Om en känsla

[Anna Sara]

Drömde en dröm som var lika kaotisk som mitt liv, vaknade skärrad och förstod att jag är extremt världslig.


-

Jag har förut upplevt att jag drömmer starka drömmar, nu känns det som om jag gått vidare/igenom från det gamla mystiska (roliga, komplexa, logiska) innehållet under en tid, och att det skulle bli en sån här dröm som nu då, även fast den var "helt ren". Drömde att jag var med min mamma och bror på pappas ort där alla bodde förut, allt såg "uppfräschat" ut, som en dyrare semesterstad, typ norrländskt (fast det låg geografiskt någon km ifrån mig sa en butikspersonal på busstorget). Jag var och träffade pastorn jag känner, och en tjej i församlingen -Angelina Jolie, och pratade om Gud men jag minns inget av det, kramade dem hejdå fast de stod i mitt föräldrahus brevid trappan. Angelina Jolie sa "-jag sa ju det, att de inte skulle förstå (matematiskt) att det gick så här (positivt)" eller eller liknande. Hon gick upp för trappan till ett rum jag haft förut, jag såg henne som i en film och stod kvar eller något på nedervåningen. Begrundade det hon sa, hon var den "goda personen", men jag var utanför allt nu. Sen stod jag vid några kristna personer i min ålder vid ett bord, allt centrerades kring en kvinna som skulle göra en reningsakt, man ville att andra utbildningsstuderande tror jag, skulle skriva på papper för att stödja hennes ceremoni, en kille sa "-vadå, ska jag lita på det här, du som är ett djur?" och kvinnan sa svarade ja, hon såg extremt tärd/härdad och demonbesatt ut.. allt handlade om det här just nu. Vet inte vad som hände sen, folk gick till eller ifrån detta på en rak väg, kanske 3 km.. min bror var yngre och larvade sig med en kille (som är en tjej i verkligheten alltså i livet).. Alla var "tillgivna" och implicit uppmärksamma. Var på busstorget och sa barnsligt till min mamma som var i bakgrunden att bussarna var "fina". Det var en vacker skymning ute, en tidigare vän till mig, vi var bästa kompisar under några år i grundskolan (hällde en gång mat på henne i skolmatsalen när vi sista gången "blev ovänner") var på orten och skulle frälsas.. hon stod i sin" explicita stora-andliga skam och orenhet" och blev uppmärksammad av alla... Vet inte vad som hände med henne, jag stod på övervåningen av ett p-hus eller något, såg mamma och sa "att jag tycker ris är äckligt.. kan inte äta det".. stod brevid en blomlåda och såg att det låg massa klibbigt grötigt ris bland blommorna, i alla sådana lådor, mamma trodde jag menade det och sa att jag absolut inte fick äta det.. det luktade parfymerat av kemikalier eller något.


Drömde en "andlig dröm" om Angelina Jolie en annan gång:

Min dröm imorse, intressant: Jag och Angelina Jolie lever under samma tak, hon har ett gift i sig som kommer från ett reptildjur, och kan döda med det, samtidigt som hon är "allergisk" av ett annat, som finns hemma. Tror hon hade en dotter.. det kommer en hel del människor på besök, gamla kändisar och livliga människor med hög integritet som beskyddar Angelina. Hon och jag hamnar i en smal gränd, eller slutet av en trappa, konfronterande en orm (som verkar vara en del av mig, eller jag) och hon måste döda, med sitt gift (och hon är också ett djur nu) för att komma undan detta, och i min rädsla vinner hon. Senare när jag som är bakrunden stött på hennes vänner, i den ruffiga lägenheten, använder jag det gift hon inte tål och applicerar på henne när hon sover men jag gör det i vansinne utan att inse att hon kommer dö, vilket hon gör som katastrof. Jag blir upplyst om att "djuret dödar djuret", alltså, att existensens dödsprocesser inte är något annat, i perfektion, och att vi är friare väsen när vi likt jag i drömmen lärt oss detta genuint. I desperation använder jag en säck med strösocker jag bokstaverar en hjälp till gud på köksgolvet, enorm ånger, och snart är vår livscykel återfödd.

Jag tror verkligen på gud, även om det inte behöver vara en gud.
Jag är inte lika naiv som förut, jag laborerar lite med andra bilder.. jag vet att jag inte är lämnad, för av vem skulle jag vara det, jag är ganska säker på att ett liv som det jag lever nu är en själsubstans av exempelvis bortträngda känslor, och slutgiltiga processer min livsform inte tagit ansvar för men som behövs manifesteras genuint, att allting existerar mycket mer paralellelt och "själviskt" än vi tror..