Pseudo intellektuell

[Minimaxitiger]

Pseudo intellektuell

Var en beskrivning som av någon anledning poppade upp från mitt undermedvetna.

Började spinna vidare på tanken och funderade än en gång varför det verkar vara så viktigt för vissa människor att tala och tänka nedlåtande om andra.

Vem är intellektuell eller inte? Ett gammalt talesätt är ju att ”det krävs en begåvning för att känna igen en begåvning”.

En del intellektuella arbetar till exempel som militär strateger eller med analyser av komplexa bygghandlingar.
Dessa personer har oftast en väldig analyserande förmåga och har lärt sig att beskriva lösningarna med så få ord som möjligt.

Andra intellektuella lever på det talade eller skrivna ordet och tyvärr har jag fått känslan att vissa inom den kretsen använder nedlåtande omdömen om andra människor.

Det borde i dessa dagar vara självklart för de flesta att intelligens är en svårdefinierad egenskap.
Vissa är gatusmarta, en del verbalt och skriftligt begåvade, andra duktiga på sociala nätverk.
En del har en förmåga att manipulera bli omtyckta, spela roller, också en del av det sociala spelet.
Och så vidare.

Mycket av det klokaste jag hört har jag fått höra av de till synes enklaste människorna.

Jag har haft och har förmånen att träffa mycket olika personlighetstyper i olika länder.
En sak jag tyckte om från USA var respekten för individen, otroligt artigt i allmänhet.
Uteliggare behandlades med respekt vid tilltal.

Stora tänkare definieras inte enligt mig i hur väl de utrycker sig utan vad som finns mellan raderna.

Jag är en person som säkert hamnar i facket pseudo intellektuell av vissa.

Men jag har självinsikt och självkritik, jag tror inte för mycket om mig själv, snarare det motsatta.

Är en som misslyckats både i gymnasiet samt universitet/högskola men det har inte knäckt min kunskapstörst.

Detta forum är fint då jag ser det som ett litet forum för” brainstorming” liten som stor kan skicka in sina tankar och rätt vad det är så kommer det fram riktigt fina korn av visdom efter debatterna.

Det känns fint att dela sina tankar utifrån sina egna begränsningar och infallsvinklar, anonymt inget behov av att framhäva sin person, det viktiga är frågan / frågorna.

Tack.

Vänligen

Minimaxitiger

[David H]

Pseudo-intellektuell:

-förenkla
-generalisera
-misslyckas se skiftningar/nyanser
-använda språkbruk man inte behärskar
-anta att man vet saker man inte vet
-göra felaktiga tolkningar av andras uttryck
-sen bemöta dessa felaktiga tolkningar på bemästrande sätt
-vara desorienterad i kontexten

osv. osv.

Vem är pseudo? Sällan en själv tycker man, men ofta alla andra.

[Minimaxitiger]

Hej och tack för fördjupningen.

Bland det mest komplicerade som finns är troligen det mänskliga psyket.

Läste någonstans (har tyvärr ingen anteckning var) att den mänskliga hjärnan kan göra fler kopplingar än det finns atomer i universum! Inte konstigt det blir missförstånd ibland.

Men detta ger också en dynamik i diskussioner och debatter (som i detta forum).

Jag har en oerhörd respekt för människor.
Vet också att jag har brister i min kommunikation med människor.
Kanske beroende på för mycket av denna respekt.
Jobbar på det.


Vänligen

Minimaxitiger

[Minimaxitiger]

"Vad betyder pseudointellektuell ?

Pseudointellektuell kan delas upp i orden psuedo och intellektuell. Psuedo betyder falsk och det innebär alltså att pseudointellektuell betyder någon som inte är intellektuell/kunnig men utger sig för att vara det genom att använda invecklade ord och resonemang."

Jag refererade dock mer till betydelsen att man tror att man är smart men....


Vänligen

Minimaxitiger

[Minimaxitiger]

Det blev inte något direkt lysande inlägg av det här..

Men så skall det kanske vara under ”tankar och känslor,” att skriva spontant.

Hursomhelst kontentan är väl att vare sig jag eller någon annan kanske har den fulla insikten att bedöma någon annans intellektuella kapacitet.

Vi kan oftast inte ens bedöma oss själva rättvist.

Jag vet bara att jag har en längtan och nyfikenhet av att lära mig.

Det troliga är nog att jag är en i bästa fall normalbegåvad människa och det är helt ok.
Jag har små kunskaper inom många olika områden, en typisk generalist.
Saknar riktiga spetskunskaper. Självlärd inom mycket.

Var länge frustrerad över att jag inte var speciellt duktig på något, men en dag så insåg jag att det var en tillgång att kunna lite om varje.

Givetvis har människor rätten att tycka att andra (till exempel undertecknad) är pseudo intellektuella. Men jag vill bara att Ni skall tänka till.

Vänligen

Minimaxitiger

[Marko]

---

[Minimaxitiger]

Hej och tack för svar.

När jag varit runt och rest i USA har jag tyvärr mött många uteliggare, en del har bett om pengar.
Tråkigt att världens då starkaste ekonomi behövde ha det så.

Första gången jag var i USA så var jag inte van att se det här i från Norden, så jag blev negativt överaskad.
Hade varit en riktig USA anhängare fram tills dess (naiv), insåg att jag faktiskt blivit lite hjärntvättad av deras filmer och tv serier och övrig populär kultur där enbart det vackra folket syntes.
Så omedvetet hade man fått en bild..

Hursomhelst så fanns / finns det saker jag uppskattade också bla. artigheten.
Där behöver man inte vara adlig eller riddare för att tituleras sir!

Uteliggare som höginkomsttagare bemöttes till synes på samma sätt och med samma artighet av offentliganställda, servicepersonal och vanligt folk.

Jag minns en gång att jag försökte avskärma mig då en man tiggde pengar av mig, det hade varit så många så jag gjorde tyvärr det misstaget att jag inte tittade på honom.
Personen började gråta och sade att han inte var en dålig människa utan att det bara gått snett för honom.

Jag skäms än idag över mitt beteende.

Därför tror jag att jag sedan dess är så noga med att titta på folk och försöka ta ögonkontakt, av artighet, Du finns, jag ser Dig.

USA har ju mycket av individ ansvar och de högaktar sådana som lyckas men jag uppfattade det inte som att de såg ner på uteliggarna. Såg folk som köpte mat till olycksbröder mm.


Vänligen

Minimaxitiger

[Minimaxitiger]

Marko det Du skriver om att du medvetet skriver slarvigt var intressant, för det bekräftar bara ytterligare att vi inte skall vara för snabba i våra omdömen.

Ett tillägg om USA, de gav intrycket av att leva efter sitt ideal om allas lika värde (i allmänhet).

Det skall enligt mig vara samhällen som behandlar alla lika.
Personligen tycker jag väldigt illa om samhällen där det bara skall visas respekt och skrapas med foten för vissa.

För mig är skräckexemplet ett land där man dubbar ibland högst tveksamma individer till sk riddare och dessa sk riddare förväntar sig att de övriga skall visa dem respekt även fast de själva kanske inte visat någon som helst respekt mot sin omgivning utan levt på en talang och detta har gett dom möjlighet att blåsa upp sitt ego kanske med missbruk av droger människor vänskapsband och så vidare. Vilket hyckleri.

Sverige är bra på många sätt men det känns som vi nått en gräns där det ibland känns som respekten för individen håller på att försvinna helt?

Människor som förtjänar respekt särbehandlas ibland just i ivern att bevisa att "här fjäskas det inte".
Märkte det fenomenet hos mig själv när jag var yngre, de få gånger jag träffat sådana som utmärkt sig positivt var jag troligen otrevligare än vanligt.

Det är enligt mig fel, alla skall visas samma respekt.

Vänligen

Minimaxitiger

[Anders]

Skall försök bemöta... och outar lite för att göra saker trovärdiga.

Vet inte vad jag har för "IQ" men jag skrev inte allför många fel på matteprov och var väl den som var "bäst i klassen" jämt utan att någonsin göra en läxa. Ända till högstadiet då miljön blev sådan att jag sket i allt vad skola och lärdom hette, diskvalificerade mej som sk*tdum, ett förhållande som varade i tio år tills min fyra år yngre bror började på KTH i sthlm. Och fick mej att börja läsa. Det låg en del skit bakom detta också. Men på några månader fick jag läsa in Högstadie och gymnasiematte/Fysik som jag komplett stuntat i då jag borde lärt mej det.  Började på en annan Teknisk Högskola och klarade till min förvåning alla mattetentor riktigt bra. (Där blev jag också vän med några som VERKLIGEN har huvudet på skaft.) Och sen decennier jobbar jag nu med rätt bökiga tekniska saker.
Så jag är väl en sån där som antagligen, liksom en rejäl skock här, skulle ha rätt skapligt resultat om jag gjorde en sån test. Sån är jag och jag kan inte prata utifrån nån annan horisont.

Men jag har ju hört det här med IQ och intelligens till förbannelse. Framför allt det här med att det skall vara så förhatligt. Det finns EQ och allt vad det nu är som är lika viktigt osv osv... Men man får intrycket av att Mensafolket skulle vara någon slags elit, som minsann inte skall tro att den är det.

Till att börja med - Finns det något som verkligen premieras i samhället så är det Social Förmåga och Social styrka. Börjar redan i plugget(om du inte råkar bo i ett "fint" område, jag växte upp som höghusunge i en rätt bråkig förort till Sthlm), det är inte direkt matematisk beräkningsförmåga som ger hög status i gruppen, snarare charm och självsäkerhet.

Det där tar du med dig, och de jag stött på¨som chefer och välbetalda har inte direkt blivit det på matten. Nu råkar jag väl hyfsat kunna föra mig i salonger och är inte i total avsaknad av empati, så jag har väl fått en del sådana mer prestigefyllda uppdrag, men inget för att jag skulle komma med så briljanta ideer. Mera för att jag kan kommunicera med folk som verkligen har problemlösarådran men kanske inte den verbala förmågan.

Att sedan de som kan hantera sociala spel (Robinson o.d.) är väl inte att se som annat än hjältar av idag?

Låt oss vända på detta lite. Och skit ifall det är E eller I eller vad sjutton som helst före Q-et:

Gå tillbaka 200 år i tiden. Se hur länge folk levde, under vilken standard, med vilken barnadödlighet. Att man i Sverige nu otroligt sällan aldrig behöver se sitt lilla barn dö (tragiskt nog händer det nu, men då var det vardagsmat).
Att vi har den standard vi har idag, vilka insatser ligger bakom detta? Jag brukar tänka så. Inget är större.

- Den vackra, empatiska sjuksystern som mildrade de sjukas plågor genom att badda deras pannor.
- Den otrevliga forskaren, kanske med sadistiska böjelser, som genom att karva i råtthjärnor förstod hur sjukdomar fungerade och kan ha medverkat till att unga familjemödrar har överlevt sjukdomar som man tidgare dött i...

Provocerar lite bara...

Mer allvarligt, det spelar faktiskt roll vad som händer uppe i skallarna på oss. Vi är rätt framgångsrika, trots att vi måste vara det klenaste djuret för den storlek vi har. Och alla tänker inte samma. Och inte lika bra. Jag har stött på folk som gör betydligt mer nytta för mänskligheten än jag själv, och det finns skäl att visa respekt för de som verkligen har huvudet på skaft. Sen vilka ingredienser av E och I och annat som ingår, det låter jag vara osagt.

[Marko]

Jag har aldrig varit i usa utan pratat med en del på forum

[Skogsälvan]

Var i USA var du och när, minimaxitiger? Det där stämmer inte med den uppfattning jag har fått, så det gör mig förstås intresserad.

[Minimaxitiger]

Hej Anders. jag är verkligen imponerad över det du gjort.

Du har uppenbarligen talang för bland annat matte och säkert mycket annat.

Tack för att du skrev detta det kan säkert inspirera någon att ta tag i sina studier.

Självklart respekterar jag de som har huvudet på skaft likväl som jag respekterar alla.

Det jag kritiserar är de som räknar sig som personer med huvudet på skaft och är begåvade i sin nisch men saknar förmågan att inse att andra människor ibland kan ha begåvning inom annat och öppet hånar dessa. Respektlöst.

De som har hög intelligens belönas ju ofta på ett eller annat sätt i arbetsliv eller studier.

Jag som normal begåvad respekterar kunskap (därav min törst) och de som har kunskap, men inte ett dåligt uppträdande.

Det är tur att det finns möjligheter i livet även för liten.

Vi kan alltid jobba som exempelvis stensättare eller med annat.

Och filosofera med smått och gott, en flisa och tanke i taget...

Vänligen

Minimaxitiger

[Minimaxitiger]

Hej Skogsälvan.

Jag har varit flera gånger till USA.

Kört bil från Philadelphia - Los Angeles, från LA till Florida, Florida - New York.
LA-SF via klippiga bergen samt tillbaka High-Way 1. Buss Seattle- Vancouver.

Speciellt första svängen var riktigt lågbudget, vi sov mycket i bilen.

Det här var på 80 talet.

Marko, i och med att de har ett hårdare samhälle socialt kanske de är medvetna om att vem som helst kan hamna på gatan?

Men de när drömmen om att vem som helst även kan ta sig upp från botten och de ser verkligen upp till de som kommer upp eller tillbaka av egen kraft.

Det är nog så att ett barn till rika föräldrar har bättre möjligheter och så vidare, men är för dåligt insatt i alla strukturer för att kunna ge Dig ett sant svar. USA har ju mycket på minus kontot också....

Vänligen

Minimaxitiger

[Anders]

Hej Anders. jag är verkligen imponerad över det du gjort.

Du har uppenbarligen talang för bland annat matte och säkert mycket annat.

Tack för att du skrev detta det kan säkert inspirera någon att ta tag i sina studier.

Självklart respekterar jag de som har huvudet på skaft likväl som jag respekterar alla.

Det jag kritiserar är de som räknar sig som personer med huvudet på skaft och är begåvade i sin nisch men saknar förmågan att inse att andra människor ibland kan ha begåvning inom annat och öppet hånar dessa. Respektlöst.

De som har hög intelligens belönas ju ofta på ett eller annat sätt i arbetsliv eller studier.

Jag som normal begåvad respekterar kunskap (därav min törst) och de som har kunskap, men inte ett dåligt uppträdande.

Det är tur att det finns möjligheter i livet även för liten.

Vi kan alltid jobba som exempelvis stensättare eller med annat.

Och filosofera med smått och gott, en flisa och tanke i taget...

Vänligen

Minimaxitiger

Hej Tigern,

Tack för det, om det kan inspirera någon så är det bra. Nån som verkligen vill studera men inte tror sig om det. Mycket är ju vilket självförtroende man har på olika ställen. Jag respekterar kunskap mycket och förståelse ännu mer, men jag försöker akta mej för att hissa eller dissa, jag tror att det finns många einsteins bl.a. i familjer där kunskap inte ses som en tillgång av föräldrarna. Själv hade jag turen att växa upp i ett väldigt opushigt men kunskapsvänligt klimat.

Vad jag själv önskar jag hade och som verkligen behövs i samhället är kreativitet. Och det fanns det inte mycket av hemmavid, arbetarbakgrunden fanns trots allt där. Man vågade ingenting. Så problemlösarnisse var bra, men konstnär eller skapa musik och sånt - glöm det. Sen att jag är rätt dyslektisk gör inget lättare. Så en del får man och en del får man inte.

Sen killen som var min !"mentor" på högskolan, han jag frågade då jag inte fattade uppgifter, han var från ännu mer oborgerlig miljö än min, ett jäkla smågeni. Men han kom på efter att ha jobbat som välbetald konsult i ett tiotal år att det här var inget för honom, han slutade bakom skrivbordet och utbildade sig till snickare. Respekterar jag enormt.

Man skall försöka följa sin... kallelse.

Så att hylla den och den personen och dissa den och den personen, det är rätt korkat.

Men faktum kvarstår dock, att en med "huvet på skaft" gör en himla massa nytta. Men det är nog mer kunskapen än personerna man skall hylla.

Lite så här: Kollar man igenom listan av herrarna Aristoteles, Platon, Newton, Darwin, Einstein, Hume och dom, så är det inte så många stampade jordgolv man hittar. Däremot en himla massa spetslakan. Så det var killar med huvvet på skaft som fick komma till sin rätt. Men naturligtvis fanns (och finns) det en himla massa killar och tjejer från enkla bakgrunder som var väl så vassa och det är synd att deras förmåga inte utnyttjas.

För hjärnan är vårt konkurrensmedel.

[Lufier]

Hej Skogsälvan.

Jag har varit flera gånger till USA.

Kört bil från Philadelphia - Los Angeles, från LA till Florida, Florida - New York.
LA-SF via klippiga bergen samt tillbaka High-Way 1. Buss Seattle- Vancouver.

Speciellt första svängen var riktigt lågbudget, vi sov mycket i bilen.

Det här var på 80 talet.

Marko, i och med att de har ett hårdare samhälle socialt kanske de är medvetna om att vem som helst kan hamna på gatan?

Men de när drömmen om att vem som helst även kan ta sig upp från botten och de ser verkligen upp till de som kommer upp eller tillbaka av egen kraft.

Det är nog så att ett barn till rika föräldrar har bättre möjligheter och så vidare, men är för dåligt insatt i alla strukturer för att kunna ge Dig ett sant svar. USA har ju mycket på minus kontot också....

Vänligen

Minimaxitiger

Intressant, jobbade du där?

Har du varit i Texas?