i Sverige och kan med den stora informationskällan skapa någorlunda rätt bild av de äldres situation i samhället.
Rekoj som hade arbetat på ett äldreomsorg skrev att vissa var olyckliga andra hade slagit sig till ro.
De som slagit sig till ro, hade väl snarare accepterat den beska sanningen, och bestämt sig att leva så länge som möjligt. Ingen förälder kan vara glad när han eller hon blir lämnad i äldreboende. Tänk er själva, hur skulle ni vilja ha det ? Ärligt talat skulle ni inte hellre leva era sista dar i familj såsom min?
- Det skulle nog vara min önskan om jag levt tillsammans med min familj hela livet. Men nu vill jag inte bo i samma hus som alla i min familj. Om jag får barn kommer jag också räkna med att de vill flytta hemifrån en dag.
Jag tänker här enligt gyllene regel: behandla andra som du själv vill bli behandlad. Om jag själv avböjer att flytta ihop med mina föräldrar när de blir gamla, därigenom accepterar jag också att mina barn inte flyttar ihop med mig när jag blir gammal. Jag känner mig tillfreds med detta, tycker att det är rättvist, ser det inte som "besk sanning".
Min önskan är att leva hemma så länge jag orkar, antar jag, om det blir sjukhuset sen, ja whatever. Är jag ensam, singel, ja, jag tror ändå jag kommer finna ro i situationen, vara nöjd i min ensamhet. Precis som många av gamlingarna jag möter i vården nu. De ser inte sig själva som losers.
Alltså, jag vill hellre ha det på mitt sätt än ditt sätt. Men jag säger inte att ditt sätt är fel. Vi är uppväxta i olika kulturer.
-
Guds tjänare
- Avslutat konto
- Inlägg: 301
- Blev medlem: 25 mar 2006 17:03
Jag förstår Mr. M. Kan inte annat känna sorg för att du nöjer dig med tak och mat. Anser inte du då att det är ett kyligt och känslokallt samhälle vi lever i? där föräldrar inte vill/vågar fråga om kärlek från sina barn.
I sådana fall önskar du inte att du levde i ett samhälle där kulturen präglades av att barnen tog han om sin äldre. Att det skulle vara en självklarhet. Tror du inte att alla mår bra av det? barn som gamla.
Gamlingar är ju inte direkt dynga, det finns mycket positivt att ha dem i huset. Framförallt tänker jag på kärleken du får från dina föräldrar. En person till i huset som älskar dig och du älskar honom kan ju inte vara fel!?
Vad tycker ni andra?
Jag tycker det här enormt viktigt. Det handlar om ur ni kommer spendera slutet på era liv.
ANg. fattigvård jag läste lite på det, men fann inget om det skulle täcka äldreomsorgen, handlade som det låter om fattiga?
VH
I sådana fall önskar du inte att du levde i ett samhälle där kulturen präglades av att barnen tog han om sin äldre. Att det skulle vara en självklarhet. Tror du inte att alla mår bra av det? barn som gamla.
Gamlingar är ju inte direkt dynga, det finns mycket positivt att ha dem i huset. Framförallt tänker jag på kärleken du får från dina föräldrar. En person till i huset som älskar dig och du älskar honom kan ju inte vara fel!?
Vad tycker ni andra?
Jag tycker det här enormt viktigt. Det handlar om ur ni kommer spendera slutet på era liv.
ANg. fattigvård jag läste lite på det, men fann inget om det skulle täcka äldreomsorgen, handlade som det låter om fattiga?
VH
My lord, I know myself for what I am. And I throw my soul in your forgiveness, in the full knowledge this, I deserve non at your loving hand.
Varför skulle det självklara alternativet vara att bo alla i familj tillsammans? Alla vara med när en person dör? Skulle detta vara mer naturligt? Hur många djur gör på det viset? Djur dör väl oftast ensamma, men inte mindre stolta eller kränkta för den skullen. Inte förbittrar sig väl de om någon känslokyla?
Själv skulle jag inte kräva tak och mat som gamling. Men jag hoppas på det, skulle bli tacksam för det. Övriga saker, som vänner och familj, som är vid min sida och bryr sig, även detta en trevlig bonus.
Som gamling, det viktiga för mig är frihet och icke-våld, det vill jag verkligen ha! Om jag blir tvångsbehandlad, ja, då skulle jag bli besviken förbittrad olycklig missnöjd.
Själv skulle jag inte kräva tak och mat som gamling. Men jag hoppas på det, skulle bli tacksam för det. Övriga saker, som vänner och familj, som är vid min sida och bryr sig, även detta en trevlig bonus.
Som gamling, det viktiga för mig är frihet och icke-våld, det vill jag verkligen ha! Om jag blir tvångsbehandlad, ja, då skulle jag bli besviken förbittrad olycklig missnöjd.
Du ska inte känna sorg för mig med hur jag personligen definierar välfärd.
När man har sitt minimala tryggat så byggs allt annat upp runt dig,
Du mår bättre och du blir mer social, du orkar att arbeta eller ta för dig saker.
Tro inte att jag kommer vara helt osocial med mat på bordet och tak för huvudet ; )
Jag älskar att lära nya människor, och har gjort så sedan barnsben, men jag tröttnar lika fort på social relation.
att bo på ett ålderdomshem kommer ge många nya personligheter att utforska.
bra mycket bättre än att nöta ut 60år gamla fraser med sina barn...
men om barnen vill och finner det bra att ha en gaggig farsa hemma så why not,
jag kan offra mig...
jag ska leta upp mer fakta runt fattigvården,
om jag fattat det hela rätt betryggades äldrevården 1937 då den frigjordes från fattighuset.
men den som sett Emil i Lönneberga vet att fattigstugan var för dom äldre : )
När man har sitt minimala tryggat så byggs allt annat upp runt dig,
Du mår bättre och du blir mer social, du orkar att arbeta eller ta för dig saker.
Tro inte att jag kommer vara helt osocial med mat på bordet och tak för huvudet ; )
Jag älskar att lära nya människor, och har gjort så sedan barnsben, men jag tröttnar lika fort på social relation.
att bo på ett ålderdomshem kommer ge många nya personligheter att utforska.
bra mycket bättre än att nöta ut 60år gamla fraser med sina barn...
men om barnen vill och finner det bra att ha en gaggig farsa hemma så why not,
jag kan offra mig...
jag ska leta upp mer fakta runt fattigvården,
om jag fattat det hela rätt betryggades äldrevården 1937 då den frigjordes från fattighuset.
men den som sett Emil i Lönneberga vet att fattigstugan var för dom äldre : )
-
Guds tjänare
- Avslutat konto
- Inlägg: 301
- Blev medlem: 25 mar 2006 17:03
Era åsikter är ganska klara nu rekoj och Mr. M
Jag vill som sagt inte gå in i en diskussion så jag lämnar det där.
Ärligt talat har jag svårt att förstå er. Kanske ligger orsaken i relationer inom varje familj. För om ni vore i mina kläder och kände dessa varma familjerelationer som finns inom min familj, så är jag högst tveksam att ni skulle stå vid det ni skrev just nu.
Finns det inte fler åsikter där ute? Talar Rekoj och Mr. M för hela filosofiforumet ?
VH
Jag vill som sagt inte gå in i en diskussion så jag lämnar det där.
Ärligt talat har jag svårt att förstå er. Kanske ligger orsaken i relationer inom varje familj. För om ni vore i mina kläder och kände dessa varma familjerelationer som finns inom min familj, så är jag högst tveksam att ni skulle stå vid det ni skrev just nu.
Finns det inte fler åsikter där ute? Talar Rekoj och Mr. M för hela filosofiforumet ?
VH
My lord, I know myself for what I am. And I throw my soul in your forgiveness, in the full knowledge this, I deserve non at your loving hand.
Guds tjänare skrev:Era åsikter är ganska klara nu rekoj och Mr. M
Jag vill som sagt inte gå in i en diskussion så jag lämnar det där.
Ärligt talat har jag svårt att förstå er. Kanske ligger orsaken i relationer inom varje familj. För om ni vore i mina kläder och kände dessa varma familjerelationer som finns inom min familj, så är jag högst tveksam att ni skulle stå vid det ni skrev just nu.
Finns det inte fler åsikter där ute? Talar Rekoj och Mr. M för hela filosofiforumet ?
VH
Ha tålamod, folk svarar inom tid,
du påstår att äldervård inte existerat länge i sverige,
men har hittat texter som säger att den funnits sen 1300 talet och tidigare.
för att debatera rätt så får man ha rätt fakta att utgå ifrån.
Äldreomsorgens historia kan mycket generellt sägas fortlöpa enligt två mönster.
Det ena är en fortgående differentiering mellan försörjning, boende och omsorg. Från att de äldres problem ordnas genom vad som skulle kuna kallas en paketlösning utkristaliseras olika hjälpformer som riktar sig enbart mot en specifik sida av de äldres problem.
Det andra mönstret handlar om vem i samhället som ska ha det primära ansvaret för de äldres livssituation. Staten har förvisso allt sedan 1300-talet genom lagstiftning försökt reglera vem som ska ansvara för de äldre. Ett genomgående kännetecken är emellertid att staten ofta försökt delegera bort ansvaret till någon annan - familjen, kyrkan, landstinget, kommunen.
http://www.abc.se/~m9339/bib/BoA/BoA-book-2.html
och nu kan vi nog stryka över att vården inte funnits i mer än 60-70 år.
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
De som "lämnade" och glömde bort då? Det är bra många gamlingar som drabbas av alzheimers och demens. Är du insatt i dessa tillstånd, Guds tjänare? Jag har hyfsat stor erfarenhet av det. Det är dygnet-runt koll som krävs. Har du möjlighet att förse din äldre släkting med det? Jag menar om du bryr dig om din äldre släkting vill du väl dennes bästa? Du vill väl inte binda fast din släkting i sängen medan du går till jobbet eftersom det finns en stor risk att denne knallar runt på motorvägen med risk för att bli påkörd, eller stoppar något i micron så att huset brinner upp?
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster